ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Vertumnus
Inlägg: 1927
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Vertumnus » 17 aug 2024 10:27

Illusionen skrev:
Vertumnus skrev:
Illusionen skrev: Ett i all hast skrivet svar innan jag går ut med Jeppe.

Det går inte att enkelt förklara, då frågan rör sig om något som säkert uppfattas som besvärligt.
Jag har mer eller mindre gett upp hoppet att kunna beskriva detta så det blir begripligt här på FF.
När vi talar om relationer handlar det oftast om reella relationer, men här avses relationer
mellan olika stora (skilda skalor) metafysiska tillstånd, representerande över- och under-skott i G.
Konceptet beskriver detta som en komplex växelverkan, vxv. Detta beskrivs utförligt i konceptet.
Det är viktigt att förstå att MaskeringsPrincipen, MP, är ”relativistisk” till sin natur, vilket medför att
den via MP förankrade atomen avkänner atomen den växelverkar med som negativ (DRP !).
Inom ramen för vxv representerar de positiva och negativa strukturerna m a o olika skalor.
För att göra det extra svårt gäller detta ömsesidigt för kommunicerande atomer.
Det får till följd att att balanskriteriets "sfärer" är separerade relativt varandra, och att
detta uppträder olika p g a ömsesidigheten. Här finner du bakgrunden till RUM och TID.
Växelverkan sker således symboliskt och ömsesidigt mellan + och ‒, vilket får stora konsekvenser.
Kantringskriteriet utgör en konsekvens av detta. Det fascinerande är att olika kombinationer
av Eulers formel passar in perfekt i detta ”skalära” metafysiska resonemang.

Citat taget från kapitel 11,

”VÄXELVERKAN, VXV har en central roll i/för förståelsen av bakgrunden till såväl konceptet
som den förnimbara verkligheten, ur ett ömsesidigt atomärt verklighetsperspektiv.
Resonemanget som varit vägledande utgår, ur detta verlighetsperspektiv, från ett komplext
metafysiskt BALANS-resonemang baserat på, och innefattande över- resp. under-skott, i G.
VÄXELVERKAN, VXV, eftersträvar att neutralisera/balansera obalans i detta abstrakta G.

Balansering/obalansneutralisering har sin grund i atomens strukturella ”sidställning” och
betraktas/ingår som en typ av VXV-kommunikation atomer emellan.
Grundtillståndet/Grundstatus existerar alltså inte i materiell mening utan representerar en
typ av ”strukturella alternativ” (fält) som under vissa förutsättningar balanserar varandra.

VÄXELVERKAN, baseras på ett fältrelaterat balanserat ”TÄNJNINGS-resonemang” i stort vilande
på traditionell/konventionell hållfastighetslära och flödesteknik.
Växelverkan beskrivs som en ”kedja” av seriekopplade komplexa ”länkar”.
BALANSKRITERIE, 2ΔØ beskriver en sådan ”länk”.


Bengt Hj Törnblom / Illusionen / http://www.deltakonceptet.se

Pax vobiscum


Skalärer ryms i en-dimensionella rum medan komplexa tal alltid kräver minst två dimensioner. Så vad är en komplex skalär, begreppet förefaller lika motsägelsefullt som en fyrkantig triangel.


Har du verkligen läst och begrundat konceptet ?
Var kom ”ömsesidigheten” in ?

MP avser individuell förankring, vilket i slutänden leder till skilda komplexa perspektiv.
Det är relationen mellan dessa perspektiv som konceptet beskriver som vxv.

Citerar,

"Efter att ha begrundat VERKLIGHETENs kännetecken och egenskaper, och inledande
Citat A och Citat B, drog jag slutsatsen att tillämpning av skilda referenser var en sannolik
förutsättning, som bör vara möjlig och lämplig, som ansats för konceptet. På basal metafysisk
nivå innebär detta att kombination av SFÄRISK och SKALÄR form/egenskap, var ett sätt att
tillmötesgå dessa kriterier och krav.

Enligt kapitel 6, Grundstatus, G, baseras resonemangen i konceptet därför på multi-skalärt
grundstatus, m a o komplexa multi-skalära samband.
Konceptet använder varianter av skalära relationer för att beskriva begrepp och/eller fenomen.
Begrepp och/eller fenomen beskrivs via tillämpning av t ex olika referens och/eller skalor.
Jaget/medvetandet och dess perspektivöverskridande abstrakta egenskaper refererar sannolikt
till, från den reella verkligheten skilda komplexa multi-skalära samband.
Tanken är att senare återkomma till detta.

