Vad är tid?

[Pilatus]

Om vi tänker oss en konkret värld från vilken vi endast tar ut och beskriver det väsentliga så är det en abstraktion.

Kanske uppfattar Illusionen tiden som en fantasiprodukt? Något som inte har verklighetsbakgrund utan oförhappandes dök i vårat medvetande som en sagoberättelse?

Det abstrakta - som kan avse något icke påtagligt (något som är fjärmat från det konkreta). Som konstens abstraktioner som inte avser att avbilda något som finns i rummet. Eller som Kants åskådningsformer, allt vi tänker förutsätter tid och rum.

Och det imaginära som är litet svårare att ta till sig. Illusionen har förklarat "i" och kvadratroten ur -1. Det resulterar i den litet oväntade effekten av att skillnaden mellan rum och tid försvinner. Och eftersom Stephen Hawking står som garant för detta, så får jag nog läsa på litet bättre för att förstå. Som referens får jag hänvisa till vad Stephen Hawking skriver i sin bok Kosmos. Jag tror att Illusionen kommit till sin slutsats genom Eulers formel för komplexa tal, cos(v)+isin(v)=e^(iv). Men jag vet inte varför han kom in på denna tanke. (En gång i tiden har jag fått lära mig om imaginära tal i skolan. Men jag hade väl tankarna på annat, motorcyklar och flickor kanske.) Jag har en vag aning om att jag hört att Hawking ogillade ekvationer med noll. Det fungerade inte och därför prövade han att lösa problemet med hjälp av imaginära tal.

Men jag har inte läst på ordentligt så jag kan inte förklara Hawkings idé så bra. Får se om jag kommer vidare med detta.

[hakkapeliitta]

[
Och det imaginära som är litet svårare att ta till sig. Illusionen har förklarat "i" och kvadratroten ur -1. Det resulterar i den litet oväntade effekten av att skillnaden mellan rum och tid försvinner.

Matematiker är tuffa, om det inte finns en lösning på x*2=-1 inom ramen för nuvarande så helt enkelt skapar vi en sådan lösning och säger i=-1 är lösningen.

Har detta någon praktiskt nytta? Enda gången jag har sett detta var i ett program från Heathrow flygplats där de i flygtornet sa att deras program använder imaginära tal. Fråga inte mej vidare.

Matematiker är ett skönt släkte, fantasifulla helt utan respekt för rådande konventioner.

Detta att i tanken gå utanför ramen är imponerande. Avundas då jag själv saknar den fantasin.

[Illusionen]

Illusionen skriver att tid är "abstrakt", men abstrakt är alltid en sammanfattning av olika konkreta.

Om vi tänker oss en konkret värld från vilken vi endast tar ut och beskriver det väsentliga så är det en abstraktion. (Själva idén med hästen som Platon beskrev det.) Men det är inte riktigt så jag förstår Illusionen.

Det förefaller mer som om hans koncept är en ren tankeprodukt, en imaginär föreställning om världen och framför allt tiden som han tycks mena sakna egen verklighet. Men tiden är svår att komma förbi som något reellt.

Pilatus,

Tack för tips!

Då jag tidigare försäkrat att jag avslutar min medverkan här på FF, men samtidigt vill få till en bra avrundning,
avsedd för dem som fortfarande läser mina tidigare inlägg, var tanken att presentera en sammanfattning via
nu planerad patentansökan.
När jag åter läser tidigare kommentarer har tvivlet dock åter infunnit sig, kommer man förstå det jag skriver ?

Som exempel har jag i den ursprungliga patentansökan (kan laddas ned på http://www.deltakonceptet.se)
förklarat den principiella bakgrunden till begreppet TID, bl a på sidan 46.
Där skriver jag citat,

”Observera hur PROD och KVOT i tabellen får till följd att ÖMSESIDIGT moduleras p g a frekvensdifferensen,
så att olinjäritet genereras ”

Ingen verkar fästa någon notis om detta !

Genom att tillämpa Eulers formel vid produktbildning och kvotbildning och väga samman resultatet erhålls alltså
den OLINJÄRITET som vi uppfattar som TID !
Produkt- och kvot-bildning genererar som framgår OLIKA frekvenser. Kombineras olika frekvenser erhålls alltså en
OLINJÄRITET. Begreppet TID representerar en "olinjäritets-effekt".
Principerna DRP och MP skapar förutsättningarna som krävs ! "Banalt" som anonyme Pollen brukar säga.

Detta har sin grund i att de fundamentala atomära begreppen RUM, TID och KRAFT enligt konceptet innefattas och
samverkar gemensamt i en typ av komplex BALANS-funktion, via KANTRINGS-FÖRLOPP som ”styrs” av ett
KANTRINGSKRITERIE. För att beskriva kantringsmekanismen begripligt använder jag här som ett inledande första
steg en enkel analogi. En ballong/sfär intar en balansposition/storlek genom att DIFFERENSEN mellan inre och yttre
lufttryck balanserar gentemot dragspänningen/kraften i ballongens yta.
Ändras tryckdifferensen ändras dragspänningen och ballongens storlek.
Med ändrad storlek följer ändrad radie och omkrets, och en typ av tänjningsbaserad "ROTATION".
Den ändrade storleken benämns i konceptet för SKALFAKTOR-förändring, SKF.

Lägg därefter till detta följande citat,

”Förs därefter C^2 in i resonemanget, som en relationskonstant mellan εο och μο, framgår att C,
i viss mening, kan betraktas som en INVERTERANDE SKALFAKTOR-relation, där inverteringen refererar till
den G-tänjning, ”ROT”, som härrör från skalfaktor-differensen.”

Vägledande vid konceptets utformning har bl a varit att följande punkters basala bakgrund principiellt skall
innefattas, och enkelt gå att förklara.
Så är fallet, även kombinerat, och bör rimligen indirekt verifiera i konceptet tillämpade principer.
• Naturkonstanterna, εο och μο
• Maxwells ekvationer
• Ljusets hastighet, c
• Relativitetsbegreppet
• Principerna, DRP, MP och ±jG
• Eulers formel
• Begreppen RUM, TID och KRAFT

Själv anser jag mig förstå det jag skriver, men är det möjligt att förklara konceptet på ett begripligt sätt för andra,
och i så fall vad tror ni att det krävs ?
Jag har rykte om mig att vara en envis person, men efter flera års skrivande och förklarande, och återkommande
negativa kommentarer, börjar tålamodet tryta.
Frågan som infinner sig är, Vad ger detta mig i utbyte ?

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

När jag åter läser tidigare kommentarer har tvivlet dock åter infunnit sig, kommer man förstå det jag skriver?

Njea, man förstår matematiken och fältteorierna, men kanske inte behovet av att omdefiniera fysikens grundbegrepp.

[Illusionen]

Illusionen skriver att tid är "abstrakt", men abstrakt är alltid en sammanfattning av olika konkreta.

Om vi tänker oss en konkret värld från vilken vi endast tar ut och beskriver det väsentliga så är det en abstraktion.

Kanske uppfattar Illusionen tiden som en fantasiprodukt?
Något som inte har verklighetsbakgrund utan oförhappandes dök i vårat medvetande som en sagoberättelse?

Det var träffsäkert formulerat Hakkapeliitta!
Fantasiprodukten, eller om du så föredrar sagoberättelsen, har bl a nedanstående kännetecken,

• UNIVERSUM antages överordnat vara NEUTRALT.
• NEUTRALITET förutsätter BALANS.
• UNIVERSUMS neutrala GRUNDTILLSTÅND benämns G.
• G är ABSTRAKT och REFERENSNEUTRALT.
• OBALANS i G ger en balanserande obalans av motsatt polaritet.
• BALANS i G via motsatt polaritet beskrivs via j, DRP och PNRS.
• BALANS erhålls via KANTRINGS-TRÖSKEL, j
• DRP ger förutsättning för att atomärt skriva G som ±G.
• DRP-MEDELVÄRDET för G är således √(+G · ‒G) = ±jG
• DRP kan ses som överordnad ömsesidig balansering.
• DRP ger förutsättning för MP.
• MP stödjer basen e
• MP ger ett OBALANSPERSPEKTIV av G och DRP via e.
• MP utgör förutsättning för individuell atomär EXISTENS.
• EXISTENS refererar till individuell OBALANS i G.
• G, DRP och MP ger PNRS.
• PNRS utgör basal förutsättning för balanserad VXV
• MP stödjer EULERs formel.
• EULERs formel stödjer komplex VXV.

G: Grundtillstånd
DRP: DubbelReferensPrincip
MP: MaskeringsPrincip
PNRS: Polariserad Negativ Relativ Spegling
VXV: Växelverkan

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=m_NtLc_9e4g

[hakkapeliitta]

Bra där, är ju precis bra exempel på vad jag efterlyste om att definiera/klargöra om begrepp och ord man använder.
Bra att du listade alla obegripligheter.
Motivera varför du t.ex. tror att Eulers formel är avgörande.

[Illusionen]

Bra där, är ju precis bra exempel på vad jag efterlyste om att definiera/klargöra om begrepp och ord man använder.
Bra att du listade alla obegripligheter.
Motivera varför du t.ex. tror att Eulers formel är avgörande.

Citat från tråden, DELTA-KONCEPTET växelverkan,

I Delta-Konceptet, kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND, ges översiktligt och koncentrerat
en inledande bakgrund. Enligt konceptet är t ex serieutveckling inom matematiken en konsekvens av
perspektivseparation/referensskift, till följd av beskrivna principer.
Taylors liksom Eulers serieutveckling utgör exempel på detta.

I ett historiskt perspektiv gjordes en överraskande matematisk upptäckt efter införande av de komplexa
talen (z = x+ jy) och funktioner av komplexa tal. Det visade sig att exponentialfunktionen e^x och de
trigonometriska begreppen cos x och sin x stod i ett tidigare dolt förhållande/samband till varandra,
vilket alltså framgår och uttrycks av Eulers formel, uppkallad efter Leonhard Euler.
Formeln utgör ett närmast perfekt verktyg för att beskriva de i konceptet tillämpade ”tänjningsfenomen”
som ligger till grund för ”skalfaktorerna” ingående i växelverkan-modellen.
EULERs formel, refererande till den atomärt förnimbara verkligheten, skrivs som, e^+jφ = cos φ + j sin φ

Från matematiken minns vi att ett binom är ett polynom med två termer som generellt kan skrivas a + b.
Ett konjugat bildas när en av termerna i binomet byter tecken. För att förstå och tolka konjugatets roll
i konceptet, skall konjugatet ses mot bakgrund av förnimmelsen som relativistisk negativ spegling.
Kvadreringsreglerna behandlar produkten av två likadana termer, medan konjugatregeln behandlar
produkten av en faktor med dess konjugat.
Kvadreringsreglerna och konjugatregeln fungerar båda för såväl reella som på komplexa tal.

Aktuell ömsesidig växelverkan baseras på produkt av individuell faktor och dess konjugat i form av
”relativistisk negativ spegling”. Einsteins speciella relativitetsteori utgör t ex en effekt av detta.

Exempel: (a + b) (a − b) = a² − b² medan det komplexa konjugatet ger (a + jb) (a − jb) = a² + b²
När man använder konjugatregeln på komplexa tal blir/är resultatet alltså reellt.
Av intresse här är att i regelverket förutsätter balansering/eliminering av två imaginära termer.
Denna ”atomära” balansering fyller funktion på ”metafysisk nivå” i konceptets vxv-modell.
Komplexa samband som z = x + jy och dess konjugat z = x − jy kan således i Eulers fall skrivas som
e^+jφ = cos φ + j sin φ respektive,
e^–jφ = cos φ – j sin φ

Viktigt att notera är att uttrycket j = √-1 kan skrivas som j = ±√-1, och därigenom banar väg för
tillämpning av konjugatregeln i kombination med Eulers formel.
Värt att notera är att även exponenten ändrar tecken när tecknet på ”j” ändras.

Eulers formel kan enligt ovanstående betraktelsesätt atomärt, via konjugatets ”balans-egenskaper”,
anses beskriva de metafysiska samband på fältnivå, som resulterar i att i konceptet beskrivet
REFERENSSKIFT förnims som RUM och TID.

EULERS formel inkl konjugat, utgör således i kombination med principerna MP och DRP och därav
följande REFERENSSKIFT, basal grund till begreppen RUM, TID, och BALANSKRITERIET, ∆Ø.
Detta kan beskrivas som att när universum betraktas som referensneutralt (DRP) blir konsekvensen av
det av MP skapade referensberoendet, att förnimmelsen är att betrakta som NEGATIV RELATIVISTISK
spegling, ur observatörens perspektiv.
Notera att resonemanget gäller ömsesidigt för respektive MP-förankring.
Förenklat kan växelverkan, p g a MP:s individuella förankring, (så som beskrivs i tråden
”Vad utgör medvetandets referens ?) därigenom liknas vid en typ av ”skalfaktor-funktion” baserad på
skilda förutsättningar mellan aktuella förankringar.
Begreppen TID och RUM emanerar från differens mellan dessa av MP stipulerade skilda förutsättningar.

Ett annat i sammanhanget viktigt citat från samma tråd, som ger "vinkel-frekvensen" den spiral-stigning
som ligger till grund för komplex "skruv-egenskap" hos växelverkan är följande,

"För att erhålla aktuell vxv-balans kombinerades i Eulers ekvation med principerna MP och DRP.
MP och DRP medför att vi inte enbart har att beakta och betrakta Eulers ekv som något separat/isolerat.
Ingen har, såvitt jag tolkat kommentarerna, förstått att tillämpningen av MP och DRP får till följd att den
relativa negativa spegling MP ger upphov till, får till konsekvens att växelverkan skall baseras på en
säregen/unik KOMBINATION (≈ ”komplex konfiguration”) av Eulers ekvation. Det är kombinationen,
som ligger till grund för, och principiellt förklarar, begreppen 2ΔØ, TID och GRAVITATION."

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=JRFPT7cnnYE

[hakkapeliitta]

Blev lite fel citerat och tar bort detta inlägg.

[hakkapeliitta]

Bra där, är ju precis bra exempel på vad jag efterlyste om att definiera/klargöra om begrepp och ord man använder.
Bra att du listade alla obegripligheter.

Taylors liksom Eulers serieutveckling utgör exempel på detta.

I ett historiskt perspektiv gjordes en överraskande matematisk upptäckt efter införande av de komplexa

Eulers formel är inte serieutveckling. Jag själv är rejält imponerad av Euler, att kunna beskriva geometri, exponentialfunktion och imaginära tal i en och samma formel inger respekt.
Med all respekt Illusionen, världen är ingen illusion.
Jag ser imaginära tal som utvidgning av det matematiska talområdet. Sånt har hänt förut, ända till 1800-talet hade matematiker svårt att acceptera negativa tal men de visade sej vara praktiska.
I en mattekurs fick jag lära mej att subtraktion är helt onödig eftersom den kan uttryckas i termer av addition när vi väl har infört negativa tal a - b = a + (-b).
Som sagt jättebedrift av Euler, han och dåtidens matematiker var inte så fastlåsta i skolmatematik som vi är och kunde leka fram som t.ex. ekvationen x*2 = -1 har ingen lösning i rådande talområde, inga problem vi inför enheten i = √-1 så är problemet löst.
Krävs mod och styrka att gå emot den etablerade sanningen.

[hakkapeliitta]

Bra där, är ju precis bra exempel på vad jag efterlyste om att definiera/klargöra om begrepp och ord man använder.
Bra att du listade alla obegripligheter.

Taylors liksom Eulers serieutveckling utgör exempel på detta.

I ett historiskt perspektiv gjordes en överraskande matematisk upptäckt efter införande av de komplexa

Eulers formel är inte serieutveckling. Jag själv är rejält imponerad av Euler, att kunna beskriva geometri, exponentialfunktion och imaginära tal i en och samma formel inger respekt.
Med all respekt Illusionen, världen är ingen illusion.
Jag ser imaginära tal som utvidgning av det matematiska talområdet. Sånt har hänt förut, ända till 1800-talet hade matematiker svårt att acceptera negativa tal men de visade sej vara praktiska.
I en mattekurs fick jag lära mej att subtraktion är helt onödig eftersom den kan uttryckas i termer av addition när vi väl har infört negativa tal a - b = a + (-b).
Som sagt jättebedrift av Euler, han och dåtidens matematiker var inte så fastlåsta i skolmatematik som vi är och kunde leka fram som t.ex ekvationen x^2 = -1 har ingen lösning i rådande talområde, inga problem vi inför enheten i = √-1 så är problemet löst.
Krävs mod och styrka att gå emot den etablerade sanningen.

[Illusionen]

Eulers formel är inte serieutveckling. Jag själv är rejält imponerad av Euler, att kunna beskriva geometri, exponentialfunktion och imaginära tal i en och samma formel inger respekt.
Med all respekt Illusionen, världen är ingen illusion.
Jag ser imaginära tal som utvidgning av det matematiska talområdet. Sånt har hänt förut, ända till 1800-talet hade matematiker svårt att acceptera negativa tal men de visade sej vara praktiska.
I en mattekurs fick jag lära mej att subtraktion är helt onödig eftersom den kan uttryckas i termer av addition när vi väl har infört negativa tal a - b = a + (-b).
Som sagt jättebedrift av Euler, han och dåtidens matematiker var inte så fastlåsta i skolmatematik som vi är och kunde leka fram som t.ex ekvationen x^2 = -1 har ingen lösning i rådande talområde, inga problem vi inför enheten i = √-1 så är problemet löst.
Krävs mod och styrka att gå emot den etablerade sanningen.

Citat taget från sid 21 och 22 i den ursprungliga patentansökan,

"För konceptets vidkommande är det viktigt att förstå behovet av Eulers formler e^+jx och e^-jx.
Genom att kombinera dessa ekvationer erhålls ett i vissa avseenden symmetriskt balanskriterium
gentemot/i universum. Notera att detta refererar till ”avvikelsefördelning” i vårt rum.
Aktuell patentansökan innefattar användandet av minst två motriktade, t ex e^+jx och e^-jx , funktioner.
Patentansökan inkluderar även tillämpningar där funktionerna har olika referenser.

Kombinationen av Eulers formler e^+jx och e^–jx via serietermerna representerar en typ av atomärt
summerad medelvärdesrelation av ett antal delfunktioner/termer, och alltså EJ en beskrivning på
strukturell detaljnivå. Tag t ex en kort gummisnodd, och tänj ut snodden kraftigt.
Hur definierar man då snoddens läge efter att den ändrat form ?

Det är principen för denna definition, och hur Eulers ekv ska tolkas resonemanget här handlar om.
Man behöver m a o förstå vad ekvationen egentligen beskriver, och inte rakt över bara acceptera den.
Eulers formel kan därför betraktas som en generalisering, partiellt visande fördelningen re – im.
Att t ex beskriva atomer och elementarpartiklar via Eulers ekvationer anger således enbart
avvikelseeffekter, och ej atomens ”verkliga karaktär”. Detta får konsekvenser när formeln används
i samband med beräkning av växelverkaneffekter, p g a formelns interna termers fördelningsvariationer !

Eulers formel refererar till vår verklighet, m a o till vårt ATOMÄRA perspektiv inkl DRP.
Det atomära perspektivet innebär att vi beaktar ingående OLIKA skalfaktorer i aktuella uttryck.
Enligt Delta-konceptet hänför sig termerna i Eulers formel till effekter av OLIKA SKALFAKTORER.
EULERS EKVATION BESKRIVER ALLTSÅ NÅGOT SOM ÄR EN FUNKTION AV OLIKA SKALFAKTORER."


Vi kommer nog inte så mycket längre för tillfället, så önskar dra mig tillbaka och fortsätta
arbetet/formuleringen av den nya patentansökan.

/ Illusionen

[hakkapeliitta]

"För konceptets vidkommande är det viktigt att förstå behovet av Eulers formler e^+jx och e^-jx.
Genom att kombinera dessa ekvationer erhålls ett i vissa avseenden symmetriskt balanskriterium
gentemot/i universum. Notera att detta refererar till ”avvikelsefördelning” i vårt rum.
/ Illusionen

Alltså, nu beskriver Eulers formel inte "balanskriterier" i universum utan helt enkelt geometri i det imaginära tvådimensionella talplanet.
Du drar väldigt långtgående slutsatser.

[Illusionen]

"För konceptets vidkommande är det viktigt att förstå behovet av Eulers formler e^+jx och e^-jx.
Genom att kombinera dessa ekvationer erhålls ett i vissa avseenden symmetriskt balanskriterium
gentemot/i universum. Notera att detta refererar till ”avvikelsefördelning” i vårt rum.
/ Illusionen

Alltså, nu beskriver Eulers formel inte "balanskriterier" i universum utan helt enkelt geometri i det imaginära tvådimensionella talplanet.

Varuti ligger/består motsägelsen menar du ?

[Vertumnus]

"För konceptets vidkommande är det viktigt att förstå behovet av Eulers formler e^+jx och e^-jx.
Genom att kombinera dessa ekvationer erhålls ett i vissa avseenden symmetriskt balanskriterium
gentemot/i universum. Notera att detta refererar till ”avvikelsefördelning” i vårt rum.
/ Illusionen

Alltså, nu beskriver Eulers formel inte "balanskriterier" i universum utan helt enkelt geometri i det imaginära tvådimensionella talplanet.
Du drar väldigt långtgående slutsatser.

Helt riktigt. Euler gör inga anspråk på att beskriva någonting annat än matematiska samband med sin formel. Den innehåller inga fysikaliska storheter. Såvida vi inte kan påvisa den imaginära enhetens fysiska existens.

[Pilatus]

"För konceptets vidkommande är det viktigt att förstå behovet av Eulers formler e^+jx och e^-jx. Genom att kombinera dessa ekvationer erhålls ett i vissa avseenden symmetriskt balanskriterium gentemot/i universum. Notera att detta refererar till ”avvikelsefördelning” i vårt rum. /Illusionen

Alltså, nu beskriver Eulers formel inte "balanskriterier" i universum utan helt enkelt geometri i det imaginära tvådimensionella talplanet. Du drar väldigt långtgående slutsatser.

Helt riktigt. Euler gör inga anspråk på att beskriva någonting annat än matematiska samband med sin formel. Den innehåller inga fysikaliska storheter. Såvida vi inte kan påvisa den imaginära enhetens fysiska existens.

Det finns en bra uppsats som förklarar Elevers begreppsbilder av komplexa tal, av Simon Pettersson.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1081581/FULLTEXT01.pdf

Komplexa talplanet är det plan i vilket alla komplexa tal kan representeras som punkter, med
ett ortonormerat koordinatsystem med två koordinataxlar: en reell axel (x-axeln) och en
imaginär axel (y-axeln) (Forsling & Neymark, 2011). Det går att jämföra med den reella
tallinjen, på vilka alla de reella talen kan representeras.