Jag vet inte, kan helt enkelt inte den högre fysikens teorier tillräckligt bra, men det är väl lite som matematiken, att +1 + -1 = 0, men det är svårare att se hur 0 skulle kunna bil +1 och -1? Kanske är det som sagt inte symmetriskt, det kanske bara går åt ett håll?Mr.M skrev:freddemalte skrev:Stämmer det verkligen att vi kan ta till oss att något försvinner? Finns det en nödvändig symmetri mellan dessa två fenomen? Kan det inte mer vara som dåtid och framtid? Men visst, lite besynnerligt är det kanske? Kanske beror det på att vi i vår vardag är tämligen vana vid att objekt försvinner, men vi ser dem sällan uppstå ur "tomma intet"?Mr.M skrev:är det inte fascinerande att vi kan förstå hur någonting blir ingenting, men inte förstå hur ingenting blir någonting.
Vänligen
Fredrik
Jag vet inte,
men att tänka sig antipartikel som möter en partikel som tar ut varandra är lite enklare att förstå
än att dessa två skapas från ingenting.
jag förstår egentligen inte hur materia och energi totalt kan ta ut varandra helt,
sådan symmetri kan väl inte existera. att inga rest produkter kvarstår ?
En annan rolig tanke som jag lekt med är att:
Ju längre ut i universum vi tittar, desto närmare BigBangs kärna kommer vi egentligen,
och vi därmed kan vi bara resa in i historien och aldrig in i framtiden : -)
Ja, om universum är beskaffat på ett sådant sätt som den moderna vetenskapen beskriver det så verkar det ju som att endast dåtiden går att detektera genom studier av omgivningen. Det är tämligen lurigt att (över huvud taget) förstå sig på (eller tänka sig in i) att t.ex. stjärnorna som utgör Karlavagnen egentligen befinner sig i andra positioner samt kanske rent av inte existerar längre? Dessutom är det ju lite roligt att just de stjärnorna ligger på så pass olika avstånd från jorden att de egentligen aldrig de facto har skapat den formation som vi kallar Karlavagnen.
Vänligen
Fredrik