Pilatus skrev:Esther skrev:Pilatus skrev:Vetenskapen vet inte i detalj hur liv uppstår.
Så skönt. Då är vi ju överens.
Jag misstänker att det är en högst skenbar samsyn.
Nja, jag tror att den samsynen är på samma bas av förståelsen av fysikens gränser, biologins gränser att kunna förklara något utanför det vi undersöker eller vet.
Så, jag misstänker att även om jag är troende och har ett svar, samt även i detta svar tror mig förstå och veta HUR Gud gjorde - så vet jag ändå inte fullt ut VAD/VEM Gud är fullt ut. Det sista brukar lämna oss människor med samma svar som alla andra - att vi ändå inte
vet...även om jag tror på den jag inte fullt ut känner eller vet exakt vem Han är (kön är lite fel här - men jag säger så för att det sa Jesus om Honom - Fader) --- så, jag tror i stort att vi kan vara ganska överens.
Vi vet inte.
Denna stora ödmjukhet inför livet är alltid fint att ha. För tvärsäkra människor skrämmer mig. De brukar alltid bli fanatiker och påstå de - just de själva - är inte detta.
Så länge människor inte tror sig REDAN ha alla svaren, inte tvärsäkert går ut och lär ut att det FINNS INGEN GUD SOM SKAPAT NÅGOT, eller att FYSIKEN HAR
ALLA SVAREN PÅ ALLT - eller matematiken kan ge oss ALLA svar. Så är vi good.
Det är väl, allt är bra. För så länge man inte tvärsäkert påstår sig vara något, veta något, ha något --- förutom tro (som är tillit och överlåtelse) som människa så kan vi prata med varandra och inte lida av ömsesidig hybris. Det vill säga - ha respekt.
Att visa respekt för andra utan att fördolt se dem som galningar eller tokskallar - är ett sundhetstecken.
Det behöver vi.
Så - för mig är livets uppkomst
att Gud ville det.Han ville detta för KÄRLEKEN.
Den som vi - människan - ska förverkliga.
Då är frågan: gör vi detta?