Vertumnus skrev:Anders skrev:Tror inte Illusionen påstår att eulers formler enskilt säger mer än geometri,
utan att de av vissa anledningar visar sig tillämpliga vid beskrivningen av universum.
Einsteins formel är tillämpad matematik, det är en enkel andragradsekvation i ett fysikaliskt sammanhang.
Andragradsekvationer verkar vara en nödvändig del av det matematiska språket då vi utan dessa inte hade kunnat uttrycka sambandet E=mC2. På samma vis med komplexa tal:
grundläggande delar av den fysikaliska verkligheten kanske inte är möjliga att beskriva utan komplexa tal.
Anders och Vertumnus,
Med anledning av det ni skriver finns det kanske anledning att ge er ett tips innan jag drar mig tillbaka.
Vill även passa på och tacka David för positiv kommentar.
Det du Anders skriver rödmarkerat är en helt korrekt beskrivning av min syn på Eulers formel
och de komplexa talens roll. Det krävs mer än enbart Eulers formel i grundversion för att förstå universum.
Det du Vertumnus skriver rödmarkerat är även det ett klokt förmodande, som väl överensstämmer med det
konceptet beskriver.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla den verklighet vi tycker oss förnimma.
Då vi inte har tillräcklig kunskap för att nöjaktigt kunna beskriva medvetandet/jaget så går det således
inte att utesluta att matematiken har inneboende begränsningar. När principerna DRP och MP inkluderas
i det matematiska resonemanget ang komplexa tal förändras m a o förutsättningarna för att ”nå längre”
än vad enbart tillämpning av Eulers formel erbjuder. Du kan även se det som att DRP och MP förklarar och
motiverar de komplexa talen, och därigenom indirekt verifierar dem.
Som svar på trådens fråga, Vad är tid ?, skrev du den 28 dec citat,
”All materia motsvarar en frekvens. Tid är bokhållning av frekvens.”. Du använder dig här av begreppet frekvens som
förutsätter närvaro av tid.
Varifrån kom tiden ?Det är alltså enligt min uppfattning inte ett godtagbart svar på frågan ,
Vad är tid ?.
Den 16 jan skrev jag citat,
”Detta talar entydigt för att alla dessa försök till ”atomära” förklaringar, innefattande t ex
tillämpning av ”klockor” av allehanda slag, eller avstånd mellan atomära ”händelser”, baserade
på enbart renodlade atomära reella begrepp, omöjligt kan ge svar på aktuella frågor, utan snarare
bekräftar att man inte förstår.”
I övrigt förstår jag inte var/hur/om You-Tube-länken du anger ger svar på frågan,
Vad är tid ?.
Det ni berör här är viktigt att förstå, och sådant som beskrivs utförligt i den ursprungliga patentansökan
och tidigare inlägg, men det kan vara befogat att här ge en kortfattad vägledning.
Börja med att begrunda de basala naturkonstanterna, ε
ο = 10^n / 4π c² ...... μ
ο = 4π / 10^n ......
n=7Fråga er sedan,
• Varför är det
två (2) konstanter ?
• Varför är relationen konstanterna emellan konstant,
c ?
• Varför påminner
4πc² om en dynamisk
SFÄR ?
....... (Sfärens yta: 4πr² ... r= sfärens radie) Svaren på dessa frågor var för mig upprinnelsen till principerna
DRP, MP och att vi har att
i resonemanget beakta (ta hänsyn till) olika storlekar/
SKALFAKTORER.
ANMFrån tidigare känner vi till att c = 1 / √ (εο μο) och konstaterar att ytförhållandet/relationen
4 π c² / 4 π = c², vilket ger förhållandet √ c² = ±c,
Om vi här bortser från c² , som är konstant, representerar ε[size=50]ο och μο varandras invertering.
Exkl c² är sorten för produkten , εο μο, = As/Vm · Vs/Am · m²/s² , m a o ”sortlös”.
Exkl c² är sorten för εο, As/Vm · m²/s² = A/V · m/s, alltså ”inverterad” i relation till när c²
innefattas. Uttrycket √ (εο μο) kan mot denna bakgrund ses som ett medelvärde av εο och μο.Delta-konceptet utgår från ett ömsesidigt komplext balansresonemang baserat på, och
innefattande
OBALANSER av typ över- resp. under-skott i ett abstrakt
Grundtillstånd,
G.
Den i konceptet tillämpade principen för
VÄXELVERKAN eftersträvar att neutralisera/balansera
obalanserna i,
G.
Växelverkan är ett balans-samspel via ovan nämnda
SKALFAKTORER (f(naturkonstanterna) !)
mellan två referensneutrala punkter (
DRP) som vi benämner
A och
B, definierade av individuella
referensberoende
MP-förankringar. Detta balans-samspel mellan A och B beskriver konceptet
som
INTERFERENS-mönster. A och B ”uppfattar” detta interferensmönster
OLIKA p g a att de
”känner” olika
SKALFAKTORER ur sina respektive perspektiv/MP-förankringar !
Fälthastigheten/ljushastigheten,
c, är (enligt konceptet) en effekt/funktion av olika
SKALFAKTORER.
Växelverkan via principerna
DRP och
MP har detta som grund, samtidigt som förklaring av den
principiella bakgrunden till de elektromagnetiska
FÄLTEN erhålls på köpet !
I nästa steg introducerar vi
PRODUK och
KVOT i det komplexa resonemanget.
Orsaken till detta är att obalanserna måste
VIKTAS så de blir ”lika mycket värda”.
Tänk så här,
A respektive
B ”ser” via växelverkan, balans-mönstret/interferens-mönstret som
funktion av ”
MÄNGDKONTAKT” och ”
KONCENTRATION” samt egen
MP-förankring.
MÄNGDKONTAKT erhålls via
PRODUKTBILDNINGKONCENTRATION erhålls via
KVOTBILDNINGFör att beskriva detta använder konceptet sig av en mix/kombination av olika komplexa
perspektiv beroende
EULER-varianter. Detta utgör bakgrunden till följande citat,
Det är m a o när Eulers formel
KOMBINERAS med de referensberoende principerna
DRP och
MP,
som de
metafysiska sambanden ger sig till känna, och framträder atomärt som
RUM,TID och
KRAFT.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=a_0FHyF3Pyk