Jag har skrivit att jag tror att den tidiga människan (som alla andra arter, tror jag) "vet" vad de behöver, och är selektiva i sitt födointag. Jag tror inte det har funnits en tid då vi gick omkring och stoppade i oss allt möjligt, för jag tror inte att dessa tidiga människor stoppade i sig sådant som inte är effektivt för vår nedbrytning.
Då är vi helt överens då, för se:
Dessa tidiga människor handlar om grovt räknat 6 miljoner år för homoniderna. Det är tillräckligt med tid för rejäla evolutionssteg. Under hela denna tid sker evolution. Det handlar inte om "en tid" då vi "stoppade i oss" allt möjligt, det handlar om en lång utveckling då blivande människan levt med ett antal växter och annat liv nära inpå, tillräckligt nära för att kunna använda dem. Detta uttryck "allt möjligt" låter som om blivande människan skulle gå runt planlöst i 6 miljoner år och tugga på allt hon såg. Jag kanske inte har formulerat min teori särskilt tydligt, men jag ska försöka göra det nu.
Visst är det möjligt att folk stoppat i sig lite vad som helst, för att testa.
Möjligt? Finns det något annat sätt att börja äta/bruka något? Om man räknar med de tusentals arter som ätits/brukats så blir det konstigt om man antar att det bara är
möjligt att människor testade arter. Så länge som folk levde i samma natur så är det nog oundvikligt att människorna medelst muntlig tradition hade koll på i stort sett hela floran i sin levnadsmiljö. Stoppa i sig låter också det som om det handlar om några idioter. Stenåldersmänniskor var inga idioter, inga mentalt efterblivna inga barn, de var människor. I 100.000 år, säger forskningen, har vi varit genetiskt sett exakt som vi är idag. Tiden innan dess gradvis minskande likhet genetiskt sett.
Har man koll på hela floran så vet man vad som är vad - genom trial and error.
Min teori handlar inte om ifall människor gått och tuggat på saker varhelst de kom åt eller inte, utan att vi under denna tid som vi känt till floran i vår omgivning OUNDVIKLIGEN har ätit och brukat av den, och OUNDVIKLIGEN har utvecklats med den. Och jag tror att intaget har varit i små mängder då och då vareftersom man rört sig i sin omgivning. Varför? För rört oss har vi, och växterna har varit där vi stått och gått. Enkelt och smidigt.Om man då tar för givet, vilket jag utan att knussla med det gör, att vi inte känner till eller kan mäta/påvisa alla ämnen som männniskokroppen är anpassad till att behöva för sin funktion, så måste vi alltså stå vid denna fråga nu:
Lider vi brist på något?
Men jag tror inte att det förekommit i så stor skala att vi utvecklat ett behov av vissa ämnen, som då blir en global bristsjukdom för den nutida människan.
Under dessa 6 miljoner år så har vi sannerligen inte livnärt oss på potatismos och korv eller bröd och ost, eller snickers och panpizza, utan väldigt konkret just det vi levde kring. Eftersom 6 miljoner år, till skillnad från 10.000 år, är tillräcklig tid för genetisk evolution så vore det konstigt om vi
inte led brist på något nu när vi under ca 10.000 år har levt på betydligt artfattigare kost, och på många håll i världen på
extremt artfattig kost.
Bollplank är något av det viktigaste som finns när man vill redogöra en teori, så du får gärna fortsätta
De motfrågor till mig själv jag kan komma med är:
Varför tror du(jag, författaren dvs) att vi ätit just på
det viset?
Vad kan det ha för betydelse hur och vad vi har ätit?