Varför finns det något?

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 17:03

Skilj mellan det i upplevelseögonblicket primärt givna och vad som är orsaken till att vi öht kan uppleva något: att vi har förmåga att uppleva och att det finns något att uppleva.

Upplevelseförmågan finns ju redan innan vi upplever något. Vi har hörsel innan vi hör ett särskilt ljud. Upplevelseförmågan är således primär i relation till det upplevda eftersom förmågan fanns före en specifik upplevelse och upphör ej efter upplevelsen. Det primärt givna i upplevelsen är något annat, t.ex. färg, form, ljud som vi spontant upplever här och nu i upplevelseögonblicket. Det man försöker fånga i en haiku eller i en skiss. Som ej tar vägen över intellekt och inre censur... Öga, hjärta, penna...

Det är med upplevelseförmågan vi upplever men vi upplever inte själva förmågan. Ögat som ser kan inte se sig själv direkt. Bara speglad i en spegel eller på foto. Du hör med hörseln, du hör inte hörseln. Ja, du kan inte höra ditt öra men du kan se det i en spegel eller om du fotar dig.

Det slår mig nu att kanske varken du, fms, eller du, PeterK, vet vad jag åsyftar med det i upplevelseögonblicket primärt givna? Kanske kan ni heller inte upptäcka detta ögonblick i ert eget upplevande...

Dessutom verkar ni tro att jag skulle mena att det upplevda skulle ge upphov till förmågan att uppleva... Tycker ni det är en rimlig tolkning av vad jag skrev?
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 17:06

Jag tycker det är en god pedagogisk verbaliseringsövning för mig att försöka diskutera med fms och PeterK. Plus att andra kan ha glädje av det jag skriver. I övrigt vet jag inte...
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 14 sep 2014 17:53

Algotezza skrev:Jag tycker det är en god pedagogisk verbaliseringsövning för mig att försöka diskutera med fms och PeterK. Plus att andra kan ha glädje av det jag skriver. I övrigt vet jag inte...

För all del, men det är högst tveksamt om ett sådant samtal rör sig ur fläcken. Peter och fms har en sak gemensamt, de anser inte att de har något att lära. Skenbart kan det se ut så då de plockar upp någon lämplig formulering (eller term) som passar in i deras egen föreställning om världen så ger de tacksamt uttryck för det. fms har det goda med sig att han har en viss social kompetens i jämförelse med Peter.
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 18:58

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Jag tycker det är en god pedagogisk verbaliseringsövning för mig att försöka diskutera med fms och PeterK. Plus att andra kan ha glädje av det jag skriver. I övrigt vet jag inte...

För all del, men det är högst tveksamt om ett sådant samtal rör sig ur fläcken. Peter och fms har en sak gemensamt, de anser inte att de har något att lära. Skenbart kan det se ut så då de plockar upp någon lämplig formulering (eller term) som passar in i deras egen föreställning om världen så ger de tacksamt uttryck för det. fms har det goda med sig att han har en viss social kompetens i jämförelse med Peter.



Jag är inskolad i en svensk, pragmatisk lärarmentalitet som innebär övertygelsen att det inte finns hopplösa fall; bara man använder rätt metod och har tålamod, kan man nå alla. Det slår mig nu att detta mycket väl kan gälla yngre formbara människor under tjugo men kanske inte alltid äldre personer, som redan anser de vet vad de behöver veta.

