Våg-partikeldualitet kritik

[Smisk]

Är det någon fysikpassionerad här?

Jag har en fundering kring ljusets våg-partikel dualitet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5g-partikeldualitet

Jag tror inte att denna stämmer faktiskt.

Om vi leker med tanken att vi försöker förstå rummets natur. Låt oss säga att rum är helt och håller ett medium genom vilket händelser uttrycker sig. Allt som uttrycker sig som händelser av och hos själva rummet gör så genom att det förändrar sitt tillstånd. Gravitation är skillnaden mellan olika tillstånd hos rummets utsträckning och när ett föremål kröker rummet följer från detta att händelser i rummet påverkas. Ju "närmre" föremålet ju mer krökt är rummet och ju längre bort ju mindre är krökningen.

Om en händelse som inte kröker rummet alls, såsom en elektromagnetisk förändring, kommer den att följa rummet helt. Om rummets natur då är precis samma som vilken vågfunktion som helst då kommer denna händelse att följa den vågen.

Min slutsats är att det inte är ljuset som har en partikel/våg natur utan att det är rummet som har vågnatur, punkt. Det är inte ljusets hastighet vi kan mäta, det är alltid rummets. Det är rummets beteende vi mäter genom att följa hur ljuset följer rummet.

Placerar vi objekt i rummet följer rummet objekten. Aktiverar vi elektromagnetisk energi i rummet ser vi hur "rummet ser ut" genom att vi kan betrakta och mäta ljusets väg. Den ser ut som en partikel om vi zomar in på händelsen "som en partikel" men då rummets egenskaper är som vilka andra vågfunktioner som helst är det rummets egenskaper som visar oss partikelns rörelse då den följer rummet 100%.

Elektromagnetisk energi är med andra ord något som "sitter i rummet". Det är där "rummet ÄR händelser". Det är därför rummets hastighet och ljusets är exakt samma. Släpper jag en sten i ett stilla vattendrag ser jag hur vattnet rör sig genom att vågorna följer vattnet som följer rummet. Aktiveringen av ljus är där rummet fått energi och därför visar sig.

Ljus är rum i rörelse av energi.

Det finns alltså ingen partikel/våg dualitet utan ser ut så när vi tror att det är fotoner vi mäter beteendet hos och inte rummet.

Vet ni mer om detta eller kan motbevisa det? (utan matematiska formler som inte har med vetenskap att göra enligt mig).

[Esther]

Är det någon fysikpassionerad här?

Jag har en fundering kring ljusets våg-partikel dualitet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5g-partikeldualitet

Jag tror inte att denna stämmer faktiskt.

Om vi leker med tanken att vi försöker förstå rummets natur. Låt oss säga att rum är helt och håller ett medium genom vilket händelser uttrycker sig. Allt som uttrycker sig som händelser av och hos själva rummet gör så genom att det förändrar sitt tillstånd. Gravitation är skillnaden mellan olika tillstånd hos rummets utsträckning och när ett föremål kröker rummet följer från detta att händelser i rummet påverkas. Ju "närmre" föremålet ju mer krökt är rummet och ju längre bort ju mindre är krökningen.

Om en händelse som inte kröker rummet alls, såsom en elektromagnetisk förändring, kommer den att följa rummet helt. Om rummets natur då är precis samma som vilken vågfunktion som helst då kommer denna händelse att följa den vågen.

Min slutsats är att det inte är ljuset som har en partikel/våg natur utan att det är rummet som har vågnatur, punkt. Det är inte ljusets hastighet vi kan mäta, det är alltid rummets. Det är rummets beteende vi mäter genom att följa hur ljuset följer rummet.

Placerar vi objekt i rummet följer rummet objekten. Aktiverar vi elektromagnetisk energi i rummet ser vi hur "rummet ser ut" genom att vi kan betrakta och mäta ljusets väg. Den ser ut som en partikel om vi zomar in på händelsen "som en partikel" men då rummets egenskaper är som vilka andra vågfunktioner som helst är det rummets egenskaper som visar oss partikelns rörelse då den följer rummet 100%.

Elektromagnetisk energi är med andra ord något som "sitter i rummet". Det är där "rummet ÄR händelser". Det är därför rummets hastighet och ljusets är exakt samma. Släpper jag en sten i ett stilla vattendrag ser jag hur vattnet rör sig genom att vågorna följer vattnet som följer rummet. Aktiveringen av ljus är där rummet fått energi och därför visar sig.

Ljus är rum i rörelse av energi.

Det finns alltså ingen partikel/våg dualitet utan ser ut så när vi tror att det är fotoner vi mäter beteendet hos och inte rummet.

Vet ni mer om detta eller kan motbevisa det? (utan matematiska formler som inte har med vetenskap att göra enligt mig).

När jag läser dig flyter mina tankar tillbaka till när jag var 20 och läste de Dansade Wu Li mästarna - hade ju pluggat klassisk fysik på NA på gymnasiet men det liksom var mer lockande med att tänka i flera sätt att förstå... Minns just ett experiment som beskrevs där (det är så länge sedan nu så jag minns inte exakt) men det tog upp just detta att ljuset även verkar vara "sökande" i samband med något gallermönster tror jag det var...
Hur som...
Tanken att rummet skulle vara rörligt och ljuset stilla --- tror jag inte så mycket på eftersom rummet är det vi mäter ifrån. Och solen är distans men strålarna verkar "komma hit" och inte vi till dem.
Det som jag tänker på är att jag observerade solstrålarna i somras i ett fyllt glas som var klotformat och det var som --- spridda stjärnljus - spridda ljustgnistror i själva vattnet - de var separerade och enskilda nästintill och glimmande och gnistrade.

Märkligt...

[Smisk]

När jag läser dig flyter mina tankar tillbaka till när jag var 20 och läste de Dansade Wu Li mästarna - hade ju pluggat klassisk fysik på NA på gymnasiet men det liksom var mer lockande med att tänka i flera sätt att förstå... Minns just ett experiment som beskrevs där (det är så länge sedan nu så jag minns inte exakt) men det tog upp just detta att ljuset även verkar vara "sökande" i samband med något gallermönster tror jag det var...
Hur som...
Tanken att rummet skulle vara rörligt och ljuset stilla --- tror jag inte så mycket på eftersom rummet är det vi mäter ifrån. Och solen är distans men strålarna verkar "komma hit" och inte vi till dem.
Det som jag tänker på är att jag observerade solstrålarna i somras i ett fyllt glas som var klotformat och det var som --- spridda stjärnljus - spridda ljustgnistror i själva vattnet - de var separerade och enskilda nästintill och glimmande och gnistrade.

Märkligt...

Va kul att du läst den boken den har jag läst och tyckte mycket om. Gary Zukav är en favorit och den boken va otroligt trevlig. Jag läste flera böcker om kvantfysik när jag va i den åldern med. Jag läste denna med https://en.wikipedia.org/wiki/The_Tao_of_Physics

Det kom ett gäng böcker som försökte överbrygga andlighet och vetenskap. Det finns mycket att säga om det
Men som de kritiska till saken brukar säga så skall man inte försöka förklara något förvirrande man inte förstår med något annat lika förvirrande man förstår ännu sämre.

För att förtydliga min fysikspaning så menar jag alltså inte direkt att ljuset är stilla och rummet rör sig. Snarare är det rummets tillstånd som visar sig där ljuset visar oss det. En foton är alltså en lysande partikel av rum förenklat. Det är "lysande rum" för att ge en bild av det. Ljuset står alltså inte still utan är ett med effekten som skapar vågen hos rummet det följer.

Det finns mängder av youtubeklipp där de försöker förklara partikel/våg dualiteten och många är väldigt krångliga och förvirrande. Tänker du dig att de alla missupfattat rummets natur och att frågan de istället borde ställa sig är "hur fungerar rummet och dess relation till ljuset?" ser det ganska kul ut att de krånglar till det så enormt

Jag tror att det kan vara så att rummet alltid är i total rörelse, alltså att det alltid expanderar från varje punkt i det åt alla andra håll med "ljusets hastighet". Det är universums expansion som är rummets expansion. Ingen information kan färdas snabbare än rummets/ljusets hastighet då rummet är allt fysiskts medium. Det expanderar redan med max hastighet och det enda vi kan göra är att följa det 1:1 och då är hastigheten helt enkelt 300.000km/s-konstant.

Är det verkligen svårare än så?

Det är "partikeltanken" som krånglar till det och att vi tror att det är ljuset som har en hastighet i sig när det är rummet. När vi betraktar rummet som rum går allt ihop men når vi tror att det är en "partikel I rummet" blir vi förvirrade.

Det ser uppenbart ut för mig i alla fall även om det är lurigt att förklara.

[Esther]

Hehe....
Verkligen?!?
Berätta nu för Esther hur det fungerar när expansionen (som då också utvidgar den ekliptiska banan runt solen som vår planet har.... skapar att ljuset som "står stilla" kan "komma till oss här" när vi hela tiden avlägsnar oss.... Borde vi inte ha nått Plutos omloppsbana och vara stelfrusna?


Förlåt, men jag förstod inte riktigt.

[Esther]

Hehe....
Verkligen?!?
Berätta nu för Esther hur det fungerar när expansionen (som då också utvidgar den ekliptiska banan runt solen som vår planet har.... skapar att ljuset som "står stilla" kan "komma till oss här" när vi hela tiden avlägsnar oss.... Borde vi inte ha nått Plutos omloppsbana och vara stelfrusna?


Förlåt, men jag förstod inte riktigt.

Men å andra sidan...
Vid närmare eftertanke så tror jag att det finns en serie bra svar här, som kan hjälpa min nyfikenhet : http://fragelada.fysik.org/index.asp?ke ... +expansion

[Esther]

I samband med trådens ämne tycker jag att fråga och svar 6 i länken är mest spännande.
Och när jag är hemma och har en PC tänkte jag klura lite....

[Illusionen]

Jag har en fundering kring ljusets våg-partikel dualitet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5g-partikeldualitet

Jag tror inte att denna stämmer faktiskt.

Skriver inte längre nya inlägg här på FF, men vill uppmärksamma dig på att ämnet redan
är kortfattat kommenterat i tråden, Vad utgör medvetandets referens?.
Begrepp som skiljer sig åt referensmässigt, kännetecknas av olika ”egenskaper”.
Bl a i inläggen, 27 jul 2015 18:03, och 28 jul 2015 12:41 m fl, förklaras den principiella
skillnaden vid olika bakomliggande referens-perspektiv/alternativ.
ΔØ-reproduktionen beskrivs i tidigare inlägg, som ett balansberoende hållfasthetsproblem.
Det atomärt förnimbara, och ΔØ-reproduktionen (≈ ”ström av partiklar”), resulterar i s k
våg-partikel-dualitet, p g a aktuella referensskillnader.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=bkUq98oiyRc

[Smisk]

Hehe....
Verkligen?!?
Berätta nu för Esther hur det fungerar när expansionen (som då också utvidgar den ekliptiska banan runt solen som vår planet har.... skapar att ljuset som "står stilla" kan "komma till oss här" när vi hela tiden avlägsnar oss.... Borde vi inte ha nått Plutos omloppsbana och vara stelfrusna?


Förlåt, men jag förstod inte riktigt.

Svårt att förklara minst sagt Det är lättare om man kan rita bilder och föra en dialog men lurigt även där. Expansionen är ju som jag trode du kände till något som sker åt alla håll från alla punkter i ljusets hastighet (rummets egentligen). Expansionen av rummet påverkar inte omloppsbanorna då massan hos objekten håller sig samman av det krökta rummet den befinner sig i (gravitationen). Gravitationen ÄR sammanhållandet av rum.

För mig är det uppenbart att rummet är komplext och att expansionen av det är en del av dess natur och att det är svårt för oss att mäta och greppa den. Därför tror jag att vi missuppfattat saken med ljusets natur som sagt och att det är rummets natur vi "ser" när vi betraktar ljusets beteende.

Om någon undrar hur rummets natur fungerar kan de med andra ord betrakta ljus och se hur rummet är uppbyggt. Så som ljus färdas finns rummet där vi betraktar det helt enkelt. Är det verkligen svårare än så är min fråga?

Ingen våg-partikeldualitet, en "tanken på partikel och tanken på våg" förvirring bara.

Det där med "står stilla" och "rörelse" är ju som du bör veta lurigt om du läst relativitetstheori och kvantfysik. Någontings "stilla" och någonting annats "stilla" kan skapa ett rörelsetillstånd när de möts men möts de inte är det inte en rörelse.

Vi har svårigheter med att sätta ihop rumsdimensionerna och tanken av "det lilla" och "det stora" krånglar ofta till det för oss. Zoomar vi in ser vi rummets natur och expansion och zoomar vi ut ser vi dess utsträckning och avstånd. I "det lilla" finns inga avstånd och i "det stora" finns bara avstånd.

Oroa dig inte om det är förvirrande men om någon är insatt i detta och vill tala om detta så är jag tacksam då det är kul och intressant

Det finns gott om info om dessa saker nu i och med youtube men av någon anledning är det få som förstår rummet och tidens natur och det är en enorm förvirring ute i stugorna.

[Smisk]

Tråkigt att du inte skriver här och kan förklara hur du ser på saken. Det är svårt att navigera här och söka i oändligt långa trådar

Det existerar ingen våg-partikeldualitet menar jag då man tror att det är ljuset man mäter när det är rummets egenskaper.
Vi kan leka med tanken att vi inte kan förstå en vattenmassa som en vattenmassa. Det enda vi kan göra är att mäta effekten av den antingen som den påverkar andra saker eller genom att själva påverka den genom att mäta på en partikel hos den. Mäter vi då en partikel hos den kommer den bete sig som tillhörande massan den ingår i och om massan då alltid expanderar med konstant hastighet som en våg kommer den att följa denna våg.

Man behöver inga formler för detta och heller inga referenser till vetenskapliga krångligheter. Är det verkligen svårare än så är min raka fråga?

[Esther]

Hehe....
Verkligen?!?
Berätta nu för Esther hur det fungerar när expansionen (som då också utvidgar den ekliptiska banan runt solen som vår planet har.... skapar att ljuset som "står stilla" kan "komma till oss här" när vi hela tiden avlägsnar oss.... Borde vi inte ha nått Plutos omloppsbana och vara stelfrusna?


Förlåt, men jag förstod inte riktigt.

Svårt att förklara minst sagt Det är lättare om man kan rita bilder och föra en dialog men lurigt även där. Expansionen är ju som jag trode du kände till något som sker åt alla håll från alla punkter i ljusets hastighet (rummets egentligen). Expansionen av rummet påverkar inte omloppsbanorna då massan hos objekten håller sig samman av det krökta rummet den befinner sig i (gravitationen). Gravitationen ÄR sammanhållandet av rum.

För mig är det uppenbart att rummet är komplext och att expansionen av det är en del av dess natur och att det är svårt för oss att mäta och greppa den. Därför tror jag att vi missuppfattat saken med ljusets natur som sagt och att det är rummets natur vi "ser" när vi betraktar ljusets beteende.

Om någon undrar hur rummets natur fungerar kan de med andra ord betrakta ljus och se hur rummet är uppbyggt. Så som ljus färdas finns rummet där vi betraktar det helt enkelt. Är det verkligen svårare än så är min fråga?

Ingen våg-partikeldualitet, en "tanken på partikel och tanken på våg" förvirring bara.

Det där med "står stilla" och "rörelse" är ju som du bör veta lurigt om du läst relativitetstheori och kvantfysik. Någontings "stilla" och någonting annats "stilla" kan skapa ett rörelsetillstånd när de möts men möts de inte är det inte en rörelse.

Vi har svårigheter med att sätta ihop rumsdimensionerna och tanken av "det lilla" och "det stora" krånglar ofta till det för oss. Zoomar vi in ser vi rummets natur och expansion och zoomar vi ut ser vi dess utsträckning och avstånd. I "det lilla" finns inga avstånd och i "det stora" finns bara avstånd.

Oroa dig inte om det är förvirrande men om någon är insatt i detta och vill tala om detta så är jag tacksam då det är kul och intressant

Det finns gott om info om dessa saker nu i och med youtube men av någon anledning är det få som förstår rummet och tidens natur och det är en enorm förvirring ute i stugorna.

Jorå, kände till gjorde jag... men jag kände inte till din speciella syn och förklaring till detta ... nu gör det även det.

Min privata personliga syn på detta du nu refererar till som är en smula bona fide vetenskap --- är att denna vetenskap är lite svår att faktiskt konstatera med 100% säkerhet. Varför tänker jag att det är det?
(Jag menar nu den tänka expansionen som visar sig vara "bäst" när den är helt plan - för då stämmer den bäst med beräkningarna som redan Einstein sa : man tar en RANDOM punkt i ett koordinatsystem och tjafsar på med en herrans massa uträkningar som utgår från denna punkt )

Jo, jag tänker så för att allt där vi själva befinner oss och ska göra dylika beräkningar rör sig i en svindlande hastighet - inte bara jorden runt sin egen axel utan klotet i sin omloppsbana --- det är lite som att avgöra hur fort planeterna rör sig från varandra när man själv är i fritt fall från en skyskrapa och ska beräkna det på vägen ner ----

[Smisk]

Jorå, kände till gjorde jag... men jag kände inte till din speciella syn och förklaring till detta ... nu gör det även det.

Min privata personliga syn på detta du nu refererar till som är en smula bona fide vetenskap --- är att denna vetenskap är lite svår att faktiskt konstatera med 100% säkerhet. Varför tänker jag att det är det?
(Jag menar nu den tänka expansionen som visar sig vara "bäst" när den är helt plan - för då stämmer den bäst med beräkningarna som redan Einstein sa : man tar en RANDOM punkt i ett koordinatsystem och tjafsar på med en herrans massa uträkningar som utgår från denna punkt )

Jo, jag tänker så för att allt där vi själva befinner oss och ska göra dylika beräkningar rör sig i en svindlande hastighet - inte bara jorden runt sin egen axel utan klotet i sin omloppsbana --- det är lite som att avgöra hur fort planeterna rör sig från varandra när man själv är i fritt fall från en skyskrapa och ska beräkna det på vägen ner ----

Jag är är inget fan av krångliga formler eller långa texter och blir för var dag som går mer övertygad om att det är bilder och samtal som ger mig mest Jag kan få ut oändligt mycket mer av att lyssna på Einstein som själv pratar än att läsa massa text om saker.

Jag vet inte hur insatt du är som sagt och jag skall inte säga att jag är det heller egentligen men det finns mängder med youtubeklipp som svarar på var enda fråga jag söker på.

Här är en kort grej som visar exakt vad jag menar med rummets expansion och du kan det säkert:

https://www.youtube.com/watch?v=t9276Lk_Ipg

Tar man ballongmetaforen så är det exakt så jag menar. Har vi en ballong allt som händer "händer på" kan vi säga att ballongen alltså är konstruerad så att den expanderar med rumets hastighet (alltså inte ljuset som man vanligt säger) och att när vi betraktar ljus är det alltså ballongens/rummets yta vi ser och inget annat. Då dess egenskaper och beteende är av vågkaraktär är det en vågfunktion vi betraktar, alltid, och när vi tänker att det är en "partikel" är det allstå snarare en "punkt av rum" vi "ser" SOM ljus.

Du kanske redan är med på tankegången och jag tycker inte den är så krånglig. Jag har inte hört den tidigare och är förvånad över att jag inte gjort det då det då betyder att dualiteten inte är ett problem tänker jag.

Jag såg av någon anledning flera dokumentärer i rad som handlade om tid så som exempelvis ett av de senaste vetenskapens värld och alla är otroligt förvirrade och kan inte förklara vad tid är. Det är för att de inte förstår vad RUM är, det är allt. Tid existerar inte utan de meningstänkande vi själva ser händelser inom och det finns ingen "rum/tid" utan endast rum/händelser.

[Esther]

Jorå, kände till gjorde jag... men jag kände inte till din speciella syn och förklaring till detta ... nu gör det även det.

Min privata personliga syn på detta du nu refererar till som är en smula bona fide vetenskap --- är att denna vetenskap är lite svår att faktiskt konstatera med 100% säkerhet. Varför tänker jag att det är det?
(Jag menar nu den tänka expansionen som visar sig vara "bäst" när den är helt plan - för då stämmer den bäst med beräkningarna som redan Einstein sa : man tar en RANDOM punkt i ett koordinatsystem och tjafsar på med en herrans massa uträkningar som utgår från denna punkt )

Jo, jag tänker så för att allt där vi själva befinner oss och ska göra dylika beräkningar rör sig i en svindlande hastighet - inte bara jorden runt sin egen axel utan klotet i sin omloppsbana --- det är lite som att avgöra hur fort planeterna rör sig från varandra när man själv är i fritt fall från en skyskrapa och ska beräkna det på vägen ner ----

Jag är är inget fan av krångliga formler eller långa texter och blir för var dag som går mer övertygad om att det är bilder och samtal som ger mig mest Jag kan få ut oändligt mycket mer av att lyssna på Einstein som själv pratar än att läsa massa text om saker.

Jag vet inte hur insatt du är som sagt och jag skall inte säga att jag är det heller egentligen men det finns mängder med youtubeklipp som svarar på var enda fråga jag söker på.

Här är en kort grej som visar exakt vad jag menar med rummets expansion och du kan det säkert:

https://www.youtube.com/watch?v=t9276Lk_Ipg

Tar man ballongmetaforen så är det exakt så jag menar. Har vi en ballong allt som händer "händer på" kan vi säga att ballongen alltså är konstruerad så att den expanderar med rumets hastighet (alltså inte ljuset som man vanligt säger) och att när vi betraktar ljus är det alltså ballongens/rummets yta vi ser och inget annat. Då dess egenskaper och beteende är av vågkaraktär är det en vågfunktion vi betraktar, alltid, och när vi tänker att det är en "partikel" är det allstå snarare en "punkt av rum" vi "ser" SOM ljus.

Du kanske redan är med på tankegången och jag tycker inte den är så krånglig. Jag har inte hört den tidigare och är förvånad över att jag inte gjort det då det då betyder att dualiteten inte är ett problem tänker jag.

Jag såg av någon anledning flera dokumentärer i rad som handlade om tid så som exempelvis ett av de senaste vetenskapens värld och alla är otroligt förvirrade och kan inte förklara vad tid är. Det är för att de inte förstår vad RUM är, det är allt. Tid existerar inte utan de meningstänkande vi själva ser händelser inom och det finns ingen "rum/tid" utan endast rum/händelser.

Sant - tiden kan bara finnas i det materiella - dvs rummet.
Det som är lite häftigt apropå Einstein är ju konstaterandet att energi är materia .. ja...

[Pilatus]

... energi är materia ...

Njea, det har väl ingen sagt. Vad som avses är ekvivalens, att ur materia frigöra bunden energi.

Vanligen tänker vi på den starka växelverkan som håller samman atomkärnan och vad som händer då vi klyver uran 235, fission. I princip gäller det alla klyvbara atomkärnor.

Och omvänt kan energi omvandlas till materia, fusion. Att slå ihop lätta atomkärnor till tyngre. Solen är vår närmaste fusionsreaktor. När solen förvandlar väte till helium, frigörs stora mängder energi, i form av ljus, värme och strålning.

[Esther]

... energi är materia ...

Njea, det har väl ingen sagt. Vad som avses är ekvivalens, att ur materia frigöra bunden energi.

Vanligen tänker vi på den starka växelverkan som håller samman atomkärnan och vad som händer då vi klyver uran 235, fission. I princip gäller det alla klyvbara atomkärnor.

Och omvänt kan energi omvandlas till materia, fusion. Att slå ihop lätta atomkärnor till tyngre. Solen är vår närmaste fusionsreaktor. När solen förvandlar väte till helium, frigörs stora mängder energi, i form av ljus, värme och strålning.

Jorå... det finns de idag som påstår det (lägger upp en video senare) men den här artikeln är intressant för den spänner över ett stort fält och är precis.https://www.encyclopedia.com/environmen ... and-energy

[Esther]