Illusionen skrev:antor skrev:Titeln säger sig själv här. Alla ska med. Oändligt med hjälp och stöd. Vart ska då arten ta vägen? Åt alla håll? Evolutionsmässigt tycker jag framtiden ser alltför oviss ut, inte omöjlig och definitivt inte oetisk. Men hur etisk ska man vara?
Texten i detta inlägg är till viss del tagen från tidigare inlägg i annan tråd, men då med annan utgångspunkt.
Evolutionen är inget vi kan fuska med, då den oundvikligt anpassar sig till rådande omständigheter.
Tänker vi oss att universum, ur vårt mänskliga perspektiv, kan betraktas som en dynamisk fältprocess
som befinner sig under ständig förändring, kan evolutionen ses som en kontinuerligt pågående anpassning till
dessa successivt förändrade förutsättningar och levnadsbetingelser. Skulle anpassningen av någon anledning
upphöra kommer allt liv på sikt att dö ut p g a den missanpassning som blir följden.
Våra egenskaper och talanger har sin historiska bakgrund i det genetiska arvet från våra förfäders liv,
inom ramen för, och format av, denna från tidernas begynnelse pågående anpassningsprocess.
Det är rimligt att anta att anpassningsprocessen förutsätter att den genetiska variationen inom den mänskliga
reproduktionen är anpassad/optimerad relativt universums dynamiska förändringsprocess, för att förutsättningar
skall finnas för en existentiell framtid för våra gener. Både för liten respektive för stor genetisk variation över
tid får troligen till konsekvens att den genetiska kedjan, havererar, vilket bör vara i linje med evolutionsteorin.
Det är här vår intelligens kommer in i bilden, som en av de variabler som ingår i anpassningsprocessen.
Vad som är optimal intelligens ur ett evolutionsperspektiv, är då ej nödvändigtvis detsamma som hög intelligens.
Ur ett evolutionärt synsätt är människan utrustad med egenskaper anpassade för att föra livet vidare.
Tyvärr överensstämmer inte alltid dessa egenskaper med det som är önskvärt i vårt moderna samhälle.
Lite tillspetsat är vi fortfarande en aggressiv dominant apa, som försetts med lite polityr, och som
fortsätter försvara sitt revir i sin nya miljö. Oavsett vilka välmenande konventioner FN och liknande
organisationer utformar och deklarerar, är det ”apans” instinktiva, av evolutionen betingade, beteenden,
som fortfarande gör sig påminda. Det kan liknas vid en kamp mellan det civiliserade samhällets ideal,
och evolutionens strävan för genetisk överlevnad.
Det finns starka skäl för misstanken att evolutionen,
med universum som dirigent, står som vinnare över intelligensen när ”slaget” är överståndet.Med detta synsätt är begreppet och variabeln intelligens ett arv och gåva, med grund i ett svindlande
historiskt perspektiv, som ingen kan göra anspråk på att själv ha förvärvat.
Den genetiska variationen via ”variabeln intelligens” tenderar i dag att överskrida den balans gentemot
universums förändring, som krävs för att hålla den genetiska kedjan vid liv.
Min tidigare fråga, ”Vem bär ansvaret för denna uppenbara orättvisa ?” har alltså sitt ursprung i att
variationer/mutationer i den genetiska koden låter det vi benämner evolutionen (ur sitt perspektiv)
”testa” om en hög intelligens är optimalt.
Det synliga resultatet/utfallet av denna test är sannolikt bl a den miljöförstöring vi bevittnar, och som i
förlängningen ger upphov till de stora flyktingströmmar västvärlden nu har att hantera.
Kapitalismen har m a o bidragit till miljöförstöringen, och tvingas nu hantera dess konsekvenser.
Frågan är då vem som ska stå för notan, de som gjort vinst eller vi skattebetalare ?
Begrunda därför gärna hur mänskligheten, med hjälp av vår hyllade intelligens under en kort tidsepok,
gjort avskräckande avtryck, där den ”aggressiva apan” i sin hybris och makthunger lägger enorma
summor på massförstörelsevapen parallellt med hungerkatastrofer, förtrycker minoriteter, skövlar
och förgiftar naturen, skändar djuren och i övermod vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten
i tidernas begynnelse. Aldrig tidigare har mänskligheten stått inför så stora ödesmättade och mångfasetterade utmaningar
som i dag. Det skrämmande är att det handlar om mänsklighetens överlevnad, och att det är vi
människor som förorsakat detta vi nu upplever. Vi har byggt in oss i samhällsstrukturer som förorsakat
obalanser av skilda slag, och som sannolikt saknar förutsättningar att självmant, och på egen hand,
bryta utvecklingen.
Klimatet kommer inom en inte alltför avlägsen framtid att utsätta dagens samhällen för så stora
påfrestningar att befolkningen oundvikligt kommer att bete sig allt mer desperat och panikslaget.
Det finns en hel katalog av olika orsaker till detta, varav vattenbrist och matbrist är lätta att förutse,
men även mer försåtliga faror/hot som t ex är kopplade till havens system för syresättning av
atmosfären, massdöd bland insekter som får pollineringen i naturen att haverera, med katastrofala
bestående följder till konsekvens, mm. Prognosen är pessima!
Värt att uppmärksamma extra är att de 21 % livsviktigt syre som jordens atmosfär består av produceras
via fotosyntesen i växter och alger. Varje år bildas storleksordningen 280 miljarder ton syre på jorden.
Av denna mängd bildas 46 procent i haven, medan resterande 54 procent produceras på land.
Den högsta syreproduktionen per ytenhet sker i regnskogarna i Sydamerika, i Afrika söder om Sahara
och på Borneo. I havet är syreproduktionen lägre per ytenhet, men då havens yta är större än landytan,
blir bidragen från land och hav ungefär lika stora.
Temperaturhöjningen på jorden är den största riskfaktorn, som allvarligt kan störa de syreproducerande
systemen, då den både påverkar det syre som produceras på land och i haven negativt. Citerar,
”Förhöjda vattentemperaturer gör att de alger som utgör korallernas energikälla dör.
När korallernas energikälla dör så dör även koralldjuren och revet slutar växa. Havsforskare tror att över
80% av korallreven i tropiska vatten världen över är döda eller döende p.g.a. detta.
Detta är ett globalt problem som utgör ett allvarligt hot mot ekosystemet i de tropiska haven”.
Till detta skall läggas de negativa effekterna av en allt större ökenbildning p g a torka, stora skogsbränder
och skövling av regnskogar under senare tid, som reducerar mängden syre som produceras på land.
Den av dessa olika hot alltmer stressade ”aggressiva dominanta apan” kommer då att ta över
kommandot allt mer, på bekostnad av medmänsklighet och solidaritet.
Uttryck som ”Make America great again” får mot denna bakgrund en mer hotfull klang.
Det blir m a o en för ”apan” egoistisk kamp att överleva, kosta vad det vill.
Världens ledare, präglade av hybris och makthunger, har redan hunnit visa att de prioriterar sina
maktmonopol före bekämpning av miljöhoten. De redan besuttna släpper ej heller de taget utan
kommer i det längsta försvara sina rikedomar och den makt och de fördelar som följer därav.
Notera att de demokratiska värden vi värdesätter högt utmanas av den maktförskjutning till
demokratins nackdel, som följer av nuvarande samhällssystem ojämna fördelningsprofil.
Samhällsstrukturen prioriterar därigenom prestation, tillväxt/miljöförstöring och ojämlikhet/orättvisa,
före alla individers rätt till jämlika levnadsbetingelser, varav följer klassklyftor o dyl. Offra lite tid på
att begrunda detta, och ni finner att Nobels ekonomipris troligen strider mot Alfred Nobels intentioner.
Som jag skriver i tidigare inlägg krävs det, för att undvika en långsiktig kollaps av klimatet, att det
omgående genomföras gigantiska genomgripande samhällsförändringar.
Det krävs bl a att alla samhällen globalt sett på mycket kort tid slutar använda olja, gas och kol och
som alternativ övergår till att anpassa och förlita sig på förnybara energikällor som sol, vind och vatten.
Vi måste m a o minska vår konsumtion och vår bekvämlighet till en nivå långt under den vi är
vana vid, vilket leder till minskad tillväxt och risk för massarbetslöshet.
De ingrepp som krävs i vår vardag och vår ekonomi är så enorma att ingen inom nuvarande kapitalistiska
samhällssystem har förmågan och modet att fatta de nödvändiga besluten. Frågan är helt enkelt för stor
och komplex för att en enskild nation skall kunna hantera situationen på egen hand.
Trots alla varningar genom åren från experter, står politikerna, rädda för att inte bli omvalda i nästa val,
handfallna inför situationen, och förmår inte axla sitt ansvar, det ser alltså minst sagt dystert ut för planeten.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=iM3rK86Y-nc 
