Våg-partikeldualitet kritik

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Smisk
Inlägg: 1933
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Smisk » 08 feb 2019 10:45

Pilatus skrev:
Smisk skrev:Tror man att universum expanderar med expansion + c har man fel. Inget passerar c,

Det beror på hur stort universum är, eller hur? Du fantiserar om att universum i sin helhet är synligt, det är det inte. Du får kritisera teorin om att det finns en horisont bortom vilket vi inte kan observera något. Och du förstod tydligen inte det jag skrev om att ingenting kan accelereras till större hastighet än c. Du få presentera ditt bevis, Smisk.


Egentligen har det jag säger inget med allt detta att göra utan är en enkel sak gällande våg-partikelnaturen hos ljus. Den tillhör rummet är tanken, det är allt. Men jag tar gärna detta vidare och är intresserad av hur du och ni andra ser på saker kring detta.

Ingen vet hur universum fungerar helt tänker jag. Jag fantiserar inte att det är synligt i sin helhet, tvärt om. Jag fantiserar att universum är evigt och oändligt. Vad fantiserar du om dessa saker? :)

En modell är att universum alltid expanderar åt alla håll oavsett från vilken punkt man står som betraktare. Inget kan röra sig snabbare än c och expansionen ökar med avståndet från varje punkt och därför får vi en punkt där det ser ut som vi inte kan se längre bort då ljuset inte kan ta sig hit. En horisont. Horisonten är åt alla riktningar oavsett var man befinner sig i ett evigt oändligt universum. Så kan jag fantisera.

Hur ser du själv på det?

Jag tror inte på big bang som en ett skapande av universum i avseendet "allt som är eller kan finnas" och jag tror inte på tid som något i en fast verklighet. Universum är mer dynamiskt och öppet i sättet saker existerar på.

Jag har inte sett några bevis på att universum är slutet, statiskt eller ändligt på något sätt. Big bang som en skapelse av allt som är tror jag inte gäller.

Som du ser det undrar jag om du tänker dig att universum expanderar från varje punkt åt alla håll? Med andra ord, att dopplereffekten kommer visa en rödförskjutning på samma sätt oavsett var man befinner sig?

Du har talat om att hastigheter kan passera c men det kan jag inte se. Expansionen är en där mer rymd tillförs som jag förstår det och därför är det "mer avstånd" och inte "mer hastighet". "ökning av avstånd" + c är inte lika med ökning av c med andra ord.

Men jag kan ha fel jag jobbar inte med detta utan har bara lite intresse för tillvarons upplägg :)

Smisk
Inlägg: 1933
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Smisk » 08 feb 2019 10:57

Algotezza skrev:New age-synen på c är att allt fysiskt rör sig under c - medan c är lägsta hastigheten för andevärlden.


Den vanligaste är nog att den andliga aspekten inte kan betraktas ha varken tid, hastighet eller rum. När vi ser tillvaron som evig och våra Själar som på tillfälligt besök i en mänsklig erfarenhet ser vi tillvaron ur ett andligt perspektiv.

Jag tycker själv att det viktigaste är att förstå att det handlar om perspektiv och mening. Vi är inte så bra på att se en "verklighet som den är" men mycket bra på att fantisera och se meningen "för oss" hos erfarenheten vi har. Ser jag en andlig värld, har jag ett andligt perspektiv. Ser jag en fysisk, har jag ett fysiskt perspektiv. Perspektiv är en möjlighet att se mening först och främst.

Har jag ett perspektiv som inte set något andligt värde av att existera och inte se någon riktig mening i mitt liv är detta hur livet erfars. Jag tror jag har ett pragmatiskt förhållande till detta. Det viktigaste är att experimentera med fler perspektiv och att ge saker olika mening och se vad som fungerar och passar Själen bäst. Det som passar bäst får finnas kvar en stund tills vidare ;)

Jag kommer aldrig fastna i ett enda perspektiv, det är att trubba av Själen. Själen vill vara klar, öppen och tillgänglig här och nu :)

Användarvisningsbild
Pilatus
Inlägg: 16165
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Pilatus » 08 feb 2019 13:42

Smisk skrev:Egentligen har det jag säger inget med allt detta att göra utan är en enkel sak gällande våg-partikelnaturen hos ljus. Den tillhör rummet är tanken, det är allt.

Men förklara då på vilket sätt våg- partikelnaturen hos ljus tillhör rummet.

Tänk dig att du har en Laserpekare och låter dess ljusstråle passera genom mörklagt rummet, tror du då att ljuset representerar en tunn ström med fotoner, eller är det något med själva rummet som gör att vi ser en strimma ljus korsa rummet?
Moderator

Smisk
Inlägg: 1933
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Smisk » 08 feb 2019 17:38

Pilatus skrev:
Smisk skrev:Egentligen har det jag säger inget med allt detta att göra utan är en enkel sak gällande våg-partikelnaturen hos ljus. Den tillhör rummet är tanken, det är allt.

Men förklara då på vilket sätt våg- partikelnaturen hos ljus tillhör rummet.

