Strålöga skrev:Pilatus skrev:Vid temperatur när nollpunkten når entropin i ett system sitt minimum, så det är alltså inte så säkert att det händer så mycket på platser där materien är mycket utspridd.
Men där passerar ju ljus från avlägsna stjärnor vilket orsakar fotonernas hastighet.,
Inget svar..? Tyst som i graven...? Men, visst, det du säger stämmer ju.!. Ja, det många tidigare trodde var en "tom" rymd, har för det första ingen sett. Och för det andra har man — i.a.f. på sina håll och kanter — insett att all rymd man känner till är uppfylld av strålar och vågor, förutom då av materiella "punkter" bestående i himlakroppar, galaxer och "lokala universa". Nej, det där med "tom rymd", handlar mest om "tom skalle". Samt ett föga vetenskapligt försök att göra historiens största vidskepelse — "materialismen" — mera trovärdig. Men sådant stupar förr eller senare på sin egen inneboende inkonsekvens. Varvid den främsta inkonsekvensen av dem alla, ju är att då man inte tillmäter alltet "medvetande", så menar man alltet primärt bestå i nån slags "objektiva krafters tillfälliga spel", så att varje upplevelse av ett ändamålsenligt samt härvid meningsfullt och sålunda begripligt sammanhang, är blott illusorisk. Varvid "slumpen" — dvs, »att vad som helst skulle betinga precis vad som helst« (ja varje avsteg ifrån "förklarings- "principen ifråga, innebär ju att appellera till "slumpens motsats", nämligen "lagbunden orsak/verkan" varvid man själv är den förste att vända sin huvudtes ryggen — vilket i.o.f.s. är typiskt för icke nogräknade troende) — skulle utgöra en slags »vetenskaplig "förklaring"«. Ack jaaa... jag kan inte hålla mig för skratt, för mindre...!! Ja,
att hävda detta, är ju att hävda att »något "betingar" något annat«, varvid man redan där vänt sin galna idé ryggen. Totalt omedveten om att varje "falsk världsbild" stupar på sin egen inneboende inkonsekvens. Som t.ex. det här med "rumtiden" som påstås ha "uppkommit" samt härvid vara av viss "ålder".
Men då ju ingen tid menas ha existerat före rumtidens "uppkomst", så kan det ju heller inte tagit någon "tid" för "rumtiden" att "uppkomma". Varvid den ju alltid måtte existerat. Men inte ens detta begriper de tomtar som dominerar det vetenskapliga etablissemanget. De är väl som sina motsvarigheter inom politiken etc, mer eller mindre talanglösa ättlingar till tidigare i sammanhanget etablerade föräldrar...
Och vet du vad man anför som "argument" mot vad jag säger; antingen denna tystnad, eller så att man »inte kan se« eller »inte kan hitta«, eller att »inget talar för att jag har rätt« eller att »allt» — eller »mycket«, olika, med det där — »talar för att det förhåller sig som man påstår«. Eller att man »på "kvantitativa" grunder upprättade "matematiska beräkningar"« kan avgöra alltets antingen "oändliga" eller "ändliga" beskaffenhet. Varvid man menar rena rama "sannolikhetskalkyler", dvs, att man utifrån ren och skär "statistik", menar det i sig i sinnevärlden omanifesterade allt över- och genomgripande liksom det i "rumtiden" uppenbarade upplevbara "alltet", skulle kunna beräknas utifrån "kvantitativa" samt härvid ingenting mera än "begränsade grunder". Ungefär som man skulle tro att "evigheten/oändligheten" skulle rymmas i ens egen hand (ja, olika "storlekar" kan ju inte förhålla sig olika till vad som öht inte är "storlek" —
bara vad som tillmäts vissa "mått" och som härvid kan förhålla sig kvantitativt till annat med vissa "mått", kan ju kvantitativt relatera till något annat). Ja, så brukar man också hänvisa till diverse "litteratur" man menar bevisa ens föreställningar,
men vars "bevis" man själv inte kan eller vill redogöra för, varvid man efter lite press nödgas tillstå att man personligen inte kan gå i god för varken "litteraturen" eller de påstådda "bevisen" ifråga... (...förstår jag, det, med tanke på hur lätt det är att fullständigt pulvrisera det där så populära "uppblåsningsscenariet" — se längst ned i detta inlägg... ,o)
Varvid alla slika hänvisningar till förklaringar, ingenting annat är än den troendes ofrånkomliga hänvisning till just "tro" och ingenting annat. Även om man nu försöker kamouflera sina "trosföreställningar" bakom intetsägande tirader av matematiska förhållanden samt i sammanhanget på intet vis adekvat underbyggda floskler. Det säger sig självt, att en kvantitativ förklaringsmodell, i sig själv stipulerar — ja, postulerar — ett begränsat allt övergripande världsallt. Men på vad sätt har sådant med "vetenskap", vett och sans att göra..? Ja, vi får väl höra gamla förklaringar, dyka upp i mer eller mindre kamouflerad förklädnad, dock utan att tillföra överhuvudtaget någonting nytt (under solen)...
Tänker i.a.f. PeterK
(Uppblåsningsscenariet inneboende inkonsekvens...
I boken “The Cosmic Blueprint” som är skriven 1988 av Paul Charles William Davies, alltså en engelsk professor i teoretisk fysik, beskrivs sådana teorier angående “universums” yttersta ursprung som är omhuldade i vår egen tid. Och här följer ett avsnitt ur texten i den svenska översättningen: »Ingen redogörelse för universums skapelse är fullständig utan några ord om dess yttersta ursprung. En populär teori just nu är det s.k. inflations- eller uppblåsningsscenariet. Enligt denna teori var universum vid sin tillblivelse nästan helt utan materia eller energi. En version av teorin hävdar att rumtiden dök upp av sig själv ur tomma intet till följd av en kvantfluktuation.« (slut citat)
Man säger alltså att universum var “nästan helt utan materia eller energi vid sin tillblivelse”. Denna vaga formulering kan knappast innebära annat, än att man menar att det funnits materia eller energi före “universums tillblivelse” (vilket alltså strider emot "standardmodellen"), eftersom “universum” vid denna sin påstådda tillblivelse här ju bara var “nästan helt utan materia eller energi”. Men vari ligger det logiska och begripliga i, att tillskriva universum egenskaper utanför dess egen existens? Avser inte termen “universum” allt existerande? Eller menar man "universum" vara identiskt med "rumtiden"..? I andra sammanhang har väl det akademiska etablissemanget, dock gjort klart att man med ”universum” avser
hela världsalltet. Men, på vad sätt menar man i så fall, att något som ännu inte existerar kan ha egenskaper överhuvudtaget? Ja, det kan ju vara först i kraft av ett åtminstone i någon mån expanderat ”universum”, som ”tiden” och ”rummet” existerar, varvid det är fullständigt ologiskt att hänvisa till något ”innan” eller ”före” tidens existens, eftersom man härvid appeller till en ”tid” som helt enkelt inte finns. Att man säger "innan" är ju att referera till en "tidpunkt" som man således själv menar ligga utanför tiden, eftersom "rum/tiden" då — fortfarande enligt en själv — inte existerade. Jag blir helt matt…
När här vidare menas att ”rumtiden” dök upp “av sig själv” ur “tomma intet” till följd av en “kvantfluktuation”, blir vi ju heller inte så mycket klokare. Det åsyftade “tomma intet” kan ju inte alls ha utgjort något “tomma intet”, eftersom där dvaldes den “kvantfluktuation” som sägs resultera i “rumtiden”! Dessutom kan det inte existerat nåt ”innan” eller ”före” tidens existens, eftersom man inte kan relatera något till ”en tid” som inte existerar, vilket ”tiden” inte gör bortom ”rum/tiden”. Självklarheter jag inte begriper vuxna människor sväljer rakt upp och ned…
Här menas således att en företeelse funnits till före sin egen existens, i det man hänvisar till företeelsen själv som “orsak” till sin tillblivelse ("rumtiden" som ju ”dök upp
av sig själv”)! Och lika ologiskt hänvisar man till en “kvantfluktuation” som skulle existera i “tomma intet”!
Ett “tomma intet” som i själva verket måste ha utgjort ett “något”, eftersom där uppenbarligen stod att finna denna “kvantfluktuation”. Och som om denna dårskap inte skulle vara nog, spär man ytterligare på med att
den stackars kvantfluktuationen — som alltså “existerar i tomma intet” — är “orsak” till att “rumtiden dök upp av sig själv” .«
Ack jaaa... kan intellektuell inkompetens besitta ett mer avslöjande ansikte..??
Undrar PeterK
