Varför finns det något?

[Dean]

Varför finns det något när det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls?

[Jörgen]

Du ar fel, det finns inget.

[reflex]

Jag föredrar nättroll framför Jehovas Vittnen.
Det är bättre att ställa omöjliga frågor än att ge felaktiga svar.

[Jörgen]

Om nu skönhet inte existerar annat än i sinnet,
så behöver inte världen heller existera annat än i sinnet.

[Pilatus]

Varför finns det något när det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls?

Det går inte ens i tanken föreställa sig ett tillståndslöst ingenting varur allt uppstår orsakslöst. Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt. Intuitivt föreställer vi oss att där fanns ett allvist subjekt som självt var sin egen orsak. Vi förmår att tänka så om något utanför världens existens, men inte om vår egen plats i tillvaron.

[Algotezza]

Varför finns det något när det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls?

Det som finns finns bara till hälften. Det finns därför att det inte finns och finns inte därför att det finns. Så kan allt som är i rörelse karakteriseras. Och allt är i rörelse som vi kan uppleva och därmed påstå om det att "det finns".

/Algotezza

[Dean]

Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt.

Jag kan inte inse nödvändigheten av en avsikt för att något skall uppstå ur ingenting.

[Pilatus]

Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt.

Jag kan inte inse nödvändigheten av en avsikt för att något skall uppstå ur ingenting.

Världen kristna ser saken annorlunda, Dean. T ex det teleologiska gudsbeviset: "Världens ändamålsenlighet vittnar om existensen av en gudomlig intelligens." (Thomas av Aquino)
Även Aristotelse tänker sig att varje händelse har en avsikt eller ett syfte; något att sträva mot.
Vetenskapens insikt om att världen och människan tillkommit utan avsikt är i sammanhanget ny. Encyklopedisterna kan ha rubbat tron på gudomlig inblandning i världens angelägenheter.

[Dean]

Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt.

Jag kan inte inse nödvändigheten av en avsikt för att något skall uppstå ur ingenting.

Världen kristna ser saken annorlunda, Dean. T ex det teleologiska gudsbeviset: "Världens ändamålsenlighet vittnar om existensen av en gudomlig intelligens." (Thomas av Aquino)

Jag här helt konfessionslös och talar bara för mig själv. Dessutom är jag inte övertygad om världens ändamålsenlighet.

[Zokrates]

Fysikaliska processer sker för att förhållandena medger det, det är lite meningslöst att försöka kasta in ett bestämt
ändamål annat än som en funktion av med att t.ex en sol existerar, att en planet bildas, att det uppstår liv mm.

[Pilatus]

Jag här helt konfessionslös och talar bara för mig själv. Dessutom är jag inte övertygad om världens ändamålsenlighet.

Jag förstår att du är konfessionslös. Men du tycks i alla fall tro att det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls. Jag gissar att de flesta känner stor tveksamhet inför ett tillståndslöst ingenting varur allt uppstår orsakslöst. Frågan om varför det finns något kanske är meningslös. Frågan kan inte besvaras därför att det inte finns någon orsak som svarar på varför något finns.

[förstår mig själv]

Varför finns det något när det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls?

Det går inte ens i tanken föreställa sig ett tillståndslöst ingenting varur allt uppstår orsakslöst. Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt. Intuitivt föreställer vi oss att där fanns ett allvist subjekt som självt var sin egen orsak. Vi förmår att tänka så om något utanför världens existens, men inte om vår egen plats i tillvaron.

Tycker du det är svårt att förstå varför vi finns? Vi kommer ju från aporna. Evolutionen.
Det är svårt att förstå något som inte går att föreställa sig.

[Dean]

Jag förstår att du är konfessionslös. Men du tycks i alla fall tro att det mest "naturliga" vore att det inte fanns någonting alls. Jag gissar att de flesta känner stor tveksamhet inför ett tillståndslöst ingenting varur allt uppstår orsakslöst. Frågan om varför det finns något kanske är meningslös. Frågan kan inte besvaras därför att det inte finns någon orsak som svarar på varför något finns.

Du har en poäng i detta. Frågan: "Varför finns det något?" kan uppfattas som en fråga om kausalitet (varav avsikt för vissa kan vara en förklaring). Så låt oss omformulera frågan till: Hur uppstår något som gör att något finns i stället för ingenting?

[Pilatus]

Det går inte ens i tanken föreställa sig ett tillståndslöst ingenting varur allt uppstår orsakslöst. Det svåraste tycks vara att se världen och människan som tillkomna utan någon avsikt. Intuitivt föreställer vi oss att där fanns ett allvist subjekt som självt var sin egen orsak. Vi förmår att tänka så om något utanför världens existens, men inte om vår egen plats i tillvaron.

Tycker du det är svårt att förstå varför vi finns?

Ja, varför finns vi?

Vi kommer ju från aporna. Evolutionen.

Så kanske det stod i skolboken. Men du kanske får söka dig längre tillbaks till hominidernas förfader.

Det är svårt att förstå något som inte går att föreställa sig.

Ja, hur skall vi förstå ett tillståndslöst ingenting varur allt uppstår orsakslöst?

[Dean]

Hej alla.
Jag upptäckte just att frågan "Varför finns det någonting alls?" redan är ställd 3 sept. 2004 i en lång tråd under rubriken Filosofi. Jag hoppar över dit och lägger ned mina inlägg i denna tråd. Tack för mig så länge.
Dean.