Tid enligt fysiken

[Smisk]

Vilken är då naturvetenskapens definition av tid?

Tid är det vi mäter i sekunder. SI-enheten för tid är inom fysiken väl definierad som sekund.
.

Detta är ett cirkelresonemang, tid = tid.

Vad är det man mäter i sekunder? Tid. Vad är tid? Det man mäter i sekunder.

Frågan är vad "det" är i "det vi mäter i sekunder".

Tid är det vi uppfattar händer när vi erfar saker som passerande genom vår erfarenhet.
Om vi tar bort denna erfarenhet, tar vi då bort tiden?

[Smisk]

Inom fysiken måste tid vara nåt man kan RÄKNA, det funkar inte med nåt luddigt om vad man har upplevt eller liknande. Och en bättre räknebar definition finns ej ännu.

Vi fysiker tycks inte behöva bevisa att definitionen är 100% korrekt överallt. Där definitionen har använts så har den fungerat. Men om tiden har nån fysikaliskt sett djupare struktur bakomliggande så är det ett stort framsteg och välkomnas varmt.

Är det på nåt vis omöjligt för dig att föreställa dig svängningar hos en pendel som ett mått på tid? Varför? Vad räknar du när du räknar pendelns svängningar, om det inte är tid du räknar?

Det är tid man räknar, men frågan är alltså vad denna tid ontologiskt är. Alltså vad det är man räknar svängningarna i.

Är det i erfarna minnen-erfarenhet-förvängningar eller är det något som finns oberoende av erfarenheterna?

Jag ser inga tecken alls som tyder på att det är ett fenomen som finns utanför erfarenheterna vi har.
Vi kan räkna färgerna i regnbågen, men existerar färger utanför erfarenheterna?

Vi kan räkna saker i tid, men existerar tid?

Om vi tänker oss att tid är något som existerar oberoende av erfarenhet och som då händelser "händer i" så hamnar vi i problemet med tidens ursprung och "den första orsaken" till existensen.

Om vi tänker oss att tid är det vi erfar uppstår inte dessa två frågor, de blir meningslösa.
De blir lika meningslösa som "när tog Frodo ringen till mount doom?".

[Pilatus]

Tid är det vi mäter i sekunder. SI-enheten för tid är inom fysiken väl definierad som sekund.

Detta är ett cirkelresonemang, tid = tid.
Vad är det man mäter i sekunder? Tid. Vad är tid? Det man mäter i sekunder.

Frågan är vad "det" är i "det vi mäter i sekunder".

Hade du förstått resonemanget och referensen till hur en sekund definieras skulle du inte skrivit detta. Sekund är SI-enheten för tid, betecknas s; en sekund definieras som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133.

[Pilatus]

Det är tid man räknar, men frågan är alltså vad denna tid ontologiskt är. Alltså vad det är man räknar svängningarna i.

Varaktigheten i ett fysiskt förlopp är inte svårare att förstå än en sträcka i rummet. Att du kan uppleva en pendels rörelse och svängningens varaktighet beror på dina sinnens beskaffenhet. Även färger som du brukar föra på tal. Vi har receptorer (tappar) som gör att vi kan skilja olika färger (fotoner - elektromagnetiska svängningar) åt. Även dessa finns när du inte är närvarande.

Fysik och fysiologi kan mycket väl förenas till kunskap om den värld som omger oss och upplevelsen av densamma. Att vara är att varseblivas är ett alltför ensidigt synsätt att se på relationen människa och omgivning.

[Pilatus]

Tid låter sig beskrivas på litet olika sätt. Tid, det som skiljer en händelse från en annan. En grundläggande dimension i tillvaron, som rummet. Kant förstod det mycket bra då han beskrev sina åskådningsformer. Vi kommer inte ifrån upplevelsen eller tanken på tid och rum. De har alltid en plats i vårt medvetande.

Det finns alltså en yttre värld som är så påtaglig att vi kan förblanda den med vår upplevelse av den. Beroendet är på människans sida, att vi upplever något alls beror på att det existerar tid och rum där det händer kul saker.

[antor]

Inom fysiken måste tid vara nåt man kan RÄKNA, det funkar inte med nåt luddigt om vad man har upplevt eller liknande. Och en bättre räknebar definition finns ej ännu.

