Du är speciell

[Sceptisk]

Zokrates

Jag instämmer delvis, det går inte ha några fasta värdeskalor för en fast värdeskala innebär ju objektifiering. Det går inte att definiera värden, lika litet som det går att definiera konst. Vi försöker att definiera saker för att vi har en felaktig uppfattning om vad som är verkligt och overkligt. En objektifiering är att göra något så lite verkligt som möjligt för man släpper inte in det i sitt liv, man håller det på avstånd just för att man samtidigt vet undermedvetet att det man är ute efter är något som är dehumaniserande. Man agerar som ett ombud och talar "om" det istället för "till" det.

Att sätta upp en fast värdeskala innebär att man skapar en abstraktion för något som ändå är och upplevs reellt. Det går inte att ta sig ur problemet genom att skriva ner en lagtext, det går inte att ta sig ur problemet genom att ersätta människor med maskiner. Det går helt enkelt inte att ta sig ur problemet så länge som man anser/tror att det är ett problem. Anledningen att jag inte ser det som ett problem är för att objektifiering innebär förnekelse av den andre och det är helt fel väg att gå. Som jag tolkar det så är destruktiva relationer alltid präglade av att man förnekar varandra på olika sätt. Att förolämpa någon är objektifiering, rasism är objektifiering, diskriminering förutsätter objektifiering - ibland även av en själv. Brott är alla olika nivåer av förnekelse. Att stjäla är att förneka andra, att begå äktenskapsbrott är att förneka någon annan och att mörda någon annan innebär den värsta formen av förnekelse man kan göra mot någon annan människa.

Värden är subjektiva så jag tror att det är när man förnekar det subjektiva som även alla värden försvinner. Det är då man behandlar andra på ett förringande och destruktivt sätt. Att ha fasta värdeskalor blir som att försöka definiera konst och det innebär ju förnekelse av något som måste få tala för sig själv, något som existerar i och för sig själv. Det är i det subjektiva som alla värden finns så på sätt och vis har vi redan en fast värdeskala, men den är levande och självmedveten och verklig och vi brukar kalla den för samvete. Problemet eller målet är att ta sig ur objektifiering och uppnå ett verkligt liv. För att göra det så måste vi ta varandra till hjälp, ingen kan göra det på egen hand. Så det är viktigt att påtala både brister och förtjänster hos varandra utan att förneka varandra.