VAD ÄR EXISTENS ?
Existens är ett centralt begrepp inom filosofin, men likväl såvitt jag erfarit, svårdefinierat.
Bl a Big Bang hypotesen, med dess start ur intet, utgör ett avslöjande exempel på detta.
Utan att göra anspråk på att behärska innebörden av existens-begreppet, vill jag här testa en hypotes,
via denna nyöppnade tråd. Hypotesen ger ett förslag till svar på frågan i rubriken.
Jag hävdar ej att jag har rätt, utan hoppas på sakliga kommentarer och motargument.
Min förhoppning är att det följande skall vara begripligt, då jag själv som författare förstår det jag skriver,
men även för att det förklarar Big Bang teorin såsom troligen varande en illusion.
Delta-konceptet (http://www.maticweb.com) beskriver mer ingående aktuella principer.
I konceptet beskrivs två viktiga teorier,
• Maskeringsprincip, MP
• DubbelReferensPrincip, DRP.
I Delta-konceptet utgår resonemanget från ett abstrakt grundtillstånd, G. G kan beskrivas ur olika perspektiv,
ATOMÄRT perspektiv, beskrivet via våra rumskoordinater, med dess punktreferens.
UNIVERSELLT perspektiv, beskrivet via MP och DRP.
Konceptet använder sig av Eulers formel för att beskriva hur växelverkande atomer genererar
”G-densitetsvariationer” (obalanser) i G, betraktat ur vårt ATOMÄRA verkliga perspektiv.
Kännetecknande för MP är att medvetandets ”egenstruktur” maskerar sin egen struktur,
och därigenom sätter sin ”egen referens”.
Eulers formel är en funktion av den förskjutningseffekt i G, som maskeringen ger upphov till.
Den maskerade strukturen är imaginär, och utgör vår verklighets balanserande motpol.
Denna motpol innefattar även i viss bemärkelse negativ tid (något för SigurdV !).
Kännetecknande för DRP är att kommunikationen (= växelverkan mellan strukturer/atomer) i G
baseras på att kommunikationen sker på lika villkor (= balanserat) för de involverade strukturerna.
Enkelt uttryckt har atomerna lika mycket att ”säga till om” i det universella perspektivet.
I det Universella perspektivet sker alltså kommunikationen balanserat, till skillnad mot i det
atomära perspektivet, där respektive atom ”sätter sin egen referens”. Därav den subjektiva förnimmelsen.
Ovanstående innebär/medför att,
ATOMÄRT perspektiv, beskriver vår VERKLIGHET med dess RUM (= det vi förnimmer).
UNIVERSELLT perspektiv, beskriver vxv-EGENSKAPER (= fysikens lagar inkl samband).
ATOMÄRT perspektiv, har respektive atom/partikel som REFERENS.
UNIVERSELLT perspektiv, har ”MEDELVÄRDET” mellan vxv atomer/partikelar som REFERENS.
Notera här att atomärt och universellt perspektiv alltså har SKILDA REFERENSER.
REFERENS-SKILLNADEN representerar DIFFERENSEN mellan RUM och VXV-EGENSKAP/VERKAN.
Ljusets hastighet, C, gravitation och RELATIVITET är t ex funktioner av referensskillnaden.
REFERENS-SKILLNADEN/DIFFERENSEN medför att det UNIVERSELLA perspektivet i BALANS,
atomärt kännetecknas av sfäriskt (till skillnad mot t ex punkt) balanskriterie, DELTA.
DELTA beskriver SAMBANDET mellan de olika perspektiv grundtillståndet G innefattar,
vid växelverkan mellan atomer/partiklar, för bibehållen balans.
I DELTA ingående olika grundperspektiv härleds med hjälp av motverkande Eulers formler.
När EULERs formler arrangeras motverkande varandra varierar G-densiteten varvid projektioner/perspektiv,
+G, –G, +jG och –jG erhålls.
Sammanfattat representerar den ATOMÄRA modellen DELTA, ett sfäriskt normerat balanskriterie
för det universella grundtillståndet, G.
Atomära EGENSKAPER har att förhålla sig till modellen DELTA.
DELTAs sfäriska form förutsätter en homogen grundstruktur, i form av G.