Vi fysiker tycks inte behöva bevisa att definitionen är 100% korrekt överallt. Där definitionen har använts så har den fungerat. Men om tiden har nån fysikaliskt sett djupare struktur bakomliggande så är det ett stort framsteg och välkomnas varmt.

Är det på nåt vis omöjligt för dig att föreställa dig svängningar hos en pendel som ett mått på tid? Varför? Vad räknar du när du räknar pendelns svängningar, om det inte är tid du räknar?

Det är tid man räknar, men frågan är alltså vad denna tid ontologiskt är. Alltså vad det är man räknar svängningarna i.

Är det i erfarna minnen-erfarenhet-förvängningar eller är det något som finns oberoende av erfarenheterna?

Jag ser inga tecken alls som tyder på att det är ett fenomen som finns utanför erfarenheterna vi har.
Vi kan räkna färgerna i regnbågen, men existerar färger utanför erfarenheterna?

Vi kan räkna saker i tid, men existerar tid?

Om vi tänker oss att tid är något som existerar oberoende av erfarenhet och som då händelser "händer i" så hamnar vi i problemet med tidens ursprung och "den första orsaken" till existensen.

Om vi tänker oss att tid är det vi erfar uppstår inte dessa två frågor, de blir meningslösa.
De blir lika meningslösa som "när tog Frodo ringen till mount doom?".

Man räknar svängningarna i pendelns periodtid. Men jag fattar hur du menar. I fysiken är tid bara tid, punkt slut. Det finns än sålänge ingen djupare modell. Men varför behöver det finnas det? Det är ett mycket praktiskt begrepp ändå. Och det finns inga problem med att använda det praktiskt trots att man filosofiskt eller psykologiskt inte rett ut det. Vad är rummet? Hindrar den frågan dig från att använda ett måttband?

Fysiken behöver inte bry sig om vad tiden "egentligen är", utanför fysiken. Historiskt har urmänniskan väl upptäckt att det är praktiskt att skilja på igår och imorgon och sedan börjat räkna dagar till exempel. Den praktiska nytttan med det har väl visat sig vara stor nog att man sett förbi svårigheterna med att förklara vad tid är, ur alla synvinklar. Och så är det än idag.

[xion]

Inom fysiken måste tid vara nåt man kan RÄKNA, det funkar inte med nåt luddigt om vad man har upplevt eller liknande. Och en bättre räknebar definition finns ej ännu.

Vi fysiker tycks inte behöva bevisa att definitionen är 100% korrekt överallt. Där definitionen har använts så har den fungerat. Men om tiden har nån fysikaliskt sett djupare struktur bakomliggande så är det ett stort framsteg och välkomnas varmt.

Är det på nåt vis omöjligt för dig att föreställa dig svängningar hos en pendel som ett mått på tid? Varför? Vad räknar du när du räknar pendelns svängningar, om det inte är tid du räknar?

Det är tid man räknar, men frågan är alltså vad denna tid ontologiskt är. Alltså vad det är man räknar svängningarna i.

Är det i erfarna minnen-erfarenhet-förvängningar eller är det något som finns oberoende av erfarenheterna?

Jag ser inga tecken alls som tyder på att det är ett fenomen som finns utanför erfarenheterna vi har.
Vi kan räkna färgerna i regnbågen, men existerar färger utanför erfarenheterna?

Vi kan räkna saker i tid, men existerar tid?

Om vi tänker oss att tid är något som existerar oberoende av erfarenhet och som då händelser "händer i" så hamnar vi i problemet med tidens ursprung och "den första orsaken" till existensen.

Om vi tänker oss att tid är det vi erfar uppstår inte dessa två frågor, de blir meningslösa.
De blir lika meningslösa som "när tog Frodo ringen till mount doom?".

Man räknar svängningarna i pendelns periodtid. Men jag fattar hur du menar. I fysiken är tid bara tid, punkt slut. Det finns än sålänge ingen djupare modell. Men varför behöver det finnas det? Det är ett mycket praktiskt begrepp ändå. Och det finns inga problem med att använda det praktiskt trots att man filosofiskt eller psykologiskt inte rett ut det. Vad är rummet? Hindrar den frågan dig från att använda ett måttband?

Fysiken behöver inte bry sig om vad tiden "egentligen är", utanför fysiken. Historiskt har urmänniskan väl upptäckt att det är praktiskt att skilja på igår och imorgon och sedan börjat räkna dagar till exempel. Den praktiska nytttan med det har väl visat sig vara stor nog att man sett förbi svårigheterna med att förklara vad tid är, ur alla synvinklar. Och så är det än idag.

Vad man skulle kunna se som intressant och vad diskussionen handlar om är ifall tiden finns utanför upplevelsen.
Om ingen fanns som kunde uppleva tid - skulle det finnas tid då?

[Smisk]

Tid är det vi mäter i sekunder. SI-enheten för tid är inom fysiken väl definierad som sekund.

Detta är ett cirkelresonemang, tid = tid.
Vad är det man mäter i sekunder? Tid. Vad är tid? Det man mäter i sekunder.

Frågan är vad "det" är i "det vi mäter i sekunder".

Hade du förstått resonemanget och referensen till hur en sekund definieras skulle du inte skrivit detta. Sekund är SI-enheten för tid, betecknas s; en sekund definieras som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133.

Jag förstår detta men skriver ändå detta. Kan det vara så att du inte förstår vad jag menar?

[Smisk]

Det är tid man räknar, men frågan är alltså vad denna tid ontologiskt är. Alltså vad det är man räknar svängningarna i.

Varaktigheten i ett fysiskt förlopp är inte svårare att förstå än en sträcka i rummet. Att du kan uppleva en pendels rörelse och svängningens varaktighet beror på dina sinnens beskaffenhet. Även färger som du brukar föra på tal. Vi har receptorer (tappar) som gör att vi kan skilja olika färger (fotoner - elektromagnetiska svängningar) åt. Även dessa finns när du inte är närvarande.

Fysik och fysiologi kan mycket väl förenas till kunskap om den värld som omger oss och upplevelsen av densamma. Att vara är att varseblivas är ett alltför ensidigt synsätt att se på relationen människa och omgivning.

Du har inte svarat på vad tid är här dock. Varken logiskt eller empiriskt finns någon grund.

[Smisk]

Tid låter sig beskrivas på litet olika sätt. Tid, det som skiljer en händelse från en annan. En grundläggande dimension i tillvaron, som rummet. Kant förstod det mycket bra då han beskrev sina åskådningsformer. Vi kommer inte ifrån upplevelsen eller tanken på tid och rum. De har alltid en plats i vårt medvetande.

Det finns alltså en yttre värld som är så påtaglig att vi kan förblanda den med vår upplevelse av den. Beroendet är på människans sida, att vi upplever något alls beror på att det existerar tid och rum där det händer kul saker.

I linje med Kant anser jag att tid är en åskådningsform och att vi inte kan veta något om hur vida tiden existerar utanför den.
Vi kommer inte ifrån upplevelsen och det är upplevelsen som innefattar tiden, nödvändigtvis inte världen som sådan.

[Smisk]

Man räknar svängningarna i pendelns periodtid. Men jag fattar hur du menar. I fysiken är tid bara tid, punkt slut. Det finns än sålänge ingen djupare modell. Men varför behöver det finnas det? Det är ett mycket praktiskt begrepp ändå. Och det finns inga problem med att använda det praktiskt trots att man filosofiskt eller psykologiskt inte rett ut det. Vad är rummet? Hindrar den frågan dig från att använda ett måttband?

Fysiken behöver inte bry sig om vad tiden "egentligen är", utanför fysiken. Historiskt har urmänniskan väl upptäckt att det är praktiskt att skilja på igår och imorgon och sedan börjat räkna dagar till exempel. Den praktiska nytttan med det har väl visat sig vara stor nog att man sett förbi svårigheterna med att förklara vad tid är, ur alla synvinklar. Och så är det än idag.

Jag håller delvis med dig men inte helt. Jag håller med i avseendet att vetenskapliga saker har vetenskapligt värde när de kan förklara saker. Delvis så är det alltså viktigt att kunna förklara även tiden som fenomen.

Att vi inte kan svara på vad tiden "egentligen är" just nu gör att vi bör vara öppna och utreda saken närmre för att förstå mer.
Om detta leder till att vi når gränser hos kunskapen så är även det kunskap om kunskapen och har då vetenskapligt värde.

Paradigmskifte sker när vi får ett nytt perspektiv som ger oss nya infallsvinklar. Om vi "bara tänker oss" att tid är något som existerar "i världen som sådan" men detta är en felaktig tolkning finns ett utrymme för ett paradigmskifte. Om det är så att det är erfarenheten som innefattar tid och att det inte existerar någon "i världen som sådan" så är det givetvis en viktig kunskap om både erfarenheten och världen.

Det är dessutom vetenskapligt att tänka så. Det är INTE vetenskapligt att utgå ifrån saker man inte vet något om. Detta enligt Karl Popper.

[Pilatus]

Att vi inte kan svara på vad tiden "egentligen är" just nu gör att vi bör vara öppna och utreda saken närmre för att förstå mer.

Tid och rum räknas från Big Bang. Att tänka sig tid utan att någonting annat existerar är meningslöst. Det är detsamma med kausalitet. Utan händelser existerar inte heller orsak och verkan. Och upplevelsen (som du talar så mycket om) existerar inte utan en organism med förmåga att förnimma sin omgivning.

[Smisk]

Att vi inte kan svara på vad tiden "egentligen är" just nu gör att vi bör vara öppna och utreda saken närmre för att förstå mer.

Tid och rum räknas från Big Bang. Att tänka sig tid utan att någonting annat existerar är meningslöst. Det är detsamma med kausalitet. Utan händelser existerar inte heller orsak och verkan. Och upplevelsen (som du talar så mycket om) existerar inte utan en organism med förmåga att förnimma sin omgivning.

Tack för infon, det kände jag inte till.

[David H]

Jag har inte studerat tidsbegreppet närmare, men denna tråd heter ju "Tid enligt fysiken" och då tänker jag att syftet borde vara att beskriva tid förankrat i fysik/empiri. Vi har ju haft liknande diskussion om slumpen i filosofi-underforumet, där det betonats vikten just av att inte blanda ihop fysik och metafysik. Ett problem kan bli när någon försöker sig på att göra metafysiska anspråk grundade i empiriskt insamlad information. När det diskuteras tid inom fysiken, finns det inte också anledning att hålla metafysiska anspråk borta? Att beskriva tid på ett sätt så att man inte blandar in metafysiska anspråk?

I den här tråden har vi antor som är fysiker till yrket och som arbetar med just fysikens tidsbegrepp, så hen är väl därför väl lämpad att besvara just denna trådens fråga, tänker jag. Utifrån min tolkning försöker också antor hålla sig undan metafysiska anspråk när hen beskriver hur tidsbegreppet används inom fysiken. Det behöver definieras på ett sätt så att det går att mäta/räkna på, och är inte det också ett rimligt förhållningssätt?

Att tiden inte är ett statiskt begrepp, att det kan omdefinieras efter ny forskning, och beroende på paradigm verkar det också finnas enighet kring.

[Smisk]

Jag har inte studerat tidsbegreppet närmare, men denna tråd heter ju "Tid enligt fysiken" och då tänker jag att syftet borde vara att beskriva tid förankrat i fysik/empiri. Vi har ju haft liknande diskussion om slumpen i filosofi-underforumet, där det betonats vikten just av att inte blanda ihop fysik och metafysik. Ett problem kan bli när någon försöker sig på att göra metafysiska anspråk grundade i empiriskt insamlad information. När det diskuteras tid inom fysiken, finns det inte också anledning att hålla metafysiska anspråk borta? Att beskriva tid på ett sätt så att man inte blandar in metafysiska anspråk?

I den här tråden har vi antor som är fysiker till yrket och som arbetar med just fysikens tidsbegrepp, så hen är väl därför väl lämpad att besvara just denna trådens fråga, tänker jag. Utifrån min tolkning försöker också antor hålla sig undan metafysiska anspråk när hen beskriver hur tidsbegreppet används inom fysiken. Det behöver definieras på ett sätt så att det går att mäta/räkna på, och är inte det också ett rimligt förhållningssätt?

Att tiden inte är ett statiskt begrepp, att det kan omdefinieras efter ny forskning, och beroende på paradigm verkar det också finnas enighet kring.

Det är precis det jag påpekat.

Då tid inte är definierat och inte bevisat varken logiskt eller empiriskt inom fysiken så är det där man står.
Vidare så är fysikalism inte fysik utan metafysik och att anta att tid är något fysiskt, alltså att dess ontologiska status är utanför vårat inre, är då viktigt och vetenskapligt att påpeka.

All vetenskap bör vara falsifierbar och vilar på paradigm. Det är vetenskapligt att utreda någonting som påstås vara vetenskapligt grundat och vad det då är grundat i.

Att bara påstå saker är inte vetenskapligt alls