Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 23 aug 2014 16:06

Har trots litet intresse för naturvetenskap, astronomi, etc, förstått att man inom det akademiska/naturvetenskapliga etablissemanget, hyser totalt förnuftsvidriga föreställningar rörande den när allt kommer omkring, blott förutfattade meningen att "rum/tiden" skulle ha "uppkommit". Varvid man föreställer sig att denna antingen skulle ha "uppkommit" ur "intet". Eller att den skulle ha uppkommit i någon slags förhållanden före "rum/tiden", och som härvid inte rymmer varken "tid" eller "rum". Men att mena något i termer av "tid" & "rum" befintligt, ha "uppkommit", är ju att mena detta något inte ha existerat under ett tidigare skede i tiden. Vilket i detta fall är absurt, eftersom det före "tiden" i "rumtiden", överhuvudtaget inte kan ha existerat någon "tid". Varvid "rumtiden" samt härvid "universum" alltid måtte ha existerat. Det säger ju allt vett och sans...

Mvh/PeterK

Användarvisningsbild
Jörgen
Inlägg: 2627
Blev medlem: 17 okt 2003 21:44
Ort: Årsta
Kontakt:

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Jörgen » 23 aug 2014 16:28

Jo. Sunt förnuft, dvs min personlige version av sunt förnuft säger så, att rymd och tid är utan begränsning, och att skapelse aldrig har skett. Nu kan inte jag sätta in mig i resonemanget, men om resultatet är förnuftsvidrig så struntar jag i argumenten. Om argumenten överstiger min förmåga så är resultatet inte bindande/vägledande. En anti-intektuell reaktion alltså. Svaret är nej.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Pilatus » 23 aug 2014 16:39

PeterK skrev:Har trots litet intresse för naturvetenskap, astronomi, etc, förstått att man inom det akademiska/naturvetenskapliga etablissemanget, hyser totalt förnuftsvidriga föreställningar rörande den när allt kommer omkring, blott förutfattade meningen att "rum/tiden" skulle ha "uppkommit". Varvid man föreställer sig att denna antingen skulle ha "uppkommit" ur "intet". Eller att den skulle ha uppkommit i någon slags förhållanden före "rum/tiden", och som härvid inte rymmer varken "tid" eller "rum". Men att mena något i termer av "tid" & "rum" befintligt, ha "uppkommit", är ju att mena detta något inte ha existerat under ett tidigare skede i tiden. Vilket i detta fall är absurt, eftersom det före "tiden" i "rumtiden", överhuvudtaget inte kan ha existerat någon "tid". Varvid "rumtiden" samt härvid "universum" alltid måtte ha existerat. Det säger ju allt vett och sans...

Börja med att beskriv vad Standardmodellen säger. I resonemanget om universums uppkomst spekulerar man inte om sådant som man inte vet något om. Klockan startade för 13,8 miljarder år sedan. Det är från den punkten vetenskapen säger något om hur universum utvecklats.
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 10:35

Pilatus skrev:
PeterK skrev:Har trots litet intresse för naturvetenskap, astronomi, etc, förstått att man inom det akademiska/naturvetenskapliga etablissemanget, hyser totalt förnuftsvidriga föreställningar rörande den när allt kommer omkring, blott förutfattade meningen att "rum/tiden" skulle ha "uppkommit". Varvid man föreställer sig att denna antingen skulle ha "uppkommit" ur "intet". Eller att den skulle ha uppkommit i någon slags förhållanden före "rum/tiden", och som härvid inte rymmer varken "tid" eller "rum". Men att mena något i termer av "tid" & "rum" befintligt, ha "uppkommit", är ju att mena detta något inte ha existerat under ett tidigare skede i tiden. Vilket i detta fall är absurt, eftersom det före "tiden" i "rumtiden", överhuvudtaget inte kan ha existerat någon "tid". Varvid "rumtiden" samt härvid "universum" alltid måtte ha existerat. Det säger ju allt vett och sans...

Börja med att beskriv vad Standardmodellen säger. I resonemanget om universums uppkomst spekulerar man inte om sådant som man inte vet något om. Klockan startade för 13,8 miljarder år sedan. Det är från den punkten vetenskapen säger något om hur universum utvecklats.


Ja, du efterlyste vad den kosmologiska "standardmodellen" postulerar. Och om vi får tro "Wikipedia" ge en sannfärdig beskrivning av denna, så skulle "standardmodellen" innebära följande: »Big Bang (eller Stora smällen), är den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums tidiga utveckling. Teorin täcker tidsperioden sedan universum var mycket, mycket ungt och fram till idag. Universums utveckling startade för cirka 13,8 miljarder år sedan, då rymden började expandera. Universum var då extremt tätt och varmt, och hela det observerbara universum var koncentrerat i en punkt. Den snabba expansionen har resulterat i vårt nuvarande kalla och glesa universum. Rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang.«

Ja, här snackar man om sådant man uppenbarligen inte har en aning om; för det första: en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid". Om du exempelvis tänker dig en roterande skiva, vilken roterar kring en "mittpunkt". Så upplever du härvid — förståeligt nog —visserligen ett slags "centrum", kring vilket skivans delar roterar, varvid de alltså är inbegripna i en kretsloppsrörelse kring denna "mittpunkt". Men "mittpunkten" kan aldrig medverka i rotationen eller ens utgöra del i den i sammanhanget ”roterande materien”. Ty, om så varit fallet hade ju denna "mittpunkt" i strid med all logik varit inbegripen i skivans roterande rörelse, vilket i sin tur inneburit att ”en del” av "mittpunkten" hade rört sig i diametralt motsatt riktning mot ”en annan del” av densamma, varvid denna föregivna "mittpunkt" inte alls utgjort någon "mittpunkt" utan bara en större eller mindre utbredning i tiden och rummet. Vilken i sin tur hade förutsatt en ”ny” mittpunkt, osv. I all oändlighet. OK..? Något som betyder att Big Bang, redan där strider emot vett och sans. Men om man nu vill påstå att denna "mittpunkt", faktiskt inte existerat i termer av "tid" & "rum"; ja, då hamnar man ju ännu mera i klistret (om man nu kan "hamna ännu mera i klistret", än vad man redan gjort). Och detta eftersom man härvid — sig själv tydligen helt ovetandes — förutsätter att det inte existerat någon "tid" före "rumtidens" uppdykande på arenan. Vilket ju går stick i stäv, med påståendet att "rumtiden" har en "början" (man stipulerade ju att »rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang«.

Ack, jaaa... Sedan, för det andra: här är man precis lika hjälplöst invecklad i fullständigt förlamande inkonsekvenser, som i fallet med det där "uppblåsningsscenariet". I varje fall, sådant detta 1988 beskrivs av en engelsk professor i teoretisk fysik vid namn Paul Charles William Davies (men jag återkommer till detta "uppblåsnings-scenario" sist i mitt inlägg). För tydligen förstår man alls inte här, det alldeles självklara i att "rum/tiden" aldrig kan ha "börjat", eftersom det inte kan existera "tid" eller "tidpunkter" utanför "tiden" själv. Varvid, vad som menas ha föregått "rumtiden", inte kan ha tagit "si" eller "så" lång "tid", då ju "si" eller "så" lång "tid" inte kan existera i ett läge man menar "tiden" överhuvudtaget inte finns till..! Dvs, ingenting i vad man menar ligga "före" nämnda "rum/tid", kan ha "pågått" under nån "tid". Nej, t.o.m. en synnerligen måttligt begåvad person, måtte ju begripa att någonting, på intet vis kan existera före dess egen existens. Svårt att förstå att det vetenskapliga etablissemanget är så genomkorkat, att det inte inser en så självklar sak.

Lite lättare att förstå, att "rum/tiden" inte kan ha någon "början", såhär kanske...; ...ja, tänk dig "rumtiden" som "en sträcka", där ett antal "tidpunkter" är utmärkta med, säg; "röda små vimplar". Men sådana "vimplar" kan naturligtvis bara förefinnas inom ramen för denna "sträcka" eftersom "tidpunkter" endast kan existera inom ramen för "rum/tiden". Och om nu "rumtiden" — såsom det naturvetenskapliga etablissemanget uppenbarligen tror — hade haft en "början", låter vi denna sträcka ha en "början". Sedan när någon talar om någonting vederbörande menar existera "innan" eller "före" "rumtiden", så relaterar ju personen ifråga till en "tidpunkt" som härvid menas ligga "innan" "rumtiden" påstås ha "uppstått". Vilket ju — så att säga — är att "placera en "vimpel" på ett ställe som ligger utanför den där tänkta sträckan. Varvid ofrånkomligen följer att "rum/tiden" uteslutande kan utgöra en evig/oändlig företeelse... (ja, alla föreställningar som innebär något annat, innebär ju att förlägga "tid" utanför "rumtiden, vilket ju strider mot allt förnuft...)

Och tänk dig sedan, att den här "expansionen" man talar om i samband med "Big-Bang, inte skulle utgöra led i ömsevisa "utvidgningar" respektive "sammandragningar"; då hade det varit fråga om en evig expansion. Dvs, en "expansion" som alltid hade pågått. Men en sådan "expansion" hade redan inneburit att allt av "rumsliga element" hade haft oändliga "avstånd" till varandra. Varvid något upplevbart "universum" överhuvudtaget inte hade kunnat finnas till. Totala galenskaper, således. Nej, allt vett och sans, säger åtminstone mig, att "expansionen" ifråga uteslutande kan utgöra del i en större process varvid en "pulsation" ("ett pulserande" — vet inte vad det heter exakt, men en inte alltför förstockad person begriper säkert vad jag menar; och det är ju detta huvudsaken... ;o) bestående i ömsevisa "utvidgningar" respektive "sammandragningar" ju är ett tänkbart scenario. Men jag kan även tänka mig andra. Men aldrig scenarier som förutsätter att "något" befintligt skulle existera "före" dess existens. Eller att något befintligt skulle avgränsas av något som överhuvudtaget inte existerar annat som en tänkt motsats till de verkliga förhållandena.

Vi tar det — av pur pedagogiska skäl — en gång till: Ja, antingen menar man ju, "rumtiden" ha föregåtts av "något". Eller så menar man att "intet" (dvs, vad som överhuvudtaget inte existerar) hade "föregått", "rum/tiden". Men detta är ju ännu mer korkat än att tillmäta ett "före" "rumtiden" existerande något en "tidrymd", vilken uppenbarligen menas existera innan "tiden" överhuvudtaget finns till. Och detta, då "intet" ju inte kan existera annat än som nån slags "tänkt motsats" till de verkliga förhållandena. Varvid man inom detta "vetenskap" menar att "ingenting" tar viss "tid". Dvs, den "tid" man relaterar till, då man talar om "tidens" uppkomst, samt vilken då markerar denna "uppkomst", så att det i termer av "tid" menas existera "ett före" samt ett "efter". Varvid ett sådant i termer av "tid" befintligt "före", på denna intellektuella nivå alltså menas existera inom ramen för den "tid" i "rumtiden" man samtidigt påstår inte existera. Nej, någon "tid" kan ju i själva verket inte existera "före" "rumtidens" föregivna "uppkomst". Varvid "rumtiden" med obönhörlig logik, alltid funnits till... Ack... jaaa...

Dessutom kan ju inte varken en befintlig "tidrymd", eller en befintlig utsträckning i "rummet" samt härvid ett befintligt rum, gränsa till, samt härvid avgränsas av, vad som överhuvudtaget inte existerar. Avgränsa samt gränsa till något befintligt, kan ju bara ett i sin tur befintligt "något" göra. Ja, jag finner helt enkelt inte ord för, hur obegåvat i.o.f.s. understundom alls inte så dumma forskare kan få till det när haspen är lös...


Vänligen/ PeterK

(Ja, det var ju också det här med "uppblåsningsscenariet"..;

Nåväl; i boken “The Cosmic Blueprint” som är skriven 1988 av Paul Charles William Davies, alltså en engelsk professor i teoretisk fysik, beskrivs sådana teorier angående “universums” yttersta ursprung som är omhuldade i vår egen tid. Och här följer ett avsnitt ur texten i den svenska översättningen: »Ingen redogörelse för universums skapelse är fullständig utan några ord om dess yttersta ursprung. En populär teori just nu är det s.k. inflations- eller uppblåsningsscenariet. Enligt denna teori var universum vid sin tillblivelse nästan helt utan materia eller energi. En version av teorin hävdar att rumtiden dök upp av sig själv ur tomma intet till följd av en kvantfluktuation.« (slut citat)

Man säger alltså att universum var “nästan helt utan materia eller energi vid sin tillblivelse”. Denna vaga formulering kan knappast innebära annat, än att man menar att det funnits materia eller energi före “universums tillblivelse” (vilket alltså strider emot "standardmodellen"), eftersom “universum” vid denna sin påstådda tillblivelse här ju bara var “nästan helt utan materia eller energi”. Men vari ligger det logiska och begripliga i, att tillskriva universum egenskaper utanför dess egen existens? Avser inte termen “universum” allt existerande? Eller menar man "universum" vara identiskt med "rumtiden"..? I andra sammanhang har väl det akademiska etablissemanget, dock gjort klart att man med ”universum” avser hela världsalltet. Men, på vad sätt menar man i så fall, att något som ännu inte existerar kan ha egenskaper överhuvudtaget? Ja, det kan ju vara först i kraft av ett åtminstone i någon mån expanderat ”universum”, som ”tiden” och ”rummet” existerar, varvid det är fullständigt ologiskt att hänvisa till något ”innan” eller ”före” tidens existens, eftersom man härvid appeller till en ”tid” som helt enkelt inte finns. Att man säger "innan" är ju att referera till en "tidpunkt" som man således själv menar ligga utanför tiden, eftersom "rum/tiden" då — fortfarande enligt en själv — inte existerade. Jag blir helt matt…

När här vidare menas att ”rumtiden” dök upp “av sig själv” ur “tomma intet” till följd av en “kvantfluktuation”, blir vi ju heller inte så mycket klokare. Det åsyftade “tomma intet” kan ju inte alls ha utgjort något “tomma intet”, eftersom där dvaldes den “kvantfluktuation” som sägs resultera i “rumtiden”! Dessutom kan det inte existerat nåt ”innan” eller ”före” tidens existens, eftersom man inte kan relatera något till ”en tid” som inte existerar, vilket ”tiden” inte gör bortom ”rum/tiden”. Självklarheter jag inte begriper ”naturvetenskapen” sväljer rakt upp och ned…

Här menas således att en företeelse funnits till före sin egen existens, i det man hänvisar till företeelsen själv som “orsak” till sin tillblivelse ("rumtiden" som ju ”dök upp av sig själv”)! Och lika ologiskt hänvisar man till en “kvantfluktuation” som skulle existera i “tomma intet”! Ett “tomma intet” som i själva verket måste ha utgjort ett “något”, eftersom där uppenbarligen stod att finna denna “kvantfluktuation”. Och som om denna dårskap inte skulle vara nog, spär man ytterligare på med att den stackars kvantfluktuationen — som alltså “existerar i tomma intet” — är “orsak” till att “rumtiden dök upp av sig själv”.«

Ja, detta är representativt för "materialismens" (samt då också "positivismens") pinsamt intelligensbefriade tänkande. Något som bara kan resultera i ett hämningslöst svammel, utan någon som helst i längden hållbar koppling till de verkliga förhållandena. Arma människor...! Eller som en av de få svenska författarna av verklig dignitet, formulerade saken; "det är synd om människorna"...)

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 10:53

Jörgen skrev:Jo. Sunt förnuft, dvs min personlige version av sunt förnuft säger så, att rymd och tid är utan begränsning, och att skapelse aldrig har skett. Nu kan inte jag sätta in mig i resonemanget, men om resultatet är förnuftsvidrig så struntar jag i argumenten. Om argumenten överstiger min förmåga så är resultatet inte bindande/vägledande. En anti-intektuell reaktion alltså. Svaret är nej.


Bäst att sätta sig in i något man svarar på, innan man svarar. Och då vare sig svaret är "ja" eller "nej". Annars riskerar man uppfattas på vad folk i allmänhet ser som... skall vi säga... ..."mindre smickrande sätt"... ...eller nåt... ährm... jooo...

Mvh/ PeterK

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Antic » 24 aug 2014 11:05

Det mest skumma av allt Peter K är att allt big bang förespråkare berättar är berättat från upplevelsen av universum utan att det skulle funnits någon, och utan upplevelsen har universum inga av de egenskaper som vi upplever. Det finns inte ens något rum i universum utanför upplevelsen, ännu mindre något vi kan sätta ord på.

- Och tiden strax efter big bang i ett väldigt hett universum så började stoft bilda...

Hmmm, vänta lite, stoft och hetta finns bara i upplevelsen ja. :oops:

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 11:57

Antic skrev:Det mest skumma av allt Peter K är att allt big bang förespråkare berättar är berättat från upplevelsen av universum utan att det skulle funnits någon, och utan upplevelsen har universum inga av de egenskaper som vi upplever. Det finns inte ens något rum i universum utanför upplevelsen, ännu mindre något vi kan sätta ord på.

- Och tiden strax efter big bang i ett väldigt hett universum så började stoft bilda...

Hmmm, vänta lite, stoft och hetta finns bara i upplevelsen ja. :oops:



Ja, vi talar ju icke minst om "rum/tiden", jämte de i denna befintliga "upplevelseobjekten"... Dvs, de objekt som antingen "direkt" eller så "indirekt" figurerar i forskarens medvetande..? Och, alla med ett någorlunda klart förstånd förstår naturligtvis att en forskare uteslutande kan utforska vad han/hon antingen upplever "direkt". Eller vad han/hon upplever "indirekt", genom att via vad han/hon upplever "direkt", kunna sluta sig till förekomsten av något han/hon inte förmår uppleva "direkt", men vilket i ljuset av vad han/hon upplever direkt ter sig som en ofrånkomlig konsekvens av detta. Varvid "rum/tiden" är identisk med den värld forskaren kan utforska samt överhuvudtaget ha någon som helst kännedom om.

Varvid allt tal om någon slags av medvetande "oberoende" eller "självständig" värld eller "materia" är 100% rubbish i vetenskaplig mening. Allt forskaren kan känna till figurerar ofrånkomligen antingen "direkt" eller "indirekt" i forskarens medvetande. Varvid somligt ter sig tämligen lika i olika forskares — eller väsens överhuvudtaget — medvetande, medan annat är mer eller mindre individuellt beroende på varje individs mer eller mindre individuella perspektiv på upplevelseobjekten i "rum/tiden".

Att inte förstå att "rum/tiden" utgör ett upplevelsepanorama, samt härvid vad man kallar "sinnevärlden" (med dennas "tid", "rum" & "tillstånd") ter sig ju inte särskilt begåvat. Dock tycks naturvetenskapliga forskare — samt väl rentav pur "materialistiskt troende sådana — vara införstådda med, att enda vetenskapliga metoden är att först "observera" något, samt sedan "tolka" eller "analysera" detta. Varvid allt man kan vetenskapligt verifiera, är förekomsten av sådant som antingen direkt eller så "indirekt" figurerar i forskarens medvetande. På det allt tal om någon slags av "medvetande" oberoende samt härvid "självständiga" eller "primära" materiella begränsade former, ju inte äger vetenskaplig signifikans... (varvid snacket om att "hjärnan" skulle vara "orsak" till medvetande, etc, ju bara är hundraprocentigt struntprat...)

Bara det att man inte förstår, att man för att ernå absoluta, samt härvid för allt och alla gällande allt övergripande facit, är hänvisad att basera sin analys på en absolut förklaringsgrund. Dvs, en förklaringsgrund som har potential att rymma/omfatta de facit man söker. Och för att dessa facit skall vara med de verkliga förhållandena överensstämmande, måtte förklaringsgrunden utgöras av en för alla och envar obestridlig realitet. Varvid den är "sann" eller "verklig", samt härvid inte utgörande någon "förutfattad mening", eller "godtycklighet" bestående i vad man blott "tycker" och "tror". Eller vara bestående i vad som blott "påstås" utan att vara adekvat underbyggt, etc. Ja, den kan ju heller inte utgöra blott en "relativitet" samt härvid någonting rent "kvantitativt" (bara en dåre skulle ju få för sig att på fysiskt "empirisk väg" "mäta sig" eller "väga sig" fram till svaret på frågan om "världsalltet" är ändligt eller oändligt). Ja, hur skulle man kunna "mäta" en eventuell "oändlig rumslig utsträckning"..?? Nej, det går naturligtvis inte. Däremot kan det — för den med eget & klart tänkande — vara mycket enkelt att via en slags "tankens empiri", helt enkelt utan krus begripa (allt blir enklare när man väl förstår det ,o)), att ingenting i sinnevärldens "tid" & "rum" befintligt, kan gränsa till vad som överhuvudtaget inte existerar. Nej, t.o.m. ett barn kan förstå att en befintlig tidrymd uteslutande kan gränsa till eller avgränsas av, en annan likaså befintlig tidrymd. Samt att ett befintligt rum eller rumsligt objekt, uteslutande kan gränsa till eller avgränsas av likaså begränsade befintliga rum eller rumsliga objekt. Men naturligtvis aldrig någonsin eller på överhuvudtaget några som helst verkliga villkor, av "ingenting". Dvs, av vad som alls inte existerar. Ja, t.o.m. en schimpans måtte åtminstone dunkelt fatta eller ana, att "ingenting" inte kan överhuvudtaget nånting. Nej, för att kunna nånting, vill åtminstone till att överhuvudtaget existera. Det är ju ett minimikrav. Liksom det borde vara ett minimikrav för varje forskare, att åtminstone begripa detta... Men som vi ju får veta genom diverse media..; skolan är i kris och härvid råkar väl hela "lärdomen" i betänklig gungning... i vart fall har den akademiska lärdomen inte mycket med "visdom" att göra... dvs, den kunskap man får i Livets egen Stora Skola... ...ack jaaa...

[Ja, skall väl komplettera här, att det för att vara blott "lärd" — samt härvid vara fena på "läror" i motsats till "de verkliga förhållandena") räcker alldeles utmärkt väl med blott "inbillade" "realiteter" som förklaringsgrund, dvs, bara dessa ratificerats av akademiska eller förment "vetenskapliga" auktoriteter......)]

Mvh/ PeterK

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Antic » 24 aug 2014 17:42

Håller med dig Peter.

Sedan lär man ut detta till barn precis som om det vore ren fakta.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 18:47

PeterK skrev:Ja, här snackar man om sådant man uppenbarligen inte har en aning om; för det första: en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid".

Vad man säger är endast att den singularitet Big Bang (BB) utgår från är tät och het bortom det föreställningsbara.
PeterK skrev:Om du exempelvis tänker dig en roterande skiva, vilken roterar kring en "mittpunkt".

Men den analogin kan vi ju kvickt glömma. Singulariteten är inte något hål.
PeterK skrev:Och detta eftersom man härvid — sig själv tydligen helt ovetandes — förutsätter att det inte existerat någon "tid" före "rumtidens" uppdykande på arenan. Vilket ju går stick i stäv, med påståendet att "rumtiden" har en "början" (man stipulerade ju att »rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang«.

BB-modellen bygger på att så är fallet. Det finns inte några iakttagelser som kommer i konflikt med teorin. Det innebär inte att man därmed säger att BB är oföränderlig och inte kommer att ersättas i framtiden av en mer korrekt Standardmodell.
PeterK skrev:Och om nu "rumtiden" — såsom det naturvetenskapliga etablissemanget uppenbarligen tror — hade haft en "början", låter vi denna sträcka ha en "början". [i]Sedan när någon talar om någonting vederbörande menar existera "innan" eller "före" "rumtiden", så relaterar ju personen ifråga till en "tidpunkt" som härvid menas ligga "innan" "rumtiden" påstås ha "uppstått".

Någon sådan tidpunkt "innan" finns inte i Standardmodellen.
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 25 aug 2014 20:05

Pilatus skrev:
PeterK skrev:Ja, här snackar man om sådant man uppenbarligen inte har en aning om; för det första: en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid".

Vad man säger är endast att den singularitet Big Bang (BB) utgår från är tät och het bortom det föreställningsbara.
PeterK skrev:Om du exempelvis tänker dig en roterande skiva, vilken roterar kring en "mittpunkt".

Men den analogin kan vi ju kvickt glömma. Singulariteten är inte något hål.
PeterK skrev:Och detta eftersom man härvid — sig själv tydligen helt ovetandes — förutsätter att det inte existerat någon "tid" före "rumtidens" uppdykande på arenan. Vilket ju går stick i stäv, med påståendet att "rumtiden" har en "början" (man stipulerade ju att »rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang«.

BB-modellen bygger på att så är fallet. Det finns inte några iakttagelser som kommer i konflikt med teorin. Det innebär inte att man därmed säger att BB är oföränderlig och inte kommer att ersättas i framtiden av en mer korrekt Standardmodell.
PeterK skrev:Och om nu "rumtiden" — såsom det naturvetenskapliga etablissemanget uppenbarligen tror — hade haft en "början", låter vi denna sträcka ha en "början". Sedan när någon talar om någonting vederbörande menar existera "innan" eller "före" "rumtiden", så relaterar ju personen ifråga till en "tidpunkt" som härvid menas ligga "innan" "rumtiden" påstås ha "uppstått".

Någon sådan tidpunkt "innan" finns inte i Standardmodellen.


Njaaa... här är ju det mesta jag skrev "bortklippt". Vi får ta det från början igen, punkt för punkt:
Ja, jag skrev ju bl.a. »en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid".« Detta måtte du väl ändå vara på våglängd med..? Eller menar du att "en punkt" har utsträckning i "rummet"..? Hursomhelst, så säger man i.a.f. i Wikipedia att man menar singulariteten (i den s.k. "standardmodellen") innebära avsaknad av "avstånd". Vilket betyder att man — precis som man i övrigt säger rörande "Standardmodellen" — att alltet befann sig i en "punkt". Vilket betyder att man här menar varken ""rum" eller "tid" existera. OK. Är du med så långt..? Men detta går stick i stäv med vad man i samma "standardmodell" kommer att säga lite längre fram....

Rörande din kommentar här..; »Vad man säger är endast att den singularitet Big Bang (BB) utgår från är tät och het bortom det föreställnings bara«, så stämmer ju inte denna med beskrivningen av "standardmodellen" eftersom man i varje fall inte i Wikipedia refererar till "en singularitet bortom det föreställningsbara". Att detta skulle vara " bortom det föreställningsbara", får helt enkelt stå för dig. Själv har jag inga problem med det där; i själva verket är det vad som i olika sammanhang omnämns som "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" vi här talar om. Men det begriper varken du eller de flesta av din egen tid. Hursomhelst; "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" innebär i sig varken "tid" eller "rum". Däremot finner vi såväl "tid" som "rum", i "evighetens", "oändlighetens" och "allmaktens" i "sinnevärlden" manifesterade form, dvs, i den form "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" framträder som det "upplevelsepanorama" "naturvetenskapen" kallar "rumtiden". Men det intressanta i mitt inlägg, är den inkonsekvens jag på olika sätt påvisat rörande teorin om "big bang", sådan denna teori definieras i den s.k. "standardmodellen", där man helt i linje med vad jag hittills sagt i detta sammanhang..: »Om vi följer universums utveckling baklänges ser vi att det fanns en tidpunkt vid vilken avståndet mellan alla partiklar i universum var 0.« Något som är synnerligen intressant av flera skäl: för det första så talar man om en tidpunkt då någon "rumtid" inte fanns, varvid man refererar till en "tid" utanför "rumtiden". Eller hur, "Pilatus", om du är tillräckligt läskunnig, kan du kanske se att man ordagrant skriver om »en tidpunkt vid vilken avståndet mellan alla partiklar i universum var 0«. OK, bra..!! Men om det inte fanns någon utsträckning i "rummet" så fanns det heller ingen "tid". Vilket i.o.f.s. vid ett ytligt påseende kan tyckas rimma med tesen att "rumtiden" skulle ha uppstått. Men — vilket man tydligen totalt missat — [i]om det inte fanns någon tid här så kan det inte ha tagit någon "tid" för "rumtiden" att dyka upp. Eller hur..? "Tid" fanns ju inte "innan" denna "rumtid" uppkom. Varvid det inte kan ha tagit överhuvudtaget någon "tid" för det allt övergripande "alltet" att gå ifrån nämnda "singularitet" till det "rumtiden" — som man säger — uppkom. Varvid "rumtiden" ju för evigt måtte vara "samtida" med "singulariteten" ifråga. Och då stämmer min "livsanalys" mycket bättre med de verkliga förhållandena, än denna s.k. "big bang" -teori.