Tänk dig att du har en Laserpekare och låter dess ljusstråle passera genom mörklagt rummet, tror du då att ljuset representerar en tunn ström med fotoner, eller är det något med själva rummet som gör att vi ser en strimma ljus korsa rummet?


https://en.wikipedia.org/wiki/Double-slit_experiment
https://www.youtube.com/watch?v=uva6gBEpfDY

Ljuset har vågbeteende och partikelbeteende påstås det här. Du är med på detta antar jag?

Är det logiskt tycker du? :)

Varför skulle partiklar ha ett beteende vågor har helt plötsligt?

Deras slutsats är att då experimenten visar detta så är det så ljusets natur är.
Mitt förslag är att det inte är ljusets natur utan rummets.

Det är för mig magiskt hur så smarta människor drar en sådan slutsats. Men jag utgår ifrån att jag har fel då de helt klart är smartare än mig.

Ljuset har som jag menar alltså ingen helt "egen natur" utan följer rummets beteende helt enkelt. En partikel som svänger som om det plötsligt följer en vågfunktion gör så för att rummets vågfunktion visar sig där partikeln följer den.

En laserpekare visar en stråle ljus med pekaren som källa. Att den går dit vi pekar är för att rummet leder den dit av sin natur. Lyser vi med en ficklampa över håligheter kommer det skina igenom dem enligt ett vågmönster. Eller?

Är rummet böjt, som av exempelvis solen, kommer ljuset följa krökningen "rakt" utefter rummet som det relativt ter sig.

Användarvisningsbild
Pilatus
Inlägg: 16165
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Pilatus » 08 feb 2019 17:57

Smisk skrev:
Pilatus skrev:Men förklara då på vilket sätt våg- partikelnaturen hos ljus tillhör rummet.

Tänk dig att du har en Laserpekare och låter dess ljusstråle passera genom mörklagt rummet, tror du då att ljuset representerar en tunn ström med fotoner, eller är det något med själva rummet som gör att vi ser en strimma ljus korsa rummet?

Mitt förslag är att det inte är ljusets natur utan rummets.

suck ...
Moderator

Illusionen
Inlägg: 1034
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Illusionen » 10 feb 2019 17:11

Smisk skrev:Hej Illusionen!

Min grej är enkel, den bygger på att ljusets natur inte tillhör ljuset utan visar oss rummets egenskaper.
Någon som är med på bollen ännu?


Det är inte lätt att förklara aktuella samband så det blir begripligt, så skriver detta inlägg med viss tvekan.
För att hävda något i detta sammanhang behövs det en förankring som redogör för vad resonemanget utgår från.
I mitt inlägg till Anders 30 jan 2019 13:19 skriver jag citat,
”förnimmelse = sidställt perspektiv beroende av MP och DRP.” Detta berör givetvis även ditt "rum" !
För att förstå detta bör man även ha tagit del av följande som är hämtat från sidorna 19 – 20 i mitt koncept.
För att jag skall förstå det du skriver krävs m a o att du förklarar mer detaljerat vad de begrepp du använder
dig av representerar och är förankrade i (= refererar till).
Utan förankring rör det sig tyvärr om ett godtyckligt tyckande.


EXPONENTIAL FUNKTION, y = a^x

Delta-konceptet hävdar och beskriver att de fenomen som kännetecknar vårt medvetande är av exponentiell natur,
p g a de tidigare beskrivna atomära substituten, som vårt medvetande indirekt förnimmer som ”egenskaper”.
Detta är likvärdigt med att den av maskeringsprincipen dolda strukturen utgör BAS för universell balans.
Denna bas symboliseras av e, och inkluderar atomens och G:s strukturella ”axlar” +e, –e, +je och –je.
Relationen mellan fenomenen bör då inkludera funktion av den underliggande basen.
För upprätthållande av BALANS måste således variation av fenomen, alltså exponent, kompenseras av motsvarande
INVERTERAD exponentvariation.
Kännetecknande för exponentialfunktionen, y = a^x, är att y = a^0 = 1 (x=0), vilket kan ses som den vackra
indirekta verifieringen av att universum är något mer än den verklighet vi upplever.
Konceptet utökar basens betydelse till att även ange en strukturrelation och/eller skalfaktorrelation,
genom att i y = ax sätta a = e skriver vi y = ex. Basen e refererar till balansen i universums dynamik.
För att markera att e refererar till universum skriver vi eu.

Från matematiken känner vi till följande för konceptet viktiga samband,
e^y = x skrivs y = e log x vars derivata dy/dx = 1/x 1/x = e^–y
Detta innebär att exponenten y i uttrycket e^y = x, kompenseras med 1/x = e^–y för förändringsbalans.
Förutsatt att vår verklighet är av exponentiell karaktär, så som konceptet hävdar, kräver alltså symmetrisk balans
kring G, i vår s k verklighet, via ”substitutbalansbasen” eu.

Basen e kan även ses som en funktion av ömsesidig reversibel SKALFAKTORRELATION och därav genererad
synkron modulering/demodulering.
Den ömsesidiga skalfaktorn medför att e skrivs ±eu, ±jeu, där ±jeu skapar förutsättning för G-spegling.

Ekvationens riktningskoefficient är 1 vid punkten (0, 1), alltså vid x = 0, vilket överensstämmer med
kravet på ömsesidig synkron växelverkansymmetri i båda riktningarna mellan atomer.
Basen till den exponentiella funktionen, fungerar alltså som en typ av universell REFERENS,
vilket medför att det universellt förekommer något utöver vår verklighet.
Ovanstående utgör indirekt stöd för den tidigare beskrivna maskeringsprincipen.

Exponentialfunktionen har m a o sin grund i våra sinnens interna struktur och den därav uppkomna maskeringseffekten.
Det imaginära härrör alltså från vår oförmåga att ”se” vår egen interna struktur.
Ekvationen y = eu^0 = 1 har således en dubbel atomär bakgrund.

Den universella ”substitutbalansbasen” eu, med förankring i universums totala dynamik och struktur, medför att
våra atomära fenomen får exponentiell karaktär, och att fenomenens dynamik, egenskaper att likna vid derivator,
allt som funktion av universums struktur och dynamik.

När två atomer, A och B, inkl ”verklighet” a och b, växelverkar med varandra sker detta principiellt
förenklat via maskeringsfunktionen och neutralvillkoret, +eu^a = –eu^b, vilket skrivs –eu^a–b = –1 = –eu^0
Den dolda/maskerade interna egenstrukturen symboliseras av –eu
Neutralstatus i position A refererar alltså till exponentiella differensen a–b = 0.
Tänker man till här inses att den verklighet vi förnimmer FÖRMEDLAS VIA DOLD STRUKTUR,
där förnimmelsen upplevs som substitut, TID och KRAFT, för de dolda strukturerna.
A och B verkar därigenom med olika polaritet relativt varandra, p g a SPEGLINGEN via ±jeu, och därutöver
inverterat p g a synkron modulation/demodulation.
Symbolen j, liksom det speglande j/j-navet refererar till detta resonemang och koordinatperspektivet.

Konceptets nästa steg blir att komplettera funktionen y = eu^x så den även innefattar det imaginära.
Detta görs genom att exponenten kompletteras med j enligt y = eu^jx.
Enligt ovan skrivs de ömsesidiga skalfaktorerna som ±eu och ±jeu.
Konceptet visar att de atomära egenskaperna refererar till dessa uttryck, ±eu och ±jeu , medan exponenterna,
som vi kan betrakta som ”mängden” av resp egenskap, är bestämmande för växelverkanfunktionen
egenskaperna emellan.
-.-
Följande stycke är viktigt för förståelsen av växelverkan mekanismen i kapitel 10, och figur 4.
Mekanismen som styr ΔØ, och vxv, kräver att vi studera några exponentiella uttryck.
Då det rör sig om en balansmekanism, finns det skäl för att utgå från ett polärt betraktelsesätt.
Antag att a och b är två olika ”stora” men likvärdiga rum, som representerar olika mängdstrukturer.
Vi tänker oss att strukturerna a och b består av samma ”byggmaterial” men med olika ”densitet”.
Variabeln x representerar rummets koordinat.
Som ett inledande steg på vägen konstaterar vi att om x ≠ 1, och a^x = b^1 så är a = b^1/x
Det innebär att a och b ”verkar” med olika styrka/densitet, vilket vi kallar olika ”viktning”.
För att likställa/vikta a och b relativt varandra, krävs att exponenterna görs lika.

Detta ger x = 1/x, och xMEDEL = √1 = ±1

Resultatet anger sambandet mellan två ”densitetsstrukturer”, och visar hur värdemässig likställighet
uppnås vid två värden på x, nämligen +1 och –1. Detta samband är av fundamental betydelse för
förståelsen av bl a växelverkan och Dubbelreferensprincipen, DRP, vilka beskrivs i senare kapitel.
En viktiga slutsats är att koordinaterna är reella och inverterade ur respektive rums perspektiv.
Här är det alltså viktigt att notera hur tecknet på bas och exponent skiftar/rullar funktionen.

Utökas komplexiteten genom att likställa två uttryck av imaginär typ som a^jx = b och a = b^1/jx
närmar vi oss förutsättningarna för balanskriteriet ΔØ.
Sätts a = b, ger detta –j/x = jx och 1/jx = jx viket ger x^2 = –1 och x = √–1 = ±j
Det som skiljer exponenten för a från exponenten för b är m a o ±j. I det komplexa fallet, med
j-exponent, uppträder koordinaterna skiftat imaginärt och inverterat ur respektive rums perspektiv.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=ljvTwbxrylc

Smisk
Inlägg: 1933
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Våg-partikeldualitet kritik

Inläggav Smisk » 11 feb 2019 08:17

Jag har sagt det som behöver sägas ut några perspektiv och inga fler detaljer behövs tycker jag. Det får nog landa där och jag får tacka för intresset om inte annat :)


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster