Pollen skrev:Ditt svar är typiskt för bronsålderstänkandet, särskilt i din version av österländsk visdomstradition.Smisk skrev:Algotezza skrev:Man skapar en jämn rytm som man räknar. Det är tidmätning. Sedan kör man detta ticktackande parallellt med en viss process och så menar man att man mätt denna process. OBS ticktackandet kan vara väldigt snabbt men utgör likväl en jämn rytm man räknar.
Jämn relativt vad?
Händelser är alltid erfarna och alltid jämfört med andra erfarenheter. Deras ojämnhet och jämnhet är alltid "jämnhet i erfaren tid".
Hur kommer man ur det? Vad är det man räknar? Varför skulle det vara någon tid i naturen?
Naturen kan lika gärna vara bortom dessa erfarenheter och erfarenheternas natur kan innefatta allt som det vi kallar tid handlar om?
Tanken att det finns en tid och att den är jämn är en tanke, erfarenheten av händelser för att vi har minnen och föreställningar om ett sammanhang är minnen, föreställningar och sammanhang. Så långt inga konstigheter, varken mer eller mindre.
I kristen bronsålderstradition får vi kunskap från dånande stämmor, brinnande buskar eller magra profeter. I den österländska traditionen (enligt Smisk) får vi kunskap i ensamt sökande efter förening med ett större/djupare medvetande.
Bronsålder!
I dag vet vi bättre. Kunskap är hårt arbete, kollektivt hårt arbete.
Det som är reellt är detekterbart eller nödvändigt för en korrekt förklaring till något som sker i vår vardag.
Upplever/erfar Smisk tid?
Vad är Smisks upplevelse/erfarenhet AV?
Vill bara till slutet tillägga här att, när vi räknar pendelns svängningar, vad är det vi räknar då om inte tid?