Medvetenhet

[pederpax]

Tack för komplimangen (för det var väl en sådan?)

Det jag skrivit är givetvis en teori som handlar om människan och hennes tankevärld, inte om den krassa och, som du skriver, i mångt och mycket kassa verklighet vi lever i. Jag tror att problemet åtminstone delvis är att vår moderna västerländska civilisation till stor del byggts på upplysningsfilosofiska idéer som sätter förnuftet på en piedestal ovanför allt annat. Det är alldeles för lätt idag att komma undan med ett förnekande av människans evolutionära ursprung och biologiska natur. Alltför många som påpekar att våra djuriska kroppar har ett reellt inflytande över våra tankar, känslor och beteenden blir skällda för "biologister" (vad nu det betyder).

Vad jag försöker göra är att föra fram det perspektiv på människan som innebär, att vi har ett medvetande och därmed en vilja, som är fri men inte opåverkad, och att så länge vi inte tar hänsyn till annat än den del av människan som vi kallar förnuft när vi formar våra samhällen, så kommer det att finnas en skevhet i systemet.

Observera att jag inte förespråkar att politiken skall styras av känslor istället för förnuft - då funnes det överhuvud taget inte någon politik utan vi skulle återgå till det slags naturtillstånd som exempelvis Lao Tze förespråkar enligt Tao. Det vi behöver eftersträva är en balans mellan förnuft och känsla. Vi behöver bli vän med våra inre bestar istället för att försöka betvinga dem, på samma sätt som vi behöver bli vän med våra yttre bestar (läs naturen) istället för att exploatera dem till max, som idag. Om vi kunde nå ett samhälle där känsla och förnuft i det stora hela (d.v.s. i en majoritet av individerna) är i balans, då tror jag att politiken skulle kunna finnas till för alla, inte bara för makten och pengarna.

Jag säger inte att det är lätt eller ens möjligt att förverkliga en sådan vision, i synnerhet inte inom vår livstid, men någonting skall man ju tillbringa sin korta tid i livet med. Att arbeta för att mänskligheten en dag skall kunna förverkliga den vision jag beskrivit, tycker du att det är ett slöseri med tid? Det tycker nämligen inte jag. Somliga säger att det inte är målet utan resan som är det viktiga, men detta är att förringa målet. Resan är förvisso sin egen belöning, men vi glömmer så lätt att utan mål reser vi inte och vilket mål vi väljer avgör resans riktning.

Det jag reagerar på i ditt inlägg är just den pessimism du ger uttryck för. Jag tror att du utifrån nuet drar slutsatsen just att människan är ett hopplöst fall. Jag bygger min etik på det motsatta antagandet, nämligen att människan är både kapabel och villig att ta ansvar för sig själv och världen men att omständigheterna för detta inte är gynnsamma idag, samt att gynnsamma omständigheter är en reell möjlighet. Detta antagande är inte en given premiss utan ett påstående grundat på studier av människans natur, både i natur- och samhällsvetenskaplig forskning och i min egen vardag. Jag vill inte kalla det en hypotes eftersom jag inte kunnat formulera den på ett verifierbart sätt (det kanske inte ens är praktiskt möjligt) men vi kan kalla det för en arbetshypotes. Du får gärna försöka falsifiera den, men det kan du inte göra enbart genom att peka på hur världen ser ut idag eftersom världens tillstånd redan är en del av arbetshypotesen.

Slutligen: att göra sig kvitt sina illusioner är det enda sättet att få sina visioner att framstå i full klarhet.

Hoppas att detta gav något, och välkommen med en replik!
Allt gott,
-Peder

[Mikael]

Jag får be ursäkt för den långa väntetiden, men juletider är stressiga tider . Det du säger om big bang tycker jag är väldigt intressant. Ännu intressantare skulle det vara om vi genom att se på nutiden skulle kunna se om det var en "big bang". Men detta är ju återigen en praktisk omöjlighet.
Men rent teoeriskt så skulle vi genom att samla in information vid vilken tidpunkt som helst kunna beräkna fram alla händelser i universum vid vald tidpunkt. Också vilken tangenter du kommer att trycka på i framtiden .

Angående skapandet av partiklar och antipartiklar kan jag tyvärr inte utala mig om eftersom fysik inte var mitt bästa ämne i gymnasiet (och jag "inte än" har börjat plugga det på universitetet). Men eftersom jag antar att denna process följer någon slags (antagligen okänd) naturlag så borde det inte vara omöjligt.

Jag tror att jag har förstått dina åsikter, och att du har förstått mina. Så allt jag kan göra nu är tacka för en väldigt intressant debatt och önska dig en trevlig julhelg och ett gott nytt år