kan hastigheten c överskridas?

[Pilatus]

En foton som rör sig i vakuum har alltid hastigheten c. De är masslösa och det finns inte något hinder för att de skall kunna färdas med hastigheten c. Det går bra att använda en liten ficklampa för att accelerera en foton med hastigheten c.

Tänk dig nu att vi befinner oss i en raket som lyckats accelerera till 50% av c. Vi tar fram vår lilla ficklampa igen och lyser i färdriktningen. Fotonerna vet inte att vi redan färdas i 50% av c relativt jorden. Så de sticker iväg i hastigheten c i relation till raketen + raketens hastighet 50% av c i relation till jorden.

Från jorden ser vi endast att dessa raketfotoner rör sig med hastigheten c. Men kunde vi följa fotonen som utgick från raketen så har den ju hastigheten c i relation till raketen.

Fotonens våg kommer vi efterhand att kunna se mer och mer av från jorden, raketfotonernernas färd har hunnit långt men de kommer efter hand att färdas hela vägen till jorden. Det finns alltså en gräns för hur långt vi kan se?

[Hubert]

Naturliga slutsatsen är att gränsen existerar.

1919 bevisades Einstens tes att massiva objekt böjer ljuset.
Frågan Hur lågt kan vi se? kanske måste modifieras till Hur krokigt ser vi?
Massiva objekt fungerar som prismor eller linser och kröker ljuset hit och dit.
Nu spånar jag bara, men vi kanske inte alls ser långt utan ser samma objekt ("objekt" i plural) om och om igen men ur olika perspektiv?
Jag har ingen aning om vad en kosmolog skulle svara på det här.
Faktum är dock att ljus/fotoner inte rör sig i räta linjer och några konsekvenser måste väl detta faktum få för vår världsbild?

En foton som rör sig i vakuum har alltid hastigheten c. De är masslösa och det finns inte något hinder för att de skall kunna färdas med hastigheten c. Det går bra att använda en liten ficklampa för att accelerera en foton med hastigheten c.

Tänk dig nu att vi befinner oss i en raket som lyckats accelerera till 50% av c. Vi tar fram vår lilla ficklampa igen och lyser i färdriktningen. Fotonerna vet inte att vi redan färdas i 50% av c relativt jorden. Så de sticker iväg i hastigheten c i relation till raketen + raketens hastighet 50% av c i relation till jorden.

Från jorden ser vi endast att dessa raketfotoner rör sig med hastigheten c. Men kunde vi följa fotonen som utgick från raketen så har den ju hastigheten c i relation till raketen.

Fotonens våg kommer vi efterhand att kunna se mer och mer av från jorden, raketfotonernernas färd har hunnit långt men de kommer efter hand att färdas hela vägen till jorden. Det finns alltså en gräns för hur långt vi kan se?

[antor]

En fysikproffessor jag hade sa att för fotonen är universum oändligt platt i färdriktningen. Men jag vet inte om det är förklaringen du letar efter.

Men kort sagt, nej. För att det krävs oändligt med energi.

[Algotezza]

Tanken är snabbare, i synnerhet om vi tänker att den är det.

[Vega]

En foton som rör sig i vakuum har alltid hastigheten c. De är masslösa och det finns inte något hinder för att de skall kunna färdas med hastigheten c. Det går bra att använda en liten ficklampa för att accelerera en foton med hastigheten c.

Tänk dig nu att vi befinner oss i en raket som lyckats accelerera till 50% av c. Vi tar fram vår lilla ficklampa igen och lyser i färdriktningen. Fotonerna vet inte att vi redan färdas i 50% av c relativt jorden. Så de sticker iväg i hastigheten c i relation till raketen + raketens hastighet 50% av c i relation till jorden.

Från jorden ser vi endast att dessa raketfotoner rör sig med hastigheten c. Men kunde vi följa fotonen som utgick från raketen så har den ju hastigheten c i relation till raketen.

Fotonens våg kommer vi efterhand att kunna se mer och mer av från jorden, raketfotonernernas färd har hunnit långt men de kommer efter hand att färdas hela vägen till jorden. Det finns alltså en gräns för hur långt vi kan se?

