Mlw skrev:
Människan exploaterar eller förstör habitat för djur, växter och insekter. Det är oundvikligt, eftersom mänskligheten tillväxer i rasande takt.
Detta är problemet, inte klimatet. Alla politiker eftersträvar maximal tillväxt av den mänskliga populationen samt ett maximerande av deras ekologiska fotavtryck (genom att de ska uppnå västerländsk standard). Eftersom alla understöder en sådan politik så är det omöjligt att undvika en dramatisk nedgång hos det biologiska livet.
Gott Nytt År Mlw, jag läser fortfarande dina inlägg med stort intresse !
Frågan är om det i grund och botten är ett problem du beskriver ?
Det går även (tror jag
) att se det som en ”naturlig” justering efter en evolutionär test, där evolutionen,
via ett mer brutalt tillvägagångssätt, ”testar” ett stort antal olika kombinationers överlevnadsmöjligheter.
Mänskligheten beter sig av den orsaken så som dess ärvda historiska förutsättningar ”stipulerar” !Se därför detta inlägg som ett förtydligande till mitt föregående inlägg, föranlett av ditt inlägg.
Texten kan utgöra lämplig inledning till mitt föregående inlägg, för att helhetsbilden bättre skall framgå.
Universum, kan ur vårt mänskliga perspektiv, betraktas som en dynamisk fältprocess, som befinner sig i ständig
komplex, såväl linjär som cirkulär förändring, i relation till vår förnimbara position i världsalltet.
Den geologiska tidsskalan för denna process sträcker sig från jordens (Tellus) bildande för drygt 4,5 miljarder
år sedan, fram till nutid.
I detta dynamiska/föränderliga universum innefattas och samverkar vår likaså föränderliga planet, Tellus.
Våra liv i sin nuvarande form/skepnad har därigenom en vidsträckt förankring/beroende långt utanför/bortom vår
förnimbara reella verklighet. Vill vi försöka bilda oss en uppfattning om varför mänskligheten befinner sig i
nuvarande situation, behöver vi därför lyfta blicken, och konstatera att planeten Tellus liksom livets betingelser
genomgår ständig förändring/anpassning inkl ömsesidigt beroende av relationen till ett enormt universum.
Livet som sådant har förenklat till uppgift att vara bärare av, och bibehålla, för liv kännetecknande nödvändiga
egenskaper, trots dessa förändringar. När man söker bakomliggande motiv och orsak till detta inställer sig gärna frågan,
Varför, vems ärenden går vi ? Frågan är principiellt intressant då den refererar till ett referensberoende
förlopp/skeende utefter en tidsaxel, vilket är en ledtråd i sökandet efter svar, jag ev återkommer till senare.
För att besvara frågan behöver vi även svaren på följande två citat tagna från konceptet. Notera gärna att
ingen tillfrågad har kunnat ge ett trovärdigt svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger.
Citat A,”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån
ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid
representerar på basal nivå.”.Citat B,”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/ förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Svaren "atomärt" på dessa citat innefattar på fältnivå skalfaktor-relationer.
Egenskaperna i form av bl a sinnesintryck, är atomärt sett fält-relaterade.
Detta medför att livet över tid förändras/anpassas för att kunna existera i sin förändrade omgivning.
Sambandet mellan förändringstakten (jmf derivata) och livets atomära struktur innefattar begränsningar
som förutsätter reproducerbarhet.
Evolutionen, så som den beskrivs här, kan betraktas som en för liv nödvändig kontinuerligt pågående
anpassning till dessa för jorden rådande successivt förändrade förutsättningar och levnadsbetingelser.
Detta kan även uttryckas som att evolutionen i kombination med tidsaxel fungerar som ett
optimerandeanpassnings-filter för begreppet liv, i en komplex och föränderlig omgivning.
Evolutionär utveckling innebär alltså att levande organismers egenskaper förändras från en form till en
annan, med bättre förutsättningar, under generationernas gång, beroende av detta evolutionära
”optimeringsfilter” men även via skenbart slumpvisa förändringar och mutationer.
Biologiska organismer och liv är, enligt ett resonemang som detta, en konsekvens av
kombinationen,
• Universums dynamiska process
• Evolutionär anpassning
Den evolutionära anpassningen är en funktion av
kombinationen,
• Genetiskt arv
• Samverkande processer i nutid
• Mutationer
Evolutionen har sannolikt enbart som syfte att över tid anpassa och säkerställa livsformen till rådande
förändringsstatus utefter en tidsaxel. För detta krävs att anpassbarheten är stor och flexibel, för att
leva upp till de krav ”livet” ställer, samtidigt som vissa balansegenskaper ej får överskridas. För att detta
ska vara möjligt får ”arvet” (DNA) inte vara för stabilt, utan måste kunna förändras via mutationer.
Evolutionen ”testar” m a o olika kombinationers överlevnadsmöjligheter ("i samråd med universum")
via mutationer.
Mutationer kan resultera i såväl goda/positiva som onda/negativa livsbetingelser/egenskaper.
Mänskliga värderingar som t ex gott och ont bör då här sättas/betraktas i ett större sammanhang.
Den mänskliga intelligensen är en effekt och riskfaktor som funktion av ovan nämnda kombinationer.
Intelligensen ger mänskligheten tillgång till det ”verktyg” som möjliggör en ”ekologisk katastrof”.Den aktuella anpassningen utgör därigenom en riskfaktor, som har betydelse vid bedömning av var
gränserna går för mänsklig överlevnad inkl klimathot.
Intelligensen är troligen den egenskap som riskerar att eliminera mänskligheten (existens av liv) i närtid.
Skulle den evolutionära anpassningen av någon anledning upphöra kommer allt liv på sikt att dö ut p g a
den missanpassning som blir följden. Värt att notera är att efter ett större massutdöende är det oftast enbart
arter med stor anpassningsförmåga till förändrade habitat som har förmåga att överleva.
För att återställa artrikedomen krävs det storleksordningen 10 miljoner år efter ett massutdöende.
Då förutsättningarna härvid ej längre är likvärdiga dagens, kommer även arterna att skilja sig från dagens.
Att överlåta ansvaret för att inte en ”ekologisk katastrof” skall inträffa på SD-politiker, är därför inget
jag rekommenderar.
Våra egenskaper och talanger har sin historiska bakgrund i det genetiska arvet från våra förfäders liv,
inom ramen för, och format av, denna från tidernas begynnelse pågående anpassningsprocess.
Det är rimligt att anta att anpassningsprocessen förutsätter att den genetiska variationen inom den mänskliga
reproduktionen är anpassad/optimerad relativt universums dynamiska förändringsprocess, för att förutsättningar
skall finnas för en existentiell framtid för våra gener.
Både för liten respektive för stor genetisk variation över tid får troligen till konsekvens att den genetiska
kedjan, havererar, vilket bör vara i linje med evolutionsteorin. Det är här vår
intelligens kommer in i bilden,
som en av de variabler som ingår i anpassningsprocessen.
Vad som är optimal intelligens ur ett klimat- och evolutionsperspektiv, är då ej nödvändigtvis
detsamma som hög intelligens. Det bekräftas av det vi nu kan bevittna.Med detta ”överordnade” synsätt är begreppet och variabeln intelligens ett arv och gåva, med grund i ett
svindlande historiskt perspektiv, som ingen kan göra anspråk på att själv ha förvärvat.
Den genetiska variationen via ”variabeln intelligens” tenderar i dag att överskrida den balans gentemot
universums förändring, som krävs för att hålla den genetiska kedjan vid liv. Min fråga, ”Vem bär ansvaret för
denna uppenbara orättvisa ?” har alltså sitt ursprung i att variationer/mutationer i den genetiska koden låter
det vi benämner evolutionen (ur sitt perspektiv) ”testa” om en hög intelligens är optimalt.
Det synliga resultatet/utfallet av denna test är bl a den miljöförstöring vi bevittnar, och som i förlängningen
ger upphov till de stora flyktingströmmar västvärlden nu har att se fram mot och hantera.
Det finns starka skäl för misstanken att evolutionen, med universum som dirigent, står som vinnare
över intelligensen när ”slaget” är överståndet.”Själv misstänker jag, av ovanstående skäl, att mänskligheten redan försuttit sin chans att överleva på sikt.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=LHOoJH7W2Lc