Vilket vill säga att "evigheten", "oändligheten" och "allmakten", alltid funnits samt alltid manifesterat sig i "sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Något som via min "livsanalys" visas vara "det levande väsendet" som i "tiden", "rummet" och "tillstånden", upplever sig självt. Något den borne "materialisten" naturligtvis inte begriper, men vilket en logiskt följdriktig analys där man bedömer "det okända" med "det absolut kända" som mall, mått och "rättesnöre" ofrånkomligen ger vid handen. Ja, glöm nu inte att påståendet att "rumtiden" skulle "uppkommit" ofrånkomligen är fullständigt uppåt väggarna. Och detta eftersom det inte kan ha existerat någon tid "innan" denna stackars "rumtid" föreställs ha "uppkommit". Nej, det kan överhuvudtaget inte existerat något "innan" här, eftersom detta ju vore att — precis som jag hela tiden säger men som du hittills inte lyckats förstå — referera till en "tidpunkt" som enligt en själv inte existerat. Ja, detta kan väl ändå inte vara så svårt att begripa för en modern, beläst och på många sätt kunnig person... eller är det, det...?

Så säger du beträffande min demonstration av "punktens" avsaknad av varje "utbredning" i "rummet"..; att »den analogin kan vi ju kvickt glömma. Singulariteten är inte något hål.«. Nä, lika lite som en "punkt" är något "hål". Vilket även gäller en "mittpunkt". Ja, här kan du väl ändå inte vara riktigt vaken...? Överhuvudtaget ingenting som saknar utsträckning i "rummet" kan vara något "hål". Ett "hål" är ju ändå synligt, bara förstoringsgraden är tillräcklig. Och inte tror du väl att "den roterande skivan" skulle sluta rotera, bara för att det hål du tänker dig, skulle fyllas igen..? Nej, att snacka om "hål" sammanhanget, är inte relevant överhuvudtaget, Pilatus. OK..? Det är således inte bara det vi kallar "singulariteten", som inte är något "hål". Utan överhuvudtaget vad som inte har "utsträckning" i "rummet", men som ändå existerar. Varvid den roterande skivans mittpunkt, faktiskt är identisk med "singulariteten". Och detta eftersom vad som existerar, men som inte äger "utsträckning" i "tid" och "rum", uteslutande kan vara identiskt med "evigheten", "oändligheten" och "allmakten". Ja, det kan ju inte utgöra ett "intet", eftersom det trots allt existerar (mittpunkten i den roterande skivan kan ju t.o.m. "jultomten" notera, och "singulariteten" har man ju noterat inom det naturvetenskapliga etablissemanget, även om man inte förstår sig på dennas verkliga natur). Och vidare kan det ju inte utgöra något "begränsat", eftersom allt "begränsat" ju innebär något med "en början" och "ett slut". Något som alltså har en utsträckning i "rumtiden". Varvid vi härvid, är inne på vad varken "mittpunkten i den roterande skivan" eller "singulariteten" inte är. Och vi snackar ju här inte om vad saker & ting, "inte är", utan vi snackar ju om vad saker & ting i verkligheten är... eller hur..? Sååå.... kvarstår då bara något existerande utan utbredning i "tid" och "rum", varvid detta saknar de "tids-" och "rums-" attribut, genom just vilka, något framträder i termer av "tid" och "rum". Och vad som är, men som saknar "tid-" och "rums-" attribut. Och därmed "begränsningar" i "tid" och "rum", kan bara vara något "evigt/oändligt". Och om nu detta "eviga/oändliga" har makt att frambringa ett i "tiden" och "rummet" åskådligt "världsallt", så är det väl inte för mycket sagt, att tillmäta detta "allmakt". Och då det inte kan existera "flera" evigheter" eller "oändligheter" — eftersom vad som härvidlag inte vore precis "allt" — ju intet annat kunnat utgöra än blott en del av nämnda "allt", varvid på sin höjd en person med förstånds-svårigheter, skulle utpeka ett brottstycke av alltet såsom varande "oändligheten". Eller "evigheten"... OK... inte svårt, väl, för en klyftig karl som "Pilatus"...??

Ja, jag skrev ju rörande den roterande skivan"..: »Om du exempelvis tänker dig en roterande skiva, vilken roterar kring en "mittpunkt". Så upplever du härvid — förståeligt nog —visserligen ett slags "centrum", kring vilket skivans delar roterar, varvid de alltså är inbegripna i en kretsloppsrörelse kring denna "mittpunkt". Men "mittpunkten" kan aldrig medverka i rotationen eller ens utgöra del i den i sammanhanget ”roterande materien”. Ty, om så varit fallet hade ju denna "mittpunkt" i strid med all logik varit inbegripen i skivans roterande rörelse, vilket i sin tur inneburit att ”en del” av "mittpunkten" hade rört sig i diametralt motsatt riktning mot ”en annan del” av densamma, varvid denna föregivna "mittpunkt" inte alls utgjort någon "mittpunkt" utan bara en större eller mindre utbredning i tiden och rummet. Vilken i sin tur hade förutsatt en ”ny” mittpunkt, osv. I all oändlighet. OK..? Något som betyder att Big Bang, redan där strider emot vett och sans. Men om man nu vill påstå att denna "mittpunkt", faktiskt inte existerat i termer av "tid" & "rum"; ja, då hamnar man ju ännu mera i klistret (om man nu kan "hamna ännu mera i klistret", än vad man redan gjort). Och detta eftersom man härvid — sig själv tydligen helt ovetandes — förutsätter att det inte existerat någon "tid" före "rumtidens" uppdykande på arenan. Vilket ju går stick i stäv, med påståendet att "rumtiden" har en "början" (man stipulerade ju att »rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang«.

Varvid du här inflikar, Pilatus..: »BB-modellen bygger på att så är fallet. Det finns inte några iakttagelser som kommer i konflikt med teorin. Det innebär inte att man därmed säger att BB är oföränderlig och inte kommer att ersättas i framtiden av en mer korrekt Standardmodell.« Ack... jaaaaa... » BB-modellen bygger på att så är fallet.«, säger du. Ja, det är alltså det som är problemet..! BB-modellen stipulerar alltså någonting som desavouerar sig självt, pga en hisnande inneboende inkonsekvens..! "Rumtiden" kan ju inte föregås av någon tid, eftersom "tiden" inte existerar utan "rumtidens" närvaro. Vilket bara kan betyda att "rumtiden" alltid funnits. I.o.f.s. förhåller den sig "sekundär" till "singulariteten" som är "orsak" eller snarare "förutsättning" för "rumtiden". Men detta bara i "kausal" mening. Den är alltså inte "sekundär" i termer av "den tid" som inte existerar. "Rumtiden" är helt enkelt ett "parallell-fenomen" till "singulariteten. Vilket jag tycker varje vuxen människa som åtminstone hjälpligt sätter sig in i saken, måtte kunna begripa.

Så säger du vidare..: »Det finns inte några iakttagelser som kommer i konflikt med teorin.« Men detta beror ju uteslutande på hurpass bra "ögon att se med", man har. Ser man i sammanhanget inte tillräckligt bra, så utgör ju detta inte något skäl för att det inte skulle existera realiteter som är i konflikt med teorin ifråga. I själva verket har jag ju redan i mitt första mail i denna tråd, påvisat just sådana inkonsekvenser. Något som väger vida tyngre än ett slött konstaterande att man inte har kunnat iaktta några betänkligheter. Nä, så var det ju också vid "slottsbranden å Stockholms Slott i slutet av 1600-talet, då hela rasket brann ned; inte heller då hade vaktmanskapet "sett" nåt lurt... men vad hjälpte väl detta dessa stackare...?

