ett försök till kritik av deltakonceptet [trådskapare moderator]

[Illusionen]

Mitt tidigare inlägg ang Eulers formel, daterat 05 jan 2024, har kompletterats med följande text,

Uppfattas ”rotationen” som svår att förstå, tänk er då två lika stora cirklar, A respektive B.
Cirklarna får representera perifera cirkulära former av ”tänjningar”.
Tänjningarna är identiska p g a att cirklarna är lika stora i A och B, (SKFA= SKFB).
Det råder m a o en typ av ”tänjnings-balans” mellan cirklarna.
I nästa steg gör vi cirklarna olika stora (SKFA ≠ SKFB), vilket rubbar tänjnings-balansen !
Den uppkomna OBALANS-TÄNJNINGEN resulterar i en FÖRSKJUTNINGS-EFFEKT.
Inom växelverkan” uppfattas” förskjutningseffekten ur skilda ”tänjnings-positioner”, p g a de
individuella MP-förankringarna.
ROTATIONEN kan betraktas som en komplex funktion av detta, vilket Eulers formel inkluderar.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=yBctBEnxKaE

[Illusionen]

EULERS formel utgör en viktig grundsten i konceptet. Av den orsaken är målsättningen att
inlägget avseende Eulers formel, daterat 05 jan 2024, senare kommer att kunna nås från
min hemsida, http://www.deltakonceptet.se

Förslagsvis,
Skriver även på Filosofiforum.se under pseudonym, ”Illusionen”.
För att se ett exempel på inlägg på Filosofiforum rörande konceptet: KLICKA HÄR

Är det OK ?

En fascinerande stämma till en gammal rysk folkvisa som är värd att lyssna på,
https://www.youtube.com/watch?v=DpLhMhSQFi4

[Illusionen]

Tidigare inlägg ang Eulers formel, daterat 05 jan 2024, har kompletterats med följande text.

När VERKIGHETEN beskrivs i matematiska termer används även NEGATIVA TAL.
Var därför observant på hur ”verklighets-graferna” för funktionerna y = e^+x och y = e^‒x
vackert och symmetriskt ”speglar” varandra, och därigenom BALANSERAR varandra.
DubbelReferensPrincipen, DRP, har som funktion att se/känna olika perspektiv.
DRP baseras ÖMSESIDIGT på RELATIVITET i förhållande till observerad REFERENS.
Det är DRP som banar väg för begreppet ömsesidig VÄXELVERKAN.
TECKNEN + och ‒ i exponenterna ovan refererar till hur ”riktningen” mellan perspektiven
är beroende av referens. Tecknen förnims dock inte som lika mycket värda.
Konceptet beskriver hur den, p g a maskerings-principen MP, av atomens struktur ”sidställda”
verkligheten, i matematisk tappning, blandar ”äpplen och päron”, därav förnimmelsens ojämlikhet.
Ljusets hastighet, c, är t ex en konsekvens av den ojämlika relationen mellan ”äpplen och päron”.
Det är denna metafysiska ”hybrid verklighet” som Eulers formel beskriver.
UNIVERSUM är således något annat än det vi förnimmer.

Begrundas detta så finner man att begreppet EXISTENS blir lika undflyende som ”JAGET”.
På köpet infinner sig oundvikligt frågan om verkligheten är en typ av ILLUSION.

Följande deriverings-regler utgör viktiga verifierande matematiska pusselbitar,

x^+n ................ dy/dx = f´ = +n·x^+(n‒1)
x^‒n = 1/x^+n .... dy/dx = f´ = ‒n·x^‒(n‒1)
Relationen x^+n / x^‒n är således +n·x^+(n‒1) / ‒n·x^‒(n‒1) = ‒x^2(n‒1)

Observera här att n = r inte har någon påverkan på relationen !

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[David H]

några snabba tankar,
växelverkan och oscillation, där anar jag paralleller till vad Wittgenstein skriver om i Filosofiska undersökningar.

I mer vardagsspråklig bemärkelse tänker jag att detta handlar om att "inte hålla sig fast i sargen". I stället för att bara hålla fast vid eller bara driva mot ena eller andra polen...så handlar livet i något avseende om att röra sig däremellan (är det inte också detta som yinyang symboliserar?).

Angående "deltakonceptet", där slog mig tanken om att delta är den fjärde bokstaven i alfabetet. Och det fick mig vidare att tänka på Carl Jung som menade att just talet fyra är viktigt. Så som detta citat

The aspect of the world is not one, it is many–at least 16, and you can just as well say 360. You can increase the number of principles, but I found the most simple way is the way I told you, the division by four, the simple and natural division of a circle. I didn’t know the symbolism then of this particular classification. Only when I studied the archetypes did I become aware that this is a very important archetypal pattern that plays an enormous role

Jag började då läsa om det matematiska begreppet "delta", och kunde också konstatera att det har viss koppling till talet 4, eftersom det berör cirklar, och cirklar har alltid 4 huvudsakliga riktningar.

Inom kommunikation verkar talet fyra centralt. Och jag tänkte då på mig som är avsändare, dig som är mottagare, och två ytterligare poler vi behöver förhålla oss till när vi kommunicerar (jag föreslog här Gud och Satan, men det kan omformuleras)

Tänkte jag bara skulle slänga ut några ganska ogenomtänkta tankar och se om jag får respons på det...jag betvivlar inte på om att det finns goda motargument till det jag skriver

[Pilatus]

Jag började då läsa om det matematiska begreppet "delta", och kunde också konstatera att det har viss koppling till talet 4, eftersom det berör cirklar, och cirklar har alltid 4 huvudsakliga riktningar.

Pietro Bongo, var en italiensk matematiker, filosof och teolog som levde på 1500-talet. Han är mest känd för sitt verk Numerorum mysteria, som handlar om numerologi, symbolik och pytagoreisk aritmetik. Han försökte visa att det fanns ett samband mellan de bibliska talen och de naturliga talen. Han skrev också om astrologi, magi och kabbala.

Man kan säga att Pietro Bongo och numerologin var medeltida i den meningen att de var baserade på en mystisk och religiös syn på verkligheten, som inte stämde överens med den nya vetenskapliga och humanistiska kritiken.

Pietro Bongo.jpg (27.94 KiB) Visad 3583 gånger

[Illusionen]

"TIPPING POINT"

Det ni efterfrågar är den ”tipping point” som ger den cirkulära formen dess kvadranter.
Detta beskrivs i kapitel 9, KANTRINGSKRITERIE, ”Avig & Rät”, A&R.

Citerar,

”KANTRINGSKRITERIET utgör en viktig basal ”tipping point”, ingående i en komplex BALANS.
Kantringskriteriet utgör konsekvens av DIFFERENS mellan INDIVIDUELLA MP-förankringar i G.
Kantringskriteriet, A&R, refererar således indirekt även till G.
A&R är m a o den position där förändringstyngdpunkten passerar den gräns där typ av struktur
SKIFTAR p g a BALANSEN så kräver.
Det är detta figur 3 försöker åskådliggöra någorlunda begripligt.

Sammanfattat anger KANTRINGSKRITERIET, ur atomärt perspektiv, principen för en komplex
kantringströskel, s k ”tipping point”, mellan olika struktur-typer av komplex SFÄRISK natur.
Den bakomliggande orsaken härrör från den ”differens/obalans” som de skilda MP-förankringarna
och perspektiven i G förorsakar.
Det som skiljer de olika struktur-typerna från varandra är riktningsberoende SKALFAKTORER.
För att som hjälp ha tillgång till en visuell bild av de metafysiska balansförutsättningarna,
symboliseras de olika sfäriska struktur-typerna av liknelsen ”AVIG och RÄT”.”

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=LHOoJH7W2Lc

[Illusionen]

GRUNDSTATUS, G, mikro – makro – nivå.

Begreppet ETER har en lång historia, som bärande hypotes inom fysiken och filosofin.
Den dominerande majoriteten av dagens fysiker förkastar dock eterbaserade hypoteser, av för mig
okänd anledning.
Grundtillståndet/Grundstatus, G, i konceptets tappning förefaller i stort leva upp till det Einstein
beskrev som ”att relativitetsteorin var helt beroende av någon form av eter”.
Den typ av komplex ”ömsesidig” balans konceptet beskriver med hjälp av DRP och MP är dock
sannolikt unik, och inte en eter i vanlig mening.

I tidigare inlägg ang Eulers formel, daterat 05 jan 2024 beskrivs hur rummets i vissa avseenden
SYMMETRISKA egenskaper är en atomär ledtråd som antyder att den CIRKULÄRA formen
är av fundamental betydelse för såväl konceptet som VERKLIGHETEN.
Den cirkulära formens symmetri återfinns t ex såväl hos cirkelns/sfärens omkrets, yta som volym.
Gemensamt för dessa cirkulära varianter är att symmetrin kvarstår vid förändrad storlek.
Föreliggande inlägg vill uppmärksamma att det sannolikt i detta fall inte skiljer principiellt mellan
grundläggande och övergripande förutsättningar. Den cirkulära formen kan m a o ”skalas upp”
och även tillämpas som en balansrelation gentemot det överordnade UNIVERSUM.

Resonemanget som följer påminner om Arkimedes princip som beskriver den kraft som påverkar
ett föremål som sänks ned i en vätska. Här är det VÄXELVERKAN som omges av UNIVERSUM.

GRUNDSTATUS beskrivs i kapitel 6, via DRP som ±G.
Refererande till MP och ”ROT-tänjning”, erhålls √ (+jG / ‒jG) = j (imaginärt)
Detta antyder att symmetrin kvarstår vid förändrad storlek på G.
Principerna DRP och MP är de förutsättningar som banar väg för följande resonemang.

GRUNDSTATUS, G, är således enligt konceptet IMAGINÄRT ur det atomära perspektivet,
och i sin komplexa form även BALANSERAT.

Notera de individuella atomära MP-sambanden,
+ jωL (induktans) Reaktans, XL = +1·jωL
‒1/jωC (kapacitans) Reaktans, XC = ‒1/jωC

och jmf,
1· +jG ~ +1·jωL (induktans)
1/‒jG ~ ‒1/jωC (kapacitans)

Kontraktions-yta (induktans), betraktas atomärt som ”överskott” (förtätning, ”+j”).
Expansions-yta (kapacitans), betraktas atomärt som ”underskott” (uttunning, ”‒1/j”).

Atomen kan via MP och kantringskriteriet, ”Avig och Rät”, A&R, atomärt betraktas som en
sidställd komplex ”rotations-reservoar” relativt G.
Atomens sidställda obalans-relation till universum, utgör den ”SKF-emk” som ger VXV.
Viktigt att notera här är att växelverkan innebär en komplex imaginär/dold balanserande
flödes-anpassning av atomen relativt G.
Atomen ”vibrerar/oscillerar” därigenom radiellt i G , ur individuellt MP-perspektiv.
Växelverkan, VXV, är att betrakta som SKIFT mellan överskott och underskott.
Orsaken till att växelverkan beskrivs som ett SKIFT (som alternativ till en kontinuerlig process)
beror på att den metafysiska dolda/imaginära flödes-anpassningen omöjliggör en ”kontinuerlig”
atomär sambands-beskrivning. VXV mellan atom A och B medför att atom A och B synkroniseras.
Synkroniseringen medför ömsesidiga och relativt varandra förskjutna SKIFT, A↔B.

Synkronisering = 90 grader i fas ur ett perspektiv.
Ömsesidigt ur två perspektiv 2 x 90 = 180 grader.

A-BALANS i G: /XL/ = /XC/ → ”resonans” → INDIVIDUELL, f(MP), ”VXV-SKIFT-balansering”
B-BALANS i G: /XL/ = /XC/ → inv 90 grader relativt A

De atomära begreppen TID och AVSTÅND är effekt av DIFFERENSEN mellan, via balans,
synkroniserade MP-beroende SKIFT, och således referensberoende.
Konsekvensen blir att s k RUM-TID utgör det metafysiska BALANSFLÖDE som, via fälthastigheten, c,
sammanlänkar ATOMEN med den överordnade mastern, UNIVERSUM.
DIFFERENSEN förnims atomärt som funktion av reduktionsfaktorn. De elektromagnetiska
fälten förefaller m a o skifta skepnad mellan de olika individuella MP-perspektiven.

