Naturvetenskapens problem

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 14:00

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Fördelen med naturvetenskapen är att den är öppen och utvecklingsbar och till och med kan revidera sina grunder vilket sällan den uppenbarade religionen är villig att göra - eller ens utvecklas.

Jo, det är ett intressant påstående! Kan du ge ett bra exempel på att naturvetenskapen backat, erkänt att här hade vi rejält fel, och nu måste vi släppa fram den nya teorin om att världen måste beskrivas på på ett nytt sätt. T ex en förändring i samma klass som universums accelererande expansion. 2011 års Nobelpris i fysik tilldelades Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G. Riess för ”upptäckten 1998 av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor”.

Faktum är att kyrkan ibland erkänner kyrkan sina fel, Benedict XVI bad (år 2010) om förlåtelse till de barn som utsatts för sexuella övergrepp av katolska präster i Irland. Det kan tyckas som en självklarhet, men föregicks säkert av en plågsam uppgörelse med den egna ofelbarheten.



Newton teori om gravitationen ersattes av Einsteins teorier. Teorier om rymdens eter visade sig inte stämma. Att atomer var odelbara har visat sig vara fel.

Dock lär det väl dröja innan man överger sin metafysiska ståndpunkt att världen i grunden är materiel och väg- och mätbar och finns även om ingen skulle kunna uppleva materien. Idealism och materialism kan kanske mötas i den mån man ser det andliga som bestående av högvibrerande "strålning" som vi ännu inte kan detektera.

Naturvetenskapen är väl mer en samling metoder att skapa teorier inom sitt område, hur man verifierar och falsifierar, än en samling sanningar, även om man populärvetenskapligt ibland betraktar vetenskapen så.
Göran Egevad egevad@gmail.com

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 14:40

Algotezza skrev:
Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Fördelen med naturvetenskapen är att den är öppen och utvecklingsbar och till och med kan revidera sina grunder vilket sällan den uppenbarade religionen är villig att göra - eller ens utvecklas.

Jo, det är ett intressant påstående! Kan du ge ett bra exempel på att naturvetenskapen backat, erkänt att här hade vi rejält fel, och nu måste vi släppa fram den nya teorin om att världen måste beskrivas på på ett nytt sätt. T ex en förändring i samma klass som universums accelererande expansion. 2011 års Nobelpris i fysik tilldelades Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G. Riess för ”upptäckten 1998 av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor”.

Faktum är att kyrkan ibland erkänner kyrkan sina fel, Benedict XVI bad (år 2010) om förlåtelse till de barn som utsatts för sexuella övergrepp av katolska präster i Irland. Det kan tyckas som en självklarhet, men föregicks säkert av en plågsam uppgörelse med den egna ofelbarheten.



Newton teori om gravitationen ersattes av Einsteins teorier. Teorier om rymdens eter visade sig inte stämma. Att atomer var odelbara har visat sig vara fel.

Dock lär det väl dröja innan man överger sin metafysiska ståndpunkt att världen i grunden är materiel och väg- och mätbar och finns även om ingen skulle kunna uppleva materien. Idealism och materialism kan kanske mötas i den mån man ser det andliga som bestående av högvibrerande "strålning" som vi ännu inte kan detektera.

Naturvetenskapen är väl mer en samling metoder att skapa teorier inom sitt område, hur man verifierar och falsifierar, än en samling sanningar, även om man populärvetenskapligt ibland betraktar vetenskapen så.

Människan "uppfinner"/förstår använder sig av bättre och bättre verktyg.
Detta är en konstant absolut sanning därmed blir det aktuella relativt. Därmed (även pga funktionens utseende, ej exponentiellt avtagande" är det vi till vardags menar med förnuftet oändligt (Einstein skojade inte heller om detta)

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 14:42

förstår mig själv skrev:
Algotezza skrev:
Newton teori om gravitationen ersattes av Einsteins teorier. Teorier om rymdens eter visade sig inte stämma. Att atomer var odelbara har visat sig vara fel.

Dock lär det väl dröja innan man överger sin metafysiska ståndpunkt att världen i grunden är materiel och väg- och mätbar och finns även om ingen skulle kunna uppleva materien. Idealism och materialism kan kanske mötas i den mån man ser det andliga som bestående av högvibrerande "strålning" som vi ännu inte kan detektera.

Naturvetenskapen är väl mer en samling metoder att skapa teorier inom sitt område, hur man verifierar och falsifierar, än en samling sanningar, även om man populärvetenskapligt ibland betraktar vetenskapen så.

Människan "uppfinner"/förstår använder sig av bättre och bättre verktyg.
Detta är en konstant absolut sanning därmed blir det aktuella relativt. Därmed (även pga funktionens utseende, ej exponentiellt avtagande" är det vi till vardags menar med förnuftet oändligt (Einstein skojade inte heller om detta)


Du bör skilja mellan potentialitet och fakticitet. Det tänkbara och det verkliga, det manifesta.
Göran Egevad egevad@gmail.com

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 16:44

Nja det verkliga räcker för mig

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 17:04

förstår mig själv skrev:Nja det verkliga räcker för mig


När du skriver att förnuftet är oändligt, menar du då att det redan är det eller har potential att bli det?
Göran Egevad egevad@gmail.com

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 21:07

Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:Nja det verkliga räcker för mig


När du skriver att förnuftet är oändligt, menar du då att det redan är det eller har potential att bli det?

Jag skulle säga båda. Det undermedvetna Vårat väsen är oändligt förnuftig. Det medvetna kan närma sig det "omedvetna"

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Naturvetenskapens problem

Inläggav Strålöga » 03 sep 2014 23:15

Pilatus skrev:
Strålöga skrev:
Pilatus skrev:Fotonen kan överföra en liten mängd energi till en elektron.

Okey.. Så vart finns då det absoluta tomrummet ?

Något absolut tomrum talar man inte längre om, men förstorar man allt tillräckligt så finns det nära nog bara tomrum. om än inte absolut.
Då kan ju en liten mängd energi trigga igång en händelse så det blir som ett dominoförlopp tills ny energi skapas., Vi kan inte säga att partiklar uppstår ur ingenting.,

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 04 sep 2014 00:19

Strålöga skrev:Då kan ju en liten mängd energi trigga igång en händelse så det blir som ett dominoförlopp tills ny energi skapas., Vi kan inte säga att partiklar uppstår ur ingenting.,

Jodå, det är man numera övertygad om. Det har man känt till relativt länge. Ett fall som är övertygande berättade Stephen Hawking om. Partiklar bildas ju i par, finns för ett så kort ögonblick att de aldrig har kunnat observeras! Men ett specialfall är svarta hål, alldeles vid händelsehorisonten, ett partikelpar bildas. (Ibland spelar slumpen in fms.) Nu vill det sig så att den ena partikeln i paret stannar på den sidan varifrån ingenting kan fly. Den andra partikeln befann sig på den andra sidan om händelsehorisonten. Det innebär att partiklarna inte annihileras. Och där finns plötsligt beviset för att en partikel kan uppstå ur "ingenting". :)
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 04 sep 2014 12:59

Pilatus skrev:
Strålöga skrev:Då kan ju en liten mängd energi trigga igång en händelse så det blir som ett dominoförlopp tills ny energi skapas., Vi kan inte säga att partiklar uppstår ur ingenting.,

Jodå, det är man numera övertygad om. Det har man känt till relativt länge. Ett fall som är övertygande berättade Stephen Hawking om. Partiklar bildas ju i par, finns för ett så kort ögonblick att de aldrig har kunnat observeras! Men ett specialfall är svarta hål, alldeles vid händelsehorisonten, ett partikelpar bildas. (Ibland spelar slumpen in fms.) Nu vill det sig så att den ena partikeln i paret stannar på den sidan varifrån ingenting kan fly. Den andra partikeln befann sig på den andra sidan om händelsehorisonten. Det innebär att partiklarna inte annihileras. Och där finns plötsligt beviset för att en partikel kan uppstå ur "ingenting". :)


Kan man fånga ena halvan av ett sådant virtuellt partikelpar på annat sätt än via svart hål har vi en oändlig kraftkälla till vårt förfogande. Creatio ex nihilo i praktiken. På makroplanet kan man tänka sig att Gud skapade en anti-jord samtidigt med vår vanliga jord. I och med allt krig vi ser världen har kanske dessa båda jordar börjat mötas och reagera med varandra. Förintelsen av Tellus och anti-Tellus är på g.
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 04 sep 2014 13:04

förstår mig själv skrev:
Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:Nja det verkliga räcker för mig


När du skriver att förnuftet är oändligt, menar du då att det redan är det eller har potential att bli det?

Jag skulle säga båda. Det undermedvetna Vårat väsen är oändligt förnuftig. Det medvetna kan närma sig det "omedvetna"


Mitt väsen är i alla fall inte oändligt förnuftigt. Ibland agerar jag korkat men fattar det först efteråt. Ibland när mitt medvetande ger kroppen motstridiga kommandon eller otydliga sådana agerar jag kroppsligen helt absurt. Så är fallet i hög grad vid alzheimers.

Jag tror inte vi blir mer förnuftiga därför att vi får större medveten tillgång till det omedvetna, men jag tror livet blir rikare då, emotionellt och vad gäller fantasins möjligheter. Förnuft är ju inte den enda dimensionen i medvetandet och livet. Glöm ej känsla, Intuition, Instinkt, fantasi, minnen.
Göran Egevad egevad@gmail.com

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 04 sep 2014 14:52

Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:


Mitt väsen är i alla fall inte oändligt förnuftigt. Ibland agerar jag korkat men fattar det först efteråt. Ibland när mitt medvetande ger kroppen motstridiga kommandon eller otydliga sådana agerar jag kroppsligen helt absurt. Så är fallet i hög grad vid alzheimers.

Jag tror inte vi blir mer förnuftiga därför att vi får större medveten tillgång till det omedvetna, men jag tror livet blir rikare då, emotionellt och vad gäller fantasins möjligheter. Förnuft är ju inte den enda dimensionen i medvetandet och livet. Glöm ej känsla, Intuition, Instinkt, fantasi, minnen.

När du skriver det du gör så tolkar jag det som om du redan anser dig vara oändligt förnuftig då du kan slutgiltigt avgöra att du betedde dig korkat.. Det är möjligt att ibland(oftast) se något gott även ur det som tidigare förstods som korkat, eller ont..
Nej förvisso är inte förnuftet det enda men intuiton och instinkt tillhör förnuftet det mynnar ju ut i en "teori om naturen" eller en handling i naturen.
Känslor är mer styrande och registrering av vår "verklighet". Detta anger "arbetet" för förnuftet vad som ska uppnås, vad som är gott och ont. Att förstå tex fysikens gåtor har inget egenvärde så länge det saknar mening med avseende på känsla och därmed kan detta inte förstås då det inte ska förstås..
Klokheten ligger mycket i att "förstå arbetsuppgiften". Detta menar jag inser inte samhället i stort utan de tror att vi kan kämpa och försöka förstå något av stort värde för att någon annan säger åt oss eller något annat (tvång, ont)...

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 04 sep 2014 15:09

förstår mig själv skrev:
Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:


Mitt väsen är i alla fall inte oändligt förnuftigt. Ibland agerar jag korkat men fattar det först efteråt. Ibland när mitt medvetande ger kroppen motstridiga kommandon eller otydliga sådana agerar jag kroppsligen helt absurt. Så är fallet i hög grad vid alzheimers.

Jag tror inte vi blir mer förnuftiga därför att vi får större medveten tillgång till det omedvetna, men jag tror livet blir rikare då, emotionellt och vad gäller fantasins möjligheter. Förnuft är ju inte den enda dimensionen i medvetandet och livet. Glöm ej känsla, Intuition, Instinkt, fantasi, minnen.


När du skriver det du gör så tolkar jag det som om du redan anser dig vara oändligt förnuftig då du kan slutgiltigt avgöra att du betedde dig korkat..


Varför skulle det vara slutgiltigt? Det är ett timligt omdöme baserat på mina åsikter vid en viss tidpunkt. Det är inget absolut eller slutgiltigt. Varför skulle det vara det? Ny erfarenhet kan ändra ens omdöme - eller helt enkelt att känslorna skiftar bara.

förstår mig själv skrev: Det är möjligt att ibland(oftast) se något gott även ur det som tidigare förstods som korkat, eller ont..
Nej förvisso är inte förnuftet det enda men intuiton och instinkt tillhör förnuftet det mynnar ju ut i en "teori om naturen" eller en handling i naturen.


Javisst, man kan lära av allt. Mest brukar man lära av misstag. Ur mörker kan komma ljus. Ur ont något gott. Men det hindrar ju inte att jag kan tycka jag handlat korkat. Och att jag tycker jag handlat korkat hindrar inte att jag kan lära något av det så jag handlar mindre korkat i framtiden.

förstår mig själv skrev:Känslor är mer styrande och registrering av vår "verklighet". Detta anger "arbetet" för förnuftet vad som ska uppnås, vad som är gott och ont. Att förstå tex fysikens gåtor har inget egenvärde så länge det saknar mening med avseende på känsla och därmed kan detta inte förstås då det inte ska förstås..


Intelligens utan känsla har ingen riktning och känsla utan intelligens har ingen stadga. När vi värderar eller gör omdömen måste vi använda både intelligens och känsla och den intuition vi kan uppbringa - och lite magkänsla.

förstår mig själv skrev:Klokheten ligger mycket i att "förstå arbetsuppgiften". Detta menar jag inser inte samhället i stort utan de tror att vi kan kämpa och försöka förstå något av stort värde för att någon annan säger åt oss eller något annat (tvång, ont)...


I livet finns arbetsuppgifter andra ger en och dem man ger sig själv. Man behöver båda sorterna för att må bra. Lite tvång och lite frihet. Då blir det balans. Frihet utan gränser rinner bort.
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Naturvetenskapens problem

Inläggav Strålöga » 04 sep 2014 22:35

Pilatus skrev:
Strålöga skrev:Då kan ju en liten mängd energi trigga igång en händelse så det blir som ett dominoförlopp tills ny energi skapas., Vi kan inte säga att partiklar uppstår ur ingenting.,

Jodå, det är man numera övertygad om. Det har man känt till relativt länge. Ett fall som är övertygande berättade Stephen Hawking om. Partiklar bildas ju i par, finns för ett så kort ögonblick att de aldrig har kunnat observeras! Men ett specialfall är svarta hål, alldeles vid händelsehorisonten, ett partikelpar bildas. (Ibland spelar slumpen in fms.) Nu vill det sig så att den ena partikeln i paret stannar på den sidan varifrån ingenting kan fly. Den andra partikeln befann sig på den andra sidan om händelsehorisonten. Det innebär att partiklarna inte annihileras. Och där finns plötsligt beviset för att en partikel kan uppstå ur "ingenting". :)

Ur ingenting där det finns fotoner med enormt liten massa. Då avlägsna stjärnor når dit. Dessutom att slumpen spelar in ibland där partikelpar bildas beror på att vi inte har all kunskap om hur de bildas än. Inget är slump allt påverkas av en bakomliggande faktor., Om jag så vevar runt tusen lappar med siffror i en tunna har alla resultat en bakomliggande faktor.,

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Naturvetenskapens problem

Inläggav Algotezza » 04 sep 2014 22:44

Om något beror på slumpen har det väl en orsak, slumpen... Frågan är då om slumpen inte bara är ett annat namn på att vi inte har full koll. Frågan är om vi kan ha det. Oavsett hur minnesgoda datorer vi lyckas koppla ihop i galaktiska nätverk. Förmodligen kommer då Gud att inkarnera i dem eller kanske Gud emanerar ur ett tillräckligt komplext system. Och när det väl är gjort åker hen tillbaka i tiden och skapar världsalltet, fixar den där singulariteten. Och allt förblir som vanligt men med Gud vid rodret. GT:s eller NT:s Gud?
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 04 sep 2014 22:51

Strålöga skrev:Ur ingenting där det finns fotoner med enormt liten massa.

Fotoner har ingen vilomassa, men en viss liten energi genom sin rörelse, alltså kinetisk energi.
Strålöga skrev:Om jag så vevar runt tusen lappar med siffror i en tunna har alla resultat en bakomliggande faktor.,

Enligt skolans fysikbok så skiljer sig kvantfysiken litet från Newtons uppfattning om världen. Sann slump är bevisad genom massor av experiment. (Lappar i en tunna handlar om att mängden information blir för stor att hantera.)
Moderator


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster