hur lagras informarmationen i huvudet?
Det kan ju knappast finnas lådor som vi har utanför kroppen i tex kontor.
Vill gärna veta.
var finns tankar
Moderator: Moderatorgruppen
är inte säker,
men jag tro faktis att foskan inte vet rikit hur våra minne lagras,
men att det har men dom olika näver, och hur dom är kollade
men jag tro faktis att foskan inte vet rikit hur våra minne lagras,
men att det har men dom olika näver, och hur dom är kollade
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
Re: var finns tankar
starblaze skrev:hur lagras informarmationen i huvudet?
Det kan ju knappast finnas lådor som vi har utanför kroppen i tex kontor.
Vill gärna veta.
(såhär har jag för mig utifrån vad jag läst nyligen)
Hjärnan är ett stort nätverk av nervbanor, och det vi kallar minnen lagras i fettvävnad i celler. Men du lagrar inte en sak per cell utan allt är utspritt i ett stort nät vilket förklarar varför vi associerar så fritt och kan låta våra tankar vandra. Olika områden i hjärnan har hand om merparten av vissa typer av minnen, men ingenting skulle kunna fungera separat.
Hjärnan bygger om sig när du lär dig mer. Om du arbetat som taxichaufför i flera år går det att se att din amygdala (centrat som bl.a orienterar dig geografiskt) vuxit. Slutar du så krymper denna del efter ett tag.
Boken "Lyckoformeln" är bra enkel naturvetenskaplig läsning som förklarar bland annat hur människan kan uppleva känslor och hur vi minns saker.
Förmodligen någon slags holografisk "subjektiv" värld som neurologiska banor skapar. Likt en lasershow typ.
Men det är ju bara min gissning.
Men det är ju bara min gissning.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
VAR HÖR IDÉER HEMMA? (ett kapitel i "Mångfaldens mönster" som handlar om detta, i mitt tycke)
Har du någon gång funderat över var en idé du haft tar vägen när du inte tänker på den längre? I så fall är du i gott sällskap. Filosofer har ända sedan de gamla grekerna grunnat på detta.
Är du inte filosofiskt lagd så kanske frågan verkar meningslös. Om idén är något att ha så lägger du den på minnet helt enkelt. Där kan du plocka fram den när du vill tänka på den nästa gång. Men om du får en ny idé, varifrån hämtar du den då?
Det finns en grupp hårt arbetande vetenskapsmän som har en speciell sorts abstrakta idéer, tal, som arbetsobjekt. Matematiker tänker i sitt vardagliga arbete på dessa som högst verkliga objekt. När en matematiker får en idé om ett nytt slags talsystem så börjar han genast leta efter relationer talen emellan, som en upptäcktsresande på en ny kontinent. Talsystemen tycks precis som verkliga kontinenter ha förhållanden som är sanna antingen någon finns där att upptäcka dom eller inte.
De naturliga heltalen kallas det talsystem alla icke-matematiker känner bäst till. Bland de naturliga heltalen är 2 plus 2 alltid 4. Var fanns den sanningen vid tiden före livets uppkomst på jorden? När det inte fanns någon att hålla den i tanken eller lägga den på minnet är det väl inte så säkert att två stendöda materieklumpar tillsammans med två andra lika stendöda materieklumpar verkligen kan sägas ha utgjort fyra stendöda materieklumpar. Eller?
De flesta tycker nog spontant att det är självklart så, att 2 plus 2 alltid är 4. Att det är en objektiv sanning. Den kan inte vara beroende av om den uppfattas av ett subjekt, en varelse med närvarokänsla med ett subjektivt perspektiv på tillvaron. På samma sätt som vi med självklarhet tillskriver andra människor närvarokänsla så tillskriver de allra flesta av oss också en grupp idéer, som vi uppfattar som extremt logiska, som självklart sanna. Men om de har en existens oberoende av oss så måste det vara i en objektiv idévärld. Som bekant ansåg den gamle greken Platon att denna idévärld var den grundläggande existensen, med vår fysiska tillvaro som ett simpelt skuggspel i jämförelse. I modern filosofisk jargong kallas detta synsätt matematisk realism.
Att detta skulle vara konsekvensen av att 2 plus 2 alltid är 4 är förmodligen svårsmält för de flesta. Vad finns det för alternativ?
En skola inom matematisk filosofi kallar sig intuitionister. De menar att alla matematiska sanningar är de som vi kan formulera utifrån intuition. Denna intuition skulle vara en objektiv egenskap hos det mänskliga förståndet och därför behövs ingen objektiv idévärld. Denna skola är inte särskilt intuitiv, minst sagt.
Det som förenar såväl Platonister och intuitionister är föreställningen att utryck som 2+2=4 har en mening. Det finns också en formalistisk skola inom matematisk filosofi som säger att 2+2=4 bara är en rad med tecken som inte betyder något. De är inte ställföreträdare för en idé, vare sig intuitiv eller objektivt existerande. Den Euklidiska geometrin handlar t ex inte om punkter, linjer och ytor. Dessa begrepp kunde lika gärna bytas ut mot bord, stolar och ölglas. Matematiska objekt, som den Euklidiska geometrin, har ingen mening. De är bara meningslösa spel med symboler som kan stå för precis vad som helst.
Idéer om hur matematiska objekt kan användas för att föreställa fysiska objekt tillhör inte matematiken utan fysiken. Efter Einstein använder inte fysiker den Euklidiska geometrin som modell för rummet längre. Men liksom schackspel inte längre står modell för hur krig genomförs men ändå fortsätter att existera som spel, så består fortfarande reglerna i den Euklidiska geometrin.
Ett schackspel är fysiskt naturligtvis. Ett schackspelande datorprogram är också fysiskt. Formella system inom matematiken är också fysiska. Numera körs de också oftast i form av datorprogram. De delar av verkligheten datorprogrammen är tänkta att simulera är också fysiska. Så vart tog idéerna vägen?
Idéerna att ett fysiskt system ibland liknar ett annat verkar inte riktigt ha den rang av objektiv sanning som kräver en egen idévärld. Abstrakta objekt bakom de fysiska systemen behövs inte för att de ska kunna jämföra sig med varandra. Två hjärnor är exempel på två fysiska system vars processer i människans fall kan växelverka genom det talade språket, vilket i sin tur är en fysisk process. Skriftspråk är fysiska tecken på papper. Att chatta på internet är också en fysisk process.
Om nu 2+2=4 alltid bara skulle vara resultatet av en fysisk process, varför känner vi oss då så säkra på att få samma resultat gång på gång? Jag menar, det är lätt att förälska sig i den man chattar med på nätet, men det händer inte varje gång. Om jag å andra sidan bryter av en pinne för att få två kortare pinnar så är jag lika bombsäker, som i fallet 2+2=4, på att resultatet alltid är två kortare pinnar. Denna "sanning" kräver inte ens människans existens för att upptäckas. Schimpanser klarar av det galant!
Har du någon gång funderat över var en idé du haft tar vägen när du inte tänker på den längre? I så fall är du i gott sällskap. Filosofer har ända sedan de gamla grekerna grunnat på detta.
Är du inte filosofiskt lagd så kanske frågan verkar meningslös. Om idén är något att ha så lägger du den på minnet helt enkelt. Där kan du plocka fram den när du vill tänka på den nästa gång. Men om du får en ny idé, varifrån hämtar du den då?
Det finns en grupp hårt arbetande vetenskapsmän som har en speciell sorts abstrakta idéer, tal, som arbetsobjekt. Matematiker tänker i sitt vardagliga arbete på dessa som högst verkliga objekt. När en matematiker får en idé om ett nytt slags talsystem så börjar han genast leta efter relationer talen emellan, som en upptäcktsresande på en ny kontinent. Talsystemen tycks precis som verkliga kontinenter ha förhållanden som är sanna antingen någon finns där att upptäcka dom eller inte.
De naturliga heltalen kallas det talsystem alla icke-matematiker känner bäst till. Bland de naturliga heltalen är 2 plus 2 alltid 4. Var fanns den sanningen vid tiden före livets uppkomst på jorden? När det inte fanns någon att hålla den i tanken eller lägga den på minnet är det väl inte så säkert att två stendöda materieklumpar tillsammans med två andra lika stendöda materieklumpar verkligen kan sägas ha utgjort fyra stendöda materieklumpar. Eller?
De flesta tycker nog spontant att det är självklart så, att 2 plus 2 alltid är 4. Att det är en objektiv sanning. Den kan inte vara beroende av om den uppfattas av ett subjekt, en varelse med närvarokänsla med ett subjektivt perspektiv på tillvaron. På samma sätt som vi med självklarhet tillskriver andra människor närvarokänsla så tillskriver de allra flesta av oss också en grupp idéer, som vi uppfattar som extremt logiska, som självklart sanna. Men om de har en existens oberoende av oss så måste det vara i en objektiv idévärld. Som bekant ansåg den gamle greken Platon att denna idévärld var den grundläggande existensen, med vår fysiska tillvaro som ett simpelt skuggspel i jämförelse. I modern filosofisk jargong kallas detta synsätt matematisk realism.
Att detta skulle vara konsekvensen av att 2 plus 2 alltid är 4 är förmodligen svårsmält för de flesta. Vad finns det för alternativ?
En skola inom matematisk filosofi kallar sig intuitionister. De menar att alla matematiska sanningar är de som vi kan formulera utifrån intuition. Denna intuition skulle vara en objektiv egenskap hos det mänskliga förståndet och därför behövs ingen objektiv idévärld. Denna skola är inte särskilt intuitiv, minst sagt.
Det som förenar såväl Platonister och intuitionister är föreställningen att utryck som 2+2=4 har en mening. Det finns också en formalistisk skola inom matematisk filosofi som säger att 2+2=4 bara är en rad med tecken som inte betyder något. De är inte ställföreträdare för en idé, vare sig intuitiv eller objektivt existerande. Den Euklidiska geometrin handlar t ex inte om punkter, linjer och ytor. Dessa begrepp kunde lika gärna bytas ut mot bord, stolar och ölglas. Matematiska objekt, som den Euklidiska geometrin, har ingen mening. De är bara meningslösa spel med symboler som kan stå för precis vad som helst.
Idéer om hur matematiska objekt kan användas för att föreställa fysiska objekt tillhör inte matematiken utan fysiken. Efter Einstein använder inte fysiker den Euklidiska geometrin som modell för rummet längre. Men liksom schackspel inte längre står modell för hur krig genomförs men ändå fortsätter att existera som spel, så består fortfarande reglerna i den Euklidiska geometrin.
Ett schackspel är fysiskt naturligtvis. Ett schackspelande datorprogram är också fysiskt. Formella system inom matematiken är också fysiska. Numera körs de också oftast i form av datorprogram. De delar av verkligheten datorprogrammen är tänkta att simulera är också fysiska. Så vart tog idéerna vägen?
Idéerna att ett fysiskt system ibland liknar ett annat verkar inte riktigt ha den rang av objektiv sanning som kräver en egen idévärld. Abstrakta objekt bakom de fysiska systemen behövs inte för att de ska kunna jämföra sig med varandra. Två hjärnor är exempel på två fysiska system vars processer i människans fall kan växelverka genom det talade språket, vilket i sin tur är en fysisk process. Skriftspråk är fysiska tecken på papper. Att chatta på internet är också en fysisk process.
Om nu 2+2=4 alltid bara skulle vara resultatet av en fysisk process, varför känner vi oss då så säkra på att få samma resultat gång på gång? Jag menar, det är lätt att förälska sig i den man chattar med på nätet, men det händer inte varje gång. Om jag å andra sidan bryter av en pinne för att få två kortare pinnar så är jag lika bombsäker, som i fallet 2+2=4, på att resultatet alltid är två kortare pinnar. Denna "sanning" kräver inte ens människans existens för att upptäckas. Schimpanser klarar av det galant!
Re: var finns tankar
det finns ingen information i mitt huvud. mitt huvud och min hjärna lagras i medvetandet.
Re: var finns tankar: här!
amy skrev:det finns ingen information i mitt huvud. mitt huvud och min hjärna lagras i medvetandet.
Ett annat synsätt
Ditt huvud och din hjärna är uppbyggt information i materiell form som handskas med information i upplevd, immateriell form. Medvetandet emanerar ur denna informationshantering. Ur detta emanerade medvetande hypostaserar vi (detta medvetande) fram begreppet tankar. Det finns inga tankar, bara "inre processer" (speglingar av hjärnans informationshantering), som när dessa processer "betraktar" sig själva, via självreferens, ter sig som "uppbyggda av tankar" som vi tolkar som ett slags "andliga föremål" med egenexistens, oberoende av de processer som är deras sanna natur.
Men det behöver inte vara så. Det kan också vara - en fisk. Ål man river.
A
Algotezza aka Algotezza
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4110
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
suchanother skrev:Ål man river. (eller old man river, Patrik Sjöbergs låt)
Vi måste börja nånstans och bygga upp en ny tro. Hur detta görs är en annan femma.
(Oj, är helt stenad idag och vet ej vad jag snackar)
Inte tro, tillit till varandra, våra ord och handlingar, lojaliteten oss förtappade emellan. Vi är ensamma i världen sedan Nietzsche i vit rock som Doktor Blå Död gav Gud en skön spruta och några elchocker så att han somnade in i sin sjundedagsvila.
"Eho, det vara Monntag" (citat från tidningen HJäLP på 60-talet).
A
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster