Anders Hesselbom skrev:Skapelsetroende och kreationister brukar smickra sig själva genom att hävda att de besitter en alternativ teori till arternas mångfald, som professionella biologer inte tänkt på.
Det evolutionistiska tankegodset är en komplett teori som innefattar all modern vetenskap och den kanske mest fundamentala trossatsen i det systemet är att kausalitet endast existerar inom rumstiden, faktiskt att rumstid ÄR kausalitet. Att alla orsakssamband placeras inom rumstiden är konsekvensen av en historicistisk kausalitetsteori som försöker förklara livets "uppkomst" från
tidigare former. Det som händer nu förklaras av vad som hände 'innan'. Så det förflutna orsakar det nutida och det nutida orsakar det framtida. Orsaker definieras som rumstid och då rumstiden är materiell så blir perspektivet materialistiskt. Detta leder till märkliga irrationella utfall som att rumstiden/materien skapat sig själv - ex nihil. Att tid skapar tid, materia skapar materia, att liv orsakats av sig självt och slutligen att människan har skapat sig själv.
Till skillnad från detta perspektiv, eller troslära, så säger kreationisterna något annat. De säger att orsaker är till sitt väsen
skilda och fundamentalt
annorlunda från deras verkningar. Det är inte vatten som orsakar vågor, det är vinden. Vågor och vind är även till sin natur annorlunda och åtskilda från varandra. Vidare så är det inte inte heller luften som orsakar vind utan värme och kyla. Värme orsakas av friktion. Friktion orsakas av rörelse, så vad orsakar rörelse? Det kan inte vara rörelse för rörelse har inte alltid funnits. Alltså måste det finnas något eller någon som satt saker i rörelse. Men hur?
För om inte kausalitet fungerade på detta vis, hur skulle isåfall tid kunna bli materia, materia till liv och liv till människor? Om orsaken är likadan som dess effekt då har ju faktiskt ingenting hänt. Ingenting har förändrats. Ingenting har blivit till. Ingenting har uppkommit och ingenting har skapats. När man bygger ett hus så bygger man det inte av hus, man använder byggmateriel som tillsammans blir ett hus. Det är inte heller huset som bygger sig själv, utan en intelligens (människan) som bygger huset. Ingen intelligens, inget hus.
När en människa bygger ett hus så är människa och hus helt olika varandra. Människan är "herre" över vad hon skapar. Människan är herre och byggnadsmaterialet är "slav", huset är produkten. Likaledes så är vinden herre över vågorna, luften är herre över vinden, värme är herre över luften, friktion är herre över värme och rörelse är herre över friktion. Sålunda torde det finnas någon eller något som är herre över allt som rör sig också. Och eftersom allt rör sig, liv såväl som död materia så torde det som är herre över det som rör sig vara ännu högre än både liv och materia.
För våra liv innehåller så mycket mer och vårt språk innehåller så mycket mer än vad strikt historistisk materialism tillåter. Hur kan det komma sig att vi förstår saker som sanning, rättvisa, skönhet, godhet, trots att ren materialism inte kan tillåta dem att ha någon verklighetsförankring? Men ändå så är det verkligt för oss och faktiskt verkligare än ren rumstid.
En annan fråga man kan ställa sig när man läser Bibeln är, hur kommer det sig att ifall Bibeln är Gud's redogörelse för skapelsen, att den då kan ha ett sista kapitel och ta slut? Borde inte Bibeln fortsätta i evighet för att kunna redogöra för skapelsen? Vår moderna vetenskap anser ju som bekant att den själv inte har något slut, vetenskap är pågående och fortsätter att finslipa sina teorier och lägga till nya redogörelser och nya rön eftersom. Hur kan då en enda bok sägas redogöra för hela skapelsen och inte bara det som hände i Mellanöstern för ca 2 till 6 tusen år sedan? Jag undrar om det kan vara så att skapelsen i Genesis inte var något som hände då för länge sedan. 7 dagar och sedan var skapelsen klar. Utan något som innefattar hela universums existens - från början till slut och pågående. Dock inte som en redogörelse enligt modern vetenskap, utan något annat. En förklaring från en annan slags syn på kausalitet.. där kausalitet även innefattar en etisk och estetisk dimension.