VÄXELVERKAN, VXV, mellan atomer sker, enligt konceptet, via universums Grundstatus, G.
VXV har som funktion att neutralisera/balansera obalans (överskott respektive underskott) i G.
Atomen betraktas ur atomärt medvetande-perspektiv strukturellt ha en positiv ”egenstruktur”.
Maskeringsprincipen, MP, förankrar individuellt, via ”polarisering”, atomen i G via denna struktur.
Förankringen medför att den ”observerande” atomen har sin egenstruktur som referens i G.
Varje enskild atom sätter därigenom, ur sitt perspektiv, sin egen strukturellt förankrade referens.
Det bör här uppmärksammas att MP innefattar en typ av jämförelse på metafysisk fältnivå.
Av den orsaken kan maskeringsprincipen betraktas som en komplex ”relativistisk” princip.
Respektive atom speglas som, relativt sin ”positiva” egenstruktur, negativ ”störning” i G,
p g a MP:s relativistiska natur, vilket symboliseras via DubbelReferensPrincipen, DRP.
Kommunikation i form av växelverkan mellan atomer, sker via dessa störningar/obalanser i G.
MP, medför således en individuellt förankrad negativ relation till Grundstatus, G.
När två atomer, A och B, växelverkar ”förnimmer” därigenom atom A, atom B, via G som negativ.
Notera att detta gäller ömsesidigt och avser det atomära perspektivet.

I konceptet redovisade principer, (t ex DRP och MP), baseras på referensberoende skalära
relationer innefattande ”dubbel-tänjningar” på fältnivå. Referensmässigt åtskilda MP-förankringar
medför att dessa tänjningar resulterar i en typ av komplex ”rotations-separation”.
Det är från sådan metafysisk separation de fundamentala fenomenen TID och RUM emanerar,
och ger svar på av Citat A föranledda frågor. Lorentz och Einstein redovisar ej detta !
Tillämpad växelverkan, VXV, eftersträvar balans, och är en logisk konsekvens av dessa samband.

Respektive atom ”avkänner” växelverkan ur sin individuella strukturella referens-förankring.
Hur den observerande atomen ”känner” växelverkan skiljer sig m a o åt, bl a via olika skalära
relationer. De elektromagnetiska fälten har t ex sitt ursprung i denna skillnad."

Bengt Hj Törnblom / Illusionen / http://www.deltakonceptet.se

Pax vobiscum


Skulle du kunna markera de rader där den inledande frågan besvaras, dvs hur definieras en komplex skalär?

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 17 aug 2024 10:58

Vertumnus skrev:Skulle du kunna markera de rader där den inledande frågan besvaras, dvs hur definieras en komplex skalär?

Om vi har ett komplext tal, z = a+bi, och multiplicerar det med i, så gör vi så här:

iz = i(a+bi) = ai + bi× i = ai +b(-1) = -b + ai.

Notera hur vi multiplicerar som vanligt, ersätter i× i med –1, och sedan ordnar termerna så att vi får de reella för sig och de imaginära för sig.
Moderator

Vertumnus
Inlägg: 1927
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Vertumnus » 17 aug 2024 11:16

Pilatus skrev:
Vertumnus skrev:Skulle du kunna markera de rader där den inledande frågan besvaras, dvs hur definieras en komplex skalär?

Om vi har ett komplext tal, z = a+bi, och multiplicerar det med i, så gör vi så här:

iz = i(a+bi) = ai + bi× i = ai +b(-1) = -b + ai.

Notera hur vi multiplicerar som vanligt, ersätter i× i med –1, och sedan ordnar termerna så att vi får de reella för sig och de imaginära för sig.


Både z och iz är här komplexa tal, det är så man skriver komplexa tal, dvs de består av både en reell och en imaginär del vika skrivs ut var och en för sig..

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1606
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Illusionen » 17 aug 2024 13:31

Ang ”Hemsnickrade metafysiska spekulationer och gamla skolkunskaper”

Vertumnus:
Så vad är en komplex skalär, begreppet förefaller lika motsägelsefullt som en fyrkantig triangel.”

För att förstå och placera följande svar på din fråga, och vad svaret baseras på, bör du begrunda
vad som utgör REFERENS för vår verklighetsuppfattning, och vårt ”jag”/ medvetande, och hur
upplägget med anledning därav är tänkt. Fråga dig därefter om du är absolut övertygad om att
referensen inte går att bryta ned strukturellt ytterligare ! Jämför sedan resultatet med att konceptet,
ur ett atomärt perspektiv, utgår från ett SKALÄRT balansresonemang, baserat på över- respektive
under-skott i ett abstrakt Grundtillstånd, G. Citerar mitt tidigare inlägg,

”Konceptet är uppdelat i två etapper,
Etapp 1, omfattande svar till Citat A, (TID och RUM) är avslutad, och sammanfattas i redovisad patentansökan.
Etapp 2, omfattande svar till Citat B, utgår från en hypotes jag arbetar med (se inlägg daterat 1 augusti).
PRV:s kommande beslut blir vägledande för huruvida resultatet av etapp 2 kommer att publiceras.
Etapp 2 bygger vidare på etapp 1.

Är du intresserad av frågeställningen är mitt råd att börja med att begrunda följande citat,

”Att formulera en grundhypotes inom fysiken baserat på vardagliga atomära begrepp och storheter,
utan att fullt ut bemästra de inledande Citat A och Citat B, samt vad medvetandet representerar,
är sannolikt omöjligt.
OBSERVERA därför att oavsett vad som anges som BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det
något som det som hävdas REFERERAR till !

Ur atomärt perspektiv, och avsaknad av svar på citaten, kan det ej uteslutas att referensen i
fråga, i minst något avseende är ”perspektivgränsöverskridande” och innefattar beroende av
ej förnimbara varierbara ”samband” som t ex kombinationer av sinnesinformation, minnesberoende
och villkorade komplexa strukturella variationer.”


