The reason that psychedelics have their consciousness raising characteristic is precisely the same reason that they make us lose time. They fundamentally shift our experience, pulling us down from our lofty perch of observation down into the experience, and in doing so, we no longer have luxury of contemplating another time. There is so much going on *NOW* that it saturates the whole. So thorough can this saturation be, that there ceases to be a me. I am connected, to everything, to everyone, to everytime. In each of these holy moments, IS the eternity.
So somewhere, sometime we slipped a gear, our timing's off. We live in a world which is just out of synch with what is happening. By some freak accident, this allows us to invent time, measurement, science and technology. The mistake is thinking that these tools will help us re-synch our timing, when the truth is more likely that these tools are the self-created cages which imprison us. And we have the ability to stop being imprisoned at any time, just by living *NOW*.
Jag har länge tänkt att människor under 99.99% av sin existens har strövat omkring och samlat växter att äta, ibland jagat, ibland hittat något dött djur. I vilkjet fall har de haft en varierad växtkost med hundratals upp till tusentals arter i dagliga kosten. Men jag tror inte att människorna gick omkring och åt bara för att få mat, där ingick spårämnen och allt det som människan behöver, en och annan liten psykedelplanta, lite allt möjligt i små tuggor bara. Kanske bara ett par blad av vissa. När helst de gick förbi någon planta tog de en liten munsbit.
Många åt säkert små mängder cannabis dagligen sedan de började tugga mat för första gången. Inte som drog, utan som en del av allt de stoppade i sig.
Det för tanken till det som en avancerat flummig biolog har talat med mig om: Nämligen att mycket av våra svårigheter och sjukdomar helt enkelt är bristsjukdomar, för att vi inte får i oss tillräckligt av det som nu kallas medicinalväxter. Det är inte medicin, utan nödvändiga spårämnen som behövs i väldigt små mängder.
Den medicinska verkan är alltså egentligen stabilisering av ett bristsymtom.
Då kom jag att tänka på också att denna tid-osync som beskrivs i citatet där uppe, är en mental obalans pga dessa brister. Näringsbrist får en mycket vidare betydelse om man föreställer sig att vi kan behöva en MÄNGD ämnen i väldigt små portioner, och säkerligen behöver vi vissa psykedelplantor då och då, säkert därför som så många upplever sådan dragning till dem och läkning och bot av dem.
Bristsymtomen är samlade väldigt tydliga, men var för sig är de nästan omärkbara.
De förklaras med våran torra och visionsfattiga terminologi som cancer och depression och "att inte leva i nuet".
Denna obalans har fått hela den mänskliga arten att snabbt utveckla små cancersvulster i stor skala (världskrig mm). Godartade tumörer som städer mm. Well, det kan spinnas på länge här...