Jag har intrycket att båda reagerar instinktmässigt på vissa verbala stimuli vilka drar igång mer eller mindre färdiga fraser, oavsett vad texten i dess helhet har för andemening.
Göran Egevad egevad@gmail.com

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 14 sep 2014 19:07

Algotezza skrev:Skilj mellan det i upplevelseögonblicket primärt givna och vad som är orsaken till att vi öht kan uppleva något: att vi har förmåga att uppleva och att det finns något att uppleva.
Men att vi överhuvudtaget upplever något måtte ju vara mer primärt än vad vi upplever, eftersom det förra utgör förutsättning för det senare. Du kan ju uppleva "en häst" lika gärna som "en ko". Varvid detta att uppleva en "ko" inte utgör förutsättning för att uppleva. Och då du kan uppleva "en ko" om du nu inte råkar uppleva en "häst", så utgör inte "att uppleva en häst" förutsättning för att alls uppleva. Däremot utgör detta att överhuvudtaget uppleva samt äga en upplevelseförmåga, förutsättning för att uppleva såväl "en häst" som "en ko". Och vad som utgör förutsättning för något, är ju mera primärt än vad som följer på förutsättningen... detta måtte du väl ändå begripa, Algotezza...??


Upplevelseförmågan finns ju redan innan vi upplever något.
Ja, och därför är den primär i förhållande till det upplevda...
Vi har hörsel innan vi hör ett särskilt ljud. Upplevelseförmågan är således primär i relation till det upplevda eftersom förmågan fanns före en specifik upplevelse och upphör ej efter upplevelsen.
Ja, men detta är ju vad jag säger hela tiden...!
Det primärt givna i upplevelsen är något annat, t.ex. färg, form, ljud som vi spontant upplever här och nu i upplevelseögonblicket. Det man försöker fånga i en haiku eller i en skiss. Som ej tar vägen över intellekt och inre censur... Öga, hjärta, penna...
Ja, men nu bygger jag alltså min "livsanalys" på hur det förhåller sig i verkligheten samt då inte på hur saker och ting blott synes vara...


Det är med upplevelseförmågan vi upplever men vi upplever inte själva förmågan. Ögat som ser kan inte se sig själv direkt. Bara speglad i en spegel eller på foto. Du hör med hörseln, du hör inte hörseln.
Nej, säkert inte, men min "livsanalys" är en analys av de verkliga förhållandena, samt någonting som genomskådar hur saker och ting synes vara för den icke analytiska eller genomskådande intelligensen, varvid jag istället för sinnevärldens illusioner får verkligheten som facit. Det är ju detta som är själva vitsen med analysen ifråga.... Man behöver alltså genomskåda de fysiska sinnenas bild av sakernas bild av sakernas tillstånd, samt använda sitt intellekt för att komma i kontakt med verkligheten bortom de fysiska sinnens oreflekterade vittnesbörd...


Sedan kom visst det här bort i hanteringen:

Algotezza: Jag ifrågasätter inte heller att vi upplever, men för mig är "att jag upplever" inte det här och nu omedelbart givna och därmed för mig mest kända.

PeterK: Jo, jag förstår och då måtte det också vara så, att Algotezza vet mera om vad han i framtiden kommer att uppleva, än om det faktum att han — om han nu kommer att uppleva detta — upplever i kraft av en då befintlig upplevelseförmåga. Fört mig är det tvärtom så att om jag överhuvudtaget upplever något, så vet jag på förhand att jag i så fall upplever något, samt att jag härvid besitter en upplevelseförmåga, medan jag fortfarande inte vet så mycket om vad jag kommer att uppleva av vad hon/han upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"...

Algotezza: Jag tackar och tar emot din livsanalys än en gång, den vi haft så många samtal om redan. Det finns ingen anledning för mig att här och nu än en gång penetrera dess detaljer, nu när jag menar att den i sin helhet är hållbar utifrån din grundläggande premiss.Man väljer ju sina premisser utifrån vad man vill uppnå och/eller bevisa. Vad jag vill bevisa eller snarare visa är hur kunskapsprocessen för mig kan tänkas gå till, åtminstone i stora drag.

PeterK: Kunskapsprocessen, ja... detta att jag kan hundraprocentigt säkert veta att jag upplever något, i den mån jag upplever någonting exempelvis om 10 år, medan jag för den sakens skull inte behöver veta så mycket om vad jag då kommer att uppleva... Ja, hur kan det vara så, om nu det senare skulle utgöra "det kända", medan det förra skulle utgöra "det okända"... kan Algotezza öppet, rakt och redligt svara på detta..??


Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 14 sep 2014 19:13

Algotezza skrev:Jag är inskolad i en svensk, pragmatisk lärarmentalitet som innebär övertygelsen att det inte finns hopplösa fall; bara man använder rätt metod och har tålamod, kan man nå alla. Det slår mig nu att detta mycket väl kan gälla yngre formbara människor under tjugo men kanske inte alltid äldre personer, som redan anser de vet vad de behöver veta.

Jag har intrycket att båda reagerar instinktmässigt på vissa verbala stimuli vilka drar igång mer eller mindre färdiga fraser, oavsett vad texten i dess helhet har för andemening.

Det vore ju mycket trevligt om både Peter och fms skulle visa sig öppna för argument och vilja att lära sig något nytt. Naturligtvis i den takt som de känner sig komfortabla med, men ändå ... framåt. Utveckling är att kunna tänka nytt, inte bekämpa varje ny tanke.
Moderator

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Varför finns det något?

Inläggav Zokrates » 14 sep 2014 19:34

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Jag är inskolad i en svensk, pragmatisk lärarmentalitet som innebär övertygelsen att det inte finns hopplösa fall; bara man använder rätt metod och har tålamod, kan man nå alla. Det slår mig nu att detta mycket väl kan gälla yngre formbara människor under tjugo men kanske inte alltid äldre personer, som redan anser de vet vad de behöver veta.

Jag har intrycket att båda reagerar instinktmässigt på vissa verbala stimuli vilka drar igång mer eller mindre färdiga fraser, oavsett vad texten i dess helhet har för andemening.

Det vore ju mycket trevligt om både Peter och fms skulle visa sig öppna för argument och vilja att lära sig något nytt. Naturligtvis i den takt som de känner sig komfortabla med, men ändå ... framåt. Utveckling är att kunna tänka nytt, inte bekämpa varje ny tanke.


Det där med utveckling blir en paradox i sig, jag menar när väl en person genom utveckling når därhän att personen
alltid tänker rätt, så faller utveckling bort, det har spelat ut sin roll.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Varför finns det något?

Inläggav Pilatus » 14 sep 2014 19:56

Zokrates skrev:
Pilatus skrev:Det vore ju mycket trevligt om både Peter och fms skulle visa sig öppna för argument och vilja att lära sig något nytt. Naturligtvis i den takt som de känner sig komfortabla med, men ändå ... framåt. Utveckling är att kunna tänka nytt, inte bekämpa varje ny tanke.

Det där med utveckling blir en paradox i sig, jag menar när väl en person genom utveckling når därhän att personen
alltid tänker rätt, så faller utveckling bort, det har spelat ut sin roll.

Jag tror inte det är möjligt att alltid tänka "rätt" och det kanske inte heller är ett mål att eftersträva. Men man kan väl ta del av vetenskaplig utveckling så att man i alla fall kan förstå vad den handlar om. Det hör till god allmänbildning att känna till vad som händer och vad som motiverar ett nobelpris. I alla fall om man skriver under fliken Naturvetenskap.

Det är ju ytterst få som är så begåvade att de ligger före vad som händer inom vetenskaplig forskning.
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 20:02

PeterK skrev:
Algotezza skrev:
Algotezza: Jag tackar och tar emot din livsanalys än en gång, den vi haft så många samtal om redan. Det finns ingen anledning för mig att här och nu än en gång penetrera dess detaljer, nu när jag menar att den i sin helhet är hållbar utifrån din grundläggande premiss.Man väljer ju sina premisser utifrån vad man vill uppnå och/eller bevisa. Vad jag vill bevisa eller snarare visa är hur kunskapsprocessen för mig kan tänkas gå till, åtminstone i stora drag.

PeterK: Kunskapsprocessen, ja... detta att jag kan hundraprocentigt säkert veta att jag upplever något, i den mån jag upplever någonting exempelvis om 10 år, medan jag för den sakens skull inte behöver veta så mycket om vad jag då kommer att uppleva... Ja, hur kan det vara så, om nu det senare skulle utgöra "det kända", medan det förra skulle utgöra "det okända"... kan Algotezza öppet, rakt och redligt svara på detta..??


Mvh/ PeterK


Nä, självklart har vi inte kunskap nu om vad vi kommer att uppleva i framtiden eller vilka kunskaper vi kommer att ha då eller vilka förmågor. En del av detta kan finnas som groddar nu men en del är inte ens det.

Liv, skapande och upplevande, är en fortlöpande process som avslöjar alltmer av det okända, men upplevbara, för oss. En kunskapsprocess, alltså Och den fortsätter så länge vi har förmåga att uppleva, och har intresse av att öva upp våra förmågor att uppleva och skapa, och så länge det finns något att uppleva och omskapa och en omvärld att samverka med, oavsett om vi menar att denna upplevda omvärld "egentligen" är något "yttre" eller "något inre".
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 20:05

Zokrates skrev:
Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Jag är inskolad i en svensk, pragmatisk lärarmentalitet som innebär övertygelsen att det inte finns hopplösa fall; bara man använder rätt metod och har tålamod, kan man nå alla. Det slår mig nu att detta mycket väl kan gälla yngre formbara människor under tjugo men kanske inte alltid äldre personer, som redan anser de vet vad de behöver veta.

Jag har intrycket att båda reagerar instinktmässigt på vissa verbala stimuli vilka drar igång mer eller mindre färdiga fraser, oavsett vad texten i dess helhet har för andemening.

Det vore ju mycket trevligt om både Peter och fms skulle visa sig öppna för argument och vilja att lära sig något nytt. Naturligtvis i den takt som de känner sig komfortabla med, men ändå ... framåt. Utveckling är att kunna tänka nytt, inte bekämpa varje ny tanke.


Det där med utveckling blir en paradox i sig, jag menar när väl en person genom utveckling når därhän att personen
alltid tänker rätt, så faller utveckling bort, det har spelat ut sin roll.


Handlar utveckling bara om att tänka rätt? Hur då rätt? Logisk förmåga? Men denna ska väl ha ett innehåll med, eller...? Det handlar väl också om att det kommer ständigt nya företeelser som man måste förhålla sig till och erfara och som ska inlemmas i befintlig i kunskap...
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Varför finns det något?

Inläggav Zokrates » 14 sep 2014 20:05

Pilatus skrev:
Zokrates skrev:
Pilatus skrev:Det vore ju mycket trevligt om både Peter och fms skulle visa sig öppna för argument och vilja att lära sig något nytt. Naturligtvis i den takt som de känner sig komfortabla med, men ändå ... framåt. Utveckling är att kunna tänka nytt, inte bekämpa varje ny tanke.

Det där med utveckling blir en paradox i sig, jag menar när väl en person genom utveckling når därhän att personen
alltid tänker rätt, så faller utveckling bort, det har spelat ut sin roll.

Jag tror inte det är möjligt att alltid tänka "rätt" och det kanske inte heller är ett mål att eftersträva. Men man kan väl ta del av vetenskaplig utveckling så att man i alla fall kan förstå vad den handlar om. Det hör till god allmänbildning att känna till vad som händer och vad som motiverar ett nobelpris. I alla fall om man skriver under fliken Naturvetenskap.

Det är ju ytterst få som är så begåvade att de ligger före vad som händer inom vetenskaplig forskning.


Ja då tillhör väl jag den kategorin med tanke på att jag allmänt men även här på ff, väldigt ofta har sagt att vissa
saker förhåller sig på ett visst sätt, vilket jag även fått kritik för då jag saknat vetenskapligt stöd just då för,
men som senare, ibland flera år efteråt får just vetenskapligt stöd för att det förhåller sig just så, det kan ju lika
gärna handla om avancerade spekulationer från min sida som för den delens skull, ren bondtur.

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Varför finns det något?

Inläggav förstår mig själv » 14 sep 2014 20:39

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Jag är inskolad i en svensk, pragmatisk lärarmentalitet som innebär övertygelsen att det inte finns hopplösa fall; bara man använder rätt metod och har tålamod, kan man nå alla. Det slår mig nu att detta mycket väl kan gälla yngre formbara människor under tjugo men kanske inte alltid äldre personer, som redan anser de vet vad de behöver veta.

Jag har intrycket att båda reagerar instinktmässigt på vissa verbala stimuli vilka drar igång mer eller mindre färdiga fraser, oavsett vad texten i dess helhet har för andemening.

Det vore ju mycket trevligt om både Peter och fms skulle visa sig öppna för argument och vilja att lära sig något nytt. Naturligtvis i den takt som de känner sig komfortabla med, men ändå ... framåt. Utveckling är att kunna tänka nytt, inte bekämpa varje ny tanke.

Hej pilatus!
Hur får du det till att tex jag inte lär mig något nytt. Har redan i väsentligen lärt mig "standardmodellerna". Jag har förstått ungefär som du tidigare. Det är inget nytt du lär ut med andra ord. Hade tex med lätthet 5a i de naturvetenskapliga ämnena i skolan (undantag biologi där jag verkligen fick kämpa för 5an) gick naturvetenskaplig linje.
Dessa läror som ju i sig är goda och användbara naturligtvis ja jag har sannolikt förstått dessa läror som du hänvisar till med betydligt större djup och med större glädje än du. Man kan säga att dessa "goda skolgrunder" kan jag. Därför är det inget nytt du kommer med! Hur ska jag kunna lära mig mer av det jag (jag är övertygad men kan teoretiskt ha fel) redan lärt mig bättre än du? Förstår du inte att i vissa avseenden kan du inte lära ut något nytt?
Jag förnekar inte dessa läror utan (med kännedom om) delger jag det jag förstått!
Pilatus hitta din roll! (Jag kan berätta). Det du gör är ju att "uppleva bokstäver". Dvs försöker förstå någon annan, vad den menar! Ok det är inte fel men värdet för dig är ju det du förstått.
Detta är en konstant egenskap hos dig. Du har säkert tidigt "omedvetet" troligen insett att andra förstår naturen bättre. Dvs indirekt har du slutit dig till detta. Därmed är du slav under deras förnuft. Du kommer sakna relevanta argument för det du påstår (dvs det du påstår utgår inte ur genuina naturupplevelser. Utan av upplevda bokstäver. Då du inte själv genom "egna upplevelser av påståendet i fråga kan dessa tankar inte uppstå spontant i din hjärna.
När du "filosoferar"/"förstår genom upplevelsen av ord skrivna av någon annan" så finns inga goda drivande krafter till att förstå naturen. Då du inte gör det på ett naturligt sätt kan du inte heller värdesätta eller "kicka" av att förstå utan du drivs av något annat(vilket ju blir uppenbart då man ser verkan, kan ju utveckla detta mer om du vill förstå)
Typiskt nog påstår du (jag antar att du verkligen tror dig veta detta) att jag inte vill ta in något nytt från dig.
Jag har ovan (och kan fortsätta om det inte räcker) bevisat att det du påstår "att jag inte tar in något nytt", du kommer inte med något nytt alls utan det är din tolkning av dina upplevelser av andras påståenden (vilka vi ju redan känner till och beaktar). Istället för att med dina upplevelser av översättningar/tolkningar av andras ord reagera med "hitta fel" så borde du någon gång försöka ta till dig det nya. Vidare är du helt inställd på att se "fel" "problem", detta är bakvänt och den ofries/dödes sätt att värdera livet.
Fel och problem är alltid problem i nuet. Dvs man gör livet och upplevelserna till något oönskat.
Det är rätten det som är gott och rätt man ska tänka på och uppnå. Alternativet då förintas problemen.

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 14 sep 2014 20:42

Algotezza skrev:
PeterK skrev:
Algotezza skrev:
Algotezza: Jag tackar och tar emot din livsanalys än en gång, den vi haft så många samtal om redan. Det finns ingen anledning för mig att här och nu än en gång penetrera dess detaljer, nu när jag menar att den i sin helhet är hållbar utifrån din grundläggande premiss.Man väljer ju sina premisser utifrån vad man vill uppnå och/eller bevisa. Vad jag vill bevisa eller snarare visa är hur kunskapsprocessen för mig kan tänkas gå till, åtminstone i stora drag.

PeterK: Kunskapsprocessen, ja... detta att jag kan hundraprocentigt säkert veta att jag upplever något, i den mån jag upplever någonting exempelvis om 10 år, medan jag för den sakens skull inte behöver veta så mycket om vad jag då kommer att uppleva... Ja, hur kan det vara så, om nu det senare skulle utgöra "det kända", medan det förra skulle utgöra "det okända"... kan Algotezza öppet, rakt och redligt svara på detta..??


Mvh/ PeterK


Nä, självklart har vi inte kunskap nu om vad vi kommer att uppleva i framtiden eller vilka kunskaper vi kommer att ha då eller vilka förmågor. En del av detta kan finnas som groddar nu men en del är inte ens det.
Men om vi vet att vi upplever, så vet vi för den sakens skull inte vad vi upplever. Eller hur..? Medan vi fortfarande vet att vi upplever, även om vi inte alls vet vad det egentligen är som vi upplever. Varvid det faktum att man upplever utgör det kända, medan vad vi upplever utgör det okända... det går inte att snacka bort utan att förr eller senare tappa brallorna, Algotezza (håll ett stadigt tag om dom Algotezza, för vindarna kan öka i styrka)...

PeterK


Liv, skapande och upplevande, är en fortlöpande process som avslöjar alltmer av det okända, men upplevbara, för oss. En kunskapsprocess, alltså Och den fortsätter så länge vi har förmåga att uppleva, och har intresse av att öva upp våra förmågor att uppleva och skapa, och så länge det finns något att uppleva och omskapa och en omvärld att samverka med, oavsett om vi menar att denna upplevda omvärld "egentligen" är något "yttre" eller "något inre".

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Varför finns det något?

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 21:13

PeterK skrev:
Nä, självklart har vi inte kunskap nu om vad vi kommer att uppleva i framtiden eller vilka kunskaper vi kommer att ha då eller vilka förmågor. En del av detta kan finnas som groddar nu men en del är inte ens det.

PeterK skrev:Men om vi vet att vi upplever, så vet vi för den sakens skull inte vad vi upplever. Eller hur..? Medan vi fortfarande vet att vi upplever, även om vi inte alls vet vad det egentligen är som vi upplever. Varvid det faktum att man upplever utgör det kända, medan vad vi upplever utgör det okända... det går inte att snacka bort utan att förr eller senare tappa brallorna, Algotezza (håll ett stadigt tag om dom Algotezza, för vindarna kan öka i styrka)...

PeterK


Vart vill du komma? Vitsen med att uppleva är att få reda på något. Om vi vid en viss tidpunkt inte vet vad vi upplever är väl det enda vettiga att inte nöja sig med att konstatera att man upplever något utan att undersöka vad det är man upplever. Vilken nytta har man av att veta att man upplever men inte vet vad man upplever? Har den vissheten något överlevnadsvärde eller något djupare informationsvärde? Varje vettig levande varelse försöker ta reda på vad man upplever om man inte vet det från början.

Om jag upplever något jag inte vet vad det är, inte nöjer jag mig med att konstatera: Jag vet i alla fall att jag upplever. Vad ska jag med det till? Är jag nyfiken och vill överleva försöker jag efter bästa förmåga skaffa kunskap om det som i förstone ter sig okänt. Få nya saker jag upplever är dock 100% okända utan det finns oftast någon del som är känd.
Göran Egevad egevad@gmail.com

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Varför finns det något?

Inläggav PeterK » 15 sep 2014 09:09

Algotezza skrev:
PeterK skrev:
Nä, självklart har vi inte kunskap nu om vad vi kommer att uppleva i framtiden eller vilka kunskaper vi kommer att ha då eller vilka förmågor. En del av detta kan finnas som groddar nu men en del är inte ens det.

PeterK skrev:Men om vi vet att vi upplever, så vet vi för den sakens skull inte vad vi upplever. Eller hur..? Medan vi fortfarande vet att vi upplever, även om vi inte alls vet vad det egentligen är som vi upplever. Varvid det faktum att man upplever utgör det kända, medan vad vi upplever utgör det okända... det går inte att snacka bort utan att förr eller senare tappa brallorna, Algotezza (håll ett stadigt tag om dom Algotezza, för vindarna kan öka i styrka)...

PeterK


Vart vill du komma?
Det har jag otaliga gånger redan sagt; jag vill visa hur en vanlig jordmänniska genom en logisk analys kan bekräfta det levande väsendets identitet som "evigheten/oändligheten/allmakten". Något som du och dina gelikar inte verkar tåla. Jag har påpekat att det faktum »att man som levande väsen överhuvudtaget upplever, samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga«, utgör det för varje normal forskare »absolut kända« medan »vad forskaren upplever av vad hon/han upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"« utgör det när allt kommer omkring »okända«. Något som bekräftas av ett otal argument, exempelvis att all forskning i världen är inriktad på förhållandena i vad forskarna upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", samtidigt som överhuvudtaget ingen forskning alls fokuserar på huruvida forskarna upplever något eller ej...

Något Algotezza på intet vis visar tecken på att fatta betydelsen av. Nej, Algotezza synes tvärtom hypnotiserad av vad just han själv upplever, varvid han inte verkar kapabel att ta ett endaste "steg tillbaka", samt överblicka situationen för att härvid se det allmängiltiga i denna. Samt härvid också kunna genomskåda, vad som utgör det blott privata. Vilket i sin tur får ett klent vetenskapligt förstånd, att å det pinsammaste förväxla det allmängiltiga med det privata. Något som inte behöver utgöra ett minus för konstnären, men som är förödande för vetenskapen vilken inte kan inskränka sig till att se sakernas tillstånd ur blott en individs lokala eller privata perspektiv. Hur allenarådande detta i allmängiltig mening begränsade perspektiv, än kan upplevas vara av denna individ själv...
Vitsen med att uppleva är att få reda på något. Om vi vid en viss tidpunkt inte vet vad vi upplever är väl det enda vettiga att inte nöja sig med att konstatera att man upplever något utan att undersöka vad det är man upplever.
Ja, det är ju just detta jag gör medelst min "livsanalys". Något som för den i abstrakt tänkande vad det verkar totalt obevandrade Algotezza, synbarligen ter sig alldeles obegripligt. Varvid hans analytiska koncept tycks inskränka sig till praktiska grepp typ "ge mig en hink, ett måttband och ett bra snöre" så skall jag avlocka världsalltet dess hemligheter«.
Vilken nytta har man av att veta att man upplever men inte vet vad man upplever?
Tjaaa... "nyttan" med detta är ju att man genom att som förklaringsgrund eller premiss för sin analys, nyttja en för alla och envar oavvislig realitet som utgångspunkt, vilken dessutom har potential att inrymma/omfatta för allt och alla gällande allt övergripande facit. Vilka alltså säger något om sådant som är allmängiltigt och som således är precis lika för alla och envar. Och som utgör facit vilka inte överspelas av tidens tand, eller som inskränker sig till blott lokala, partiska eller privata förhållanden. Något som naturligtvis saknar intresse för den som inte varken vill eller förmår lyfta blicken över sin egen hank och stör för att — så att säga — "se de vilda gässen flyga över byn"...
Har den vissheten något överlevnadsvärde eller något djupare informationsvärde?
Nej, inte för — exempelvis — en "reklambyrå". Men för somliga, vilka upplever behov att se längre än vad dessas egen tids mer eller mindre inskränkta ankdammsperspektiv tillåter, så kan det upplevas som rent "livsavgörande"...
Varje vettig levande varelse försöker ta reda på vad man upplever om man inte vet det från början.
Ja, precis! Och därför är det bra att kunna göra detta, även då ens fokus är inriktat emot sakernas verkliga tillstånd sådana dessa är funtade bortom allt av sinnevärldens illusioner...
Om jag upplever något jag inte vet vad det är, inte nöjer jag mig med att konstatera: Jag vet i alla fall att jag upplever.
Nej, vem gör det..?
Vad ska jag med det till?
Nej, det framstår ju allt klarare att Algotezza inte begriper det, men detta gör honom inte till den expert på ämnet, man understundom kan få intrycket han tror sig vara. En lite klyftigare person, vet naturligtvis att utnyttja den i sammanhanget avgörande information livet tillhandahåller även en eljest i inte alltför insatt jordmänniska. Och med tillräcklig öppenhet och intelligens, förmår faktiskt en sådan att logiskt stadfästa det levande väsendets eviga natur, samt var och ens i kosmisk — dvs, allt övergripande allmängiltig mening — absoluta okränkbarhet...
Är jag nyfiken och vill överleva försöker jag efter bästa förmåga skaffa kunskap om det som i förstone ter sig okänt.
Ja, och här skiljer sig inte Algotezza ifrån exempelvis PeterK...
Få nya saker jag upplever är dock 100% okända utan det finns oftast någon del som är känd.
Nähä... frågar man inte efter grunderna för nånting, så nöjer man sig naturligtvis med hur saker och ting blott synes vara. Varvid man trivs i sin ankdamm. Fast vanligt är ju att man som anka i en ankdamm, blir ytterst förnärmad när ens så att säga "inskränkta" belägenhet får en smula ljus över sig ifrån håll man minst av allt hade önskat... fråga dock vår tids s.k. "vetenskapsmän" vilka frågor dessa brottas med, angående sakernas allt övergripande tillstånd, och han kommer att finna att det enda man hittills förmått är att ställa upp en massa teorier och hypoteser varvid den ena grundar sig på den mer flagranta förutfattade meningen än den andra. Något som precis som för ankorna i ankdammen — helst inte vill få något avslöjande ljus över sig... ack jaaa...

Den alltför egocentrerade individen förstår naturligtvis inte se sakernas tillstånd ur ett allmängiltigt, samt härvid för allt och alla gällande vetenskapligt perspektiv, utan behärskas av ett intellektuellt förödande "tunnelseende". Att något är känt som "mammas gata" för Algotezza, utesluter alltså inte att Algotezzas "mammas gata" för ett annat väsen skulle kunna vara detsamma som "fiendeland". Varvid vad som är "känt" för Algotezza inte behöver vara "känt" för alla andra levande väsen. Något som i sin tur betyder, att detta i vetenskaplig mening inte utgör "det absolut kända". Men för att underbygga för allt och alla gällande vetenskapliga facit, med en förklaringsgrund som har potential att inrymma/omfatta nämnda facit, vill till något som är mera känt än det av blott Algotezza välbekanta. Så, även om Algotezza idag inte har behov av någon verkligt gränsöverskridande kunskap eller insikt, så kan det vara bra att PeterK jämnar vägen för såväl Algotezza själv, som för andra vilka känner en längtan åt det hållet men som ännu inte förmår samla sina tankar så att bilden av terrängen klarnar tillräckligt för att hitta rätt i densamma. Något som inte är konstigare än att de forna Amerika-resenärerna genom sina vittnesbörd och kartor, kunde vägleda de efterföljare som så småningom såg sin nya tillvaro rota sig i detta — som man uppfattade saken — "jungfruliga land"...

Vänligen/ PeterK





Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster