Kråkfåglar - råkor

[Algotezza]

Kråkfåglar tilltalar mig, i synnerhet råkor, den skånska slättfågeln. I fjol lade jag märke till på våren ungefär vid denna tid att det fanns många äldre råkor i farten, vilka känns igen genom ett slags haka under näbben, något som unga fåglar saknar. Under sommar, höst och vinter var de försvunna men nu är de tillbaka. Varför ser de ut som de gör med näbben? Varför försvinner de? Andra fågelintresserade kan bekräfta mina iakttagelser.


IMG_3725 by Göran Egevad, on Flickr

Gammelråka

[Conocimiento]

Ja, kråkor, råkor och skator är intressanta fåglar, och väldigt intelligenta ska tilläggas. Jag finner dem fascinerande, men är ingen expert. Mitt värsta minne jag har är att jag under tonåren råkade döda en skata efter ett lobbkast med en sten, som överraskande träffade skatan (de brukar ju flyga iväg; och att jag ens träffade den från hyfsat avstånd var en bragd i sig). Det var på ett stort fält med träd på avstånd från varandra. När skatan var död så blev det oroligt i träden och luften, ty massor av andra skator lät och flög emellan träden fram och tillbaka. Jag kände mig iakttagen, utpekad och hotad av skatorna som fyllde skyn. Jag cyklade iväg fort och känner fortfarande skuld över skatans död.

För övrigt, råkan på bilden ser ut som The Knife med masker på:

[Algotezza]

Skator är social och håller reda på varandra, liksom andra kråkfåglar. Gråsparvar är flockdjur - och tjattrar väl tillsammans vid ett hot men jag tror inte de på samma sätt håller reda på varandra.

Här är en video från något år sedan när tiotusentals råkor och kajor kretsade över vårt hus en morgon i mars.

[Conocimiento]

Tjusigt!

Jag brukar ofta se, runt sen vinterperiod, kråkor/råkor flyga omkring i svärmar, ofta i något form av mönster. Det finns en del höghus i området, vilka de landar på. Det är vackert att se.

[Illusionen]

"OSS KORPAR EMELLAN"
Vi har gott om korp här norr om Mälardalen, och den har blivit något av en favoritfågel för oss.
Det är fascinerande, kloka, nyfikna, kraftfulla och vackra fåglar, som snabbt lärt sig att jag och min
hund Jeppe tillhör ett ofarligt släkte, som man kan ha lite skoj tillsammans med.
Korpen har en förvånansvärt rik repertoar av läten varav några är melodiska och klangfulla.
Varje dag under promenaderna i skogen kommer de flygande och cirklar ofta på låg höjd över oss,
samtidigt som vi utbyter hälsningsfraser på typiskt krax-maner. Om vi befinner oss långt från korpen
räcker det med några få lockljud, så kommer den flygande för att kontrollera att allt är i sin ordning.
Ibland ger korparna ifrån sig melodiska "kluckljud", som höjer stämningen i konversationen oss emellan.
En lycklig korp kan få för sig att rolla på de mest märkliga och imponerande sätt, samtidigt som den
kluckar som en bleckburk. De är då helt oemotståndliga i sin vilda charm, och det går inte att låta
bli att skratta åt den livsglädje de visar prov på. När man ser en stor korp på nära håll i solsken,
med dess skimrande ”korp-svarta” fjäderdräkt, och kan beundra denna ”sociala” akrobatik, är det
lätt att förstå fågelns framträdande plats inom mytologin.
Det är en fågel som i folktron både fått representera visdom och död.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=6BdiW9Fol4s