reflex skrev:
Man finner själv den andliga föda som passar ens kynne bäst och de behov man har. Jag är också nöjd med att leva bara en gång och ser evigt liv snarare som en förbannelse. Dock håller jag för sannolikt att jag och alla andra har ett evigt liv vi inte kan fly från. Inte ens buddhismen kan erbjuda en flykt från det.
Sannolikt? Vad grundar sig den "sannolikheten" på?[/quote]
Har svårt att tro att de egenskaper vi har och det öde vi har bara beror på genetiken och slumpen, och helt kan "förklaras" via dessa faktorer, utan både karmalagen och reinkarnationsprincipen kan förklara både vilka vi är och vårt öde.
Å andra sidan är jag förtjust i slump och oförutsägbarhet, både i livet och i mitt skapande.
Så egentligen vet jag inte. Gud är förmodligen begiven på roulette, även den ryska varianten. Om hen finns tror jag inte de religiösa vill möta hen annat än i förklädd form.
Sedan kan man undra om inte det mesta av människans andlighet är beroende av språket. Hur andliga vore vi utan det? Tänkande utan språk är nebulosariskt och lättflyktigt.
Min egen s.k. själ eller medvetande upplever jag mest som ett slags tomrum, en potentialitet, en stillhet. Ploppar upp lite känslor och tankar då och då plus det jag upplever med mina sinnen. Förmodligen ingen större skillnad om det helt skulle släckas ner.