För att tillgodogöra sig följande krävs m a o tillgång till mer än vardagliga atomära begrepp och storheter.
Det innebär att man i vissa avseenden måste kunna frigöra sig från den förnimbara verkligheten.
Det är här metafysiken inkl aktuella principer, liksom Eulers och Maxwells ekvationer, kommer in i bilden.
När t ex ateister, och vissa här på Filosofiforum, argumenterar för sin sak med enbart tillgång till
atomära begrepp, som t ex GPS o dyl., tolkar jag det som att man inte förstår budskapet i det jag skriver.

Etapp 1 beskriver växelverkan mellan kommunicerande atomer med hjälp av referensberoende principer.
Ett försök att förenklat beskriva något komplicerat med hög svårighetsgrad, är följande växelverkan-analogi.
Inom ramen för DRP, och ur den individuella MP-förankringens perspektiv, ger de i växelverkan innefattade
komplexa skalära tänjnings-relationerna, som funktion av varianter av Eulers formel, en typ av periodiskt
struktur-mönster visuellt liknande en typ av komplex individuellt förankrad ”gäng-projektion”.

Då växelverkan sker mellan skilda MP-förankringar innefattar växelverkan olika av Euler stipulerade
samverkande ”gäng-projektioner” med skilda förankringar, att likna vid en typ av komplex ”obalans-skruv”.
Gravitation är enligt konceptet alltså inte en ”graviton-effekt”, utan ett exempel på ”gäng-kopplings-effekt”.
I patentansökan omnämnd ”skiftad vektorförankring” är funktion av dessa samverkande ”gängprojektioner”.
Det är detta skalfaktorberoende ”skift” som indirekt separerar SKF-sfärerna i balanskriteriet 2ΔØ.
Observera att detta gäller ömsesidigt, och således refererande till respektive individuella MP-förankring !
P g a aktuella ”gängprojektioners” relation till Grundtillståndet, G, har detta bl a betydelse för hur den
speciella relativitetsteorin, ESR, skall tolkas enligt konceptet.

Som framgår av konceptet är MaskeringsPrincipen, MP, RELATIVISTISK till sin natur.
Formuleringen ”komplex skalär” avser relationen (VXV) mellan skilda, av/via MP förankrade, komplexa
strukturer, där skilda/olika MP-förankringar resulterar i att såväl SKALA som ”KOMPLEXITET”
(≈ förhållandet mellan reellt och imaginärt), kommunicerande atomer emellan, skiljer sig åt.
DubbelReferensPrincipen, DRP, innebär att detta gäller ÖMSESIDIGT för involverade MP-förankringar.
I kombination med MP:s relativistiska natur ger detta via växelverkan, VXV, förutsättningar för
individuella atomära egenskaper ur ”jagets” förankring och aktuellt MP-perspektiv.
Notera här att KANTRINGSKRITERIET förutsätter och inrymmer komplexa skalära relationer.
Detta gäller ÖMSESIDIGT p g a DRP, m a o ur båda vxv-perspektiven [f(MP-förankringar)].
Växelverkan, VXV, beskriver atomärt komplex skillnad/differens dem emellan.
BALANSKRITERIET, ΔØ, anger symboliskt perspektiven som två ”sfärer”.
Verklighetens atomära egenskaper och storheter (ur observerande ”subjekts” perspektiv/MP-förankring),
har förenklat uttryckt, sitt basala ursprung i den individuella komplexa skalära ”differensen” mellan de av
MP-förankringarna beroende ”sfärerna”.
Det är av dessa skäl olika varianter/kombinationer av Eulers ekv motiveras och tillämpas.

Citat,
Den CIRKULÄRA formen i kombination med SKALÄRA tänjningar och dess komplexa BALANS,
utgör embryot till konceptet. Den cirkulära formen får vid SKALÄR VARIATION därigenom FÖRÄNDRADE
EGENSKAPER att likna vid DUBBELRIKTAD ROTATION.”

”Dubbel-rotationen” (DRP) är ömsesidig till sin natur och innefattar de komplexa uttrycken.
De komplexa uttrycken ”förekommer” i olika skepnader, refererande till skilda ”MP-perspektiv”.
”Dubbel-rotationen”, utgör den basala grunden för matematikens regelverks behov av positivt (+) och
negativt (‒) tecken, och banar därigenom väg för aktuell växelverkan, vxv.
När du begrundat och förstår tecknens ursprung (vilket är viktigt) är det inte långt till förståelse av
vad det imaginära begreppet representerar, inkl den imaginära enheten, i (och äldre varianten j).
Något förenklat beskrivet expanderas komplexiteten dimensionellt via växelverkan på metafysisk nivå.
Här finner du i förlängningen förklaring och svar till/på Citat A, inkl t ex begreppet TID.

Det krävs alltså att helheten behärskas för att det ska gå att besvara enskilda frågor separat.
Mitt intryck är att ni inte går systematiskt fram. Som exempel, har ni läst och begrundat,

Citat från kapitel 4, MATEMATISKA SAMBAND,

Detta gäller ÖMSESIDIGT, alltså ur båda vxv-perspektiven !
Notera 90-graders DIFFERENSEN, (±j), mellan positiv och negativ exponent !
Differensen medför SKALÄRA effekter !
SKALFAKTORN skiljer expansion och kontraktion från varandra !
Balanskriteriet 2Ư har sin principiella grund i dessa samband.


Hubert von Pollen har klassificerat mina inlägg som bl a ”banalt”, "offerkofta" och nyligen i tråden
hävdat ”Självklart har hens attityd inget med vetenskap att göra!”, och du har tidigare ansett att jag
borde varnas, och bedömt inlägg som ”Fullkomligt skamlöst!". Se inlägg, Vertumnus » 26 feb 2024 15:09
För mig framstår detta som att ni satt i system att genomgående kommentera mina inlägg negativt.
Personligen uppfattar jag det som sabotage av tråden, varför jag bett om att tråden skall låsas.
I princip räcker detta för att jag ska anse att det är otacksamt, och bortkastad tid, att förklara ytterligare.
Jag anser att det bästa för samtliga parter är om jag nu blir avstängd.

Den här tråden har startats ambitiöst av moderator för att få hjälp med att kritisera Delta-konceptet.
Sättet varpå jag personligen uppfattar kritiken kommenteras avslutningsvis i följande.

Ang Filosofiforum, och negativa konsekvenser av anonymitet.

Ett forum som Filosofiforum, bör enligt min åsikt ha som målsättning att vara en samlingsplats för
likasinnade, där det är fritt att under trevliga och ordnade former, diskutera och utbyta tankar inom
ett gemensamt intresseområde. Forumet erbjuder därigenom den intresserade en någorlunda kravlös
möjlighet att testa, diskutera och/eller presentera nya/kreativa hypoteser och teorier.
För att möjliggöra detta åligger det samtliga medverkande att ha kontroll över sina självhävdelsebehov,
och undvika att oombedda ta på sig rollen att ”betygsätta” andra. Att anonymt kritisera något man,
som i några fall, uppenbart inte behärskar, drar tyvärr även löjets skimmer över forumet.

En bärande tanke är att även om en hypotes/teori, som t ex mitt koncept, skulle visa sig ha brister,
kan den i bästa fall öppna upp och starta generering av nya uppslag och tankar hos läsaren.
Förutsättning finns då att skribent och läsare därigenom får en ömsesidig behållning av diskussionen.
De psykoanalytiska förutsättningarna för att uppnå detta är dock inte de bästa, och stipuleras i stort av
det jag skriver i en annan tråd, citat,

”Tyvärr överensstämmer inte alltid dessa egenskaper med det som är önskvärt i vårt moderna samhälle.
Det är denna diskrepans/missanpassning som gör att världen utan överdrift börjar bete sig som galen.
Lite tillspetsat är vi fortfarande en aggressiv dominant apa, som försetts med lite polityr, som fortsätter
försvara sitt revir i sin nya miljö, ofta helt utan hänsyn till allehanda skadliga effekter för omgivningen.”

”Intelligens är en tillgång för såväl samhällets utveckling som för den ”aggressiva apans” kamp om makten.
Vi får därför tidigt lära oss i skolan att betygsätta och värdera varandra, vilket leder till konkurrens,
orättvisor och ojämlikhet, och i förlängningen människor som känner sig misslyckade och mår dåligt.
Varken samhället eller den ”aggressiva apan” förefaller bry sig om dessa människor som får sina liv
mer eller mindre beskurna."


Anonymitet kan tolereras om den tillämpas ansvarsfullt, vilket förutsätter att anonymiteten inte missbrukas.
Att gömd bakom anonymitet kritisera andra, och t o m vara oförskämd, tyder på osunda värderingar,
och utgör ett typiskt exempel på missbruk. Utmärkande för personerna ifråga är att de samtliga, förutom att
vara anonyma, konsekvent vägrar redovisa sin egen bakgrund och vad de själva av egen kraft har presterat.
Är man så mån om att dölja sin identitet får man kanske acceptera att ej bli tagen på allvar.

Grundfelet här på Filosofiforum är att anonymitet accepteras utan begränsning och restriktioner.
Personligen är jag helt övertygad om att det är huvudorsaken till Filosofiforums nuvarande tynande tillvaro.
Anonymiteten ger m a o fritt spelrum för personer med självhävdelsebehov, vilket skapar en otrevlig stämning,
och där sakargumenten ofta lyser med sin frånvaro och ersätts med obestyrkta påståenden.

Att flera personligheter valt att lämna Filosofiforum av dessa skäl borde därför inte vara så svårt att förstå.
Man vill helt enkelt inte utsätta sig för risken att återkommande bli ifrågasatt och förolämpad av anonyma
tyckare som inte har kurage att skriva under eget namn.

Det är som bekant inte första gången jag tar upp anonymitets-problematiken.
Tidigare skrev jag i Feed back, ”Filosofiforums struktur” citat,

För mig är det ointressant vad enskild skribent anger för skäl och undanflykter för att vara anonym.
Orsaken till att jag engagerar mig är att Filosofiforum under senare tid befinner sig i en alltmer
tynande tillvaro, vars orsak söker förklaring. Anonymitet är en sådan trolig destruktiv orsak.
Frågan ang ”anonymitet” är avhängig forumets målsättning. Är det tänkt att Filosofiforum skall vara,
ett ytligt forum för anonyma ”tyckare” och ”Wikipedia-citerare”, eller något mer seriöst ?

Är målsättningen av det mer seriösa slaget bör man undvika att anonymiteten skapar en bakgård där
anonyma ”besserwissers” och ”Wikipedia-citerare” samlas för att tillfredsställa sitt självhävdelsebehov,
genom att gentemot andra, vara allmänt otrevliga, kritisera, betygsätta, förolämpa och tillrättavisa.
Detta samtidigt som man konsekvent vägrar att redovisa sin egen bakgrund.
Ett sådant negativt och destruktivt uppträdande leder oundvikligt till att några väljer att lämna skutan,
och att Filosofiforum utarmas, samt att inläggen blir alltmer torftiga och filosofiskt substanslösa.
Filosofiforum befinner sig där i dag, och är skälet till att jag bett om att få bli permanent avstängd !

Skriver man under sitt rätta namn har det en sanerande och återhållande effekt, som sannolikt skulle
höja nivån på inläggens innehåll, och vara positivt för Filosofiforum:s anseende. På sikt kan då förväntas
ett mer aktivt forum där fler lockas att skriva, och därigenom förbättra antalet aktiva seriösa skribenter.”


Det vore en överdrift att påstå att jag fått gehör för mina synpunkter.
Exempel på kommentar från moderator,

”Om du förväntar dig att andra skall uppträda som välkammade deltagare i forumet, var då själv ett
föredöme. Insinuera inte om bristande filosofiskt värde och annat du brukar kasta i ansiktet på forumets
deltagare (att de vet inte mer än vad som kan läsas på Wikipedia).
Vad jag förstått är din egen CV tom på filosofiska meriter.”


En mer sofistikerad och uppskattande moderator-kommentar, lyder

”Hemsnickrade metafysiska spekulationer och gamla skolkunskaper”

Det ligger nära till att se detta som exempel på det tidigare citatet ovan.
Jag vet inte vad Pilatus i dag har att anmärka på mig som föredöme annat än att jag ibland tröttnat på
påhoppen och gett de anonyma tyckarna svar på tal, men det är tydligen att gå för långt enligt moderator.

Det är inte enbart jag som råkar ut för otrevligt bemötande.
Smisk blir t ex ofta kommenterad på ett i mitt tycke onödigt negativt och nedlåtande sätt.
Ett typexempel på detta framgår av tråden, Vad är tid ?, jan, 2023. Frågan lyder, ”Vad ÄR tid ?
och förtydligas av Smisk med ”Tid som något kvantitativt går att mäta men frågan vad tid ÄR,
alltså VAD är det man mäter, är en annan fråga.

Frågan Smisk ställer är motiverad och befogad, men besvaras utmanande otrevligt och nedlåtande.
Svaren vittnar enligt min uppfattning om att ingen som svarar behärskar det man hävdar.
Piltaus svar, ”Man mäter en händelses varaktighet. Det har redovisats flera gånger redan.”
kan liknas vid ”Goddag yxskaft”, då såväl händelse som varaktighet antas innefatta tidsbegreppet.
Enkelt uttrycka INGEN har besvarat Smisk fråga på ett korrekt sätt, man vet helt enkelt inte vad tid ÄR.
Att ni mäter tid med klocka innebär m a o inte att ni vet vad ni mäter !
Problemet är snarare att få de som anser sig förstå, och självgott tar sig friheter, att förstå, att de inte förstår.

Vad gäller konceptet har ännu ingen, trots alla mina förklaringar, visat tecken på att förstå det jag skrivit,
vilket fått mig övertygad om att ingen heller framgent kommer att förstå.
För att uttrycka det klart, allt tyder på att man ”inte har en susning”.
Detta bekräftas bl a av obestyrkta påståenden som t ex ”Det finns ingenting metafysiskt med tiden”.
Det är mot den bakgrunden följande exempel på ”anonyma” omdömen konceptet erhållit skall ses,

• ”Han vet inte vad han talar om.”
• ”Jag orkar inte läsa dina svamliga redogörelser.”
• ”Jag äcklas av dina inlägg”
• ”Pajas”
• ”Står dig fritt fram att besöka ditt egna Rektum”
• ”Hängmatteorier”
• ”Dags att revidera dina slutsatser Illusionen”
• ”Illusionen borde varnas”
• ”Omoget”
• ”Banalt”
• "Offerkofta"
• ”Fullkomligt skamlöst!" ”
• ”Självklart har hens attityd inget med vetenskap att göra!”
• ”Hemsnickrade metafysiska spekulationer och gamla skolkunskaper”


Kommentarerna är avslöjande och vittnar om allt annat än filosofi !
Är det så här moderator vill att Filosofi skall uppfattas ?


Filosofiforum förefaller alltså, om jag tolkar budskapet rätt, inte vara rätt plats för mig och konceptet.
Jag har erfarenhet av ett långt yrkesverksamt liv, där vi genomgående visade respekt för varandra.
Samma gäller för vår bekantskapskrets i övrigt. Det hände/händer aldrig att man oombedd och omoget
uttryckte sig negativt och nedlåtande som här på Filosofiforum. När man här tycker att jag borde
skämmas, blir min motfråga därför om Filosofiforum inte har all anledning att skämmas ?

I ett försök att undvika irritation bad jag dem som anonymt kritiserar, att avstå från att läsa mina inlägg.
Det anmärkningsvärda är att man ändå fortsätter att läsa inläggen, och att oombedd kritisera.
Det påminner om rent sabotage, och är både omoget och respektlöst. Filosofiforum tar skada av detta !
Familjen diskuterade detta i dag och försökte förstå bakomliggande orsak, men lyckades inte finna svaret.
Mitt förslag är därför att ni som formulerat ovanstående exempel ställer följande frågor till er själva,

VAD VILL NI UPPNÅ MED ERT DESTRUKTIVA BETEENDE ?

PÅ VILKET SÄTT FRÄMJAR DETTA FILOSOFIFORUM ?


Det är min förhoppning att detta förtydligande är tillräckligt omfattande för att motivera och underlätta
min förestående permanenta avstängning.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen / http://www.deltakonceptet.se

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=0bjB-IWEYI0
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Hubert
Inlägg: 955
Blev medlem: 18 jan 2024 21:52

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Hubert » 19 aug 2024 22:50

Om du behärskar helheten har du sedan länge kunnat besvara enskilda frågor.
Illusionen skrev:Det krävs att helheten behärskas för att det ska gå att besvara enskilda frågor separat.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 24 aug 2024 15:49

Illusionen skrev:För att uttrycka det klart, allt tyder på att man inte har en susning. Detta bekräftas bl a av obestyrkta påståenden som t ex ”Det finns ingenting metafysiskt med tiden”.

Inom fysiken definieras tid som måttet på en förändring i en fysisk kvantitet eller en storlek som används för att kvantifiera händelsernas varaktighet. Vad som är metafysiskt med tiden får du, Illusionen, svara på. Metafysik intresserar sig för verkligheten, hurdan den är. (Men termen används även för annan smörja.) Man kan säga att rum och tid är egenskaper i den verklighet vi är medvetna om.

Alternativt får du förklara vad du menar med tidens metafysik.

PS Tiden är relativ, och det sätt vi uppfattar den på är beroende av relationer mellan händelser och objekt. Jag har nämnt tillämpningen av GPS (med hjälp av satelliter) som är ett utmärkt exempel på hur hastighet och gravitation påverkar ett atomur. Det är samtidigt en god bekräftelse på relativitetsteorins tillämplighet.
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 31 aug 2024 15:48

Vad slags metafysik deltakonceptet handlar om tycks inte bli besvarad. Det hade kunnat bli något bra om det refererat till någon tidigare författare. T ex en tidigare framförd idé om vad som är grundläggande för det universella och vad som ryms inom en sådan ontologi. Men oavsett vad som skrevs, bortsett från några forumdeltagare som kanske såg något, så fick min karakteristik stå oemotsagd: Hemsnickrade metafysiska spekulationer och gamla skolkunskaper. Ledsen för det Illusionen, vill du ta upp tråden igen så är du mycket välkommen. Men nu stänger jag tråden. En anledning till att det känns rätt att stänga tråden är Illusionens känsla av att vara missförstådd, eller inte alls förstådd. Vill någon ta upp någon aspekt på vad som yttrats, meddela mig så ordnar vi en ny tråd.
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 23 aug 2025 18:58

Den 23 sep 2023 11:30 i tråden Illusionens Filosofi: Delta Konceptet, skriver Illusionen:

I dag beskriver forskarna universum med hjälp av två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin
och kvantmekaniken. Den allmänna relativitetsteorin beskriver storskaligt gravitationskraften och universum baserat på postulat som stipulerar att ljusets hastighet, c, är konstant oavsett förekomst av relativrörelse mellan ljuskälla och ljusmottagare/observatör.


Det är förstås en detalj i sammanhanget, men det borde vara tydligare. Av formuleringen ovan kan man faktiskt tro att det är den allmänna relativitetsteorin som postulerar att ljusets hastighet är konstant oavsett rörelse mellan källa och observatör. Postulatet formulerades redan 1905 som grundläggande i den speciella relativitetsteorin.
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 23 aug 2025 23:24

Kant skiljer mellan analytiska omdömen, syntetiska omdömen och syntetiska omdömen a priori. Vetenskapliga satser tillhör den sistnämnda kategorin – exempelvis tid och rum är a priori former för åskådning. All erfarenhet måste ha en temporal och spatial ordning, samt orsakssatsen (att varje händelse har en orsak). Dessa syntetiska satser a priori inom naturvetenskapen uttrycker villkor som är nödvändiga för medvetandet att kunna erfara och förstå världen.

Men denna förståelse gäller inte bara medvetandet självt, utan även de objekt som framträder för oss genom medvetandets strukturer. Därför måste sådana satser gälla allmänt för de fenomen vi upplever – eftersom inget kan framträda som ett objekt för erfarenheten utan att ha formats enligt dessa grundläggande former. Kant menade alltså att hela fysikens lagbundenhet – inte bara kausalitet – grundar sig på syntetiska a priori-principer.
Moderator

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1606
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Illusionen » 24 aug 2025 08:10

Ska försöka återkomma med kommentar senare, i väntan på det, begrunda gärna följande citat taget från annan tråd.

SKALÄR DIFFERENS

Den SKALÄRA DIFFERENSEN är av fundamental betydelse vid/för beskrivning och förståelse av konceptet.
Av det skälet nämns redan i patentansökans rubrik, ”komplex skalär differens”.
RUM och TID är konsekvens av MaskeringsPrincipen, MP, i kombination med "ömsesidig" skalär differens.
Vad gäller matematikens stipulerade samband, e^0 = 1, nämns bl a i kapitel 4 följande citat,

”Ett exempel på sådan begränsning är att VERKLIGHETEN av logiska skäl kännetecknas av matematikens
stipulerade samband, e^0 = 1. Sambandet bekräftar MP och verklighetens dualitet !
Så, HUR KAN ETT TAL UPPHÖJT TILL EXPONENTEN NOLL (0) RESULTERA I TALET 1 ?
Noll är här inte att betrakta (fig 2) som ett numeriskt tal utan som en RELATION, e^x / e^x = e^x-x = e^o

Några intetsägande svar tagna från nätet vittnar om att man ant inte behärskar bakgrunden lyder,
• Regeln är att alla tal som höjs till 0 är lika med 1
• Enligt nollexponentregeln eller nollegenskapen för exponenter är alla tal som upphöjs till noll alltid = 1 .
• Det är inte lika lätt att förstå intuitivt, men går att räkna ut.
• Vi kan också säga att om exponenten är noll så är resultatet alltid 1.
• I allmänhet är det mest praktiskt att definiera a0 =1 för alla tal a som är skilda från noll.
• Mathematician: Zero raised to the zero power is one. Why?
Because mathematicians said so. No really, it’s true.

Till skillnad mot konceptet förklarar ingen av dessa punkter varifrån sambandet härrör !
Det förefaller tveklöst som att man inte förstår, utan enbart förlitar sig på matematik!
Därav frågan, hur långt sträcker sig matematikens förmåga och kapacitet att beskriva och
förutse annat än verklighetens atomärt betingade egenskaper, m a o, HUR GOD ÄR SIKTEN ?

Enligt konceptet verifierar exponenten noll (0) indirekt verklighetens BALANS, genom att
dölja/maskera/förskjuta rådande balans-förutsättningar ! Detta formuleras som att
konceptets balansresonemang stipulerar att VERKLIGHETEN, som objekt, via NEGATIVT TKN,
ur observatörens perspektiv, som konsekvens av referensberoende SKALÄRA relationer,
erhåller en normerat negativ likaså referensberoende struktur, vilket leder till att verkligheten
förnims negativt.


Detta medför att tolkningen av Eulers formel, liksom Einsteins speciella relativitetsteori påverkas.
Begrepp som RUM och TID får därigenom även sin basala förklaring.”


Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1606
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Illusionen » 25 aug 2025 08:30

Från gårdagens DN är följande citat hämtat. Sören Holst, är teoretisk fysiker vid Stockholms universitet och
beskriver dagens situation och problematik på ett överskådligt och bra sätt enligt min åsikt.

Är katten både levande och död? 100 år av tvister om vad kvantfysiken säger

”Sommaren 1925 lade den unge Werner Heisenberg grunden för kvantmekaniken och den moderna fysiken.
100 år senare är fysiker fortfarande djupt oeniga om vad teorin egentligen säger.”

”Fysikerna är helt överens om att kvantmekaniken är användbar och framgångsrik och gör häpnadsväckande
noggranna förutsägelser.
– Man kan förstå jättemycket om en massa saker i vår tillvaro, om man utgår från kvantfysikens premisser,
säger Sören Holst, teoretisk fysiker vid Stockholms universitet.
– Trots det är folk så oeniga om hur man faktiskt ska förstå vad kvantfysiken säger om verklighetens beskaffenhet.
Och det är ju bisarrt.”

”Enligt Sören Holst visar det att fysiker har helt olika syn på vad fysik i grunden är.
– En del anser att fysik handlar om att kunna förutsäga resultat: hur en observation kommer att bli, eller
utfallet av ett experiment.
De är nöjda med det, och menar att det är det fysiken är till för, säger han.
Andra, som han själv, har en mer ambitiös inställning.

Då menar man att fysik handlar om att förklara verkligheten, och förstå hur verkligheten faktiskt är
i verkligheten. Hur fungerar den?

Vilka är de grundläggande naturlagarna?”


Sammanfattningsvis är Schrödingers katt ett tankeexperiment som illustrerar den ibland märkliga
karaktären av kvantmekanikens principer och hur de kan tolkas på makroskopisk nivå.”
Även detta "problem" får sin förklaring i konceptet, via bl a principerna MP och DRP.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 25 aug 2025 09:25

Illusionen skrev:Sammanfattningsvis är Schrödingers katt ett tankeexperiment som illustrerar den ibland märkliga
karaktären av kvantmekanikens principer och hur de kan tolkas på makroskopisk nivå.

Enligt kvantmekaniken kan ett system befinna sig i flera tillstånd samtidigt, en superposition, tills det observeras. Men vad händer om detta system är en katt? Schrödingers katt är ett tankeexperiment som ifrågasätter hur kvantmekanikens princip om superposition kan tolkas när den appliceras på makroskopiska objekt – och visar på de paradoxala konsekvenser som uppstår om man gör det.

Experimentet
- En katt placeras i en låda med en mekanism som innehåller ett radioaktivt ämne.
- Om ämnet sönderfaller (en kvantprocess), utlöses ett gift som dödar katten.
- Enligt kvantmekaniken är sönderfallet i superposition – det har både inträffat och inte inträffat, tills någon observerar det.
- Därmed är katten både levande och död samtidigt, tills lådan öppnas.
Moderator

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1606
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Illusionen » 25 aug 2025 11:11

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Sammanfattningsvis är Schrödingers katt ett tankeexperiment som illustrerar den ibland märkliga
karaktären av kvantmekanikens principer och hur de kan tolkas på makroskopisk nivå.

Enligt kvantmekaniken kan ett system befinna sig i flera tillstånd samtidigt, en superposition, tills det observeras. Men vad händer om detta system är en katt? Schrödingers katt är ett tankeexperiment som ifrågasätter hur kvantmekanikens princip om superposition kan tolkas när den appliceras på makroskopiska objekt – och visar på de paradoxala konsekvenser som uppstår om man gör det.

Experimentet
- En katt placeras i en låda med en mekanism som innehåller ett radioaktivt ämne.
- Om ämnet sönderfaller (en kvantprocess), utlöses ett gift som dödar katten.
- Enligt kvantmekaniken är sönderfallet i superposition – det har både inträffat och inte inträffat, tills någon observerar det.
- Därmed är katten både levande och död samtidigt, tills lådan öppnas.


Varför skriver du detta ? Frågan som väntar på svar lyder,
Vilka är de grundläggande naturlagarna?
Konceptet du är kritisk till ger ett förslag till svar.

/ Illusionen
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Hubert
Inlägg: 955
Blev medlem: 18 jan 2024 21:52

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Hubert » 26 aug 2025 12:34

Vilka är de grundläggande naturlagarna?
Ditt koncept är ett förslag.
Visa!
Illusionen skrev:
Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Sammanfattningsvis är Schrödingers katt ett tankeexperiment som illustrerar den ibland märkliga
karaktären av kvantmekanikens principer och hur de kan tolkas på makroskopisk nivå.

Enligt kvantmekaniken kan ett system befinna sig i flera tillstånd samtidigt, en superposition, tills det observeras. Men vad händer om detta system är en katt? Schrödingers katt är ett tankeexperiment som ifrågasätter hur kvantmekanikens princip om superposition kan tolkas när den appliceras på makroskopiska objekt – och visar på de paradoxala konsekvenser som uppstår om man gör det.

Experimentet
- En katt placeras i en låda med en mekanism som innehåller ett radioaktivt ämne.
- Om ämnet sönderfaller (en kvantprocess), utlöses ett gift som dödar katten.
- Enligt kvantmekaniken är sönderfallet i superposition – det har både inträffat och inte inträffat, tills någon observerar det.
- Därmed är katten både levande och död samtidigt, tills lådan öppnas.


Varför skriver du detta ? Frågan som väntar på svar lyder,
Vilka är de grundläggande naturlagarna?
Konceptet du är kritisk till ger ett förslag till svar.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19360
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

Inläggav Pilatus » 27 aug 2025 23:42

Illusionen skrev:
Pilatus skrev:Enligt kvantmekaniken kan ett system befinna sig i flera tillstånd samtidigt, en superposition, tills det observeras. Men vad händer om detta system är en katt? Schrödingers katt är ett tankeexperiment som ifrågasätter hur kvantmekanikens princip om superposition kan tolkas när den appliceras på makroskopiska objekt – och visar på de paradoxala konsekvenser som uppstår om man gör det.

Experimentet
- En katt placeras i en låda med en mekanism som innehåller ett radioaktivt ämne.
- Om ämnet sönderfaller (en kvantprocess), utlöses ett gift som dödar katten.
- Enligt kvantmekaniken är sönderfallet i superposition – det har både inträffat och inte inträffat, tills någon observerar det.
- Därmed är katten både levande och död samtidigt, tills lådan öppnas.

Varför skriver du detta ? Frågan som väntar på svar lyder, Vilka är de grundläggande naturlagarna?

En teori om allt skulle vara en god kandidat.
På detta forum har vi diskuterat filosofiska frågor om kausalitet, tidens riktning eller information som grundläggande.
Jag vet inte om vi diskuterat Noethers teorem, har vi det?
Kvantmekanik givetvis, där vi finner Schrödingers ekvation

De Broglie–Bohm-teorin — även kallad pilotvågsteorin har en intressant lösning

o Partiklar har alltid en bestämd position — även när de befinner sig i en superposition enligt standardtolkningen.
o Det är vågfunktionen som befinner sig i superposition, inte partikeln själv.
o Superpositionen påverkar hur partikeln rör sig, men inte att den är "på flera platser samtidigt". Den är alltid på en plats.
Moderator


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster