Gör inte mot andra det du inte vill att de ska göra mot dig

[förstår mig själv]

Etik=naturvetenskap. Det är så vi ska förstå vad som är rätt och fel. Det är såhär hjärnan ska användas. Förstå allt som är viktigt för kroppens välmående, lycka och artens överlevnad. Det är då vi finner teorierna och kan bevisa allt med våra sinnen och börja använda oss av dessa teorier och göra oss oberoende av allt och ge en oändlig stor lycka rörelse och kraft. Vi blir det vi ska vara, Jesus, spinoza, Einstein vi kan nå miljarder gånger längre. Vi blir mäktiga varelser här på jorden. Klarar av livet i skogen med en pinne i handen överlever mår bra. Anledningen till att vi inte gör detta är att hjärnorna är jätte psykotiska och används inte till annat än typ måsten planer och regler. Hjärndöda sedan dör vi. Jesus, spinoza Einstein mm har gett oss information som gör det möjligt att förstå oss själva på ett naturvetenskpligt sätt. Nu kan medias komma typ, nu kan paradiset uppstå på jorden. Dvs vi mår vansinnigt bra och överlever

[förstår mig själv]

Gör inte mot andra det du vill... Vänd andra kinden till.... Det är alltså teorier som leder till paradiset för alla. Dvs här på jorden i verkligheten. Men men men men nu kommer det svåra. Det är inte förän man själv förstått och börjar göra på detta sätt man klart kan förstå se höra och känna att detta STÄMMER. Då gör man såhär automatiskt. Kroppen rör sig och GÖR såhär. Ja för att börja göra såhär måste människan få bra input. Det egna livet är inputen. Gör annorlunda, få mer information. Sedan kommer dessa idéer automatiskt för att de är bra för dig att förstå. Livet blir bättre alla situationer hanteras bättre.Allt blir alltid bättre. Jag ger information input som är teorier. Dessa är förenligt med det ni vet och hjärnan tar in detta. Så fungerar hjärnan. Den tar bara in information som behövs för att vi ska kunna leva. Dvs sådant som är förenligt som gör det möjligt att bilda bättre teorier. Dvs förstå bättre. Detta vore det optimala och så är det också, det är möjligt och så fungerar vi. Automatiskt vi väljer inte våra tankar utan de är de bästa idéerna som kommer upp. Vi har vansinnigt dåliga teorier som vi följer, fantasier, religioner, etik, moral, lagar och annat. När man får information reagerar man ofta negativt mot källan. Utrotar källan. Det tar tid innan informationen används och den används till många teorier. Det leder till tankar och aktivitet om allt möjligt.

[Vertumnus]

Jag säger leder till, inte är. Jag tror helt enkelt att du kommer att hamna i svårigheter antingen med logiken eller med dina utgångspunkter när du samtidigt måste försvara två helt motstridiga maximer, en som skall gälla dig och en motsatt, förmodligen mindre gynnsam, som skall gälla andra.

Man kan vända på det.

Om jag tycker det är OK att fiffla med skatten och tycker det är OK att även alla andra gör det. Är det OK enligt imperativet? Kan det utvärderas inom dess ramar? Jag kan ju tillåta andra att göra det jag gör. Men min maxim kan ju vara sådan att om den blir allmän lag, skulle samhället sannolikt bryta ihop. Jag kan likväl tycka det är OK. Hur blir det enligt Kant då?

Och om vis er till gyllene regeln: Om jag gillar att slåss och slå andra på käften - och om andra gör så mot mig tycker jag det bara är bra för jag gillar hårda tag. Är det i enlighet med denna regel eller ej?

/Algotezza

Enl. Pilatus lyder imperativet:

"Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag"

Jag ser inte att skattefiffel så som du beskriver det skulle bryta mot det kategoriska imperativet. Skattefifflaren kan ju mycket väl vilja upphöja skattefiffel till allmän lag.

Hannah Arendt gjorde den iakttagelsen vid Eichmannrättegången i Jerusalem att Eichmann faktiskt till punkt och pricka uppfyllt det kategoriska imperativet då han menade det varit hans plikt att följa Führerns vilja.

[Algotezza]

Jag säger leder till, inte är. Jag tror helt enkelt att du kommer att hamna i svårigheter antingen med logiken eller med dina utgångspunkter när du samtidigt måste försvara två helt motstridiga maximer, en som skall gälla dig och en motsatt, förmodligen mindre gynnsam, som skall gälla andra.

Man kan vända på det.

Om jag tycker det är OK att fiffla med skatten och tycker det är OK att även alla andra gör det. Är det OK enligt imperativet? Kan det utvärderas inom dess ramar? Jag kan ju tillåta andra att göra det jag gör. Men min maxim kan ju vara sådan att om den blir allmän lag, skulle samhället sannolikt bryta ihop. Jag kan likväl tycka det är OK. Hur blir det enligt Kant då?

Och om vis er till gyllene regeln: Om jag gillar att slåss och slå andra på käften - och om andra gör så mot mig tycker jag det bara är bra för jag gillar hårda tag. Är det i enlighet med denna regel eller ej?

/Algotezza

Enl. Pilatus lyder imperativet:

"Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag"

Jag ser inte att skattefiffel så som du beskriver det skulle bryta mot det kategoriska imperativet. Skattefifflaren kan ju mycket väl vilja upphöja skattefiffel till allmän lag.

Hannah Arendt gjorde den iakttagelsen vid Eichmannrättegången i Jerusalem att Eichmann faktiskt till punkt och pricka uppfyllt det kategoriska imperativet då han menade det varit hans plikt att följa Führerns vilja.

Då har man nått bortom pliktetikens område, kan man säga. Måste man gå över till konsekvensetik/ utilitarism eller dygdeetik då för att lösa problemet? Vilket slags etik kan man använda för att moraliskt värdera Eichmanns handlande, om han nu "bara gjorde sin plikt"?

/Algotezza

[Okunnig]

Ja det var väl Jesus? Som la fram denna teori om hur vi ska leva. Öga för öga tand för tand är även detta en teori om hur människan beter sig mot andra. Dvs vad som uppstår och vad man drabbas av när man gör något "elakt" mot någon annan. Ja tex hämnd, lag, straff osv vedergällning. Jesus har teorin " vänd andra kinden till" förlåta osv detta är av egoistiska skäl. För att slippa känna dåliga känslor. Detta är svårt att göra i praktiken. Vi måste lära oss att se det fina i människor det som ger glädje lycka och goda känslor. När vi finner detta mår vi så jävla bra och vi blir själva vad vi innerst inne viste att vi kunde bli. Gud skapade människan till sin avbild är även detta en teori. Avbild= Gud. Dvs vi är gudar vi behöver bara få fram detta. Alla är gudar.

Det må vara svårt att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Jag vet med sorg att jag själv har misslyckats med detta mål många gånger. Men ändå känns det som att man kan nå denna ideologi med tillräckligt mycket träning. Dock räcker det inte att behandla andra som man själv vill bli behandlad, för den jobbiga sanningen är att alla har sin egen högst personliga åsikt om vad som är rätt och fel.

Missförstå mig inte nu, att utgå ifrån att behandla andra som man själv vill bli behandlad är en ypperlig startpunkt, och om alla hade tänkts så, hade vår värld varit mycket vackrare! Men man måste ändå erkänna det faktum att andra människor har inte samma värderingar som en själv. Du må tycka att det är normal sedlighet att hälsa artigt och skaka hand med den du möter, men andra folkgrupper kan se detta som sarkastiskt beteende, och rent förolämpande. Därför räcker det inte att behandla andra som man själv vill bli behandlad, man måste även ha en känslighet och uppfatta när det inte passar sig. Du kan mycket väl befinna dig i en situation i framtiden då det mest politiskt korrekta beteendet är att säga "Fy fan va ful du är!" istället för att säga "Hej".

[förstår mig själv]

Jo alla däggdjur har samma värderingar. Det som känns bra är rätt och det som känns dåligt är fel. Detta gör det möjligt att förstå varandra.
Du har rätt i att det kan vara svårt att finna det goda i människor. Trotts att vi är lika i grunden kan ett tillsynes normalt beteende uppfattas som kränkande. Det är kulturens och normernas fel. Det är inte medfött utan något vi lär oss.
Samhället bryter mot denna regel då det straffar sina medborgare på olika sätt. Säger åt dem vad som är rätt och fel osv. Inte bara de som "felat" straffas utan anhöriga straffas indirekt då den som betyder något får straff/skadas. Detta leder i sin tur till att lidandet och eländet sprids vidare och vi får ett sämre samhälle. Detta är naturlag. Det goda och det onda fortplantar sig och sprids. Ytterligare ett fenomen som uppstår är att man får alltid tillbaka på något sätt det lidande man orsakat. Världen och materien är underordnat detta. Som regel förstår sedan inte människan orsaken till det onda tror kanske att den hade otur eller att någon är elak osv.

[Anne]

Knepigt det där. Många värderingar och önskemål har vi gemensamt där det är så självklart hur man bemöter den andre. Men alltså, ibland måste man lära känna den andre innan man förstår vad den vill. Du kanske skulle vilja bli bjuden på en (i ditt tycke) delikat file mignon. Jag vill inte att du bjuder mig på det då jag inte äter kött.

[Marksa]

En vis man sa en gång angående detta tema.

"Do unto others 20% better than you would expect them to du unto you, to correct for subjective error"

----Linus Pauling

[förstår mig själv]

Jo kanske enklare att följa. Dock är det ju ändå mer likt om den andre gör dig illa så ska man göra den andre illa tillbaka men i "mindre dos". Ett steg i rätt riktning möjligen för en del.