amy skrev:Squirrel skrev:Planterna ligger därmed kvar i sina banor utan en repellerande kraft.
alla objekt måste vara magneter för att de består av magnetiska partiklar.
En magnet har ett magnetiskt fält kring sig. Magnetfält går att mäta. Det magnetfält jorden har kring sig är aldeles för svagt för att påverka månen nämnvärt och månen har i stort sett inget magnetfält alls. Problemet med ditt resonemang är att du påstår att är magneter för att de består av magnetiska partiklar. För det första är inte alla partiklar magnetiska och för det andra han flera magneter släcka ut varandra genom att magnetfälten motriktas. Dessutom skulle det uppstå en massa andra skumma effekter om magnetiska krafter utgjorde den huvudsakliga skraften mellan astronomiska kroppar. De astronomiska kroppar med förhållandevis starka magnetfält får en massa gasrepulsioner, magnetiska jetstrålar och dylikt som effekt av magnetfältens påverkan. Det finns inga tecken på sådant kring jorden, månen eller de andra planeterna. Solen har lite av den varan men det är ändå bara lite.
amy skrev:Gravitationen kröker banan innåt och trögheten innebär att det skulle behövas friktionsmotstånd för att rubba banan.
gravitation kröker inte rummet, den drar saker till sig.
Jag har inte uttalat mig om huruvida gravitationen kröker rummet eller ej. Vad jag skrev var att gravitationen kröker plantetns bana, dvs drar den till sig genom att få den att accelerera mopt solen. Att man sedan Einstein beskriver gravitation som en krökning av rummet är en annan diskussion.
amy skrev:Ändå håller snöret kulan i en cirkulär bana.
planeter har inte cirkulära banor.
Nej, det är helt sant men de flesta av våra planeter har en nästan ciruklär bana. Avvikelsen är normalt bara några få % mellan längsta opch kortaste avstånd.Mer korekt är att de har eliptiska banor med solen i ena brännpunkten. Det är en aproximation med mycket litet fel. Ska man få det helt rätt måsta man ta med de andra planeternas kraftpåverkan också vilket ger en liten, mycket liten avvikelse från elipser.
amy skrev:Hade det vbarit i vakum hade man inte behövet veva på när man väl fått upp farten. Då hade kulan fortsatt snurra utan hjälp.
frågan är hur i Helvete planeterna kunde få en så hög fart och distanser utan en Jävla repellerande kraft!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
..det finns... en repellerande kraft (rädsla) hos människor o djur... och partiklar... så varför inte planeter också....
Planeternas höga hastigheter kommer av hur de bildats. Solsystem bildas genom att ett enormt gasmåln börjar dra sig samman av sin egen gravitation. I och med att olika delar av gasmålnet från början rörde sig i lite olika riktning så kommer gaserna all gas att nå centrum av gasmålnet utan kommer istället att lägga sig i en omloppsbana på ett avstånd som bestäms av hastigheten. Vi får ett stort måln med hög gaskoncentration i mitten och allt tunnare längre ut. Efter lång tid kolliderar gaspartiklarna med varandra så ett den hastigheterna jämnas ut samtidigt som gravitationen fortsätter att accelerera gaserna mot mitten. Resultatet blir att det sfäriska målnet plattas ut till en diskliknande formation med en större gasklump i mitten. Gaserna i mitten bildar solen genom att temperaturen stiger (allmäna gaslagen) vilket så småningom leder till att fussionsprocessen sätter igång. Gasdisken utanför solen klumpar ihop sig till allt större klumpar som cirkulerar kring solen. Dessa koliderar och bildar så småningom större planeter som fortfarande har så hög hastighet att de ligger i sina eliptiska banor.
Den repellterande "kraften" mellan djur är inte en kraft enligt fysikens användning av ordet. Det är ett psykologiskt/etologioskt fenomen och har endast mycket avlägset något som herlst att göra med fysiska krafter. Det blir helt fel att överföra resonemanget om djurs rädsla till astronomiska objekt. Djrur kan röra sig aktivt genom att röra på ben/fenor/vicnar etc och kan på så sätt påverka sin rörelse. Även om en planet hypotetiskt sett skulle vara livrädd skulle det inte göra den mista skillnade eftersom den inte har några rörelseorgan som den kan förflytta sig med och integet trögt medium att ta spjärn mot.