ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

[hakkapeliitta]

vilket ger √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0



Pax vobiscum.[/quote]
Hur kom du fram till att √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0?

Nu är √X ² = x och √X² ‒ X² = 0 endast om x = 0 eller x = 1.

[Vertumnus]

vilket ger √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0



Pax vobiscum.

Hur kom du fram till att √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0?

Nu är √X ² = x och √X² ‒ X² = 0 endast om x = 0 eller x = 1.[/quote]

Du glömde -1.

X får vara = 0, 1 eller -1 i de fall √X ² = X.

För √X ² = - X fås lösningarna X = 0 och - 1

[hakkapeliitta]

vilket ger √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0



Pax vobiscum.

Hur kom du fram till att √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0?

Nu är √X ² = x och √X² ‒ X² = 0 endast om x = 0 eller x = 1.

Du glömde -1.

X får vara = 0, 1 eller -1 i de fall √X ² = X.

För √X ² = - X fås lösningarna X = 0 och - 1[/quote]
√X ² = - X finns inte med i ekvationen.

[Vertumnus]

√X ² = - X finns inte med i ekvationen.

Nej,det är sannt: X = X. Men X = -1 satisfierar fortfarande ekavationen

[hakkapeliitta]

√X ² = - X finns inte med i ekvationen.

Nej,det är sannt: X = X. Men X = -1 satisfierar fortfarande ekavationen

Det har du rätt i, lite slarvigt av mej.
Intressant veta hur IIlusionen har räknat. Finns nog mer felräknat råkade bara fastna här av en slump.

[Vertumnus]

√X ² = - X finns inte med i ekvationen.

Nej,det är sannt: X = X. Men X = -1 satisfierar fortfarande ekavationen

Det har du rätt i, lite slarvigt av mej.
Intressant veta hur IIlusionen har räknat. Finns nog mer felräknat råkade bara fastna här av en slump.

X = ±√(1 ‒ (V/C)²)

För X = 0 , 1 eller -1 fås V antingen lika med C eller 0

[Vertumnus]

√X ² = - X finns inte med i ekvationen.

Nej,det är sannt: X = X. Men X = -1 satisfierar fortfarande ekavationen

Det har du rätt i, lite slarvigt av mej.
Intressant veta hur IIlusionen har räknat. Finns nog mer felräknat råkade bara fastna här av en slump.

Det vore på sin plats.

[Vertumnus]

√X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0

Hur kom du fram till att √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0?

Nu är √X ² = x och √X² ‒ X² = 0 endast om x = 0 eller x = 1.

Det har gått en månad och vi väntar fortfarande på förklaringen.

[Pilatus]

Det har gått en månad och vi väntar fortfarande på förklaringen.

√X² + (jX)² = X + (jX)² = X − X²

förtydligande: √X², resultatet är bara X, inte ±X, eftersom kvadratroten per definition är den positiva roten.

[Vertumnus]

Det har gått en månad och vi väntar fortfarande på förklaringen.

√X² + (jX)² = X + (jX)² = X − X²

förtydligande: √X², resultatet är bara X, inte ±X, eftersom kvadratroten per definition är den positiva roten.

Men det påstås väl inte heller? X=X och byter förstås inte tecken under operationen.

[Illusionen]

√X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0

Hur kom du fram till att √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0?
Nu är √X ² = x och √X² ‒ X² = 0 endast om x = 0 eller x = 1.

Det har gått en månad och vi väntar fortfarande på förklaringen.

Det horisontella övre strecket i rottecknen försvinner tyvärr när texten kopieras in i inlägget.
I nedanstående text har extra parenteser införts för att undvika missförstånd med anledning av detta.
Effekterna av växelverkans ”ömsesidiga” natur, liksom ”dubbel-rotationen”, utgör viktiga förutsättningar.

MPA–perspektivet, C, växelverkar, VXV, med det ROT-förskjutna MPB–perspektivet, ‒C/j,
vilket ger det, p g a ROT imaginära sambandet,
√[(‒C/j)² + V²] = √[‒C² + V²] = √[‒(C² ‒ V²)] = ± jC √[1 ‒ (V/C)²]

Växelverkan, VXV, vid relativrörelse, V, innefattar då för MP-perspektivet de komplexa sambanden,
±√[1 ‒ (V/C)²] respektive ± j √[1 ‒ (V/C)²], vilket skrivs X = ±√[1 ‒ (V/C)²], vilket då ger
√[X² + (jX)²] = √(X² ‒ X²) = ±√0

Således är relativrörelsen, V, komplext BALANSERAD, via G, ur aktuella MP-perspektiv.
Viktigt att notera är att balanseringen involverar G.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=hHnxOJlvdwU

[Illusionen]

Hur kom du fram till att √X ²+ (jX)² = √X² ‒ X² = ±√0?
Nu är √X ² = x och √X² ‒ X² = 0 endast om x = 0 eller x = 1.

Det har gått en månad och vi väntar fortfarande på förklaringen.

Det horisontella övre strecket i rottecknen försvinner tyvärr när texten kopieras in i inlägget.
I nedanstående text har extra parenteser införts för att undvika missförstånd med anledning av detta.
Effekterna av växelverkans ”ömsesidiga” natur, liksom ”dubbel-rotationen”, utgör viktiga förutsättningar.

MPA–perspektivet, C, växelverkar, VXV, med det ROT-förskjutna MPB–perspektivet, ‒C/j,
vilket ger det, p g a ROT imaginära sambandet,
√[(‒C/j)² + V²] = √[‒C² + V²] = √[‒(C² ‒ V²)] = ± jC √[1 ‒ (V/C)²]

Växelverkan, VXV, vid relativrörelse, V, innefattar då för MP-perspektivet de komplexa sambanden,
±√[1 ‒ (V/C)²] respektive ± j √[1 ‒ (V/C)²], vilket skrivs X = ±√[1 ‒ (V/C)²], vilket då ger
√[X² + (jX)²] = √(X² ‒ X²) = ±√0

Således är relativrörelsen, V, komplext BALANSERAD, via G, ur aktuella MP-perspektiv.
Viktigt att notera är att balanseringen involverar G.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=hHnxOJlvdwU

Glömde säga att det du frågar efter beskrivs mer utförligt i patentansökan.
De som ev önskar ta del av patentansökan kan kontakta mig så sänder jag över texten via e-post.
David har tillgång till texten, så det går ant även att be honom sända över texten.

Följande text utgör ett alternativt och likvärdigt sätt att förtydliga VÄXELVERKAN, med fokus på försök
till mer lättförståelig beskrivning av bakgrund till begreppet RELATIVITET, som ingår i mitt svar på
PRV:s föreläggande.

Inom bl a radiotekniken används spolar, s k induktanser, L, och kondensatorer, s k kapacitanser, C.
Dessa komponenter har en s k impedans, som utgör komponenternas ”motstånd” mot växelström.
Här blir det kanske mer lättbegripligt att uttrycka det som att impedansen beskriver tröghet
mot ”förändring”. Trögheten gäller därmed både för/vid tryck respektive drag.
Koncentrations-differenser i G, ger upphov till fält-flöden som reaktansen fördelar/styr för att
uppnå balans gentemot G, allt ur MP:s perspektiv.
Notera här att reaktansen själv via sin ”form”, L alt. C, representerar en koncentrationsvariant.
I vila (V = 0) råder balans mellan tryck och drag, men då kommunicerande atomer skiljer sig åt 90
grader (kantringskriteriet, j !) uppstår en liten ”ömsesidig” j-fas-differens mellan drag och tryck.
Det är denna differens som enligt konceptet ger upphov till gravitation, utan krav på ”graviton”.

Impedansen benämns reaktans för både induktans och kapacitans. Impedansen för L och C baseras på
naturkonstanterna, εο och μο, och har koppling till beskrivna ”överskott” och ”underskott” inkl ”rotation”.
Impedansen/reaktansen är i sammanhanget viktig då den har balansreglerande egenskaper, bl a för
VXV och 2∆Ø. Reaktansen har m a o en styrande/reglerande flödesfördelningsfunktion.

Kondensatorns, C, energilagringsförmåga bestäms av dess kapacitans som är proportionell mot
kondensatorns yta, A, och omvänt (= inverterat) proportionell mot avståndet, d, mellan
kondensatorytorna.
Kondensatorns reaktans skrivs, XC = 1/ωC = 1/ 2πfC , och i komplex form XC = 1/jωC

Induktansen, L, (≈ spole) har till skillnad mot kondensatorn en koncentrerad lagringsförmåga.
Lagringsformen har en "cirkulär" natur.
Induktansens reaktans skrivs, XL = ωL = 2πfL , och i komplex form XL = jωL

RESONANS kännetecknas av att reaktanserna är lika stora, XC = XL , vilket innebär att 1/ωC = ωL ,
som ger ω² = 1/ CL , som kan skrivas, ω0 = 1/√(LC), där ω0 är SKF-beroende vinkel-resonansfrekvens.
Det innebär att vid resonans ”balanserar” reaktanserna XC och XL varandra i vissa avseenden.

VÄXELVERKAN, VXV, beskriver komplexa VXV-fältsamband mellan skilda MP-förankringar.
VXV innefattar minst två ömsesidigt (”dualistiskt”) samverkande MP-förankringar.
VXV, är referensberoende via MP-förankring, och således ÖMSESIDIG till sin DRP-natur.
Växelverkan inkluderar som modell L och C, där L och C är funktion av MP:s maskeringsstruktur.
Detta kan något förenklat uttryckas som att VXV-sambanden ”förbinder” skilda MP-förankringar.
De skilda MP-förankringarna ”uppfattar” därigenom VXV-sambanden ur skilda ”relativa” perspektiv.
Differensen mellan de skilda perspektiven är p g a G-rörelsemängd inkl cirkulär form komplex.
Differens mellan skilda MP-förankringarna får därigenom karaktär av ”RELATIVT IMPEDANSSKIFT”.
Kännetecknande för VXV är således att reaktanserna XL respektive XC ”skiftar” natur som funktion av MP.
MP:s maskeringsstruktur i G inkluderar SKALFAKTOR-beroende ROTATION.
Det innebär att XL respektive XC är referensberoende, relativt MP-förankring inkl dess ROT-struktur.
De skilda MP-förankringarna ”uppfattar” således olika typ, XL respektive XC, av reaktans.
Förenklat beskrivet, skiftar induktans och kapacitans skepnad, ur de olika MP-perspektiven.

Reaktansen är i fallen L respektive C en funktion av frekvens (rum och tid) samt maskeringsstruktur.
Kopplas spole/induktans samman med kondensator/kapacitans bildas ömsesidigt en svängningskrets.
En elektrisk resonanskrets består i sitt enklaste utförande av en kondensator, C, och en induktans, L.
jωL ...................... Induktans
1/jωC ................... Kapacitans
Svängningskretsen kan vara av två närbesläktade typer, benämnda seriell och/eller parallell typ.
Kännetecknande för dessa svängningskretsar är att impedansen går mot min för serievarianten, och
mot max för parallellvarianten, vid en viss frekvens, den s k resonansfrekvensen, och är funktion av MP.

Resonans ingår som perspektivberoende ingrediens i växelverkan via ∆Ø. De skilda MP-förankringarna
får till följd att resonansen ”uppfattas” ur skilda ”relativa” perspektiv vilket symboliseras via 2∆Ø.
Balanskriteriet, 2ΔØ, anknyter till de elektromagnetiska fälten inkl natur-konstanterna, εo och μo.
εo = Elektriska fältets konstant, (dielektricitet vakuum).
μo = Magnetiska fältets konstant, (permeabilitet vakuum).
Dessa konstanter kan betraktas som de yttersta ”utposterna”, mot det för vårt medvetande okända.

Beskrivet KANTRINGSKRITERIE symboliserar BALANS-kantrings-effekt inom ramen för växelverkan.
Begreppen ”överskott” och ”underskott” är referensberoende och ”relativa” till sin natur.

Konsekvensen av ovanstående är att VXV uppträder som en typ av BALANSERANDE spegling i G.
Den komplexa differensen mellan speglingarna utgör enligt konceptet grund för begreppen RUM och TID.
VERKLIGHETEN refererar därigenom inom VXV till sin specifika MP-förankring, och därav följande, i G,
”motriktat/speglat” eget-perspektiv. De "skalära tänjningar” som beskrivs i konceptet, har sin grund i detta.

Kännetecknande för VXV är att reaktanserna XL respektive XC ”skiftar” natur som funktion av referens.
Det innebär att XL respektive XC är referensberoende, relativt MP-förankring inkl dess cirkulära struktur.
De skilda MP-förankringarna ”uppfattar” således olika typ, XL respektive XC, av reaktans.
Något förenklat beskrivet, skiftar induktans och kapacitans skepnad ur de olika MP-perspektiven.
Detta är av väsentlig betydelse för bl a konceptets beskrivning och tolkning av begreppet RELATIVITET.

