Illusionen skrev:Om tid är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, vars existens kräver materia, är det då förenligt med vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och i avsaknad av materia ?
Du talar om två tidsbegrepp ovan, hur vi förnimmer tid (närvaron av ett subjekt) och tid som inte är beroende av ett subjekt. Vi har redan härlett tid som något som utgår från termodynamikens lagar, energins tendens att sprida ut sig och slutligen restera i värme. (Observationer från ångmaskinstiden.) Allt detta är objektivt och kan studeras i ett makroperspektiv. Metoden för denna observation är bakåtseendet, vi ser hur det en gång var, hur galaxer bildades, hur universum expanderade och att vi inte kan se universums yttre konturer (hubblesfären).
Illusionen skrev:När Kant kom till slutsatsen att tiden och dess gång inkl rummet, är subjektiva "a priori" begrepp
som ger oss möjlighet att begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre
tankevärld, är det en slutsats som förefaller ha visst stöd i Delta-konceptet, ...
Nej jag tror inte det var vad Kant menade med sina åskådningsformer.
Enligt Kant kommer alltså våra föreställningar om rum och tid inte från sinnena, utan de är något som vårt eget medvetande tillfogar; vi kan inte låta bli att göra det, eftersom vårt förstånd nu en gång är så funtat som det är; och gjorde vi det inte, skulle vi inte ha erfarenhet, vi skulle bara vara bombarderade av kaotiska sinnesintryck. Ref. P.O. Samuelsson
Med andra ord, det är en sak hur vi ser på vår verklighet och en annan vad som är vår verklighet.