Varför finns det något?

[PeterK]

Algotezza: Det primärt givna är alltså vad jag här och nu upplever och gör, skapar, och för att kunna göra detta, måste jag ju ha skapar- och upplevelseförmågor och det måste finans något att uppleva och arbeta med, skapa om, göra

förstår mig själv: Här känns det som du förtränger det primära. Att du förnekar grunderna.

PeterK: Håller med "förstår mig själv" här. Att förneka det primära livet, nämligen att man utgör en upplevare/skapare som besitter en upplevelse/skapelseförmåga, är att förneka själva förutsättningen och incitamentet för att skapa/uppleva allt av de upplevelser och skapelser, vilka i sitt högsta facit blir till själva det innehåll samt själva den mening som gör livet värt att leva — samt härvid meningsfullt att överhuvudtaget skapa/uppleva...

Algotezza: På vilket sätt innebär det att förneka att vi har en upplevelseförmåga om jag skriver: för att kunna göra detta (uppleva något), måste jag ju ha skapar- och upplevelseförmågor och det måste finnas något att uppleva och arbeta med, skapa om, göra?

PeterK: Njaaa... det är ju inte just detta, utan att du förnekar möjligheten att skapa sig en i längden hållbar bild av de för allt och alla gällande övergripande förhållandena, genom att bedöma vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", utifrån det faktum att du upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga...

Mvh/ PeterK

[Algotezza]

Algotezza: På vilket sätt innebär det att förneka att vi har en upplevelseförmåga om jag skriver: för att kunna göra detta (uppleva något), måste jag ju ha skapar- och upplevelseförmågor och det måste finnas något att uppleva och arbeta med, skapa om, göra?

PeterK: Njaaa... det är ju inte just detta, utan att du förnekar möjligheten att skapa sig en i längden hållbar bild av de för allt och alla gällande övergripande förhållandena, genom att bedöma vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", utifrån det faktum att du upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga...

Mvh/ PeterK

Det övergripande förhållandet som gäller för allt och alla som finns till, är levande och kan handla/skapa/göra något och uppleva något är att man finns till och är levande och har förmåga att skapa och uppleva något om det finns något att göra något med och uppleva. Det är tämligen självklart och kräver för min del ingen särskild analys för att förstås. Om du menar att det det går att sluta sig till det utifrån att du upplever vad du upplever oavsett vad, så är ju det gott och väl och inget jag kan invända mot och det är inga konstigheter alls. Är det en så omvälvande och ny kunskap? Frågan är dock hur man bedömer vad man upplever enbart utifrån det faktum att man upplever det? Om jag ska bedöma t.ex. en text du skrivit räcker det inte för mig att veta att jag upplever densamma för att kunna bedöma den utan jag måste även läsa vad du skrivit och jämföra med tidigare kunskaper gällande ämnet i fråga.

Det nya man upplever, som du vill kalla "det okända", kan bedömas utifrån tidigare erfarenhet som blivit till kunskap och därmed med din terminologi kan kallas "det kända". Så går det till när vi utökar vår kunskap och detta är helt i linje med vad Martinus menar - se det fetstilta:

Ur Livets Bog:
912. (…) Men om en hypotes inte skall vara ett postulat eller ett löst antagande eller en dogm, måste den utgöra en konklusion som man kommer fram till genom att bedöma ett okänt objekt utifrån ett känt objekt, med vilket det mer eller mindre synes vara analogt. På vad sätt skall en hypotes annars kunna vara berättigad eller i överensstämmelse med vetenskap? — Om man därför frånkänner den logiska skapelseprocess som förvandlat jordklotet från ett eldhav till den strålande värld av liv som det i dag representerar, intelligens, tanke och alltså medvetande samt ett därmed förbundet ”levande något” eller ett upphov, så är detta frånkännande eller förnekande — inte en hypotes — utan bara ett löst antagande, eftersom man då inte har bedömt det okända utifrån det kända. Och man är då i stället för forskare enbart en fanatiker. Det kan ju inte förnekas, att inom det kända, d. v. s. inom det område, där den mänskliga iakttagelseförmågan har en hundraprocentig kapacitet, kan ingen logisk skapelse äga rum utan att vara en produkt av ett levande upphov, alltså manifesterad i kraft av tanke, intelligens, vilja och hjärnfunktion. Endast utifrån detta faktum kan man då rätteligen bedöma den ännu mer logiska skapelseprocess som äger rum på det område, där vår iakttagelseförmåga inte äger ovannämnda kapacitet, varför detta område — naturen, jordens förvandlingsprocess, stjärnornas gång eller hela universum — utgör ett för oss mer eller mindre okänt objekt. (…)

[Algotezza]

Peter, varför utmålar du mig som något slags motståndare och beskriver mig i förklenande ordalag? Både du och jag har ju läst Martinus verk och sympatiserar med tanken att vi i grunden är eviga varelser och att våra jag, det som ytterst är skaparen och upplevaren inom oss och den fasta punkt, det nav kring vilket våra enskilda liv rör sig.

Jag förhåller mig dock agnostiskt till Martinus världsbild och kan ej i dagens läge svara på frågan huruvida den är sann eller ej. Jag hoppas den är det men vet inte. Enda sättet att verkligen ta reda på om den stämmer är att begå självmord och praktiskt utröna om ens medvetande överlever den fysiska döden eller ej. Det är jag inte beredd på. Så jag får som de flesta andra leva i ovisshet.

I övrigt har jag besvarat många av dina inlägg och berättat om min livssyn. Ändå nöjer du dig inte med det utan du vill till varje pris att jag ska upprätthålla mig kring dina särskilda formuleringar om att bedöma det okända utifrån det absolut kända, där du menar att det absolut kända är att du upplever och det okända vad du upplever. Men allt jag upplever är ju inte okänt hela tiden för när jag upplever det och och upprepar upplevandet av det blir det alltmer känt.

Jag har också beskrivit vad jag ser som allt övergripande förhållanden när det gäller levande,skapande och upplevande varelser som du och jag och några till, rätt många faktiskt.

Ta nu en öl och spela lite trummor, Peter, för nu ska jag snart på arbetsplatsträff. Men jag slipper skriva protokoll.

[reflex]

Ur Livets Bog:
912. (…) Men om en hypotes inte skall vara ett postulat eller ett löst antagande eller en dogm, måste den utgöra en konklusion som man kommer fram till genom att bedöma ett okänt objekt utifrån ett känt objekt, med vilket det mer eller mindre synes vara analogt. På vad sätt skall en hypotes annars kunna vara berättigad eller i överensstämmelse med vetenskap? — Om man därför frånkänner den logiska skapelseprocess som förvandlat jordklotet från ett eldhav till den strålande värld av liv som det i dag representerar, intelligens, tanke och alltså medvetande samt ett därmed förbundet ”levande något” eller ett upphov, så är detta frånkännande eller förnekande — inte en hypotes — utan bara ett löst antagande, eftersom man då inte har bedömt det okända utifrån det kända. Och man är då i stället för forskare enbart en fanatiker. Det kan ju inte förnekas, att inom det kända, d. v. s. inom det område, där den mänskliga iakttagelseförmågan har en hundraprocentig kapacitet, kan ingen logisk skapelse äga rum utan att vara en produkt av ett levande upphov, alltså manifesterad i kraft av tanke, intelligens, vilja och hjärnfunktion. Endast utifrån detta faktum kan man då rätteligen bedöma den ännu mer logiska skapelseprocess som äger rum på det område, där vår iakttagelseförmåga inte äger ovannämnda kapacitet, varför detta område — naturen, jordens förvandlingsprocess, stjärnornas gång eller hela universum — utgör ett för oss mer eller mindre okänt objekt. (…)

Detta är vad jag kallar usel logik.
Ungefär A + B = C alltså är också B lika med C.
Det stämmer ju inte. För att man ska kunna bedöma ett känt objekt utifrån ett okänt så måste det finnas en väldigt tydlig överensstämmelse. Det finns ju inte i exemplet från Livets bok.

[Algotezza]

Ur Livets Bog:
912. (…) Men om en hypotes inte skall vara ett postulat eller ett löst antagande eller en dogm, måste den utgöra en konklusion som man kommer fram till genom att bedöma ett okänt objekt utifrån ett känt objekt, med vilket det mer eller mindre synes vara analogt. På vad sätt skall en hypotes annars kunna vara berättigad eller i överensstämmelse med vetenskap? — Om man därför frånkänner den logiska skapelseprocess som förvandlat jordklotet från ett eldhav till den strålande värld av liv som det i dag representerar, intelligens, tanke och alltså medvetande samt ett därmed förbundet ”levande något” eller ett upphov, så är detta frånkännande eller förnekande — inte en hypotes — utan bara ett löst antagande, eftersom man då inte har bedömt det okända utifrån det kända. Och man är då i stället för forskare enbart en fanatiker. Det kan ju inte förnekas, att inom det kända, d. v. s. inom det område, där den mänskliga iakttagelseförmågan har en hundraprocentig kapacitet, kan ingen logisk skapelse äga rum utan att vara en produkt av ett levande upphov, alltså manifesterad i kraft av tanke, intelligens, vilja och hjärnfunktion. Endast utifrån detta faktum kan man då rätteligen bedöma den ännu mer logiska skapelseprocess som äger rum på det område, där vår iakttagelseförmåga inte äger ovannämnda kapacitet, varför detta område — naturen, jordens förvandlingsprocess, stjärnornas gång eller hela universum — utgör ett för oss mer eller mindre okänt objekt. (…)

Detta är vad jag kallar usel logik.
Ungefär A + B = C alltså är också B lika med C.
Det stämmer ju inte. För att man ska kunna bedöma ett känt objekt utifrån ett okänt så måste det finnas en väldigt tydlig överensstämmelse. Det finns ju inte i exemplet från Livets bok.

Dessutom vimlar det av analogibevis hos Martinus. Sådana är inte bindande om det inte finns en tydlig överensstämmelse som du skriver. Läsare av Martinus verk höjer dock hans logik till skyarna men det är inte hans styrka som jag ser det utan att han haft mystika upplevelser han kan förmedla.

[PeterK]

Peter, varför utmålar du mig som något slags motståndare och beskriver mig i förklenande ordalag? Både du och jag har ju läst Martinus verk och sympatiserar med tanken att vi i grunden är eviga varelser och att våra jag, det som ytterst är skaparen och upplevaren inom oss och den fasta punkt, det nav kring vilket våra enskilda liv rör sig.

Jag förhåller mig dock agnostiskt till Martinus världsbild och kan ej i dagens läge svara på frågan huruvida den är sann eller ej. Jag hoppas den är det men vet inte. Enda sättet att verkligen ta reda på om den stämmer är att begå självmord och praktiskt utröna om ens medvetande överlever den fysiska döden eller ej. Det är jag inte beredd på. Så jag får som de flesta andra leva i ovisshet.

I övrigt har jag besvarat många av dina inlägg och berättat om min livssyn. Ändå nöjer du dig inte med det utan du vill till varje pris att jag ska upprätthålla mig kring dina särskilda formuleringar om att bedöma det okända utifrån det absolut kända, där du menar att det absolut kända är att du upplever och det okända vad du upplever. Men allt jag upplever är ju inte okänt hela tiden för när jag upplever det och och upprepar upplevandet av det blir det alltmer känt.

Ja, du tycks ju överhuvudtaget inte fatta vad det betyder att vad som är känt blott av dig inte behöver vara det kända för andra, varvid detta inte är det absolut kända som vill till för att ernå för alla och envar gällande allt övergripande facit...

Jag har också beskrivit vad jag ser som allt övergripande förhållanden när det gäller levande,skapande och upplevande varelser som du och jag och några till, rätt många faktiskt.

Ta nu en öl och spela lite trummor, Peter, för nu ska jag snart på arbetsplatsträff. Men jag slipper skriva protokoll.

Precis vad jag kunde vänta mig av en Algotezza... Ingen närmare utredning av nånting, utan bara lite löst prat ifrån långt tryggt håll..! Ta nu och ägna dig åt någonting annat än att försöka diskutera med mig — det klarar du inte på något vis... OK..?

PeterK

[Anne]

I dare you, Peter Så vad skördar du av nå-gott och av in-get? Upplever du att det är två sidor av samma sak? Om inte - vänligen förklara.

[PeterK]

I dare you, Peter Så vad skördar du av nå-gott och av in-get? Upplever du att det är två sidor av samma sak? Om inte - vänligen förklara.

Men, "lynx" om du verkligen läser vad jag skriver, så kan du ju själv se att jag med "något" avser något befintligt, något existerande. OK...?

Samt att jag med "intet"/"inget"/"ingenting" avser en beteckning eller en benämning av en gentemot de verkliga förhållandena blott tänkt motsats, bestående i tanken på »vad som överhuvudtaget inte finns till samt som överhuvud taget inte besitter några som helst egenskaper, som inte "kan" överhuvudtaget nånting, och som inte upptar överhuvudtaget varken någon "tid" eller något "rum" och som heller inte består i några som helst befintliga "tillstånd"«. OK har jag varit tydlig nog...??

Undrar PeterK

[PeterK]

Ur Livets Bog:
912. (…) Men om en hypotes inte skall vara ett postulat eller ett löst antagande eller en dogm, måste den utgöra en konklusion som man kommer fram till genom att bedöma ett okänt objekt utifrån ett känt objekt, med vilket det mer eller mindre synes vara analogt. På vad sätt skall en hypotes annars kunna vara berättigad eller i överensstämmelse med vetenskap? — Om man därför frånkänner den logiska skapelseprocess som förvandlat jordklotet från ett eldhav till den strålande värld av liv som det i dag representerar, intelligens, tanke och alltså medvetande samt ett därmed förbundet ”levande något” eller ett upphov, så är detta frånkännande eller förnekande — inte en hypotes — utan bara ett löst antagande, eftersom man då inte har bedömt det okända utifrån det kända. Och man är då i stället för forskare enbart en fanatiker. Det kan ju inte förnekas, att inom det kända, d. v. s. inom det område, där den mänskliga iakttagelseförmågan har en hundraprocentig kapacitet, kan ingen logisk skapelse äga rum utan att vara en produkt av ett levande upphov, alltså manifesterad i kraft av tanke, intelligens, vilja och hjärnfunktion. Endast utifrån detta faktum kan man då rätteligen bedöma den ännu mer logiska skapelseprocess som äger rum på det område, där vår iakttagelseförmåga inte äger ovannämnda kapacitet, varför detta område — naturen, jordens förvandlingsprocess, stjärnornas gång eller hela universum — utgör ett för oss mer eller mindre okänt objekt. (…)

Detta är vad jag kallar usel logik.
Ungefär A + B = C alltså är också B lika med C.
Det stämmer ju inte. För att man ska kunna bedöma ett känt objekt utifrån ett okänt så måste det finnas en väldigt tydlig överensstämmelse. Det finns ju inte i exemplet från Livets bok.

Ja, till att börja med var det ju precis det motsatta Martinus gjorde; dvs, han bedömde "det okända" utifrån "det kända"... (sedan, vad Algotezza känner igen respektive inte känner igen och vilka förutfattade meningar han har om vad som utgör "tydlig överensstämmelse" respektive "brist på tydlig överensstämmelse", har ju överhuvudtaget ingenting med saken att göra...)

PeterK

[PeterK]

Ser att jag förväxlade "Algotezza" med "reflex", vilket härvid rättas till. Något som dock inte ändrar vad jag sa på annat sätt...

PeterK

[reflex]

Ser att jag förväxlade "Algotezza" med "reflex", vilket härvid rättas till. Något som dock inte ändrar vad jag sa på annat sätt...

PeterK

Vad jag vänder mig emot är den "blufflogik" som finns i citatet och som tyvärr är mycket vanlig och som ser ut ungefär så här:
"Kalle är invandrare och tjuv, alltså är invandrare tjuvar"

[Anne]

I dare you, Peter Så vad skördar du av nå-gott och av in-get? Upplever du att det är två sidor av samma sak? Om inte - vänligen förklara.

Men, "lynx" om du verkligen läser vad jag skriver, så kan du ju själv se att jag med "något" avser något befintligt, något existerande. OK...?

Samt att jag med "intet"/"inget"/"ingenting" avser en beteckning eller en benämning av en gentemot de verkliga förhållandena blott tänkt motsats, bestående i tanken på »vad som överhuvudtaget inte finns till samt som överhuvud taget inte besitter några som helst egenskaper, som inte "kan" överhuvudtaget nånting, och som inte upptar överhuvudtaget varken någon "tid" eller något "rum" och som heller inte består i några som helst befintliga "tillstånd"«. OK har jag varit tydlig nog...??

Undrar PeterK

[quote=lynx]Näää...









Jodå, hyfsat. Men du får gärna berätta mer. Det kanske är en känslig och för rättfram fråga - och ingen behöver ju svara, men varför är du så tjurig mot Algotezza? Jag har förstått att ni har träffats tidigare, i ett annat sammanhang - är det något som pyr och gnager från den tiden? Jag skulle tycka att det vore intressant om ni startade en tråd kring Martinus uppfattningar för oss som är mindre insatta i dessa. Själv är jag lite halvt om halvt i Platons grotta. Och i kabbala. Och i nuet i min upplevelsevärld. Men även om jag tycker att det är väldigt roligt (och nu menar jag inget elakt) att lyssna på ditt sätt att förmedla dig, så tror jag nog att det kan vara lite befriande att släppa lite på prestigen. Iallafall ibland. Den är mest betungande faktiskt. [/quote]

[förstår mig själv]

Hej!
Algotessa du bortser ju hela tiden från sanningen. Du inser inte att sanningen i sig (dvs uppleva nuet) är grundläggande och utifrån detta skapas allt värde. Upplevelserna definerar sanningen och är livet. Detta har egenvärde.
Tänk på att du som lärare har till uppgift att lära ut någon annans lära i huvudsak. Ditt värde är att föra läran vidare. Dock, förmågan att lära ut och föra tidigare kunskaper vidare är viktigt.
Du behöver inte förstå dem utan det räcker med att du för den vidare. Dock detta, att föra vidare det som anses viktigt för mänskligheten/samhället detta är vad du är bäst på (tror jag). Ja det har du ju erfarit i verkligheten (från sanningen upplevelserna).
Tror du kan "kicka" på denna förmåga som du är så bra på.
Dock ska alla inte lära sig allt genom lärare och ibland stöter man på de som förstått nytt.
När det gäller dig och pilatus(som nog borde vara lärare,eller liknande) så skulle alla må bäst av menar jag att ni försöker sprida våra läror vidare. Att ni inte förstår på djupet är ni vana vid dock att lära ut till andra är ni bra på! Förhoppningsvis har nya tankar uppstått i er (vilket jag ju sagt är en verkan av "huvudteorin". Huvudteorin förklarar ju hur lärande gå till. Dvs att man ger den informationen eleven behöver, dvs rätt information för just denne.

[PeterK]

I dare you, Peter Så vad skördar du av nå-gott och av in-get? Upplever du att det är två sidor av samma sak? Om inte - vänligen förklara.

Men, "lynx" om du verkligen läser vad jag skriver, så kan du ju själv se att jag med "något" avser något befintligt, något existerande. OK...?

Samt att jag med "intet"/"inget"/"ingenting" avser en beteckning eller en benämning av en gentemot de verkliga förhållandena blott tänkt motsats, bestående i tanken på »vad som överhuvudtaget inte finns till samt som överhuvud taget inte besitter några som helst egenskaper, som inte "kan" överhuvudtaget nånting, och som inte upptar överhuvudtaget varken någon "tid" eller något "rum" och som heller inte består i några som helst befintliga "tillstånd"«. OK har jag varit tydlig nog...??

Undrar PeterK

[quote=lynx]Näää...









Jodå, hyfsat. Men du får gärna berätta mer. Det kanske är en känslig och för rättfram fråga - och ingen behöver ju svara, men varför är du så tjurig mot Algotezza? Jag har förstått att ni har träffats tidigare, i ett annat sammanhang - är det något som pyr och gnager från den tiden? Jag skulle tycka att det vore intressant om ni startade en tråd kring Martinus uppfattningar för oss som är mindre insatta i dessa. Själv är jag lite halvt om halvt i Platons grotta. Och i kabbala. Och i nuet i min upplevelsevärld. Men även om jag tycker att det är väldigt roligt (och nu menar jag inget elakt) att lyssna på ditt sätt att förmedla dig, så tror jag nog att det kan vara lite befriande att släppa lite på prestigen. Iallafall ibland. Den är mest betungande faktiskt.

[/quote]

Det som jag i dessa sammanhang framförallt har något emot, är oredliga sätt att argumentera. Dvs, att man exempelvis metodiskt klipper bort mina argument, samt går emot den mest uppenbara logik. Eller att man blir störd av att ertappas med ohållbar logik. Eller kör med korkade argument typ "och vem bestämmer vad som är sant" (precis som om detta vara en fråga om vad någon "bestämmer"), etc. Eller låtsas bort egna inkonsekvenser, när sådana uppenbaras. Ja, listan kan göras mycket lång, men bästa sättet att få klarhet i din fråga är ju att minutiöst läsa allt vad som i sammanhanget skrivits på forumet, samt se med egna ögon.

Fast ingen kan ju få större klarhet i det hela, än vad de egna förmågorna tillåter. Men detta är då något som avslöjas genom ens argumentation. Och tillgriper man då mer eller mindre desperata finter för att "rädda ansiktet" ifall man märker att ens logiska argumentation kommer till korta, så kommer man att få erfara samma bemötande som exempelvis Pilatus & Algotezza fått. Ja, gör man då som dem för att härvid bli uppbragt samt övergå ifrån strikt saklighet till att på rena bakdantar-manér tala offentligt om (i detta fall) mig i termer av tredje person, så sviker man gängse anständighet samt framstår som än värre, än om man hade hållit kvar vid en detaljerad och fullt relevant saklig analys/argumentation även om ens tankemässiga brister härvid hade exponerats. Det är ju främst här, prestigen kommer in. Och det är alltså när man ställs inför tillräckliga svårigheter, man bekänner färg. Och då kommer ens verkliga natur upp i dagen... Och denna har ju i avseenden jag här dragit upp, inte precis varit direkt hänförande... Däremot riskerar man ju inte att prövas i det vanliga kallprat om ditt och datt, som mestadels präglar detta forum, varvid ens förmåga till ytlig konvenans hjälper en hålla näsan ovan vattenbrynet...

Sedan att just jag biter mig fast i det sagda, för att härvid inte låta någon med ovannämnda tendenser komma undan så lätt; ja, det har väl sin förklaring dels i sådant jag känner till, men dels också i för mig omedvetna sidor i min personlighet. Varvid jag väl kan tillstå att det även här figurerar vissa mått av "prestige" samt viss önskan att "glänsa", etc. Men detta skall ju inte behöva ändra på själva sakläget...

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Ser att jag förväxlade "Algotezza" med "reflex", vilket härvid rättas till. Något som dock inte ändrar vad jag sa på annat sätt...

PeterK

Vad jag vänder mig emot är den "blufflogik" som finns i citatet och som tyvärr är mycket vanlig och som ser ut ungefär så här:
"Kalle är invandrare och tjuv, alltså är invandrare tjuvar"

OK... tag då och visa exakt vad i citatet som motsvarar "Kalle", samt vad i citatet som motsvarar "invandrare och tjuv", liksom du också tar vad i citatet som beträffande konklusionen i detta motsvarar "alltså är invandrare tjuvar". Så får vi se vem som är logisk; du eller Martinus...

En heders-sak, eller hur..??

Vänligen/ PeterK