I vila (V = 0) är, ur MP-perspektiven, skalfaktor-relationen mellan i/via G vxv-kommunicerande
atomer balanserad. Relativrörelse, V, medför att skalfaktor-relationen störs/rubbas.
Viktigt att notera är att balanseringen av V-störningen involverar G.
Man kan förenklat likna detta vid att G ”komprimeras” av V oavsett V:s riktning/orientering.
Denna komprimering inkluderar såväl linjärt som cirkulärt/roterande metafysiska variationer.
När G komprimeras innebär det att skalan förändras, vilket även gäller begreppet TID.
Det är denna av G-kompression förorsakade skalförändring LT och ESR handlar om.
TID enligt LT och ESR kan i viss mån liknas vid att man likställer äpplen och päron.
Enligt konceptet är det INTE begreppet/fenomenet TID som är RELATIVT, utan det är de
universella basala G-förutsättningarna som ändras ! Hur dessa förutsättningar ändrar karaktär,
t ex vid relativrörelse MOT resp FRÅN (+/- V), ber jag att få återkomma till senare.
Är detta korrekt, innebär det att Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, är en feltolkning.
Så som ESR presenteras i litteraturen, utan reservationer, och utan definition av tid och rum,
kan teorin inte göra anspråk på att vara felfri, vilket borde vara av stort filosofiskt intresse.

I kapitel, 4 MATEMATISKA SAMBAND, beskrivs, med hjälp av Eulers formel/ekvation, citat,
”Kvoten kännetecknas av dubbla vinkeln, 2φ. Vinkeln 2φ utgör grund för det ”virtuella”
”imaginära navet”, ± j, och därav följande/beroende begrepp ”INTERNT” resp. ”EXTERNT”.”

Det ”imaginära navet” formar verklighetens ”nu”. Begreppet RELATIVITET har sin grund i detta.
"NUET", så som det upplevs i den förnimbara verkligheten, är sålunda inte ett ”nu” i absolut bemärkelse.
Det förnimbara/upplevda ”nuet” är enligt konceptet ett resultat av beskriven komplex växelverkan
inkl ovan beskrivet, av MP beroende, reaktansskift. Verkligheten framstår med detta betraktelsesätt
som något som kan liknas vid en ”sidställd kompromiss”, i ett universum vars metafysiska existens och
natur vi enbart kan ana oss till.
Jag kan givetvis ha fel, men mycket tyder på att verkligheten av bl a den orsaken är en illusion.

Det är enkla tankekonstruktioner baserade på detta ”nu” som Lorentz och Einstein använde sig av för att
beskriva begreppet relativitet. och som ger, TV = TO √[1 – (V/C)²], där TV är den långsammare egentid
som anses gälla internt för det iakttagna systemet enligt ESR.

RELATIVITET som begrepp beskrivs i kapitel 16 RELATIVITET, utifrån atomära nu-relaterade begrepp,

RE A-PERSPEKTIV refererande till medelvärdet av ±c : ±jC

√(+C + V)(–C + V) / ±jC = √(‒C² + V²) / ±jC = jC√1‒ (V/C)² / ±jC = ±√[1 ‒ (V/C)²]...... +V

√(+C ‒ V)(–C ‒ V) / ±jC = √(‒C² + V²) / ±jC = jC√1‒ (V/C)² / ±jC = ±√[1 ‒ (V/C)²]..... ‒V

IM A-PERSPEKTIV refererande till medelvärdet av ±jc : ±C

√(+jC + V)(–jC + V) / ±C = √(+C² + V²) / ±C = C√1+ (V/C)² / ±C = ±√[1 + (V/C)²]...... +V

√(+jC ‒ V)(–jC ‒ V) / ±C = √(+C² + V²) / ±C = C√1+ (V/C)² / ±C = ±√[1 + (V/C)²]..... ‒V

IMAGINÄRA NAVET visar här (så som Euler via im-tkn stipulerar) hur ”balansen” kring navet ger skilda
tecken vid närvaro av V, för reellt och imaginärt perspektiv. RELATIV-RÖRELSE, V, påverkar därigenom
MP-förankringens balans-relation till UNIVERSUM, vilket ger VXV ändrade/avvikande förutsättningar.
Notera gärna här att dessa ändrade förutsättningar inkluderar även ROT, t ex SKF-beroende orientering.
VÄXELVERKAN inkl begreppet TID i relation till UNIVERSUM förändras således vid störd BALANS.

Om TID är det individuellt, via MP lokalt i G förankrade fenomen, så som konceptet antyder/beskriver,
säger min intuitiva känsla att det är osannolikt att TID har kapacitet att beskriva UNIVERSUMS sanna natur.
UNIVERSUM är troligen något annat och annorlunda än det våra sinnen förmedlar och förespeglar oss.

VÄXELVERKAN inkl begreppet TID, i vår reella förnimbara, individuellt MP-förankrade verklighet,
kan sannolikt av här angivna orsaker, EJ direkt appliceras i annan MP-förankrad position i UNIVERSUM,
med bibehållna kännetecken och egenskaper.

Begreppet/fenomenet TID skiljer sig därigenom från ESR genom att via MP ha egenskaper beroende av
förutsättningar bestämda av aktuell strukturell MP-förankring i aktuell G-rörelsemängd. TID förekommer
sannolikt därvid i olika av G stipulerade komplexa varianter, baserade på aktuella MP-förankringar i G.

Einsteins speciella relativitetsteori, ESR, och Lorentz-transformationen, LT, härrör båda enbart från
observatörens individuella förankring, och de perspektiv detta erbjuder, samt postulat ang c.
ESR, baseras således enbart på LT och det reella (”förnimbara”) perspektivet ovan, och tar ej hänsyn
till det imaginära navet. Till skillnad från ESR beaktar föreliggande patentansökan det imaginära navet
och därutöver bl a även de ovan beskrivna reaktansskift som följer av MP, G och SKF.

Så som ESR är härledd och beskriven, satt i relation till konceptets resonemang, så förefaller ESR inte
vara komplett. Balans-relationen/beroendet till/av ”mastern” G saknas, vilket innebär att ESR, utan att
vara förankrad på annat sätt än via postulat, urskillningslöst verkar blanda ”äpplen och päron”.

Bengt Hj Törnblom / ”Illusionen”

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=ofKk_Etapq4
Jussi Björling. Svea Rikes stolthet och den bästa tenoren genom tiderna!

[Illusionen]

Föregående inlägg har kompletterats 22 april kl 14:50.
https://www.youtube.com/watch?v=t5zpUnmojq4

[Illusionen]

Xion,

I inlägg den » 08 mar 2023 15:34 i tråden, Vad är tid ? ställer du frågan,
”Hur menar du att det ska gå till när frågan besvaras?”

Svaret du efterfrågar ges mer detaljerat i patentansökan och i mina senaste inlägg i den här tråden.
Ansökan ger en mer fundamental förklaring, så är du intresserad, i så fall, läs gärna och begrunda det
som i ansökan skrivs om resonans och kantringskriteriet ”j”.
Av patentansökan framgår att konceptet atomärt bygger på ett komplext balansresonemang.
Resonemanget resulterar i att UNIVERSUM ur vårt atomära perspektiv kännetecknas av BALANS.
För vidmakthållande av balans krävs någon form av regler-mekanism, det är KANTRINGSKRITERIET.
Kantringskriteriet och dess kantrings-mekanism, ”tipping point”, får till följd att det komplexa ”systemet”
universum på metafysisk nivå, underförstått regler-mässigt är INSTABILT. Instabiliteten ger
OSCILLATION m a o universum befinner sig i ”självsvängning” i det atomära perspektivet.
Oscillationen ger nödvändiga förutsättningar för aktuell flora av SKALFAKTORER, SKF.

För upprätthållande av balans kräver den komplexa svängningscykeln involverande av flera
dimensioner. Resonansens får därigenom en komplex karaktär. Det är resonans som i förlängningen
formar balanskriteriet ΔØ, som via kantringskriteriet ”j” därigenom orienteras flerdimensionellt.
Balanskriteriets sfärisk form representeras av den sammantagna effekten av det flerdimensionella.
Detta ger p g a skiftet olika perspektiv på ΔØ, symboliskt beskrivet som 2ΔØ.
Det är ur detta, via kantringskriteriet ”j” åtskilda perspektiven de elektromagnetiska fälten härleds.
Begreppet TID förklaras och härleds sedan som differensen/radien mellan i 2ΔØ ingående sfärer.

Eulers formel/ekvation och Maxwells ekvationer, i kombination med konceptets principer, beskriver
tillsammans ovanstående.

Observera att allt som skrivs i ämnet saknar grund så länge svar på Citat B saknas.
Det går alltså inte att utesluta att allt i slutänden visar sig vara en atomär ILLUSION.

Önskar dig och övriga en trevlig sommar !

Bengt Hj Törnblom / ”Illusionen”

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=YlGs3Fq ... sg&index=2
https://www.youtube.com/watch?v=vVrwmwg ... 2sj6LXRlIE