Vidare säger du..; »Det innebär inte att man därmed säger att BB är oföränderlig och inte kommer att ersättas i framtiden av en mer korrekt Standardmodell.« Nej, tacka tusan för det..! En teori med sådana grundläggande och genomgripande logiska ohållbarheter, kan inte bli särskilt gammal. Strax betraktas den som "rena 1800-talet". Varvid »en mer korrekt Standardmodell«, knappast skulle kännas igen av dem som förlikat sig med den innevarande. Det du säger är ungefär som att säga att "föreställningen att Jorden var platt", bara behövde justeras lite, för att härvid bli till förställningen att "jorden är rund"... Ack jaaa... det tycks här handla om "konsten att sila mygg, men svälja kameler"... (smaklig måltid ,o)

Så sa jag: »Och om nu "rumtiden" — såsom det naturvetenskapliga etablissemanget uppenbarligen tror — hade haft en "början", låter vi denna sträcka ha en "början". Sedan när någon talar om någonting vederbörande menar existera "innan" eller "före" "rumtiden", så relaterar ju personen ifråga till en "tidpunkt" som härvid menas ligga "innan" "rumtiden" påstås ha "uppstått".«

Varvid du besvarar detta (fast det mesta jag i det sammanhanget sa, nu är bortklippt)..; »Någon sådan tidpunkt "innan" finns inte i Standardmodellen«. [i]Ja, det är ju här "Standardmodellen" säger tvenne sinsemellan oförenliga saker; dels säger den att "tid" inte existerat före "rumtidens" uppkomst. Men samtidigt säger den uppenbarligen att "rumtiden" uppkommit. Ur vad då..? Jo, ett tillstånd utan "tid". Men ett tillstånd utan "tid", tar ju heller ingen "tid", varvid det som uppkommit "efter" vad som helt enkelt utgör "ingen tid", inte är en "uppkomst".
Försök inse, Pilatus, att en förekomst, befintlighet eller existens av något, vilken inte "försenats" av någon "tid", alltid varit tillstädes. Precis så som jag hela tiden sagt. Och den dag, det vetenskapliga etablissemanget fattar detta lilla enkla, kommer teorin om "Big Bang inte att vara sig det minsta lik... om du förstår... ja, bli inte rädd för att detta kan te sig so Stora Saker..; jag kan försäkra att de inte är så stora, utan bara enkla självklarheter. I själva verket är det Jordmänniskan som inte är så "stor (-slagen" som hon ter sig i hennes egna inte alltför klarseende ögon...

Alltså.., i den mån man menar att "rumtiden" har uppstått, måtte man ju tillmäta "rumtiden" ett "före" eller "innan" denna uppkomst. Eljest hade den ju inte "uppkommit" utan alltid varit tillstädes. Ja, då något som uppenbarligen är till inte kan relateras till något "tidpunkt" som skulle existera "innan" eller "före" denna dess existens, har ju företeelsen ifråga alltid existerat. Varvid den inte "uppkommit"... tag sig samman nu, Pilatus, och visa lite gott logiskt gry, samt styrka nog att böja sig för det alldeles uppenbara... skall förresten bli intressant att ta del av reaktionerna på detta inlägg...

Vänligen/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Pilatus » 25 aug 2014 23:49

PeterK skrev:Ja, jag skrev ju bl.a. »en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid". [...]

Jag är inte säker på att modellen försöker visualisera någon sådan punkt. Det är ju mer en matematisk modell som startar med singulariteten, den utgår från en punkt. Vad är meningsfullt att räkna med för tal? Vi kan ju starta vid tiden 10^-43 sek, temperaturen är omkring 10^32°C. Endast en universell kraft existerade. Det är så nära startvillkoren BB-modellen kommer.
PeterK skrev:Rörande din kommentar här..; »Vad man säger är endast att den singularitet Big Bang (BB) utgår från är tät och het bortom det föreställnings bara«, så stämmer ju inte denna med beskrivningen av "standardmodellen" [...] Att detta skulle vara " bortom det föreställningsbara", får helt enkelt stå för dig.

Så gärna.
PeterK skrev:Själv har jag inga problem med det där; i själva verket är det vad som i olika sammanhang omnämns som "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" vi här talar om. Men det begriper varken du eller de flesta av din egen tid.

Helt korrekt.
PeterK skrev:Hursomhelst; "evigheten", [...] Men om det inte fanns någon utsträckning i "rummet" så fanns det heller ingen "tid".

En tidpunkt då ingen rumtid fanns ligger litet utanför vad någon kan modellera.
PeterK skrev:Vilket i.o.f.s. vid ett ytligt påseende kan tyckas rimma med tesen att "rumtiden" skulle ha uppstått. Men — vilket man tydligen totalt missat [...]

rumtid = tre rumsdimensioner + tid
PeterK skrev:[/i][/b] Och då stämmer min "livsanalys" mycket bättre med de verkliga förhållandena, än denna s.k. "big bang" -teori.

BB är en teori om hur det startade, om det verkligen motsvarar verkliga förhållanden är inte möjligt att kontrollera. Om teorin inte motsäger sig själv och förklarar hur universum utvecklas steg för steg så är det bra nog.
PeterK skrev:Något som via min "livsanalys" visas vara "det levande väsendet" som i "tiden", "rummet" och "tillstånden", upplever sig självt. [...]

Jag förstår att du talar om något helt annat här, än en teori om universum och dess tillkomst.
PeterK skrev:Så säger du beträffande min demonstration av "punktens" avsaknad av varje "utbredning" i "rummet"..; att »den analogin kan vi ju kvickt glömma. [...]

Jag har inte något ytterligare att tillägga.
PeterK skrev:Ja, jag skrev ju rörande den roterande skivan"..: [...]

Expansionen sker ungefär likformigt i alla riktningar, det unga universum beskrivs som homogent och saknar struktur.
PeterK skrev:"Rumtiden" är helt enkelt ett "parallell-fenomen" till "singulariteten. Vilket jag tycker varje vuxen människa som åtminstone hjälpligt sätter sig in i saken, måtte kunna begripa.

Jag har redan kommenterat detta.
PeterK skrev:Så säger du vidare..: »Det finns inte några iakttagelser som kommer i konflikt med teorin. [...]

Jag tvivlar inte på att du skulle ha funnit sådant som du bedömer som inkonsekvenser inom teorin. Jag känner bara inte till någon som har en teori med större förklaringsvärde, eller som anser att teorin har allvarliga brister.
PeterK skrev:Vidare säger du..; »Det innebär inte att man därmed säger att BB är oföränderlig och inte kommer att ersättas i framtiden av en mer korrekt Standardmodell.« Nej, tacka tusan för det..! [...]

Invektiv saknar mening, det du skriver uttrycker ogillande, inte mer!
PeterK skrev:Så sa jag: »Och om nu "rumtiden" — såsom det naturvetenskapliga etablissemanget uppenbarligen tror — hade haft en "början", låter vi denna sträcka ha en "början". [...]

Om jag skall recensera din stil så anser jag att den är trist, affekterad och ogillande. Om några verkliga argument förts fram mot Standardmodellen så ligger det mest i att du ser på frågan utifrån andra premisser. Det är förstås helt ok.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 26 aug 2014 00:11

Anta att man startar från punkten och frågar sig har alla partiklar som sprängdes ut samma konstanta hastighet i förhållande till centrum. Har de uppstått ur intet samtidigt och deras storlek? Var de lika stora från "punkten" där de uppstod "från intet" all materia tex har ju enorm volym och ja uppstod punkten"explosionen" när fick materien samma volym. Från hur får allt plats att åka iväg från en punkt. Växer storleken på materian hela tiden. När klotet som motsvaras av universums expansion i form av ett klots "uppumpande" när detta var låt oss säga 1mil i diameter fick all materia i alla oändliga galaxer plats eller är det en skalförändring så att "volymen av materien ökar på samma sätt som universums rum ökar? I så fall växer allt hela tiden i absoluta mått! Vad anser ni?

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Pilatus » 26 aug 2014 01:34

förstår mig själv skrev:Anta att man startar från punkten och frågar sig har alla partiklar som sprängdes ut samma konstanta hastighet i förhållande till centrum.

Från den singularitet man kan starta modellens utveckling finns endast en slags elementarpartikel och en kraft.
förstår mig själv skrev:Har de uppstått ur intet samtidigt och deras storlek?

Jag är inte säker på att teorin uttrycker sig explicit om huruvida energin uppstod ur intet. De elementarpartiklar och subatomära partiklar vi känner i dag uppstod före och i samband med "inflationen", efter hand som temperaturen sjönk och gravitation, elektromagnetism, den starka och den svaga kärnkraften separerade bildades atomer och efterhand.
förstår mig själv skrev:Var de lika stora från "punkten" där de uppstod "från intet" all materia tex har ju enorm volym och ja uppstod punkten"explosionen" när fick materien samma volym.

Energi är ju ekvivalent med materia, så materia kan ju bildas i närvaro av energi. Volym, visst, men en atom är till största delen tomrum. Det finns ju partiklar (neutriner) som utan vidare passerar genom jorden.
förstår mig själv skrev:Från hur får allt plats att åka iväg från en punkt.

En punkt kan inte innehålla något. I en singularitet (gravitationell singularitet) är allmänt vedertagna fysikaliska lagar inte användbara.
förstår mig själv skrev:Växer storleken på materian hela tiden. När klotet som motsvaras av universums expansion i form av ett klots "uppumpande" när detta var låt oss säga 1mil i diameter fick all materia i alla oändliga galaxer plats eller är det en skalförändring så att "volymen av materien ökar på samma sätt som universums rum ökar? I så fall växer allt hela tiden i absoluta mått! Vad anser ni?

Universum expanderar hela tiden, hastigheten med vilken galaxer avlägsnar sig från oss ökar kontinuerligt med tiden.
Moderator

Illusionen

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Illusionen » 26 aug 2014 08:13

PeterK skrev:Har trots litet intresse för naturvetenskap, astronomi, etc, förstått att man inom det akademiska/naturvetenskapliga etablissemanget, hyser totalt förnuftsvidriga föreställningar rörande den när allt kommer omkring, blott förutfattade meningen att "rum/tiden" skulle ha "uppkommit". Varvid man föreställer sig att denna antingen skulle ha "uppkommit" ur "intet". Eller att den skulle ha uppkommit i någon slags förhållanden före "rum/tiden", och som härvid inte rymmer varken "tid" eller "rum". Men att mena något i termer av "tid" & "rum" befintligt, ha "uppkommit", är ju att mena detta något inte ha existerat under ett tidigare skede i tiden. Vilket i detta fall är absurt, eftersom det före "tiden" i "rumtiden", överhuvudtaget inte kan ha existerat någon "tid". Varvid "rumtiden" samt härvid "universum" alltid måtte ha existerat. Det säger ju allt vett och sans...

Mvh/PeterK


Hej Peter,
Det du skriver överensstämmer i stort med min egen uppfattning.
Jag har alltid haft lätt för de naturvetenskapliga ämnena, och anser mig även kunna förklara och ge svar på flertalet
återkommande frågor, som med jämna mellanrum tas upp i olika skepnader för diskussion här på FF.
Under mer än ett års tid har jag skrivit inlägg , och svarat på ställda frågor, men av kommentarerna att döma,
med mycket klent resultat.
Frågorna återkommer trots mina svar, vilket visar att jag saknar förmåga att skriva begripligt.
Problemet förstärks av att några skribenter knappt hinner läsa svaret, innan de känner behov av att presentera en egen
ej underbyggd teori. Det är som ett hundrameterslopp, som ska avverkas, men där deltagarna inte orkat upp ur
startblocken, och där någon t o m börjar springa åt fel håll.

Anledningen att jag ändå fortsatt att skriva är att ”min tråd”, Vad utgör medvetandets referens ?, har fortsatt många
visningar (> 31.000 i dag). Intresset för frågeställningarna förefaller alltså stort !
Det är beklagligt att det inte går att förvalta det här intresset bättre än vad som är fallet.
Fundera därför gärna på om det som alternativ till att ställa provocerande frågor, går att finna en strategi, som från en
basal grund, t ex etappvis, förklarar och besvarar aktuella frågor, på ett mer lättbegripligt sätt. Skulle det t ex vara
meningsfullt att starta ett nytt forum som enbart tar upp några få avgränsade frågeställningar av vital betydelse ?
På så sätt undviker man även att provocera dem som försvarar, och vill hålla fast vid, de etablerade uppfattningarna.

/ Illusionen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 26 aug 2014 08:25

Pilatus skrev:
PeterK skrev:Ja, jag skrev ju bl.a. »en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid". [...]

Jag är inte säker på att modellen försöker visualisera någon sådan punkt. Det är ju mer en matematisk modell som startar med singulariteten, den utgår från en punkt. Vad är meningsfullt att räkna med för tal? Vi kan ju starta vid tiden 10^-43 sek, temperaturen är omkring 10^32°C. Endast en universell kraft existerade. Det är så nära startvillkoren BB-modellen kommer.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Väldigt vad mycket av min argumentation som bara försvinner obeaktad, när Pilatus svarar. OK... Ja, nu heter det »Jag är inte säker på att modellen försöker visualisera någon sådan punkt.« Pilatus; bortsett ifrån vad du vill kalla det, så säger BB-teorins standardmodell att sakernas tillstånd befann sig i ett tillstånd av "singularitet" (jag kallar här denna inledande fas för "tillstånd A"), innan detta tillstånd ("A") övergick i ett annat tillstånd (som här får heta "B") vilket kännetecknas av expansion samt att "rumtiden" uppenbarade sig. OK..? Kan du för att få lite ordning och reda på diskussionen, så att vi vet var vi står i denna, bekräfta detta..?

Kan du vidare bekräfta, att "singulariteten" (tillstånd "A") innebär frånvaro av "rumtid"..? Ja, kan du här bekräfta detta..?

Kan du vidare bekräfta att inga "avstånd" i termer av "rumtidens" parametrar "rum" eller "tid" härvid existerade. Ja, kan du här och nu, bekräfta detta, Pilatus..?

När detta är gjort, kan vi med fördel göra ett litet tanke experiment, varvid de eventuella läsare av detta inlägg kan visualisera experimentet ifråga, ifall svårigheter att tänka "abstrakt" skulle tänkas infinns sig. Gäller ju också Pilatus. Vill du exempelvis åskådliggöra tankeexperimentet på ett papper eller i ett för ändamålet lämpligt datorprogram, så rekommenderas detta varmt..! Ordning och reda skadar inte; i synnerhet inte om det handlar om att skärskåda BB-teorins logik. Eller brist på logik — lika viktigt, det..! En tämligen grannlaga sak, vad jag förstår. Samt något man redan innan man formulerade teorin ifråga, egentligen måtte ha gjort. Eller vad säger alla anhängare av denna teori..? Inte befrämjas väl vetenskapen av otydlighet och/eller slarv, härvidlag...??

Nåväl...; min tanke är att först göra en bild av hur man lätt — samt när det kommer till kritan; oegentligt — "föreställer sig" BB-teorin (kallas här "Bild 1"), för att som jämförelse göra en bild, vilken i motsats till föregående bild faktiskt motsvarar de verkliga förhållandena ("Bild 2"). Något som skulle radikalt främja förståelsen, av mina invändningar gentemot den rådande "standardmodellen" av BB-teorin. Och om man nu — som Pilatus — gärna vill bemöta vad jag i sammanhanget säger, så skadar det ju inte att begripa vad jag talar om. Eller hur; det kan väl i BB-teori-intresserade knappast hysa några invändningar emot... (I själva verket blir det ju mycket lättare att avfärda vad PeterK säger, ju bättre man faktiskt förstår sig på vad han säger... ...eller..??)

OK... för att först skapa "Bild 1", ber jag nu Pilatus och/eller andra eventuellt intresserade, att ta fram papper och penna, samt dra en rät horisontell linje på detta papper (går, som sagt, också bra att göra i ett därtill ägnat datorprogram), samt mitt på linjen märka ut en punkt med ett mot linjen vinkelrätt litet streck, samt vid detta streck skriva "B". Varvid "B" betecknar "rumtidens" i "standardmodellen" påstådda uppkomst. Så kan du/ni längst till höger på linjen dra ett likadant mot linjen vinkelrätt litet streck, samt där märka ut detta med "C". Varvid nämnda "C" betecknar vår innevarande "nutid". OK..? Vill du/ni sedan till vänster om "B", vid linjens början, på linjen märka ut en punkt, medelst ett mot linjen vinkelrätt litet streck, samt vid detta streck skriva "A". Samt därefter, över linjen mitt emellan "A" respektive "B" skriva »mellan "A" respektive "B"; existerar ingen "tid"«. Samt slutligen vid "B" göra en liten högerriktad pil samt vid denna skriva "rumtidens ålder — 13,8 miljarder år". OK..?

Här visualiseras således de tänkta förhållandena rörande "rumtidens" uppkomst ("B") ur de före denna uppkomst befintliga förhållandena ("A"). Men, det är en hake med denna bild, ja, här föreligger en logisk oegentlighet..; vad som till vänster om "B" åskådliggörs av en sträcka vilken således symboliserar "singulariteten", innebär i verkligheten ju ingen utsträckning, varken av "tid" eller av "rum". Varvid vi för att göra de verkliga förhållandena bättre rättvisa, ju måtte ersätta sträckan mellan "A" respektive "B" med ett enda vertikalt streck. Ett "vertikalt streck" som då symboliserar den utom "tid" och "rum" befintliga "singulariteten". Inte sant..? Denna äger ju ingen utsträckning i varken "tid" eller "rum", eftersom "rumtiden" inte har — som man säger — "uppkommit" här. Och därför bör ett vertikalt streck symbolisera "singulariteten", istället för det på "Bild 1" i rummet utbredda området mellan "A" och "B". Varvid vi i "Bild 2" alltså ersätter den i "Bild 1" befintliga sträckan mellan "A" respektive "B", med ett enda väl tilltaget vertikalt streck. Något som osökt föranleder oss konstatera, att "singulariteten" på intet vis "ligger före" den påstått uppkomna "rumtiden". Nej, i själva verket är ju "rumtiden" enligt denna med verkligheten bättre överensstämmande "Bild 2", helt sonika "samtida" med "singulariteten". Dvs, vad jag hela tiden sagt, samt vilket lätt kan bekräftas av en logisk analys av sakernas verkliga tillstånd. En analys, då, vilken består i en bedömning av "det okända", medelst den för varje forskare utan undantag helt oavvisliga realiteten "att han/hon överhuvudtaget upplever" — oavsett vari upplevelsen för tillfället består — samt att vederbörande härvid besitter en "upplevelseförmåga", som förklaringsgrund. Men denna analys kan jag återkomma till..; här räcker att med det visuella stöd en eljest otillräcklig förmåga till abstrakt tänkande kan behöva, samt vilket består i "Bild 2", konstatera att "rumtiden" inte kan ligga "efter" förhållandena i "singulariteten", samt att vad som inte ligger varken "före" eller "efter" någonting annat, är samtida med detta. Ja, förstår man inte det här, vad förstår man i så fall överhuvudtaget..?

PeterK skrev:Rörande din kommentar här..; »Vad man säger är endast att den singularitet Big Bang (BB) utgår från är tät och het bortom det föreställnings bara«, så stämmer ju inte denna med beskrivningen av "standardmodellen" [...] Att detta skulle vara "bortom det föreställningsbara", får helt enkelt stå för dig.

Så gärna.
Peter K (tisdag 26 augusti 2014): Jaha... så du snackar således om vad du inte ens kan föreställa dig..? För mig är det istället så, att jag kan föreställa mig somligt, men inte annat. Varvid jag bara talar om sådant jag kan föreställa mig, samt om vilket jag härvid i alla fall har någon liten susning... Varvid detta med "rumtidens" ofrånkomliga samtidighet med "singulariteten" utgör varken mer eller mindre än en fullständig självklarhet för mig... Samt således alls ingenting "bortom det föreställningsbara"...


PeterK skrev:Själv har jag inga problem med det där; i själva verket är det vad som i olika sammanhang omnämns som "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" vi här talar om. Men det begriper varken du eller de flesta av din egen tid.

Helt korrekt.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Ja, men det vill till att förstå hur "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" förhåller sig till den "timlighet" som således uppenbarar sig i form av de "sinsemellan kontrasterande samt härvid i "tid", "rum" och "tillstånd" framträdande "upplevelseobjekten" jämte den "dynamik", "rörelse" eller "omvandling" dessa ofrånkomligen är invecklade i, för att överhuvudtaget förstå vad man pratar om... Ja, du förstår väl, Pilatus, att man för att alls förstå sig på de enskilda (del-) objektens eller (del-) företeelsernas måtte förstå sig på ett allt övergripande samt härvid allt förklarande sammanhang, till vilket man kan logiskt följdriktigt relatera del-aspekterna. Eljest vet man ju inte, vad dessa egentligen står för... Utgör de exempelvis blott uttryck för "objektiva krafters tillfälliga spel", eller utgör de rentav uttryck för ett allt övergripande levande väsen... en Gudom...? Ja, utan att begripa något rörande det allt övergripande sammanhang, som ju "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" ofrånkomligen utgör, så förstår man ingenting av det där. Trots att detta ju ändå utgör själva grunden för all existens... Varvid man med rätta kan betraktas som ett — "kosmiskt sett" — "sovande" eller "medvetslöst" väsen... dvs, ett väsen som egentligen inte vet nästan någonting av i längden hållbar vikt, rörande överhuvudtaget någonting... Också "korrekt" uppfattat..? Men om inte, så rätta mig gärna där jag har fel... Men, vänligen; då inte medelst nya icke underbyggda påståenden, utan via i hållbara grunder följdriktigt förankrade logiska utredningar... varvid jag inte behöver stå eller falla med vad du bara har för dig... En schysst deal, väl...?

PeterK skrev:Hursomhelst; "evigheten", [...] Men om det inte fanns någon utsträckning i "rummet" så fanns det heller ingen "tid".

En tidpunkt då ingen rumtid fanns ligger litet utanför vad någon kan modellera.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Ja, och av den enkla anledningen, att någon sådan tidpunkt överhuvudtaget inte kan existera. Varvid man inte kan hänvisa till någon sådan "före" "rumtidens" existens. Och om man nu inte kan detta, eftersom det inte existerar något "före" eller "innan" "rumtiden" existerar, så följer ju i alla fall för den någorlunda normalt tänkande människan, att "rumtiden" alltid existerat. Samt att denna då ofrånkomligen är "samtida" med "singulariteten"...

PeterK skrev:Vilket i.o.f.s. vid ett ytligt påseende kan tyckas rimma med tesen att "rumtiden" skulle ha uppstått. Men — vilket man tydligen totalt missat [...]

rumtid = tre rumsdimensioner + tid
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Ja, precis — vilket du kanske märkt att även jag hållit mig till..?

PeterK skrev:[/i][/b] Och då stämmer min "livsanalys" mycket bättre med de verkliga förhållandena, än denna s.k. "big bang" -teori.

BB är en teori om hur det startade, om det verkligen motsvarar verkliga förhållanden är inte möjligt att kontrollera. Om teorin inte motsäger sig själv och förklarar hur universum utvecklas steg för steg så är det bra nog.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Tjaaa...vad äger det för vetenskaplig relevans att ställa upp "teorier" vars sanningshalt man menar sig inte kunna kontrollera...? Hör inte slikt mera hemma i fantasins stor byrålåda...?

Nåväl; om ni inte du kan kontrollera sanningshalten i vad du påstår, så kan jag det. Nej, bara för att man själv inte kan en sak, behöver detta inte utesluta att andra skulle kunna det... Så säger du..: »Om teorin inte motsäger sig själv och förklarar hur universum utvecklas steg för steg så är det bra nog.« Men nu gör den ju det..; dvs, den stipulerar dels att "singulariteten" är "tidlös" och "rumlös" (vilket betyder att den alltid funnits, att den finns i detta nu, samt att den alltid kommer att finnas — varvid den mera liknar "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" än det obegripliga "något" du föreställer dig existera — som du själv säger — "bortom det föreställningsbara"). Men samtidigt stipulerar den att "rumtiden" har "uppkommit" samt att denna härvid är av en viss "ålder" — vid dags dato 13,8 miljarder år. Men på vad sätt, kan något ha en "viss ålder" utan att relatera till en "tid" före denna "ålder"..? Om nu "singulariteten" är "tidlös" varvid den inte äger någon i "tiden" befintlig "början" eller "slut" samt härvid "evig", så spelar det ju ingen roll om man menar "rumtiden" vara "1 sekund" gammal eller av en ålder som bäst uttrycks i termer av "omätliga eoner av tid". Eftersom ingenting kan förhålla sig kvantitativt till "evigheten/oändligheten" så kan inte en mindre kvantitet av någonting förhålla sig annorlunda i relation till "evigheten/oändligheten" än en större kvantitet. Något som lätt inses av en själv, i den mån det inför en själv inte ligger "bortom det föreställningsbara", att tänka sig en expedition utgå för att komma till den "evighetens gräns" som överhuvudtaget inte existerar: varvid det inte spelar någon roll, i vad mån man gått 3 meter, 3 miljoner kilometer, 7 x 77 ljusår, eller 7 x 77 miljarder ljusår, eller — för den delen — 7 x 77 upphöjt i "X" ljusår; så länge vi talar om siffertal, samt härvid om olika kvantiteter av någonting (i detta fall rumslig utsträckning), så har vi ändå inte kommit den för "oändligheten" obefintliga gränsen för dennas förekomst, det minsta lilla fjät närmare. Nej, "hur långt" man än förflyttar sig, så har man inte kommit "vad som överhuvudtaget inte existerar" varken ett steg eller "miljarder upphöjt i miljarder upphöjt i miljarders miljarder ljusår" närmare. Och detta helt enkelt därför att överhuvudtaget ingenting kan på något vis relatera till "vad som alls inte finns till", samt som härvid överhuvudtaget inte "kan" nånting — allra minst "förhålla sig till något". Och att "it takes two to tango" vet säker Pilatus av egen erfarenhet...

PeterK skrev:Något som via min "livsanalys" visas vara "det levande väsendet" som i "tiden", "rummet" och "tillstånden", upplever sig självt. [...]

Jag förstår att du talar om något helt annat här, än en teori om universum och dess tillkomst.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Ja, precis..! Jag behöver inte spekulera i termer av "teorier", eftersom jag i motsats till "naturvetenskapen", vilken uteslutande kan utgå ifrån observationer i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", samt härvid av "sinsemellan kontrasterande" — och då ofrånkomligen begränsade — "upplevelseobjekt" i "vad/hur forskaren upplever", vilket med nödvändighet utgör "det för den naturvetenskaplige forskaren okända", eftersom denne/denna inte säkert vet huruvida han/hon upplever "för evigt" eller blott under "en begränsad tid", samt som denne/denna forskare till yttermera visso inte heller vet att relatera observationerna av de i "tiden" och "rummet" befintliga upplevelseobjekten till "ett allt övergripande samt då allt förklarande sammanhang (vilket ju är svårt att göra, i den mån man inte förstår sig på nämnda "sammanhang", utan blott ser detta som en slags obegriplighet "bortom det föreställningsbara")... ja, jag behöver således inte på detta "naturvetenskapliga vis" spekulera i termer av "teorier", eftersom jag istället för att basera min analys av sakernas tillstånd på relativiteter samt härvid på "det för naturvetaren okända", baserar denna på vad som utgör en såväl för mig själv som för varje annan forskare absolut oavvislig realitet, nämligen att jag/vi alla upplever något — egalt vad — samt att jag/vi alla härvid besitter en "upplevelseförmåga". Vilket betyder att jag istället för att ägna mig åt "spekulation" — vilket är det rätta ordet för "teorier" — kan ägna mig åt sådant som är hundraprocentigt sant, i det detta ofrånkomligen, antingen utgör en absolut oavvislig realitet för varje forskare utan undantag, eller så utgör det en absolut ofrånkomlig konsekvens av en sådan absolut oavvislig realitet. Varvid jag rör mig inom ramen för de verkliga förhållandena, istället för inom ramen för de fantasier "naturvetenskapen" kallar "teorier", men som intet annat är än ren och skär spekulation... (och detta i synnerhet i den mån man menar spekulationerna ifråga ligga bortom varje reell möjlighet till saklig verifikation)

Ja, såtillvida snackar jag om något helt annat, än — som du säger — "en teori om universum och dess tillkomst". En "tillkomst" som till råga på allt aldrig kan ha ägt rum...

PeterK skrev:Så säger du beträffande min demonstration av "punktens" avsaknad av varje "utbredning" i "rummet"..; att »den analogin kan vi ju kvickt glömma. [...]

Jag har inte något ytterligare att tillägga.

PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Nej, tror jag det... Det du uppenbarligen menade att vi "kvickt kan glömma", var ju följande (varvid är lätt att förstå varför du vill "glömma" detta så fort som möjligt ,o)) Skrev således: »Ja, här snackar man om sådant man uppenbarligen inte har en aning om; för det första: en "punkt" kan inte dvälja överhuvudtaget någonting i "tid" eller "rum" befintligt, eftersom en punkt inte har någon utsträckning i varken "rum" eller "tid". Om du exempelvis tänker dig en roterande skiva, vilken roterar kring en "mittpunkt". Så upplever du härvid — förståeligt nog —visserligen ett slags "centrum", kring vilket skivans delar roterar, varvid de alltså är inbegripna i en kretsloppsrörelse kring denna "mittpunkt". Men "mittpunkten" kan aldrig medverka i rotationen eller ens utgöra del i den i sammanhanget ”roterande materien”. Ty, om så varit fallet hade ju denna "mittpunkt" i strid med all logik varit inbegripen i skivans roterande rörelse, vilket i sin tur inneburit att ”en del” av "mittpunkten" hade rört sig i diametralt motsatt riktning mot ”en annan del” av densamma, varvid denna föregivna "mittpunkt" inte alls utgjort någon "mittpunkt" utan bara en större eller mindre utbredning i tiden och rummet. Vilken i sin tur hade förutsatt en ”ny” mittpunkt, osv. I all oändlighet. OK..? Något som betyder att Big Bang, redan där strider emot vett och sans. Men om man nu vill påstå att denna "mittpunkt", faktiskt inte existerat i termer av "tid" & "rum"; ja, då hamnar man ju ännu mera i klistret (om man nu kan "hamna ännu mera i klistret", än vad man redan gjort). Och detta eftersom man härvid — sig själv tydligen helt ovetandes — förutsätter att det inte existerat någon "tid" före "rumtidens" uppdykande på arenan. Vilket ju går stick i stäv, med påståendet att "rumtiden" har en "början" (man stipulerade ju att »rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang)«.

Ja, att vad som har en "början" i "tid" och "rum" förutsätter "tid" i vilket denna "början" äger rum (tänk på "Bild 1" respektive "Bild 2" ovan), måtte väl alla moderna människor åtminstone ha en chans att förstå om de funderar lite på saken. Samt härvid begrundar det faktum, att en "början" som inte föregås av en eller annan "tid" ju inte kan ha "börjat" efter någonting annat existerande, eftersom den "tid" det skulle ta mellan dettas existens respektive nämnda "början" ju inte kan ha tagit någon tid. Varvid företeelserna ifråga, intet annat kunnat, än vara exakt samtida. Vilket jag hela tiden alltså sagt... (...ja, jag kan förstå om du "kvickt vill glömma detta"...)

PeterK skrev:Ja, jag skrev ju rörande den roterande skivan"..: [...]

Expansionen sker ungefär likformigt i alla riktningar, det unga universum beskrivs som homogent och saknar struktur.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Ja, men detta ändrar ju inte på vad du kommenterar, nämligen min logiska slutsats att "rumtiden" inte kunnat existera "efter" någonting annat, eftersom den "tid" som i så fall hade utgjort ett "före" inte existerar. "Tiden" är ju till blott i "rumtiden" själv...

PeterK skrev:"Rumtiden" är helt enkelt ett "parallell-fenomen" till "singulariteten. Vilket jag tycker varje vuxen människa som åtminstone hjälpligt sätter sig in i saken, måtte kunna begripa.

Jag har redan kommenterat detta.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Det må vara hänt. Men du har inte gjort det, på något sätt som på sakliga grunder undanröjer vad jag här säger... men du kanske håller med om detta, när det kommer till kritan...
PeterK skrev:Så säger du vidare..: »Det finns inte några iakttagelser som kommer i konflikt med teorin. [...]

Jag tvivlar inte på att du skulle ha funnit sådant som du bedömer som inkonsekvenser inom teorin. Jag känner bara inte till någon som har en teori med större förklaringsvärde, eller som anser att teorin har allvarliga brister.
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Men på vad sätt kan du själv frånkänna teorin ifråga "allvarliga brister", om det nu inte finns någon möjlighet att vetenskapligt verifiera densamma (ja, du skrev ju själv »BB är en teori om hur det startade, om det verkligen motsvarar verkliga förhållanden är inte möjligt att kontrollera«). Men för att en utsaga skall ha vetenskapligt värde, måtte den ju kunna vetenskapligt bedömas, samt på hållbara grunder härvid kunna antingen verifieras eller avvisas... det är väl ett vetenskapligt minimikrav... (i varje fall i min värld, är det så...)

Sedan är det ju också faktiskt så, att i den mån du inte kan styrka att den av mig påvisade fundamentala inkonsekvensen att tillmäta "rumtiden" en "början" samt härvid "singulariteten" ett "slut", inte är någon "inkonsekvens" (ja, "singulariteten" kan ju inte ha något i "tiden" befintligt "slut", eftersom denna öht inte är närvarande i "rumtiden"), så kan du ju knappast påstå att du inte känner till någon "som anser att teorin har allvarliga brister". Men du kanske inte räknar mig till "någon"... (men vad är det, i så fall, för still... ...egentligen...??)

Dessutom; då ju varken "rumtiden" eller "singulariteten" kan vara behäftade med övergripande "början" och därmed "slut", så stämmer ju min "livsanalys" till punkt och pricka med detta, varvid denna måtte utgöra en mycket bättre analys av förhållandena ifråga, än den BB-teori som åtminstone för din del måtte inskränka sig till vad som inte kan kontrolleras jämte vad som ligger "bortom det föreställningsbara"... ...är det i själva verket inte så, att du egentligen inte vet så mycket varom du talar... inget brott, förvisso, men kanske inte så bra att para med en attityd som tycks bemöda sig att signalera motsatsen...

PeterK skrev:Vidare säger du..; »Det innebär inte att man därmed säger att BB är oföränderlig och inte kommer att ersättas i framtiden av en mer korrekt Standardmodell.« Nej, tacka tusan för det..! [...]

Invektiv saknar mening, det du skriver uttrycker ogillande, inte mer!
PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Så du tycker mitt uttryck "Tacka tusan för det" är något att bråka om...? Samtidigt som du uppenbarligen inte anser mig ens vara "någon"... ...varvid jag inte ens skulle vara "luft" för dig... ...saknar du allt sinne för proportioner...? Är det — dessutom — angelägnare för dig att gnälla över uttrycket "tacka tusan för det!", än att kontrollera (ja, detta kan faktiskt kontrolleras i motsats till den BB-teori du förespråkar fastän du menar att dess överensstämmelse med de verkliga förhållande inte kan kontrolleras) i vad mån uttrycket ifråga kan vara berättigat..?

PeterK skrev:Så sa jag: »Och om nu "rumtiden" — såsom det naturvetenskapliga etablissemanget uppenbarligen tror — hade haft en "början", låter vi denna sträcka ha en "början". [...]

Om jag skall recensera din stil så anser jag att den är trist, affekterad och ogillande. Om några verkliga argument förts fram mot Standardmodellen så ligger det mest i att du ser på frågan utifrån andra premisser. Det är förstås helt ok.

PeterK (tisdag 26 augusti 2014): Väldigt vad du börjar fokusera på mig som person, här. Det är väl ändå vad jag säger som är av intresse..? Sedan så gäller mina argument rörande omöjligheten för såväl "rumtiden" som "singulariteten" att begränsas av någon övergripande "början" respektive "slut", gäller BB-teorin såväl som andra föreställningar som rör förhållandena ifråga. Varvid det inte existerar nån slags "all kritik automatiskt undantaga "premisser" — varken i BB-teorin eller annorstädes. Du får helt enkelt finna dig i att de verkliga förhållandena städse klappar på din port, samt att det i vetenskapliga sammanhang överhuvudtaget inte existerar någon "skyddad verkstad" där man kan drömma om sina favoritföreställningar utan att behöva svar för överhuvudtaget någonting... nej, den ansvarslösa barndomen är förbi; nu gäller vuxenlivets bistra verklighet... (men är du schysst mot mig, då kan räkna med att jags är schysst mot dig... ;o)

Vänligen/ PeterK


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster