Bevisar Einstein solipsismen?

[förstår mig själv]

När det handlar tex om fri vilja och psolipsismen så krävs det att man är känslomässigt redo. Att man "inte vill" kommer att stänga av sådant som hjärnan behöver för att förstå.

[freddemalte]

Hej f Malte. Har du inte tänkt på att våra sinnen stämmer. Håller du handen framför ögonen, hör något med öronen, känner osv. Denna vår "subjektiva" tolkning av "verkligheten" kommer hjärnan att använda till att bilda teorier om naturen. Hjärnan gör detta automatiskt. Det är utifrån sinnena vi kan förstå "högre" ordningar. Hjärnan måste ha dessa indata för att kunna finna genialiska teorier. När hjärnan gör det den är gjord för då bildar den miljarde gånger bättre än en superdator.

hej förstår mig själv, jo - men det är inte det jag diskuterar här. Det du beskriver är inom ramen för den metafysiska modellen TOV, dvs teorin om en yttre verklighet, och inget märkligt i sig. Inom den ryms det mesta vi brukar diskutera. Mot TOV står en annan metafysisk modell, nämligen den metafysiska solipsismen som helt enkelt går ut på att man ej med sin upplevelse kan avgöra vad upplevelsen har sitt upphov i varför TOV egentligen baserar sig på ett cirkelresonemang. En slags epistemologisk loop.

[förstår mig själv]

Hej f Malte. Har du inte tänkt på att våra sinnen stämmer. Håller du handen framför ögonen, hör något med öronen, känner osv. Denna vår "subjektiva" tolkning av "verkligheten" kommer hjärnan att använda till att bilda teorier om naturen. Hjärnan gör detta automatiskt. Det är utifrån sinnena vi kan förstå "högre" ordningar. Hjärnan måste ha dessa indata för att kunna finna genialiska teorier. När hjärnan gör det den är gjord för då bildar den miljarde gånger bättre än en superdator.

hej förstår mig själv, jo - men det är inte det jag diskuterar här. Det du beskriver är inom ramen för den metafysiska modellen TOV, dvs teorin om en yttre verklighet, och inget märkligt i sig. Inom den ryms det mesta vi brukar diskutera. Mot TOV står en annan metafysisk modell, nämligen den metafysiska solipsismen som helt enkelt går ut på att man ej med sin upplevelse kan avgöra vad upplevelsen har sitt upphov i varför TOV egentligen baserar sig på ett cirkelresonemang. En slags epistemologisk loop.

Eftersom vi är olika, myran ser,hör,känner dvs upplever allt annorlunda än vi. En "överintelligent reptil" kommer "uppleva" något annat än vi. Någon objektiv "världsuppfattning" ska vi nog inte tro att vi får.
Se ditt medvetande som att "upplevelsesekvenser spelas upp". Vi förhåller oss strikt logiskt/deterministiskt till dessa. Dvs som tex månens bana runt jorden, eller en kemisk reaktion. Det enda (och det är inte lite) vi kan göra är att förstå dessa sekvenser och vi kommer därmed förändra våra "rörelser" när vi "förstår"/dvs upplever samband. Du blir mer och mer en trollkarl/Gud. Andra "människor" är även de din "upplevelse" och följer naturligtvis naturlagarna som man märker bättre och bättre att allt gör. Dvs du kan styra andra, Jesus förstod detta naturligtvis. Det enda man behöver göra för att bli Gud är att försöka förstå.
Spinoza förstod såklart detta. Sedan gäller det att sälja in sin kunskap till andra(man märker hur de egna upplevelserna då "förbättras").
Spinosa talade om en substans (teori/fantasi) som en förklaringsmodell sannolikt förenlig med det vi upplever(sinnen) och förnuftet "tanken". Substansen har oändligt med "egenskaper"/modus/"attribut". Vi har våra ögon, öron och känslor som enda sätt att förstå substansen.(alltet). På samma sätt som teorin jorden är rund(den uppstår automatiskt,dvs tanken uppstår automatiskt när tillräcklig mängd upplevelser skett.(upplevelser är ögon öron känslor).
Jaget=en teori(något diffust definerat), vi pratar inte så enkelt med människor om sådant. Säljer man in försnabbt eller felaktigt kommer olust uppstå och en tanke om personen. Detta leder till tex korsfästning/straff osv.

[Illusionen]

Hej f Malte. Har du inte tänkt på att våra sinnen stämmer. Håller du handen framför ögonen, hör något med öronen, känner osv. Denna vår "subjektiva" tolkning av "verkligheten" kommer hjärnan att använda till att bilda teorier om naturen. Hjärnan gör detta automatiskt. Det är utifrån sinnena vi kan förstå "högre" ordningar. Hjärnan måste ha dessa indata för att kunna finna genialiska teorier. När hjärnan gör det den är gjord för då bildar den miljarde gånger bättre än en superdator.

hej förstår mig själv, jo - men det är inte det jag diskuterar här. Det du beskriver är inom ramen för den metafysiska modellen TOV, dvs teorin om en yttre verklighet, och inget märkligt i sig. Inom den ryms det mesta vi brukar diskutera. Mot TOV står en annan metafysisk modell, nämligen den metafysiska solipsismen som helt enkelt går ut på att man ej med sin upplevelse kan avgöra vad upplevelsen har sitt upphov i varför TOV egentligen baserar sig på ett cirkelresonemang. En slags epistemologisk loop.

Hej,

När man funderar kring detta, och skissar på hur en komplex modell över mekanismen bakom jaget förenklat
skulle kunna gestalta sig, slog det mig att antalet variabler som är tillgängliga är många.
Variablerna kan i sin tur kombineras sinsemellan, och då ökar komplexitet och dynamik exponentiellt.
Jag misstänker att det är något sådant här du Fms har i tankarna, men samtidigt ser du här svårigheterna att
t ex förankra och definiera det du benämner "känslor".
Några exempel på variabler som skulle kunna vara tänkbara att ingå i formandet av ”jaget” inkl förnimmelse,
sett ur vårt atomära perspektiv är,

• MÖNSTER-KOMBINATIONER, t ex kombination av olika mönstertyper.
• MÖNSTER-TYPER, t ex bildmönster, dimensionsmönster, tidmönster, mm.
• MÖNSTERAVSÖKNING, t ex mönsterigenkänning och/eller korrelation.
• REFERENSER, t ex olika referenser via olika delar av loop.
• MEDVETANDETS REFERENS inkluderande f(registrerat)
• DYNAMIK, t ex dynamiska referenser, dynamisk avsökning, mm.
• PERSPEKTIV, t ex olika referenser för olika perspektiv.
• PERSPEKTIV-KOMBINATIONER
• TID, t ex dynamiskt tidsförskjutna referenser och/eller avsökningssekvenser.
• DIMENSIONER, t ex flerdimensionella korrelationsmönster.
• ÅTERKOPPLING, t ex sekvens-styrning som f(återkoppling)
• RESONANS, t ex ”belöningsfunktioner”.
• LAGRING
• ORGANISATION
• STYRNING, t ex dynamisk resultatberoende styrning.

Den modell jag ser framför mig skulle kunna fungera oavsett externt och/eller internt genererade registreringar.
Så min fråga är om "cirkelresonemanget" går att definiera innan "jaget" är definierat ?

Antag att du eventuellt befinner dig i ett psykotiskt tillstånd, men ej är medveten om detta.
Var hör då denna obestämda "verklighet" hemma ?

/ Illusionen

[klorofyll]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

Här tror jag att du berörde det som var fms tanke med den här tråden.
Einsteins teorier handlar ju mycket om referenspunkter.
Jaget, eller medvetandet kan ses som en referenspunkt varifrån vi kan bilda en teori om världen.
Den egna referenspunkten är alltid unik. Ingen annan kan uppfatta världen på exakt samma sätt. Därför har varje människa sin egen referenspunkt.
Når vi kommunicerar med varandra kan det ses som att vi kombinerar två referenspunkter(typ Lorentztransformationen).
En människa som har en svag, otydlig eller saknar referenspunkt(jaget) fungerar som ett slags "svart hål". "Input" försvinner och upplöses i detta svarta hål.
Kommentarer?

Man kan anse att allt som händer beror på en själv, man kan anse att alla handlingar man själv gör beror av andra, man kan anse att andra människor agerar självständigt eller att de har relationer som inte har något att göra med en själv. Hur man än resonerar så måste man försöka komma överens. Framtiden är osäker precis som i viss mån vårt minne av det förflutna. Det går inte att leva utan att anpassa sig. Om man kan få energi så kan man ge energi, till människor eller nerlagt i arbete. Jag tror egentligen att varje människa bara behöver ägna några minuter till frågan om det öht finns någon mening med alltet för att genast uppfyllas av en gnutta mening. Sedan kan inte två personer vara samma person, två personer kan inte veta allt om varandra och hur framtiden kommer te sig.

[klorofyll]

Jag tror att en upplevelse är en samstämmighet mellan något man har inom sig och något som finns utanför

ok. Betänk att allt du vet om ditt liv och den så kallade världen / verkligheten är just något du tagit del av via din upplevelse eller rättare sagt, i din upplevelse. Så vad i din upplevelse verifierar att din tro som du anger ovan är rättfärdigad? Jag lutar också åt det håll som du beskriver, men jag är ändå nyfiken på hur du resonerar.

Bra fråga! Jag tror att anledningen till det är att jag i viss mån kan förutsäga framtiden, och när jag misslyckas med det så kan jag ändå upptäcka någon slags logik i efterhand.

[freddemalte]

Bra fråga! Jag tror att anledningen till det är att jag i viss mån kan förutsäga framtiden, och när jag misslyckas med det så kan jag ändå upptäcka någon slags logik i efterhand.

ok. Men de två fenomenen (1. Din framtidsanalys. 2. De logiska slutsatserna), är ju också en del av din upplevelse. Frågan är hur du verifierar att din egen upplevelse har koppling till något som står utanför den, på ett sådant sätt att det inte lika gärna skulle kunna vara så att det enda som existerar just är din upplevelse.

[klorofyll]

Bra fråga! Jag tror att anledningen till det är att jag i viss mån kan förutsäga framtiden, och när jag misslyckas med det så kan jag ändå upptäcka någon slags logik i efterhand.

ok. Men de två fenomenen (1. Din framtidsanalys. 2. De logiska slutsatserna), är ju också en del av din upplevelse. Frågan är hur du verifierar att din egen upplevelse har koppling till något som står utanför den, på ett sådant sätt att det inte lika gärna skulle kunna vara så att det enda som existerar just är din upplevelse.

Jag vill dela in vårt medvetande i upplevelse och tanke. Skulle du t.ex. kunna uppleva en matematisk ekvation och samtidigt förstå den? Kan du på något sätt uppleva att 1 + 1 = 2 ???

[freddemalte]

Jag vill dela in vårt medvetande i upplevelse och tanke. Skulle du t.ex. kunna uppleva en matematisk ekvation och samtidigt förstå den? Kan du på något sätt uppleva att 1 + 1 = 2 ???

oavsett hur man delar upp komponenterna i sin erfarenhet brister det i att erfarenheten ej kan användas som evidens för att erfarenheten har sin grund i något utanför den. Däri ligger den metafysiska problematiken.

[förstår mig själv]

Hej f Malte. Har du inte tänkt på att våra sinnen stämmer. Håller du handen framför ögonen, hör något med öronen, känner osv. Denna vår "subjektiva" tolkning av "verkligheten" kommer hjärnan att använda till att bilda teorier om naturen. Hjärnan gör detta automatiskt. Det är utifrån sinnena vi kan förstå "högre" ordningar. Hjärnan måste ha dessa indata för att kunna finna genialiska teorier. När hjärnan gör det den är gjord för då bildar den miljarde gånger bättre än en superdator.

hej förstår mig själv, jo - men det är inte det jag diskuterar här. Det du beskriver är inom ramen för den metafysiska modellen TOV, dvs teorin om en yttre verklighet, och inget märkligt i sig. Inom den ryms det mesta vi brukar diskutera. Mot TOV står en annan metafysisk modell, nämligen den metafysiska solipsismen som helt enkelt går ut på att man ej med sin upplevelse kan avgöra vad upplevelsen har sitt upphov i varför TOV egentligen baserar sig på ett cirkelresonemang. En slags epistemologisk loop.

Hej,

När man funderar kring detta, och skissar på hur en komplex modell över mekanismen bakom jaget förenklat
skulle kunna gestalta sig, slog det mig att antalet variabler som är tillgängliga är många.
Variablerna kan i sin tur kombineras sinsemellan, och då ökar komplexitet och dynamik exponentiellt.
Jag misstänker att det är något sådant här du Fms har i tankarna, men samtidigt ser du här svårigheterna att
t ex förankra och definiera det du benämner "känslor".
Några exempel på variabler som skulle kunna vara tänkbara att ingå i formandet av ”jaget” inkl förnimmelse,
sett ur vårt atomära perspektiv är,

• MÖNSTER-KOMBINATIONER, t ex kombination av olika mönstertyper.
• MÖNSTER-TYPER, t ex bildmönster, dimensionsmönster, tidmönster, mm.
• MÖNSTERAVSÖKNING, t ex mönsterigenkänning och/eller korrelation.
• REFERENSER, t ex olika referenser via olika delar av loop.
• MEDVETANDETS REFERENS inkluderande f(registrerat)
• DYNAMIK, t ex dynamiska referenser, dynamisk avsökning, mm.
• PERSPEKTIV, t ex olika referenser för olika perspektiv.
• PERSPEKTIV-KOMBINATIONER
• TID, t ex dynamiskt tidsförskjutna referenser och/eller avsökningssekvenser.
• DIMENSIONER, t ex flerdimensionella korrelationsmönster.
• ÅTERKOPPLING, t ex sekvens-styrning som f(återkoppling)
• RESONANS, t ex ”belöningsfunktioner”.
• LAGRING
• ORGANISATION
• STYRNING, t ex dynamisk resultatberoende styrning.

Den modell jag ser framför mig skulle kunna fungera oavsett externt och/eller internt genererade registreringar.
Så min fråga är om "cirkelresonemanget" går att definiera innan "jaget" är definierat ?

Antag att du eventuellt befinner dig i ett psykotiskt tillstånd, men ej är medveten om detta.
Var hör då denna obestämda "verklighet" hemma ?

/ Illusionen

Hej hej. Jaget är endast ett "flummigt" ord. I och med att kraftiga "psykoser" råder (ja känslomässigt "hämmad"=stora problem med psykoser). Vi har "lärt oss" psykosen, orden, språket. Med oklara grunder, det har gått snett. I stället för att förstå har vi "lärt" oss massa otydligheter. Humanism osv. Det är så psykotiskt det kan bli.
Alla måste naturligtvis kraftfullt bejaka sinnena och det egna förnuftet. Psykos brukar betyda att någon som klassar/bedömer inte förstår. "Vill inte". Den egna hjärnan är oändligt överlägsen att styra den kropp den skickar ut nerverna till. Kanske märkte man att det gällde alla djur. Men man betraktar inte människan på detta sätt utan förhåller sig märkligt.

[förstår mig själv]

Bra fråga! Jag tror att anledningen till det är att jag i viss mån kan förutsäga framtiden, och när jag misslyckas med det så kan jag ändå upptäcka någon slags logik i efterhand.

ok. Men de två fenomenen (1. Din framtidsanalys. 2. De logiska slutsatserna), är ju också en del av din upplevelse. Frågan är hur du verifierar att din egen upplevelse har koppling till något som står utanför den, på ett sådant sätt att det inte lika gärna skulle kunna vara så att det enda som existerar just är din upplevelse.

Jag vill dela in vårt medvetande i upplevelse och tanke. Skulle du t.ex. kunna uppleva en matematisk ekvation och samtidigt förstå den? Kan du på något sätt uppleva att 1 + 1 = 2 ???

Ja absolut är det så. Allt blir definerat och användbart. En del klarar inte (som du antagligen vet) inte detta. Dock det du skriver kan förena många!

[förstår mig själv]

Jag tror att en upplevelse är en samstämmighet mellan något man har inom sig och något som finns utanför

ok. Betänk att allt du vet om ditt liv och den så kallade världen / verkligheten är just något du tagit del av via din upplevelse eller rättare sagt, i din upplevelse. Så vad i din upplevelse verifierar att din tro som du anger ovan är rättfärdigad? Jag lutar också åt det håll som du beskriver, men jag är ändå nyfiken på hur du resonerar.

Bra fråga! Jag tror att anledningen till det är att jag i viss mån kan förutsäga framtiden, och när jag misslyckas med det så kan jag ändå upptäcka någon slags logik i efterhand.

Just så. Det som sker följer hela tiden "samband"/"naturlagar" därför är det möjligt att förstå och lära sig något överhuvud taget. Teorier, sedan följa upp, uppleva. Sedan "uppkommer teori/tanke"). Gör man såhär kan man förstå oändligt. Som du vet är vi känslomässigt förhindrade. Att gå sinegen väg lita på sina sinnen och tankar är det "enda som behövs":::)))

[förstår mig själv]

Hej klorofyll. Blir jätteglad för det jag läser. Det som jag gillar är att om tanken/förnuftet tänker något "gott" hela tiden kommer bara goda saker att ske. (Tyvärr kan vi internats "vilja" tänka gott då tanken/det vi gör inte är fritt utan följer naturlagar). Medicinen är att utveckla förnuftet och förstå mer hela tiden. Då uppstår goda tankar(tanken är ju vad som ska ske). Tillslut kan inget ont längre ske. Hjärnan blir "fri" och tjänar sig själv, fortplantningen och mänskligheten

[förstår mig själv]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

Här tror jag att du berörde det som var fms tanke med den här tråden.
Einsteins teorier handlar ju mycket om referenspunkter.
Jaget, eller medvetandet kan ses som en referenspunkt varifrån vi kan bilda en teori om världen.
Den egna referenspunkten är alltid unik. Ingen annan kan uppfatta världen på exakt samma sätt. Därför har varje människa sin egen referenspunkt.
Når vi kommunicerar med varandra kan det ses som att vi kombinerar två referenspunkter(typ Lorentztransformationen).
En människa som har en svag, otydlig eller saknar referenspunkt(jaget) fungerar som ett slags "svart hål". "Input" försvinner och upplöses i detta svarta hål.
Kommentarer?

tror att jag förstår vad du menar, men skulle nog mer se det som en slags jagets entropi, om så skedde eller var, dvs att jaget upplöses och förenas med hela totalupplevelsen så att det inte finns någon tydlig gräns, i det mentala, för vad som uppfattas som självet och vad som uppfattas som omgivningen.

Ett försök till att i skriftlig form beskriva vad jag menar - enbart en fantasimässig spekulation om en tänkt fenomenologi i frånvaro av social interaktion:

Hur jag hade upplevt världen om jag inte hade haft någon relation till någon annan förutom min mor under de första levnadsåren och i resten av mitt liv

//Antagligen hade jag fått någon slags baskänsla för min relation till min mor – en känsla av trygghet, en känsla av att vara någon, vid sidan av att vara ett med världen, en känsla av att vara omtyckt, som hade grundat sig helt på hennes existens, hennes dofter, hennes omhändertagande värme, famn och givande av mat och dryck. Jag hade så sakteliga fått en relation till omgivningen genom att träffa på olika varelser, att känna att berg är hårda, stenar är hårda, vatten smakar på ett visst sätt, ger blöthet, känna solens värme, se månljuset på natten etc. Jag hade inte byggt upp en förståelse för dessa fenomen så som jag ens kan föreställa mig. Jag tror inte att jag hade förstått att månen, solen, molnen och himlen var så långt borta – de hade varit en nära del i min fenomenologi. Jag hade, så att säga, haft de lika nära som vad annars som helst. Jag hade fått en nära koppling till havet, sanden, ljuden från träden, djuren och börjat förstå deras sätt att kommunicera, vad som komma skall, vad om har hänt och vad som händer fast i ett slag ständigt flöde utan specifika begrepp så som tidsenheter, avstånd eller andra relationer.

Jag hade självklart haft en medfödd inre drivkraft att söka upp mat, skydd samt andra varelser – i någon mening vet vi nog att vi kan fortplanta oss – vilket kräver en av motsatt kön. Jag hade antagligen sökt efter det utan att riktigt veta vad jag sökte efter. Jag tror att mina drömmar hade varit betydligt mer ihopvävda med min verklighet – jag kanske inte ens hade skilt på fantasi, dröm och verklighet på det sätt som jag gör nu. Detta då jag inte hade haft någon direkt grund för det. Min världsbild hade så sakteliga växt fram genom en slags erfarenhet och relation till de fenomen jag stött på. Frånvaron av min moder hade åter fört in mig i en enhet med världen- Jag hade vant mig vid dygnets växlingar, väderfenomenen, temperaturerna, känslan att röra mig i olika terräng – men jag hade nog inte skilt ut dem som något specifikt i den meningen som jag nu har gjort. Eftersom vår hjärna har en kapacitet för språk hade jag antagligen internt och rudimentärt bygg upp en slags ”begreppsbank” av de fenomen jag behövt fundera över. Jag hade antagligen inte på något sätt tänkt i de banor som jag nu gör utan gissningsvis något, för mig nu, helt omöjligt att stätta mig in i. Den begreppsmässiga kategorisering som jag nu är van vi, så som berg, träd, strand, hav, moln, ilska, glädje, förvåning, levande, död, etc hade inte funnits hos mig, utan sett helt annorlunda ut.

Min världsbild hade inte med nödvändighet varit enklare i termer av relationer mellan mig och omvärlden, men dock inte lika tydliggjort och färdig som den är nu. Jag hade nog inte sett mig som en enskild individ utan en del av helheten på något sätt. Jag hade nog blivit vän med fenomen som jag nu inte ens kan urskilja som något att kunna bli vän med. Nä . . . jag hade nog inte varken utvecklat någon slags vetenskaplig syn på världen eller för den delen religiös, ty dessa är konstruktioner som uppstått genom en lång tid hos många människor och kulturer. Det är inte ens säkert att de existentiella frågorna hade dykt upp på det sättet. Den åtskillnad som vi tenderar att göra mellan andligt och fysiskt, logiskt och flummigt etc hade nog inte växt fram – den typen av funderingar kräver nog internsubjektiva erfarenheter och diskussioner.

Det vi kallar för yttre och inre värld hade antagligen flutit ihop – jag hade gissningsvis inte skilt på det som är mina egna tankar och det som sker omkring mig. Nu, när vi hör åskan ser vi fenomenet som något utanför vår person, när vi har huvudverk ser vi det som något mentalt och internt, privat. Idet tillstånd jag beskriver här, hade kanske inte den åtskillnaden öht ägt rum. I strikt mening hade man nog faktiskt blivit en solipsist på riktigt – det finns ju faktiskt ingen andning för mig, i en sådan situation, att anta att världen något annat en mig själv, men inte i den strikta mening som vi känner till fenomenet nu, utan helt i frånvaro av känslan av ett jag. Jag är övertygad om att vår jag-upplevelse kräver den andre, socialistring och intersubjektivitet för att öht växa fram. Jag hade nog känt en slags sorg och saknad efter min mor, men med tiden inte riktigt förstått vad det var.//

denna story har självklart många brister i det att det, dels är omöjligt att veta hur det hade varit, dels uttrycks med ett språk som utformats i just sociala interaktioner. Kritisera gärna tankegångarna så ser vi vad som kommer ur det. en markör för jagframträdelse kan vara sådant som den egna kroppens smärtupplevelser och känslan av de inre organen etc, kan det räcka med det för att ett jag ska växa fram?

Bra beskrivning interessant tanke!.

[Illusionen]

[/quote]

Den modell jag ser framför mig skulle kunna fungera oavsett externt eller internt genererade registreringar.
Så min fråga är om "cirkelresonemanget" går att definiera innan "jaget" är definierat ?

Antag att du eventuellt befinner dig i ett psykotiskt tillstånd, men ej är medveten om detta.
Var hör då denna obestämda "verklighet" hemma ?

/ Illusionen[/quote]

Hej hej. Jaget är endast ett "flummigt" ord. I och med att kraftiga "psykoser" råder (ja känslomässigt "hämmad"=stora problem med psykoser). Vi har "lärt oss" psykosen, orden, språket. Med oklara grunder, det har gått snett. I stället för att förstå har vi "lärt" oss massa otydligheter. Humanism osv. Det är så psykotiskt det kan bli.
Alla måste naturligtvis kraftfullt bejaka sinnena och det egna förnuftet. Psykos brukar betyda att någon som klassar/bedömer inte förstår. "Vill inte". Den egna hjärnan är oändligt överlägsen att styra den kropp den skickar ut nerverna till. Kanske märkte man att det gällde alla djur. Men man betraktar inte människan på detta sätt utan förhåller sig märkligt.[/quote]

Mitt senaste inlägg var tänkt att visa på tänkbara möjligheter atomärt, och svårigheten att ”placera” in förnimmelsen/jaget i denna komplexa bild.
Så länge du inte kan förklara ”mekanismen” bakom ”jaget” saknar diskussionen egentlig grund.
Det är då, enligt min uppfattning, inget annat än lösa spekulationer, skapad av den illusion vi tycker oss befinna oss i.
Om du anser ”jaget” vara flummigt, hur ser du då på uttryck som ”känslor”, ”sinnen”, "upplevelser", mm, som du använder i din egen argumentation ?
Jag hävdar att dessa uttryck ännu (i avsaknad av definitioner värda namnet) är minst lika flummiga.
Mot ovanstående bakgrund, ställde jag en fråga, som du inte svarade på.
Jag har inget mer att tillägga, så detta får bli min avslutande kommentar på denna tråd.

/ Illusionen