Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

[PeterK]

Att då anse sig veta/förstå att Gud inte existerar, utan är en "existentiell tomte", blir näst intill fånigt.
/ Illusionen

Är det egentligen så konstigt om man har ett krav att något som existerar måste på ett eller annat sätt kunna manifestera detta
för att uppnå någon trovärdighet.
Därför är "existentiell tomte" rätt så passande om än lite "raljerande".

Antag att mitt koncept visar sig vara rätt tänkt.
En person, A, förstår inte det jag skriver.
Har jag då anledning och/eller rätt att ställa krav på personen ifråga att förstå ?

Den som tror sig förstå Gud har inte förstått något alls!

Illusionen (hej!); det där kan jag alls inte hålla med om. Och detta är ju inte så konstigt, ty om du skärskådar din tes, så ser du nog att den utgör en motsägelse. Ja, för att kunna uttala sig huruvida man kan eller inte kan veta något om en viss sak, måtte man ju kunna veta något om denna. Varvid det aldrig kan handla om att man antingen inte kan veta eller bara kan veta, utan det handlar alltid om i vad mån man kan veta något om en viss företeelse, respektive i vad mån man inte kan veta något om samma företeelse. Vilket ju på samma sätt gäller även "förståelse". Och detta alltid, utan undantag...

En självklar logisk princip som går igen, då det exempelvis kommer till "likheter" respektive "skillnader". Ja, som du kanske förstår handlar det aldrig om antingen bara "skillnader" eller bara "likheter". Utan det handlar alltid om såväl "likheter" som "skillnader". Liksom det exempelvis aldrig handlar om huruvida "livet" antingen är "komplicerat" eller om det är "enkelt", för det är både och. Beroende på ens aktuella perspektiv. Liksom det heller inte handlar om huruvida livet är antingen "ändligt" eller "oändligt", eftersom det är både och. Ja, livet har ingen början och inget slut (eljest hade det uppkommit ur "intet" samt härvid avgränsats av vad som överhuvudtaget inte existerar (en självklsar het för alla utom för den inte helt lilla skara, som tror "något" vara "intet" samt tvärtom, och som härvid ännu inte förstår att "något" uteslutande är "något" medan "intet" bara kan vara "intet" — varvid är att notera att jag snackar om de verkliga förhållandena, och inte hur dessa blott "synes vara", för det är som många nog förstår en helt annan sak), samtidigt som livet utspelar sig i ens medvetande i kraft av "kontraster", samt härvid genom "begränsningars" ("ändligheters") rörelse i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Något som egentligen är mycket enkelt att förstå, samt vilket jag också visar i den här "livsanalysen"...

Men för att överhuvudtaget kunna förstå något, behöver man förstå att "något" inte är "intet", samt att "något" uppkommet inte kan ha "skapat sig självt" samt härvid ha existerat före sin "uppkomst". Liksom man behöver förstå att "något befintligt" uteslutande kan avgränsas av "något annat befintligt", varvid någon "innersta" eller "yttersta" "gräns" för världsalltet aldrig kan existera. Varvid alla föreställningar som strider emot följdriktig logik, samt härvid mot möjligheten att livet skall kunna vara ändamålsenligt, samt då också i längden överhuvudtaget möjligt att leva, innebär tankemässiga kalamiteter i nivå med logiska inkonsekvenser. Vilka helt enkelt utgör brister i vår utvecklingsmässigt ännu ofärdiga tankeförmåga... Och inget fel i detta; anser man sådant vara en skam, så anser man i konsekvensens namn att det är en skam att vara barn (något som ju utgör förutsättning för att kunna bli vuxen), varvid man knappast är nån tillförlitlig auktoritet då det kommer till förståelse av livet överhuvudtaget.../ PeterK

/ Illusionen

[PeterK]

Snip...

Algotezza säger; »Ingenting som orsak till universum kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" där universum = någonting (då vi delvis kan uppleva det) och det sam gav upphov till detta något är radikalt annorlunda, "inte någonting" = ingenting, då vi inte kan uppleva det.«

PeterK: vilken logik... ha-ha... jamen om nu »ingenting kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" varför säger man då inte "något" om detta "något". Varvid man dessutom skulle uttrycka sig helt i enlighet med just precis vad PeterK hela tiden sagt... ja, varför allt detta bråk om vad jag skriver då...???

Dags för det vetenskapliga etablissemanget att växa ur blöj-stadiet...

Tycker PeterK

Det handlar ju bara om att hitta lämpliga ord för det man vill uttrycka. Ord ändrar sällan på sakförhållandena, utom Guds ord förstås, om man tror på Gud och Varde ljus.

Njaaa... det handlar ju också om att förstå sakförhållande, förutom att kunna kommunicera sin förståelse på ett konsekvent sätt...

Tänker i.a.f. PeterK

[PeterK]

Att då anse sig veta/förstå att Gud inte existerar, utan är en "existentiell tomte", blir näst intill fånigt.
/ Illusionen

Är det egentligen så konstigt om man har ett krav att något som existerar måste på ett eller annat sätt kunna manifestera detta
för att uppnå någon trovärdighet.
Därför är "existentiell tomte" rätt så passande om än lite "raljerande".

Antag att mitt koncept visar sig vara rätt tänkt.
En person, A, förstår inte det jag skriver.
Har jag då anledning och/eller rätt att ställa krav på personen ifråga att förstå ?

Den som tror sig förstå Gud har inte förstått något alls!

/ Illusionen

Njaaa... att förstå världsalltet, är att förstå livet, är att förstå sig själv, är att förstå sin nästa, är att förstå Gud...

Menar PeterK

(...och till ingenting av detta duger "naturvetenskapen", dvs, en bedömning av sakernas tillstånd utifrån "relativiteter" eller "den atomära nivån" (med Illusionen´s terminologi)... Utan här vill till en absolut nivå, varvid man inte håller sig på en sekundär nivå samt härvid "kvantifierar" livsmysteriet, utan istället ser till dettas primära — kvalitativa — aspekter...)

[PeterK]

Det universum vi förnimmer (= vårt reella universum) har en imaginär/abstrakt balanserande ”spegling”
(att likna vid en balanserande ”motpol”). Det är fullt tänkbart att likna denna imaginära spegling/motpol
vid det Algotezza beskriver som ”radikalt annorlunda”.
Frågan är, som Algotezza själv påpekar, beroende av vilken innebörd man lägger i orden.
Det ”radikalt annorlunda” skulle m a o passa in på den komplexa inverterade och polvända struktur
maskeringsprincipen, MP, ger upphov till.

Mycket av det som skrivs här på FF har vår verklighet med dess rum som utgångspunkt,
vilket är detsamma som det atomära perspektivet, AP. Då AP är ett sidställt ”obalans-perspektiv” går det
inte att enkelt beskriva balans-relationen mellan universums reella och imaginära ”delar” via vårt rum
med dess linjära koordinater, då balansrelationen är komplex sett ur det atomära perspektivet.
Det universella perspektivet, UP, är balanserat, och det perspektiv som bäst beskriver relationen reellt – imaginärt.
Förenklat innebär detta att relationen atomärt får en komplex natur, som ∆Ø.
Det är bl a detta som kan beskrivas med hjälp av principen, "avig och rät" (extern" & "intern).
En konsekvens av detta är bl a att vi utöver vår förnimbara (”externa”) verklighet även har en imaginär ”inåtvänd”
(”intern”) komplex ”dimension” att ta hänsyn till.

För att krångla till det lite räcker det inte med ovanstående beskrivning för att beskriva "intet", då detta är
en effekt av en normerad ömsesidig växelverkan. Det innebär att vi diskuterar ett underordnat "sub-fenomen".

Om jag får ta mig friheten att uttrycka mig lite provocerande, har ingen av oss "en susning" om vad universum
egentligen representerar.
Att då anse sig veta/förstå att Gud inte existerar, utan att Gud är en "existentiell tomte", blir näst intill fånigt.

http://www.youtube.com/watch?v=hxdiJ74AL5Y

/ Illusionen

Enkelt uttryckt; man kan inte bedöma "alltets allt övergripande absoluta natur", på basis av "relativiteter". Sedan; alla existerande fenomen ("sub-" eller inte) utgör ett "något" — inte ingenting... Sedan får var och en tala för sig; har man själv inte en "susning" rörande "vad universum representerar" så kan man kanske inte utesluta att "universum och vad detta representerar" kan framgå ur andra perspektiv, än ens eget...?

Vänligen/ PeterK

[Illusionen]

Det universum vi förnimmer (= vårt reella universum) har en imaginär/abstrakt balanserande ”spegling”
(att likna vid en balanserande ”motpol”). Det är fullt tänkbart att likna denna imaginära spegling/motpol
vid det Algotezza beskriver som ”radikalt annorlunda”.
Frågan är, som Algotezza själv påpekar, beroende av vilken innebörd man lägger i orden.
Det ”radikalt annorlunda” skulle m a o passa in på den komplexa inverterade och polvända struktur
maskeringsprincipen, MP, ger upphov till.

Mycket av det som skrivs här på FF har vår verklighet med dess rum som utgångspunkt,
vilket är detsamma som det atomära perspektivet, AP. Då AP är ett sidställt ”obalans-perspektiv” går det
inte att enkelt beskriva balans-relationen mellan universums reella och imaginära ”delar” via vårt rum
med dess linjära koordinater, då balansrelationen är komplex sett ur det atomära perspektivet.
Det universella perspektivet, UP, är balanserat, och det perspektiv som bäst beskriver relationen reellt – imaginärt.
Förenklat innebär detta att relationen atomärt får en komplex natur, som ∆Ø.
Det är bl a detta som kan beskrivas med hjälp av principen, "avig och rät" (extern" & "intern).
En konsekvens av detta är bl a att vi utöver vår förnimbara (”externa”) verklighet även har en imaginär ”inåtvänd”
(”intern”) komplex ”dimension” att ta hänsyn till.

För att krångla till det lite räcker det inte med ovanstående beskrivning för att beskriva "intet", då detta är
en effekt av en normerad ömsesidig växelverkan. Det innebär att vi diskuterar ett underordnat "sub-fenomen".

Om jag får ta mig friheten att uttrycka mig lite provocerande, har ingen av oss "en susning" om vad universum
egentligen representerar.
Att då anse sig veta/förstå att Gud inte existerar, utan att Gud är en "existentiell tomte", blir näst intill fånigt.

http://www.youtube.com/watch?v=hxdiJ74AL5Y

/ Illusionen

Enkelt uttryckt; man kan inte bedöma "alltets allt övergripande absoluta natur", på basis av "relativiteter". Sedan; alla existerande fenomen ("sub-" eller inte) utgör ett "något" — inte ingenting... Sedan får var och en tala för sig; har man själv inte en "susning" rörande "vad universum representerar" så kan man kanske inte utesluta att "universum och vad detta representerar" kan framgå ur andra perspektiv, än ens eget...?

Vänligen/ PeterK

God morgon Peter!

Det jag beskriver ska genomgående tolkas som min personliga åsikt.
Jag begär inte att andra ska dela min uppfattning, utan se mina inlägg, som just inlägg i debatten.
Tidigare har jag förklarat att jag anser mig förstå det jag beskriver, på gränsen till övertygelse,
och att jag aldrig under mitt yrkesverksamma liv misstagit mig när den här känslan, jag nu har, infunnit sig.
Mitt koncept är ett eget race, där jag står på egna ben, och avsiktligt avstår från att stödja mig på vad
andra kommit till för slutsatser. Det behöver inte innebära att jag har rätt, men det krävs ordentligt
underbyggda motargument innan jag är beredd att frångå min uppfattning, och inte allmänt tyckande.
Några sådana motargument har ännu inte presenterats, utan det mesta tyder på att ingen förstår det jag skriver.

I fallet där ”intet” skall tolkas, baserar jag min uppfattning på bl a följande figur, som beskrivs ingående i
i mitt koncept. Figuren visar även i förlängningen att Big Bang är en illusion.




http://www.youtube.com/watch?v=dL3nNRvd2N0

/ Illusionen

[PeterK]

Det universum vi förnimmer (= vårt reella universum) har en imaginär/abstrakt balanserande ”spegling”
(att likna vid en balanserande ”motpol”). Det är fullt tänkbart att likna denna imaginära spegling/motpol
vid det Algotezza beskriver som ”radikalt annorlunda”.
Frågan är, som Algotezza själv påpekar, beroende av vilken innebörd man lägger i orden.
Det ”radikalt annorlunda” skulle m a o passa in på den komplexa inverterade och polvända struktur
maskeringsprincipen, MP, ger upphov till.

Mycket av det som skrivs här på FF har vår verklighet med dess rum som utgångspunkt,
vilket är detsamma som det atomära perspektivet, AP. Då AP är ett sidställt ”obalans-perspektiv” går det
inte att enkelt beskriva balans-relationen mellan universums reella och imaginära ”delar” via vårt rum
med dess linjära koordinater, då balansrelationen är komplex sett ur det atomära perspektivet.
Det universella perspektivet, UP, är balanserat, och det perspektiv som bäst beskriver relationen reellt – imaginärt.
Förenklat innebär detta att relationen atomärt får en komplex natur, som ∆Ø.
Det är bl a detta som kan beskrivas med hjälp av principen, "avig och rät" (extern" & "intern).
En konsekvens av detta är bl a att vi utöver vår förnimbara (”externa”) verklighet även har en imaginär ”inåtvänd”
(”intern”) komplex ”dimension” att ta hänsyn till.

För att krångla till det lite räcker det inte med ovanstående beskrivning för att beskriva "intet", då detta är
en effekt av en normerad ömsesidig växelverkan. Det innebär att vi diskuterar ett underordnat "sub-fenomen".

Om jag får ta mig friheten att uttrycka mig lite provocerande, har ingen av oss "en susning" om vad universum
egentligen representerar.
Att då anse sig veta/förstå att Gud inte existerar, utan att Gud är en "existentiell tomte", blir näst intill fånigt.

http://www.youtube.com/watch?v=hxdiJ74AL5Y

/ Illusionen

Enkelt uttryckt; man kan inte bedöma "alltets allt övergripande absoluta natur", på basis av "relativiteter". Sedan; alla existerande fenomen ("sub-" eller inte) utgör ett "något" — inte ingenting... Sedan får var och en tala för sig; har man själv inte en "susning" rörande "vad universum representerar" så kan man kanske inte utesluta att "universum och vad detta representerar" kan framgå ur andra perspektiv, än ens eget...?

Vänligen/ PeterK

God morgon Peter!

Det jag beskriver ska genomgående tolkas som min personliga åsikt.
Jag begär inte att andra ska dela min uppfattning, utan se mina inlägg, som just inlägg i debatten.
Tidigare har jag förklarat att jag anser mig förstå det jag beskriver, på gränsen till övertygelse,
och att jag aldrig under mitt yrkesverksamma liv misstagit mig när den här känslan, jag nu har, infunnit sig.
Mitt koncept är ett eget race, där jag står på egna ben, och avsiktligt avstår från att stödja mig på vad
andra kommit till för slutsatser. Det behöver inte innebära att jag har rätt, men det krävs ordentligt
underbyggda motargument innan jag är beredd att frångå min uppfattning, och inte allmänt tyckande.
Några sådana motargument har ännu inte presenterats, utan det mesta tyder på att ingen förstår det jag skriver.

http://www.youtube.com/watch?v=dL3nNRvd2N0

/ Illusionen

Morning, morning..! Du säger »men det krävs ordentligt underbyggda motargument innan jag är beredd att frångå min uppfattning«, varvid det faktum att elektromagnetiska strålar/vågor/fält är att betrakta på samma sätt som "atomära" företeelser, såtillvida att vi i bägge fallen rör oss med kvantitativa begrepp. Och lika lite som "kvantitativa" begrepp kan förklara "alltets allt övergripande för allt och alla gällande absoluta beskaffenhet", kan varken "atomära" eller "elektromagnetiska" begrepp så göra. Varvid dessa blott kan bilda grund för kartläggning av vissa av alltets lokala förhållanden. Om nu detta ändrar eller styrker dina eller vissa av dina uppfattningar, vet inte jag. Men påpekandet har i alla fall med sådant du sysslar med att göra... vad jag kan förstå...

Mvh/ PeterK

(..se gärna i på annat ställe på Forumet, min morgontidiga utläggning om förhållandet mellan förklaringsgrunder samt vad dessa förklarar...)

[Algotezza]

Snip...

Algotezza säger; »Ingenting som orsak till universum kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" där universum = någonting (då vi delvis kan uppleva det) och det sam gav upphov till detta något är radikalt annorlunda, "inte någonting" = ingenting, då vi inte kan uppleva det.«

PeterK: vilken logik... ha-ha... jamen om nu »ingenting kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" varför säger man då inte "något" om detta "något". Varvid man dessutom skulle uttrycka sig helt i enlighet med just precis vad PeterK hela tiden sagt... ja, varför allt detta bråk om vad jag skriver då...???

Dags för det vetenskapliga etablissemanget att växa ur blöj-stadiet...

Tycker PeterK

Det handlar ju bara om att hitta lämpliga ord för det man vill uttrycka. Ord ändrar sällan på sakförhållandena, utom Guds ord förstås, om man tror på Gud och Varde ljus.

Njaaa... det handlar ju också om att förstå sakförhållande, förutom att kunna kommunicera sin förståelse på ett konsekvent sätt...

Tänker i.a.f. PeterK

Vilka sakförhållanden man menar är förhanden beror dels på ens perspektiv, dels på ens upplevelseförmågor. Skiftande perspektiv och upplevelseförmågor leder fram till olika uppfattningar om vika sakförhållandena är, ty det är bara genom att uppleva dem vi kan få kunskap om dem. Plus att vi därefter reflekterar över det upplevda för att kanske gå under ytan på det som synes ske och därmed försöka förstå på ett djupare plan än det m omedelbart givna.

Det enda icke-perspektiviska sakförhållandet är "att det som är, är", "att något som är, är". Men vad detta något är och hur och varför och när det finns, vilka egenskaper det kan ges, kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva detta något.

[Illusionen]

Morning, morning..! Du säger »men det krävs ordentligt underbyggda motargument innan jag är beredd att frångå min uppfattning«, varvid det faktum att elektromagnetiska strålar/vågor/fält är att betrakta på samma sätt som "atomära" företeelser, såtillvida att vi i bägge fallen rör oss med kvantitativa begrepp. Och lika lite som "kvantitativa" begrepp kan förklara "alltets allt övergripande för allt och alla gällande absoluta beskaffenhet", kan varken "atomära" eller "elektromagnetiska" begrepp så göra. Varvid dessa blott kan bilda grund för kartläggning av vissa av alltets lokala förhållanden. Om nu detta ändrar eller styrker dina eller vissa av dina uppfattningar, vet inte jag. Men påpekandet har i alla fall med sådant du sysslar med att göra... vad jag kan förstå...

Mvh/ PeterK

Det du benämner det "kvantitativa" är en bra benämning på det ”atomära” perspektivet (= vår verklighet).
Det atomära förutsätter ”medvetandets referens, MR”.
Det är MR som förorsakar det atomära perspektivets obalans, som genererar de reella ”kvantitativa” egenskaperna.
I stort förefaller det du skriver överensstämma med min uppfattning, om jag nu tolkat dig rätt.
Det som ev skiljer oss åt är synen på "intet" och reellt - imaginärt.

/ Illusionen

[reflex]

Att inte tro på Gud är en sak, men hur kan du förneka Gud om du inte förstår ?

/ Illusionen

En sak som jag har undrat över är hur du får in Gud i ditt koncept?
Vad kan Gud ha för uppgift att fylla bland dessa symboler och begrepp?
Vore det inte mycket enklare för Gud att konstruera världen enligt Första Mosebok?
Vad ska det vara för mening med alla dessa stjärnor och galaxer?

Samma fråga kan ställas till Martinusanhängarna.
Vad har Gud för uppgift i Martinus "riken"?
Enligt hans modeller borde ju allt fungera lika bra utan Gud?

[Illusionen]

Att inte tro på Gud är en sak, men hur kan du förneka Gud om du inte förstår ?

/ Illusionen

En sak som jag har undrat över är hur du får in Gud i ditt koncept?
Vad kan Gud ha för uppgift att fylla bland dessa symboler och begrepp?
Vore det inte mycket enklare för Gud att konstruera världen enligt Första Mosebok?
Vad ska det vara för mening med alla dessa stjärnor och galaxer?

Reflex,
Gud är något annat för mig, än de beskrivningar av Gud som florerar bl a här på FF.
Du frågar hur jag ”får in Gud i mitt koncept”, och jag ska försöka ge ett enkelt svar.
Gud har inte något med mitt koncept att göra, annat än att konceptet blev mitt verktyg för att inse att
vår verklighet är den, via ”egenreferensen”, transformerade illusion, som jag beskriver i texten.
Denna transformerade illusion/verklighet kräver/förutsätter dock något ”bortom” sin egen verklighet.
Detta ”bortom” saknar vår verklighets fenomen och egenskaper, men är ”mastern” som styr den
normerade ömsesidiga växelverkan, som ombesörjer transformationen mot verkligheten.
Det är när jag begrundat innebörden av detta, som symboliken i bibeln och andra religiösa skrifter,
får sin förklaring. Bitarna faller på plats, på ett för mig helt fascinerande sätt.
Innan man förnekar förekomsten av en Gud, och t o m som i fallet med den ”existentiella tomten” respektlöst
raljerar, anser jag att man först borde förvissat sig om vad Gud, som t ex i mitt fall, representerar.

Jag respekterar till fullo att du inte tror på Gud, det är din ensak, men hoppas att du med denna enkla förklaring
förstår att Gud nödvändigtvis inte behöver vara den vitklädda patriark du och andra valt att ta avstånd från.

http://www.youtube.com/watch?v=tBJKvdTXCIk

/ Illusionen

[Zokrates]

"som ombesörjer transformationen mot vekligheten.", En närmast Freudiansk felskrivning av ordet värklighet,
ja vi lever i en verklighet, det är fysiskt så, men jag har ändå svårt att förstå varför det inte är skulle vara tvärtom
mot det du beskriver Illusionen, att verkligheten skapat illusionen bakom vår verklighet, inte tvärtom.

Enligt mig löser det metafysiska problem på ett enkelt och sinnrikt vis, man undkommer även en skapargud
då det mesta som är redan fanns innan dennes sk. "existens" då den metafysiska delen först uppstår som en
indirekt orsaksföljd av den fysiska delen vilket ger utrymme för evolutionen att finna en möjlighet att existera
i fler dimensionella plan än på endast detta, vår fysiskt mätbara verklighet här och nu.

[förstår mig själv]

"som ombesörjer transformationen mot vekligheten.", En närmast Freudiansk felskrivning av ordet värklighet,
ja vi lever i en verklighet, det är fysiskt så, men jag har ändå svårt att förstå varför det inte är skulle vara tvärtom
mot det du beskriver Illusionen, att verkligheten skapat illusionen bakom vår

Bra håller med om detta.Den "egna sanningen" är absolut och fullkomlig.
Det är när man "förutsätter" andra medvetanden och dess "existens" som vi får behov av att skapa en fysik som gäller andra existenser och håller logiskt.
Den så kallade konventionella naturvetenskapen.
Jag menar att "gör man egen naturvetenskap" som utgår från den absoluta sanningen (upplevelserna) så blir denna mycket mer kraftfull och annorlunda än den som har osäker grund. Ja till och med falsk grund då vi inte upplever den Andres upplevelser.

[Illusionen]

"som ombesörjer transformationen mot vekligheten.", En närmast Freudiansk felskrivning av ordet värklighet,
ja vi lever i en verklighet, det är fysiskt så, men jag har ändå svårt att förstå varför det inte är skulle vara tvärtom
mot det du beskriver Illusionen, att verkligheten skapat illusionen bakom vår verklighet, inte tvärtom.

Enligt mig löser det metafysiska problem på ett enkelt och sinnrikt vis, man undkommer även en skapargud
då det mesta som är redan fanns innan dennes sk. "existens" då den metafysiska delen först uppstår som en
indirekt orsaksföljd av den fysiska delen vilket ger utrymme för evolutionen att finna en möjlighet att existera
i fler dimensionella plan än på endast detta, vår fysiskt mätbara verklighet här och nu.

Vad utgår du ifrån ?

[Illusionen]

"som ombesörjer transformationen mot vekligheten.", En närmast Freudiansk felskrivning av ordet värklighet,
ja vi lever i en verklighet, det är fysiskt så, men jag har ändå svårt att förstå varför det inte är skulle vara tvärtom
mot det du beskriver Illusionen, att verkligheten skapat illusionen bakom vår

Bra håller med om detta.Den "egna sanningen" är absolut och fullkomlig.
Det är när man "förutsätter" andra medvetanden och dess "existens" som vi får behov av att skapa en fysik som gäller andra existenser och håller logiskt.
Den så kallade konventionella naturvetenskapen.
Jag menar att "gör man egen naturvetenskap" som utgår från den absoluta sanningen (upplevelserna) så blir denna mycket mer kraftfull och annorlunda än den som har osäker grund. Ja till och med falsk grund då vi inte upplever den Andres upplevelser.

Innebär inte detta att du ifrågasätter relativitetsteorin ?

[förstår mig själv]

"som ombesörjer transformationen mot vekligheten.", En närmast Freudiansk felskrivning av ordet värklighet,
ja vi lever i en verklighet, det är fysiskt så, men jag har ändå svårt att förstå varför det inte är skulle vara tvärtom
mot det du beskriver Illusionen, att verkligheten skapat illusionen bakom vår

Bra håller med om detta.Den "egna sanningen" är absolut och fullkomlig.
Det är när man "förutsätter" andra medvetanden och dess "existens" som vi får behov av att skapa en fysik som gäller andra existenser och håller logiskt.
Den så kallade konventionella naturvetenskapen.
Jag menar att "gör man egen naturvetenskap" som utgår från den absoluta sanningen (upplevelserna) så blir denna mycket mer kraftfull och annorlunda än den som har osäker grund. Ja till och med falsk grund då vi inte upplever den Andres upplevelser.

Innebär inte detta att du ifrågasätter relativitetsteorin ?

Jo det gör det ju! Spinosa skriver "i början gjorde vi enkla verktyg mer stor möda. Osv..." Dvs den "tekniska" utvecklingen ökar.
Något blir tex "större och större" eller vi får ett bättre förnuft ju mer vi upplevt. Osv osv.
Dessa kan vi ju kalla relativiteter. Man "värderar"/"bedömer" avseende en "aspekt". Det uppstår ett gränsvärde. Om vi tex säger "allt blir bättre" så är detta ett konstant evigt påstående(oavsett sanningshalten) så är det ett påstående som man skulle kunna förstå och detta skulle kunna gälla alltid i nuet för alla. Oavsett om man sa det på medeltiden eller nu, det är sannt ändå.
Vi kan säga relativiteter "isig" är en sanning i naturen. Påståendet oavsett om det stämmer eller inte är något som förändras tex olika "vetenskap"vi förstår tex mer och mer om naturlagar