Det intressanta här är att allt vi förnimmer atomärt i universum härrör från GRUNDSTATUS, G.
I konceptet nämns att G troligen förekommer hierarkiskt på/i olika nivåer.
Det som därför inte går att utesluta, utan snarare är sannolikt, är att vår verklighet refererande
till G, utgör en MIKRO-variant, ingående i minst en enorm överordnad komplex MAKRO-nivå.

Om det förhåller sig så, resulterar det som exempel i att,
• TID saknar början och slut.
• BIG-BANG är en komplex nod-chimär.
• OÄNDLIGHET är en atomär paradox.
• ESR är en feltolkning.
• GRAVITONEN är inte en partikel, utan en ”egenskap”.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=JRFPT7cnnYE

[Illusionen]

DOLDA SAMBAND

I tråden ”Stopp och belägg” förklaras konceptets syn på ej direkt förnimbara underliggande samband.
Detta har även viss betydelse för tolkningen av tidigare inlägg i föreliggande tråd, bl a Eulers formel.
Förklaringen antyder även begränsningarna i vår förnimmelse av ”verkligheten” inkl begrepp.
Verkligheten kan då liknas vid ”ingressen” till ett annorlunda universum ”jaget” ej direkt förnimmer.
Ur ett teologiskt perspektiv, ger detta tolkningsalternativ.
Lägger av det skälet, som förtydligande, även i denna tråd, in citat,

”Atomen inrymmer m a o en enorm komplex informationsmängd vars samband med ”jaget” ingen känner.
Informationen är avhängig REFERENS-förankringens komplexitet, som är funktion av det i konceptet
beskrivna KANTRINGSKRITERIET, vilket möjliggör informations-koncentration.
Matematiskt beskrivs koncentration, refererande till MP och tillhörande komplexitet, bl a via derivering av
inom vxv inverterad funktion. Kvanta förefaller alltså indirekt representera det ”förflutna” i ”förpackad”
SKF-form, ur aktuellt MP-förankrings-perspektiv.
Det är av det skälet jag någonstans skriver att atomen till sin natur är "bottenlös".

Då matematikens regelverk (inkl här tillämpad derivering) är knutet till det på G ”överlagrade” samspelet
(vxv-balans) mellan individuella MP-förankringars RELATIVA obalans sinsemellan, innebär detta att vår,
via matematik beskrivna verklighet, utgör ett differentiellt "flytande" obalans-fenomen, beskrivet med hjälp
av bl a referensberoende skalfaktorer, SKF. Här finner vi orsaken till vissa atomära PARADOXER.
Att mot denna bakgrund hävda att universum ”är matematik” är alltså ett påstående som kan ifrågasättas.

I konceptet förklaras varför tolkningen av den speciella relativitetsteorin, ESR, troligen är baserad på
felaktiga premisser, p g a de tolkningsmöjligheter, i konceptet, beskrivna och redovisade principer medger.
Den feltolkning konceptet misstänker föreligger vad gäller ESR utgör ett typiskt exempel på dolt samband.
Eventuellt återkommer jag senare och kommenterar detta i separat inlägg, om intresse finns.

Så återigen är mitt råd, begrunda Citat A och Citat B.”

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=HBbGuMjCnsw

[Illusionen]

Nedanstående text/mail är sänt till PRV i dag.
Det får bli min slutreplik i denna tråd.

PRV

Ang p. ans. 2300071-4

FÖR KÄNNEDOM

Hej!

Med anledning av att jag lämnat in en patentansökan, 2300071-4, och börjat inse att det jag skriver
är svårt att tillgodogöra sig och förstå, kanske t o m obegripligt inom överskådlig tid, har jag försökt
förtydliga ytterligare, vilket är skälet till detta mail.
Skriver alltså detta för PRV:s kännedom, med förhoppningen att någon skall förstå det jag, en i stort
självlärd pensionerad båtbyggare och ingenjör skriver.

Då jag även skriver på Filosofiforum.se där frågor om medvetandets frihetsgrad dryftas/diskuteras
är tanken att texten även enkelt skall beskriva och tydliggöra medvetandets relation till universum.
Dessa samband och beroenden beskrivs bl a via G:s multidimensionella karaktär. Stämmer detta
har m a o de filosofer som t ex enbart sätter sin tillit till den s k ”slumpen” en del att begrunda.
Efter att texten mejlats PRV kommer texten eventuellt att publiceras som inlägg på Filosofiforum.

Jag har haft lätt för naturvenskap, och läste i min ungdom på min fritid in en ingenjörsutbildning,
för att sedan gå upp som privatist och tentera, med examen och bra betyg som resultat.
Det jag försöker förklara i mitt koncept är betydligt svårare. Det är alltså ingen överdrift att säga att
jag är självlärd, vilket medfört att terminologin jag använder mig av säkert kan verka främmande.
Det som nu stör mig är att man väljer att kritisera konceptet utan att förstå vad det handlar om.
Ingen har haft förmåga att kullkasta konceptet genom att förklara var och hur jag tänker fel.
Det borde inte vara alltför svårt för den som behärskar ämnesområdet.

Det har aldrig tidigare hänt att jag misstagit mig när den känslan jag nu har för konceptet infunnit sig.
Jag har förståelse för om det anses som osannolikt att en pensionär kan ha rätt vad gäller de frågor
som koncept och patentansökan tar upp, men det kan inte vara skäl nog för att inte förklara varav ev
fel består. Min förhoppning är att PRV med tillgång till kvalificerad expertis inom ämnesområdet, vill
hjälpa mig få/nå klarhet. Är det inte möjligt accepterar jag givetvis detta. I så fall är förhoppningen att
detta mail ändå bidrar till ökad förståelse för vad patentansökan avhandlar, vilket i viss mån undanröjer
möjligheten av att det skulle föreligga något uppenbart enkelt fel.

Viktigt att notera är att trots mina återkommande vädjanden har ingen haft förmågan att besvara de
frågor som följer av de inledande citaten,

Citat A,

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/ förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Det är svaren till dessa citat som utgör basal grund för ett hållbart resonemang med målsättning
att kullkasta konceptet.

Begreppet ETER har en lång historia, som bärande hypotes inom fysiken och filosofin.
Den dominerande majoriteten av dagens fysiker förkastar dock eterbaserade hypoteser, av för mig
okänd anledning. Grundtillståndet/Grundstatus, G, i konceptets tappning förefaller i stort leva upp till
det Einstein beskrev som ”att relativitetsteorin var helt beroende av någon form av eter”.
Den typ av komplex ”ömsesidig” balans konceptet beskriver med hjälp av DRP och MP är dock
sannolikt unik, och inte en eter i vanlig mening.

Då matematikens regelverk (inkl här tillämpad derivering) är knutet till det på G ”överlagrade” samspelet
(vxv-balans) mellan individuella MP-förankringars RELATIVA obalans sinsemellan, innebär detta att vår,
via matematik beskrivna verklighet, utgör ett differentiellt ”flytande” obalans-fenomen, beskrivet med
hjälp av bl a referensberoende skalfaktorer, SKF. Här finner vi orsaken till vissa atomära PARADOXER.
Att mot denna bakgrund hävda att universum ”är matematik” är alltså ett påstående som kan ifrågasättas.
Enligt konceptet är universum något helt annat.

Följande information är ett försök till förklaring av konsekvenser av i patentansökan beskrivna
principer, G, DRP, MP och DYR, och då i första hand avseende MEDVETANDET/JAGET, men även
för tolkningen av Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR. Notera gärna att Einstein inte har redovisat
svaret på flera av de frågor som konceptet beskriver och besvarar, utan utgår t ex från postulat.

Resonemanget utgår från att den CIRKULÄRA formen förekommer, så som olika varianter och
konstellationer av cirkeln, som mångdimensionell RÖRELSE i en enorm mängd storlekar, SKF, i en MIX.
Denna mix symboliserar Grundstatus, G. G är således multidimensionell till sin natur.
G:s ursprung är SKF-neutralt, ur ett DRP-perspektiv, men innefattar obalans-rörelse/dynamik,
ur ett individuellt förankrat atomärt MP-perspektiv, där atomens p g a kantringskriteriet låsta struktur,
ligger till grund för maskering. Vår verklighet är således manifesterad av atomen och dess struktur.
G symboliserar därigenom av all rörelse i universum ur ett INDIVIDUELLT , via av atomens struktur,
underordnat MP-perspektiv, vilket borde vara av stort filosofiskt intresse.

Tänker er en G-SFÄR innehållande G struktur, och ställ frågan, hur skall sfärens egenskaper beskrivas ?
Som konsekvens av att G är av multidimensionell natur är det sfärens sfäriska TYNGDPUNKT som
representerar en typ av ”rörelse-medelvärdes-egenskap” som här är det intressanta.
Genom att betrakta G-sfären som sammansatt av ett stort antal koner kan sfärens tyngdpunkt
bestämmas som den ”medel-sfär” som konernas tyngdpunkter tillsammans bildar.
Medel-sfären kan mot denna bakgrund liknas vid en mångdimensionellt beroende generell
MEDEL-DERIVATA-SFÄR. Denna medel-derivata-sfär har en radie, r, som är tre fjärdedelar,
3/4, av den bakomliggande mer basala G-SFÄRENs radie. Tyngdpunkten och dess effekter är av
fundamental betydelse för i konceptet beskriven växelverkan, VXV.
Förenklat kan detta liknas vid att ”förändringen”, ur aktuellt MP-förankring, stegvis ändrar
MP-PERSPEKTIV-PROJEKTION. Dessa projektioner/perspektiv ligger till grund för VXV.

Detta återspeglas av följande, och har genomslag/påverkan på samtliga SKF-nivåer.
Förändring av SKF med avseende på individuell MP-förankring och radien r erhålls via VXV
inkl medel-derivata-sfärer.
I dess mest primitiva form illustreras detta av, y = x^n .... dy/dx = n x^n‒1 ..., refererande till MP,
· Sfärens volym, v = 4πr^3/3.. dv/dr = 3·4πr^2/3 = 4πr^2
· Cirkelns yta, y = πr^2 .... dy/dr = 2πr^1 = 2πr
· Cirkelns diam, d = 2πr^1 ….. dd/dr = 1·2πr^0 = 2π

Punkterna utgör samtliga funktion av radiell, r, ”linjär” förändring refererande till MP.

Punkt 1 refererar till multidimensionellt G, och cirkelns multi-projektions-yta.
Punkt 2 refererar till aktuell tänjnings-yta.
Punkt 3 refererar till aktuell ”dubbel” tänjnings-rotation. ”Enkel” = 90 grader = ±j

BALANSKRITERIET 2ΔØ har sin grund i ovanstående. Det dubbla tecknet utgör en indirekt
bekräftelse på VXV-ömsesidighet inkl relativ-rörelsens imaginära påverkan-natur.

Den basala komplexa bakgrunden till såväl EULERS FORMEL som i konceptet beskriven samverkan
mellan atomer, i form av VÄXELVERKAN inkl BALANSKRITERIE, 2ΔØ, bygger på, och innefattar,
ovanstående fundamentala referensberoende DRP och MP-samband.

Enligt konceptet baseras VXV på referensberoende SKIFT p g a skilda MP-förankring.
SKIFTET utgör en exakt speglingsrelation, c, p g a basen e.
Som amatör inom aktuellt ämnesområde försöker jag beskriva SKIFTET som att ”vektor-pilen”
skiftar/växlar förankring vilket då även innebär att ”SKF-tänjningarna” skiftar riktning.
Ljusets konstanta hastighet, c, liksom tecknen + och ‒ återspeglar och verifierar skiftet.
Binomial-teoremet utgör en direkt verifierande konsekvens av detta.
LT och ESR utgör enligt konceptet atomära ”synvillor” förorsakade av skiftet.
Allt överlagrat/beroende av, G och G:s kännetecken !

Den i konceptet beskrivna VÄXELVERKAN eftersträvar balans mellan atomer.
Informationen är avhängig REFERENS-förankringens komplexitet, som är funktion av det i
konceptet beskrivna KANTRINGSKRITERIET, vilket möjliggör informations-koncentration.
Atomen inrymmer därigenom en enorm komplex informationsmängd vars samband med
”jaget” ingen känner.
Matematiskt beskrivs koncentration, refererande till MP och tillhörande komplexitet, bl a via
derivering av inom vxv inverterad funktion. Kvanta förefaller alltså indirekt representera det
”förflutna” i ”förpackad” SKF-form, ur aktuellt MP-förankrings-perspektiv.
Det är av dessa skäl jag någonstans skriver att atomen till sin natur är "bottenlös".

BALANS mellan atom A och atom B innebär att +ΔG och ‒ΔG balanserar varandra.
BALANS mellan +ΔG och ‒ΔG, kan liknas vid RESONANS vid likvärdiga SKALFAKTORER, SKF.
VÄXELVERKAN, är/uppfattas, p g a de individuella MP-förankringarna, ÖMSESIGT SYMMETRISKA
av atom A respektive B, ur ett LINJÄRT RUM-PERSPEKTIV.
Då VXV-perspektiven har skilda SKF innefattar det linjära även ”tänjnings-rotation”.

Begreppen AVSTÅND och TID refererar enligt konceptet till de individuella MP-förankringarna.
Växelverkans ömsesidiga symmetri medför att RELATIONEN mellan A och B är KONSTANT.
Detta är t ex orsaken till att LJUSETS HASTIGHET, c, (fält-hastighet) är KONSTANT.
Det är även av betydelse för tolkningen av den speciella RELATIVITETSTEORIN, ESR.
ESR visar/beskriver hur begreppet TID förändras vid relativrörelse.
I konceptet förklaras varför tolkningen av, ESR, troligen är baserad på felaktiga premisser,
p g a de tolkningsmöjligheter i konceptet beskrivna och redovisade principer medger.

Med vänlig hälsning

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=_VgqlUrleQE

[Pilatus]

Begreppet ETER har en lång historia, som bärande hypotes inom fysiken och filosofin. Den dominerande majoriteten av dagens fysiker förkastar dock eterbaserade hypoteser, av för mig okänd anledning.

Ja det är ett mycket gammalt antagande att det måste existera ett osynligt medium som genomsyrar universum och fungerade som en bärare för ljusets vågor. Analogin till vågors utbredning i vatten är näraliggande. Denna idé har sina rötter i antikens filosofi.

Det finns ett mycket känt experiment av Albert A. Michelson och Edward Morley år 1887. Experimentet genomfördes med hjälp av en interferometer. Det syftade till att mäta huruvida jorden rör sig genom ett medium som man kallade eter (luminiferous aether). Det visade sig att någon sådan effekt inte kunde påvisas, vilket underminerade idén om en ljusbärande eter. Experimentet har repeterats och kunnat bekräftas vid flera tillfällen.
Ref. Michelson–Morley experiment

[Pilatus]

Grundtillståndet [...] i konceptets tappning förefaller i stort leva upp till det Einstein beskrev som ”att relativitetsteorin var helt beroende av någon form av eter”.

Einstein yttrade vid en föreläsning 1920, Universitetet i Leiden: “To deny the aether is ultimately to assign that empty space has no physical qualities whatever”. Men Einsteins teorier förutsätter inte någon ljusbärande eter. Att ljuset kräver en eter är nu en övergiven idé inom fysiken.
Ref. Einstein, Ether and Relativity, Methuen & Co. Ltd, London, in 1922.

[Pilatus]

Om vi backar till Christiaan Huygens så framgår det att han och andra fysiker föreslog att det fanns ett osynligt medium, en "eter", som genomsyrade rymden och bar ljusvågor. Detta antagande kunde förklara ljusets brytning och reflektion bättre än Isaac Newtons teori om korpuskler. Alltså ett kliv framåt.

James Clerk Maxwell intar en mellanställning. Till att börja med trodde han att elektromagnetiska vågor krävde ett medium för att fortplanta sig, liknande hur ljudvågor behöver luft. Men han stötte på svårigheter och övergav denna idé. Maxwells ekvationer är formulerade utan någon hänvisning till en eter. Ochams rakkniv kanske, om det inte krävs någon eter för Maxwells ekvationer så är det bäst att utesluta den.

Och med ett skutt framåt till Einstein är äntligen etern överflödig för teorin om elektromagnetiska vågor. I ett brev till sin blivande fru Mileva 1899 skrev han att etern inte hade någon fysikalisk mening. Kanske påstod han inte att något sådant medium som eter inte existerade, men den behövdes inte för hans teori.

[Pilatus]

Det är helt uppenbart att Einstein till att börja med, tänkte sig en eter där ljuset fortplantar sig, och då skulle eventuellt den konstanta hastigheten vara riktig. Problemet var emellertid att han samtidigt förklarade denna eter som icke-existent. Och även om en sådan eter existerade, skulle inte mätningar från en ljuskälla vara symmetriskt av rörelser relaterade till ljuskällan, eller till observatören. Detta faktum är känt för ljud i luft, där inte samma fysikaliskt/matematiska formler gäller för källa och observatör.

En eter-teori skulle således omedelbart förkasta det bärande budskapet i relativitetsteorin, nämligen att det är enbart den relativa rörelsen mellan ljuskälla och observatör som är avgörande för hur olika fysikaliska effekter hos ljuset uppfattas.
Ref. Texten i detta stycke bygger på Ove Tedenstig i fidonet.itu.se 1996-11-03

[Pilatus]

Kom att tänka på en fråga. Jag skall citera några påstående som Illusionen gör och som han anser sin teori har svar på;
1.) Tid saknar början och slut. 2.) Big-Bang är en komplex nod-chimär. 3.) Oändlighet är en atomär paradox. 4.) Den speciella relativitetsteorin är en feltolkning. 5.) Gravitonen är inte en partikel, utan en ”egenskap”.
Låt oss anta att Illusionens anmärkningar är korrekta. Hur kan då några satelliter exakt positionera en godtycklig punkt i topografin? För att klara denna uppgift måste man ta hänsyn till den differens i hastighet och gravitation som satelliten har i förhållande till mätpunkten.

Är det inte så att positioneringen är helt beroende av att man kan kompensera för relativistiska skillnader i hastighet och gravitation, för att kunna ge riktiga koordinater? Till det krävs att Einsteins relativitetsteori (såväl den speciella som den allmänna) är giltiga och utgör grunden till att GPS fungerar så väl som den gör.

Har Illusionen vid något tillfälle prövat sin teoris duglighet? Båda teorierna kan ju knappast samtidigt vara sanna. Och skulle det vara så att teorierna ger likvärdiga resultat så kan vi ju välja den teori som vi redan lärt oss.

Då återstår ju den metafysiska delen som berättar om verklighetens ontologiska aspekter. Jag vet inte hur den skall förstås, men i den mån Illusionens framställning kan vara till någon hjälp för någon är det ju bra.

[Vertumnus]

Kom att tänka på en fråga. Jag skall citera några påstående som Illusionen gör och som han anser sin teori har svar på;
1.) Tid saknar början och slut. 2.) Big-Bang är en komplex nod-chimär. 3.) Oändlighet är en atomär paradox. 4.) Den speciella relativitetsteorin är en feltolkning. 5.) Gravitonen är inte en partikel, utan en ”egenskap”.
Låt oss anta att Illusionens anmärkningar är korrekta. Hur kan då några satelliter exakt positionera en godtycklig punkt i topografin? För att klara denna uppgift måste man ta hänsyn till den differens i hastighet och gravitation som satelliten har i förhållande till mätpunkten.

Är det inte så att positioneringen är helt beroende av att man kan kompensera för relativistiska skillnader i hastighet och gravitation, för att kunna ge riktiga koordinater? Till det krävs att Einsteins relativitetsteori (såväl den speciella som den allmänna) är giltiga och utgör grunden till att GPS fungerar så väl som den gör.

Har Illusionen vid något tillfälle prövat sin teoris duglighet? Båda teorierna kan ju knappast samtidigt vara sanna. Och skulle det vara så att teorierna ger likvärdiga resultat så kan vi ju välja den teori som vi redan lärt oss.

Då återstår ju den metafysiska delen som berättar om verklighetens ontologiska aspekter. Jag vet inte hur den skall förstås, men i den mån Illusionens framställning kan vara till någon hjälp för någon är det ju bra.

Komplex nod-chimär?