Jag förstår inte helt. Men i en gammal klocka, kanske även i nya, finns en pendel. Oavsett hur uppdragen klocka är, dvs hur långt/högt pendeln pendlar, så går det på samma tid. Jag tror att ljusvågen, mellan ljusets källa och ljusets slutpunkt, fungerar som en sådan pendel. Var man än registrerar ljuset så har det en perfekt våg till sin källa. C.

[Pilatus]

En foton som rör sig i vakuum har alltid hastigheten c. De är masslösa och det finns inte något hinder för att de skall kunna färdas med hastigheten c. Det går bra att använda en liten ficklampa för att accelerera en foton med hastigheten c.

Tänk dig nu att vi befinner oss i en raket som lyckats accelerera till 50% av c. Vi tar fram vår lilla ficklampa igen och lyser i färdriktningen. Fotonerna vet inte att vi redan färdas i 50% av c relativt jorden. Så de sticker iväg i hastigheten c i relation till raketen + raketens hastighet 50% av c i relation till jorden.

Från jorden ser vi endast att dessa raketfotoner rör sig med hastigheten c. Men kunde vi följa fotonen som utgick från raketen så har den ju hastigheten c i relation till raketen.

Fotonens våg kommer vi efterhand att kunna se mer och mer av från jorden, raketfotonernernas färd har hunnit långt men de kommer efter hand att färdas hela vägen till jorden. Det finns alltså en gräns för hur långt vi kan se?

Jag förstår inte helt. Men i en gammal klocka, kanske även i nya, finns en pendel. Oavsett hur uppdragen klocka är, dvs hur långt/högt pendeln pendlar, så går det på samma tid. Jag tror att ljusvågen, mellan ljusets källa och ljusets slutpunkt, fungerar som en sådan pendel. Var man än registrerar ljuset så har det en perfekt våg till sin källa. C.

Om du tänker dig en satellit med ett atomur som rör sig runt jorden. Där du står på jorden finns en identisk klocka. Vi låter satelliten snurra några varv runt jorden. Så jämför vi klockorna. Det kommer då visa sig att klockan i satelliten inte visar samma tid som din referensklocka. Klockan i satelliten har rört sig långsammare.

[Vega]

En foton som rör sig i vakuum har alltid hastigheten c. De är masslösa och det finns inte något hinder för att de skall kunna färdas med hastigheten c. Det går bra att använda en liten ficklampa för att accelerera en foton med hastigheten c.

Tänk dig nu att vi befinner oss i en raket som lyckats accelerera till 50% av c. Vi tar fram vår lilla ficklampa igen och lyser i färdriktningen. Fotonerna vet inte att vi redan färdas i 50% av c relativt jorden. Så de sticker iväg i hastigheten c i relation till raketen + raketens hastighet 50% av c i relation till jorden.

Från jorden ser vi endast att dessa raketfotoner rör sig med hastigheten c. Men kunde vi följa fotonen som utgick från raketen så har den ju hastigheten c i relation till raketen.

Fotonens våg kommer vi efterhand att kunna se mer och mer av från jorden, raketfotonernernas färd har hunnit långt men de kommer efter hand att färdas hela vägen till jorden. Det finns alltså en gräns för hur långt vi kan se?

Jag förstår inte helt. Men i en gammal klocka, kanske även i nya, finns en pendel. Oavsett hur uppdragen klocka är, dvs hur långt/högt pendeln pendlar, så går det på samma tid. Jag tror att ljusvågen, mellan ljusets källa och ljusets slutpunkt, fungerar som en sådan pendel. Var man än registrerar ljuset så har det en perfekt våg till sin källa. C.

Om du tänker dig en satellit med ett atomur som rör sig runt jorden. Där du står på jorden finns en identisk klocka. Vi låter satelliten snurra några varv runt jorden. Så jämför vi klockorna. Det kommer då visa sig att klockan i satelliten inte visar samma tid som din referensklocka. Klockan i satelliten har rört sig långsammare.

Ja, tidens förlopp är inte beroende av vår upplevelse.

[Pilatus]

Jag förstår inte helt. Men i en gammal klocka, kanske även i nya, finns en pendel. Oavsett hur uppdragen klocka är, dvs hur långt/högt pendeln pendlar, så går det på samma tid. Jag tror att ljusvågen, mellan ljusets källa och ljusets slutpunkt, fungerar som en sådan pendel. Var man än registrerar ljuset så har det en perfekt våg till sin källa. C.

Om du tänker dig en satellit med ett atomur som rör sig runt jorden. Där du står på jorden finns en identisk klocka. Vi låter satelliten snurra några varv runt jorden. Så jämför vi klockorna. Det kommer då visa sig att klockan i satelliten inte visar samma tid som din referensklocka. Klockan i satelliten har rört sig långsammare.

Ja, tidens förlopp är inte beroende av vår upplevelse.

Det var en mycket bra anmärkning. Den visar även att tid är mer än en åskådningsform, som Kant menade.

[Vertumnus]

Enligt relativitetsteorin finns det ett samband mellan rörelse i rummet och rörelse i tiden på så vis att ju snabbare vi rör oss genom rummet desto långsammare rör vi oss genom tiden. Vid ljusets hastighet, vilken som bekant enligt samma teori är omöjlig för materien att uppnå, har tiden stannat helt, och eftersom hastighet mäts i sträcka per tidsenhet får vi att en foton som rör sig mellan två punkter gör den det utan tidsspillan. I sin tur innebär att den inte heller kan registrera något avstånd, dvs en foton som lämnar punkt a befinner sig redan i punkt b. Med tidens försvinnande försvinner också rummet( man kan se det som så att det är tiden som spänner upp rummet). Att c är den högsta tänkbara hastigheten följer då av att rummet inte kan bli plattare än platt, att punkt b, efter det att punkterna sammanfallit till en, inte längre kan komma närmare punkt a, vilket en hastighet högre än c skulle kräva.

[xion]

Enligt relativitetsteorin finns det ett samband mellan rörelse i rummet och rörelse i tiden på så vis att ju snabbare vi rör oss genom rummet desto långsammare rör vi oss genom tiden. Vid ljusets hastighet, vilken som bekant enligt samma teori är omöjlig för materien att uppnå, har tiden stannat helt, och eftersom hastighet mäts i sträcka per tidsenhet får vi att en foton som rör sig mellan två punkter gör den det utan tidsspillan. I sin tur innebär att den inte heller kan registrera något avstånd, dvs en foton som lämnar punkt a befinner sig redan i punkt b. Med tidens försvinnande försvinner också rummet( man kan se det som så att det är tiden som spänner upp rummet). Att c är den högsta tänkbara hastigheten följer då av att rummet inte kan bli plattare än platt, att punkt b, efter det att punkterna sammanfallit till en, inte längre kan komma närmare punkt a, vilket en hastighet högre än c skulle kräva.

Bra förklaring

[Vega]

Mycket pedagogiskt!!

[Anders]

Man är inte igång förrän man bondförnuftförstår att ljusets hastighet är den högsta möjliga. Och det bondförnuftförstår jag inte. Antar att man fullt ut måste begripa den allmäna.

[Vega]

Man är inte igång förrän man bondförnuftförstår att ljusets hastighet är den högsta möjliga. Och det bondförnuftförstår jag inte. Antar att man fullt ut måste begripa den allmäna.

Vilken hastighet ljuset har är väl bestämt, men vilka siffror det råkar röra sig om, beror ju av hur lång en meter och en sekund är.. Definitionsmässigt.

[xion]

Man är inte igång förrän man bondförnuftförstår att ljusets hastighet är den högsta möjliga. Och det bondförnuftförstår jag inte. Antar att man fullt ut måste begripa den allmäna.

Nu för tiden är det enkelt.
Är det något man undrar över så behöver man bara fråga AI.

[Vega]

Man är inte igång förrän man bondförnuftförstår att ljusets hastighet är den högsta möjliga. Och det bondförnuftförstår jag inte. Antar att man fullt ut måste begripa den allmäna.

Nu för tiden är det enkelt.
Är det något man undrar över så behöver man bara fråga AI.

Den danska astronomen Ole Rømer lyckades mäta ljusets hastighet först år 1676 genom att observera förmörkelsen av Jupiters månar. Senare, på 1800-talet, lyckades fysiker som Fizeau och Foucault mäta hastigheten på jorden, och Michelson bidrog avsevärt till mer precisa värden under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Idag är ljusets hastighet i vakuum definierad som en naturkonstant, \(c=299\,792\,458\) m/s.