DELTA kan då betraktas som en ATOMÄR EGENSKAPS-MODELL, refererande till universell G-balans.
En konsekvens av den homogena grundstrukturen är att i DELTA ingående ”projektioner”,
förenklat uttryckt, har likvärdig ”G-densitet”. Denna likvärdighet benämns NORMERING.
+G, –G, +jG och –jG är exempel på NORMERADE projektioner/perspektiv.
Normerade projektioner, +G, –G, +jG och –jG kan kombineras som,
REELLT, +G, –G, och IMAGINÄRT, +jG, –jG.
REELLT, vxv-egenskaps-medelvärde är då √ +G∙ –G ~ ± jG
IMAGINÄRT, vxv-egenskaps-medelvärde är då √+jG∙ –jG ~ ± G
Reellt och imaginärt BALANSERAR därigenom varandra ”egenskaps-mässigt”.
Normerade projektioner, +G, –G, +jG och –jG kan även kombineras som,
EXPANSION, +G och +jG, och KONTRAKTION, –G, och –jG.
Även expansion och kontraktion BALANSERAR varandra ”egenskaps-mässigt”.
Som framgår sker balansering av det REELLA via/av det IMAGINÄRA, och vice versa..
Vår reella verklighet är alltså BALANSERAD av en imaginär struktur/projektion.
Detta är givetvis av betydelse när begreppet EXISTENS ska beskrivas och definieras.
Det vi förnimmer är dock EJ de normerade perspektiven, utan erhålls genom att kombinera
Eulers formel så att både PRODUKT och KVOT av formeln tillämpas/inkluderas.
Orsaken till att både PRODUKT och KVOT skall tillämpas är att,
PRODUKT kan betraktas som en ”mängdkontakt” mellan motriktade referensberoende funktioner.
KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.
Konsekvensen av produkt-kvot-bildningen blir att –G, och –jG koordinatmässigt INVERTERAS och POLVÄNDs,
så att 1/G och 1/jG erhålls.
Det innebär att normeringen vid vxv atomärt upphävs för termer med negativt tecken.
Dessa inverterade uttryck symboliserar reell, 1/G, och imaginär, 1/jG, partikel.
Växelverkande atomer medför alltså atomärt NORMERINGSAVVIKELSE FRÅN DELTA.
EXISTENS refererar, p g a det atomära perspektivets VERKLIGHET, till det ATOMÄRA rummet.
EXISTENS har AVVIKANDE/SKILD REFERENS i det universella perspektivet, i jämförelse med det atomära perspektivet.
Begreppet EXISTENS definitionsmässigt hemmahörande i vår atomära verklighet,
refererar egenskapsmässigt till den universella ”medelvärdes-referensen”.
När atom/partikel existerar i vårt rum, EGENSKAPS-växelverkar atom/partikel således med annan atom/partikel
via ”förskjuten” universell ”medel-referens”.
Notera att denna egenskap således förutsätter minst två växelverkande atomer/partiklar.
DELTA-konceptets valda medvetandebeskrivning av begreppet EXISTENS, är mot denna bakgrund,
VXV-egenskap, som funktion av balanserande imaginär universell struktur och/eller perspektiv.
Med detta betraktelsesätt är Big Bang sannolikt inte en singularitet, utan ett av universum maskerat
imaginärt perspektiv.
Vad är existens?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad är existens?
Illusionen skrev:Existens är ett centralt begrepp inom filosofin, men likväl såvitt jag erfarit, svårdefinierat.
Bl a Big Bang hypotesen, med dess start ur intet, utgör ett avslöjande exempel på detta.
Det är en hypotes som jag försöker försvara. Men uppriktigt sagt så vet jag inte om det är något som hävdas av vetenskapen. Om det man inte kan säga något tiger man som bekant. Det missuppfattas säkert som något konspiratoriskt, men jag tror inte att de som är beroende av forskningspengar är särskilt roade av att ställas till svars för utsagor som ligger bortom det möjliga att veta något om.
Illusionen skrev:Utan att göra anspråk på att behärska innebörden av existens-begreppet, vill jag här testa en hypotes,
via denna nyöppnade tråd. Hypotesen ger ett förslag till svar på frågan i rubriken.
Jag hävdar ej att jag har rätt, utan hoppas på sakliga kommentarer och motargument.
Min förhoppning är att det följande skall vara begripligt, då jag själv som författare förstår det jag skriver,
men även för att det förklarar Big Bang teorin såsom troligen varande en illusion.
(Antagligen skall man inte starta ett resonemang med en utsaga som analysen helst skall komma med någon form av svar på. Det kan i stället vara så att frågan om Big Bang och dess realitet är en av frågorna som kan diskuteras i denna tråd.)
Små tuggor var det.
Moderator
Vad är existens?
Illusionen skrev:Delta-konceptet (http://www.maticweb.com) beskriver mer ingående aktuella principer.
En fundering innan vi står på näsan in i Delta-konceptet. Visserligen kan man säga att du redan utnyttjat problembeskrivningsprivilegiet, men bör vi inte utgå från den ontologiska frågan om det varande.
Om det finns något, hur är det beskaffat och vad är det som i så fall finns? Vi kan kanske anknyta till våra förnimmelser. Vi är antagligen överens om att vi förnimmer något, t ex en kaffekopp bredvid vårt tangentbord. Vi kan ju kontrollera att vår förnimmelse är riktig på olika sätt. Vi kan lyfta koppen och dricka dess varma innehåll. Vi kan lämna rummet och be någon kontrollera om det finns något föremål vid sidan om tangentbordet. Är det ett tillräckligt bevis på att det finns någonting materiellt som är oberoende av vår omedelbara upplevelse?
Moderator
Vad är existens?
Orkar inte just nu gå igenom tråden. Men existens är i min verklighetsmodell liktydigt med mängdtillhörighet. Vitsen med den tomma mängden är att INGET ELEMENT I DEN TOMMA MÄNGDEN är element i mängder vi själva (och vår omgivning) är element i!
Det INNEBÄR att det kan finnas hur mycket som helst i den tomma mängden bara vår mängd är en tom mängd i förhållande till den tomma mängden.
Alltså: Inget kan FLYTTAS från en existensmängd till en tom mängd ( tom relativt existensmängden) och omvänt. Konsekvensen är att tid för existens och icke-existens inte kan vara gemensam, och att det får finnas hur många skilda tidsutsträckningar som helst bara de endast berör varann i högst en tidpunkt.(om ens det) Lite mer specifikt innebär detta (givet att nyss blev nu via ett energitillskott / en entropiförändring) att vilket segment av rumtiden som helst principiellt kan tillföras energi och utvecklas till ett nu som inte ryms någonstans i den nyss varande rumtiden (sedd som existensmängd). OM det finns ett liv efter döden är dess livstid INTE (synes det mig) parallell med vår tid.
Det INNEBÄR att det kan finnas hur mycket som helst i den tomma mängden bara vår mängd är en tom mängd i förhållande till den tomma mängden.
Alltså: Inget kan FLYTTAS från en existensmängd till en tom mängd ( tom relativt existensmängden) och omvänt. Konsekvensen är att tid för existens och icke-existens inte kan vara gemensam, och att det får finnas hur många skilda tidsutsträckningar som helst bara de endast berör varann i högst en tidpunkt.(om ens det) Lite mer specifikt innebär detta (givet att nyss blev nu via ett energitillskott / en entropiförändring) att vilket segment av rumtiden som helst principiellt kan tillföras energi och utvecklas till ett nu som inte ryms någonstans i den nyss varande rumtiden (sedd som existensmängd). OM det finns ett liv efter döden är dess livstid INTE (synes det mig) parallell med vår tid.
Vad är existens?
Jag använder mig mycket hellre av känslan än av intellektet i min strävan att förstå tillvaron.
Om jag säger så här:
Förståelse fungerar ungefär som när man betraktar ett konstverk. På nära håll verkar det som kaos och kladd med färger men när jag tittar på avstånd framträder detaljerna (som ju egentligen inte finns) som en funktion av ögats och hjärnans konstruktion.
Ju närmare jag kommer något jag vill studera, dess mer detaljer kan jag uppfatta. Ju längre ifrån jag kommer dess lättare blir det att se det i sitt sammanhang.
Ett slags mekanikens grundprincip överfört till tänkandets område.
Tror ni att det här stämmer eller inte?
Om jag säger så här:
Förståelse fungerar ungefär som när man betraktar ett konstverk. På nära håll verkar det som kaos och kladd med färger men när jag tittar på avstånd framträder detaljerna (som ju egentligen inte finns) som en funktion av ögats och hjärnans konstruktion.
Ju närmare jag kommer något jag vill studera, dess mer detaljer kan jag uppfatta. Ju längre ifrån jag kommer dess lättare blir det att se det i sitt sammanhang.
Ett slags mekanikens grundprincip överfört till tänkandets område.
Tror ni att det här stämmer eller inte?
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3058
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad är existens?
De flesta här har nog uppfattningen att materian/atomen inte existerar på det sätt vi tror. Att vi så att säga har ofullständiga ideer om denna. I och med detta har vi även (om vi förstår oss själva som materia/atomer) en ofullständing idee om vad vi är. Vad är en upplevelse tex.
Det ögonen ser tex. Bilden som uppstår. Det som kommer till "medvetande" och det som inte uppmärksammas.
Nu finns det 2 principiellt olika sätt att förhålla sig till detta och det händer att i alla fall jag blandar i hop dem.
Den ena sidan är bilden som den upplevs och den andra är att vi genom vårat sätt att tänka vår världsuppfattning, atom ideer osv anser oss förstå den "sanna naturen" hos det vi ser.
Bilden som subjektiv upplevelse anser jag på samma sätt som våra känslor vara "verkliga". Vi har inget annat val än att lita till oss själva och våra sinnen (annars blir vi sjuka/sinnessjukdom). Hur ska det då defineras så exakt som möjligt.
Jo bilden är bilden. En smärta är en smärta. Fryser är fryser osv. När man på detta rena sätt förnimmer så innebär det också att man förstår "verkligheten" på ett annat sätt. Man kommer att förstå allt bättre och se samband man tidigare trodde var omöjliga.
Så länge vi följer våra sinnen kan vi bilda vilka IDEER/TEORIER SOM HELLST om naturen. Dvs "konstiga" ideer kommer att uppstå och visa sig stämma. Bland annat förstår man att det finns högre ordningar. Att det som sker i "rummet" förhåller sig till allt vi förnimmer.
För att anknyta lite till illusion och pilatus. Vi är vana att betrakta med den atomära modellen, det rumsliga. Vi vill finna och finner något i rummet som motsvarar våra förnimmelser.
Tex så kan vi finna ljudvågor i rummet. Vi finner hörselceller som signalerar vid olika frekvenser och amplituder. Vi har alltså och strävar efter att få en rumslig förklaring till våra sinnen. Atomer/rum har ansetts som orsak. Tex om en kemisk/elektrisk reaktion sker i någon del av hjärnan så kanske en rörelse, tanke eller känsla uppstår.
Nu kommer den klassiska frågan om vad som är hönan och ägget. Vi är vana att förstå på så sätt att vi anser att det vi ser hör känner är förenligt med det som sker i rum. Att förnimmelser motsvaras av "atomära"/"materiella" händelser i rum. Att rummet är något som styrs av naturlagar och att våra förnimmelser uppstår som en följd av detta. När man får den rena förnimmelsen så inser man att det är tvärt om. Att rummet är underordnat och "styrs" av våra känslor. Vidare inser man att man ska använda känslorna till att förstå. Känslorna har inga rumsliga enheter/SI enheter men ändå är de exakt definerade genom förnimmelsen. De är subjektiva men ändå verkliga.
Vad kan vi kalla medvetande då. Tex så kommer inte alla input från öron, ögon och andra nervsignaler till vårat "medvetande". Det är bara ett intryck åtgången och inte flera tex känslor som man kan förnimma "samtidigt" (även om man kanske kan tycka detta).
Medvetandet kan man kalla det man är hela tiden och i nuet.
Jag är inte helt säker på att jag har rätt beträffande medvetandet, men jag kan inte förstå/förklara på annat sätt tyvärr.
Det ögonen ser tex. Bilden som uppstår. Det som kommer till "medvetande" och det som inte uppmärksammas.
Nu finns det 2 principiellt olika sätt att förhålla sig till detta och det händer att i alla fall jag blandar i hop dem.
Den ena sidan är bilden som den upplevs och den andra är att vi genom vårat sätt att tänka vår världsuppfattning, atom ideer osv anser oss förstå den "sanna naturen" hos det vi ser.
Bilden som subjektiv upplevelse anser jag på samma sätt som våra känslor vara "verkliga". Vi har inget annat val än att lita till oss själva och våra sinnen (annars blir vi sjuka/sinnessjukdom). Hur ska det då defineras så exakt som möjligt.
Jo bilden är bilden. En smärta är en smärta. Fryser är fryser osv. När man på detta rena sätt förnimmer så innebär det också att man förstår "verkligheten" på ett annat sätt. Man kommer att förstå allt bättre och se samband man tidigare trodde var omöjliga.
Så länge vi följer våra sinnen kan vi bilda vilka IDEER/TEORIER SOM HELLST om naturen. Dvs "konstiga" ideer kommer att uppstå och visa sig stämma. Bland annat förstår man att det finns högre ordningar. Att det som sker i "rummet" förhåller sig till allt vi förnimmer.
För att anknyta lite till illusion och pilatus. Vi är vana att betrakta med den atomära modellen, det rumsliga. Vi vill finna och finner något i rummet som motsvarar våra förnimmelser.
Tex så kan vi finna ljudvågor i rummet. Vi finner hörselceller som signalerar vid olika frekvenser och amplituder. Vi har alltså och strävar efter att få en rumslig förklaring till våra sinnen. Atomer/rum har ansetts som orsak. Tex om en kemisk/elektrisk reaktion sker i någon del av hjärnan så kanske en rörelse, tanke eller känsla uppstår.
Nu kommer den klassiska frågan om vad som är hönan och ägget. Vi är vana att förstå på så sätt att vi anser att det vi ser hör känner är förenligt med det som sker i rum. Att förnimmelser motsvaras av "atomära"/"materiella" händelser i rum. Att rummet är något som styrs av naturlagar och att våra förnimmelser uppstår som en följd av detta. När man får den rena förnimmelsen så inser man att det är tvärt om. Att rummet är underordnat och "styrs" av våra känslor. Vidare inser man att man ska använda känslorna till att förstå. Känslorna har inga rumsliga enheter/SI enheter men ändå är de exakt definerade genom förnimmelsen. De är subjektiva men ändå verkliga.
Vad kan vi kalla medvetande då. Tex så kommer inte alla input från öron, ögon och andra nervsignaler till vårat "medvetande". Det är bara ett intryck åtgången och inte flera tex känslor som man kan förnimma "samtidigt" (även om man kanske kan tycka detta).
Medvetandet kan man kalla det man är hela tiden och i nuet.
Jag är inte helt säker på att jag har rätt beträffande medvetandet, men jag kan inte förstå/förklara på annat sätt tyvärr.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3058
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad är existens?
reflex skrev:Jag använder mig mycket hellre av känslan än av intellektet i min strävan att förstå tillvaron.
Om jag säger så här:
Förståelse fungerar ungefär som när man betraktar ett konstverk. På nära håll verkar det som kaos och kladd med färger men när jag tittar på avstånd framträder detaljerna (som ju egentligen inte finns) som en funktion av ögats och hjärnans konstruktion.
Ju närmare jag kommer något jag vill studera, dess mer detaljer kan jag uppfatta. Ju längre ifrån jag kommer dess lättare blir det att se det i sitt sammanhang.
Ett slags mekanikens grundprincip överfört till tänkandets område.
Tror ni att det här stämmer eller inte?
Ja bra liknelse och detta är tex principen om man ska förstå högre ordningar/mönsterbildningar. Vi kan tex förstå atomernas och molekylernas reaktioner i kroppen "de gör sitt jobb". Samtidigt gör vi vårat och mollekylernas rörelser bygger upp våra rörelser och tankar.
Tavlan är både "kladd" och "konst" på samma gång. Även om man förstår kladdet så behöver man inte se konsten.
Vad är existens?
Illusionen skrev:Med detta betraktelsesätt är Big Bang sannolikt inte en singularitet,
En randanmärkning.
Varför presens av vara? Om vi följer universums utveckling till dess startpunkt var avståndet mellan alla partiklar i universum 0. Det är detta tillstånd som benämns singularitet. Frågor som "finns det någonting som existerar utanför universum, eller är det allt som finns?" är meningslösa, då rumsliga begrepp endast existerar i universum. Även tidsbegreppet "före Big Bang", är meningslöst.
Man kan tänka sig en något modifierad form än en punktformad singularitet vid startögonblicket. Alternativt skulle rumtiden bildat en slags avrundad geometri, enligt Stephen Hawking.
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3058
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad är existens?
Illusion som du kanske märker verkar jag ha en annan syn på det atomära. Du skriver att det är det vi förnimmer men jag menar att det orsakas av/kompletterar förnimmelserna. Då rum är underordnat. Detta kan kanske ge en viss förståelse till påstådda mirakel, jesus osv.
Anta att du nu känner en kyla precis som det känns när du hoppar ned i en vak. Vad kommer dina ögon att se? Vatten och vaken.
Jesus tex pratade och kärlek och vända andra kinden till osv. Vad uppstår då i rummet? Saker sker i förenlighet med detta! Dessa mirakel kan uppstå på förbluffande och oväntade sätt.
Anta att du nu känner en kyla precis som det känns när du hoppar ned i en vak. Vad kommer dina ögon att se? Vatten och vaken.
Jesus tex pratade och kärlek och vända andra kinden till osv. Vad uppstår då i rummet? Saker sker i förenlighet med detta! Dessa mirakel kan uppstå på förbluffande och oväntade sätt.
Vad är existens?
Tyvärr kan du inte bevisa vad du påstår här!Pilatus skrev:Frågor som "finns det någonting som existerar utanför universum, eller är det allt som finns?" är meningslösa, då rumsliga begrepp endast existerar i universum. Även tidsbegreppet "före Big Bang", är meningslöst.
Du har helt enkelt fel. Och tänker i cirkel: Du DEFINIERAR Universum som "ALLT" och hävdar då att inget mer finns, men då förutsätter du vad du vill bevisa!
Det är exempelvis meningsfullt att anta att universums utvidgning orsakas av någonting utanför det... så skulle det kunna ligga till!
Eller VET du något som BEVISAR att så inte är fallet? (Du har tydligen missat mina funderingar om hur effekter av yttre påverkan kan påvisas INOM Universum...)
Vad är existens?
SigurdV skrev:Tyvärr kan du inte bevisa vad du påstår här!
Det är av mindre intresse eftersom inte heller motsatsen kan bevisas.
SigurdV skrev:Du har helt enkelt fel. Och tänker i cirkel: Du DEFINIERAR Universum som "ALLT" och hävdar då att inget mer finns, men då förutsätter du vad du vill bevisa!
Jag vet inte om jag försökt bevisa något. Jag postulerar att rum och tid uppstår med universums tillblivelse. Så länge det fungerar utan att komma i konflikt med empiri, eller bildar motsägelser så vidhåller jag postulatet. Det fungerar då även som Ockhams rakkniv och skär bort onödiga utväxter och spekulationer om världen, som så länge de inte behövs får ligga i rakskålen.
SigurdV skrev:Det är exempelvis meningsfullt att anta att universums utvidgning orsakas av någonting utanför det... så skulle det kunna ligga till!
En sådan lösning kan möjligen tillfredsställa en rationalist, det verkar rimligt och deterministiskt. Men behövs det? Kan du ens i teorin finna ett sätt att bevisa att en sådan lösning skulle vara bättre än någon annan befintlig hypotes om t ex mörk energi?
SigurdV skrev:Eller VET du något som BEVISAR att så inte är fallet? (Du har tydligen missat mina funderingar om hur effekter av yttre påverkan kan påvisas INOM Universum...)
"Källa behövs" brukar det stå i Wikipedia. Att det skulle kunna vara på ett visst sätt tror jag inte är ett tillräckligt vägande skäl. Det skulle kunna vara på andra sätt också. Så länge vi inte nödvändigtvis måste belasta teorin med mer gods än vad som behövs, så är mitt förslag att vi avstår.
Moderator
Vad är existens?
En analog situation är om vi avstått från att utforska vad som finns utanför vår jord... med argumentet att vi inte behöver bry oss om nåt mer än den.
Universums storskalig struktur är väl ännu inte fastlagd... och vad jag vände mig mot var att förklara begrepp som universums närmaste omgivning för MENINGSLÖSA... Att vi ännu inte hittat en väg UT UR UNIVERSUM är inte ett meningslöst påstående... det blir mot universums slut en fråga om liv eller död!
Universums storskalig struktur är väl ännu inte fastlagd... och vad jag vände mig mot var att förklara begrepp som universums närmaste omgivning för MENINGSLÖSA... Att vi ännu inte hittat en väg UT UR UNIVERSUM är inte ett meningslöst påstående... det blir mot universums slut en fråga om liv eller död!
Vad är existens?
SigurdV skrev:En analog situation är om vi avstått från att utforska vad som finns utanför vår jord... med argumentet att vi inte behöver bry oss om nåt mer än den.
Det finns en skillnad, Nicolaus Kopernikus och andra astronomer kom på metoder för hur solsystemet skulle kunna studeras.
SigurdV skrev:Universums storskalig struktur är väl ännu inte fastlagd... och vad jag vände mig mot var att förklara begrepp som universums närmaste omgivning för MENINGSLÖSA...
Postulatet säger att det inte finns något begreppsligt innehåll i "utanför universum".
SigurdV skrev:Att vi ännu inte hittat en väg UT UR UNIVERSUM är inte ett meningslöst påstående... det blir mot universums slut en fråga om liv eller död!
Tidsperspektivet är hisnande. Vi har endast tagit några skutt på månen. Jag överlåter gärna frågan till en kommande generation. Jorden är människans hem, skriver Stanislaw Lem i Solaris. Det är sant, vi för vårda vår jord så vi kan bebo den många generationer till.
Moderator
Vad är existens?
Pilatus skrev:Postulatet säger att det inte finns något begreppsligt innehåll i "utanför universum".
Man kan ju säga det... men det gör inte påståendet sant.
Vilken teori om "begreppsliga innehåll" stödjer du dig på?
Sofism? Ärligt talat tror jag du bara följt minsta motståndets lag
i denna fråga: OM universum är allt som finns så finns inget utanför universum...och då är INTE uttrycket "utanför universum" meningslöst!
(Det refererar, via sin mening , till den tomma mängden.)
Det är standard att prata om tid som begränsat till universum men det är felaktigt... allt går att generalisera! Men tyvärr är det så att de flesta som försöker mest pratar strunt... vill bevisa intelligent design eller nåt.
Att förutsätta det som ska bevisas är tyvärr allmänt accepterat i dessa frågor.
OCH: Människans hem är rymden! Jorden är mer som en livmoder än ett hem.
Det är märkligt att så lite intresse det finns för de hisnande perspektiven...
Förstår ingen att tiden faktiskt leder hela vägen till slutet? Alla verkar vilja stanna i nuet... men det rör sig obevekligt in i framtiden som alltid är närmare än väntat! Bry sig om jorden? Javisst, genom att ockupera rymden och se till att inga kometer förintar livet på jorden!
Tar en minisemester tills söndag nu
Vad är existens?
SigurdV skrev:Man kan ju säga det... men det gör inte påståendet sant.
Det har vi redan berört. Ett postulat kan inte bevisas, men det är icke desto mindre en av de obevisade förutsättningarna för en tankebyggnad.
SigurdV skrev:Vilken teori om "begreppsliga innehåll" stödjer du dig på? Sofism? Ärligt talat tror jag du bara följt minsta motståndets lag
i denna fråga: OM universum är allt som finns så finns inget utanför universum...och då är INTE uttrycket "utanför universum" meningslöst!
Men du kan ju inte ställa upp godtyckliga satser vars premiss jag just avfärdat. Det blir till logiska halmgubbar som du, gärna för mig, får hacka i småbitar. Allt du kan göra är att konstatera att vi har skilda uppfattningar i denna fråga.
SigurdV skrev:Det är standard att prata om tid som begränsat till universum men det är felaktigt... allt går att generalisera!
Jag kan då bara replikera med att ett sådant påstående kan inte bevisas. Återigen så har vi olika uppfattning.
Jag ser att molnen skingras och solen tittar fram. Det verkar lovande.
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster