Svarta hål

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3393
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Svarta hål

Inläggav freddemalte » 01 mar 2014 13:25

skwuim skrev:Jag tror inte att filosofer är kvalificerade att diskutera svarta hål. Svarta hål är objekt som existerar helt oberoende av våra mänskliga perspektiv. Filosofer kan inte tillföra någonting till ett ämne som svarta hål.

Jag tror istället att svarta hål är ett ämne för kosmologer och andra fysiker. Språket som används för diskussion och beskrivning är matematik inte argument.
En fördjupad specialkunskap inom den disciplin som filosofen är engagerad i är antagligen av godo, men kan också, antagligen i vissa fall hindra filosofen att förhålla sig öppen och opartisk till ämnet. En filosof kan mycket väl diskutera Svarta hål utan att vara professor i vara sig partikelfysik eller kosmologi, ty filosofens uppgift är även att kritisera och granska den vetenskapliga metodens etiska och epistemologiska utgångspunkt, resonemanget kring fenomenens ontologi och metafysik samt huruvida det existerar olika grader av dogmatik inom disciplinen. När det kommer till Svarta hål handlar det mer om teoretisk än praktisk filosofi samt vetenskapsfilosofi, men om vi tar sådant som genetik och förhållningssättet till abort, är det självklart bra om filosofen känner till de grundläggande medicinska och biokemiska principerna, men måste dock ej vara professor i ämnena för att kunna uttala sig om etiken gällande dessa.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Illusionen

Svarta hål

Inläggav Illusionen » 01 mar 2014 15:20

skwuim skrev:Jag tror inte att filosofer är kvalificerade att diskutera svarta hål.
Svarta hål är objekt som existerar helt oberoende av våra mänskliga perspektiv.
Filosofer kan inte tillföra någonting till ett ämne som svarta hål.
Jag tror istället att svarta hål är ett ämne för kosmologer och andra fysiker.
Språket som används för diskussion och beskrivning är matematik inte argument.


Om filosoferna inte är kvalificerade, så gäller detta givetvis en pensionerad båtbyggare som mig, i än högre grad.
Dina påståenden är förmodligen medvetet provocerande skrivna, och då är det intressant att testa vad du går för.

Som pensionär och intresserad av naturvetenskap, har jag fått tid att förundras över att den akademiska världen
förefaller sakna förmåga att ge svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är trovärdigt besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och
fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden inkl de kosmologer och andra fysiker du hänvisar till, hävdar att de förstår,
samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR
fysiken och universum, på ett djupare plan.

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.

Att tillämpa matematik är m a o inte likvärdigt med att förstå universum.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

Min misstanke, och i viss mån övertygelse, är att fysikerna, på grund av oförmågan att definiera och förklara
fundamentala fenomen bortsett från medvetandets mekanismer, och därigenom angriper problemet med att
tolka och förstå universum från en kanske omöjlig utgångspunkt. Min personliga uppfattning är att filosofin
här är väl så kvalificerad som naturvetenskapen att visa vägen till en bättre förståelse.

För att göra det enkelt för dig skwuim, låt oss begränsa oss till fenomenet TID, och be någon kosmolog eller
annan fysiker att förklara vad tid är för dig, och återkom sedan till denna tråd och redovisa svaret.
Först när svaret är redovisat är det läge att bedöma om dina påståenden är välgrundade.

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Svarta hål

Inläggav förstår mig själv » 01 mar 2014 16:58

freddemalte skrev:
skwuim skrev:Jag tror inte att filosofer är kvalificerade att diskutera svarta hål. Svarta hål är objekt som existerar helt oberoende av våra mänskliga perspektiv. Filosofer kan inte tillföra någonting till ett ämne som svarta hål.

Jag tror istället att svarta hål är ett ämne för kosmologer och andra fysiker. Språket som används för diskussion och beskrivning är matematik inte argument.
En fördjupad specialkunskap inom den disciplin som filosofen är engagerad i är antagligen av godo, men kan också, antagligen i vissa fall hindra filosofen att förhålla sig öppen och opartisk till ämnet. En filosof kan mycket väl diskutera Svarta hål utan att vara professor i vara sig partikelfysik eller kosmologi, ty filosofens uppgift är även att kritisera och granska den vetenskapliga metodens etiska och epistemologiska utgångspunkt, resonemanget kring fenomenens ontologi och metafysik samt huruvida det existerar olika grader av dogmatik inom disciplinen. När det kommer till Svarta hål handlar det mer om teoretisk än praktisk filosofi samt vetenskapsfilosofi, men om vi tar sådant som genetik och förhållningssättet till abort, är det självklart bra om filosofen känner till de grundläggande medicinska och biokemiska principerna, men måste dock ej vara professor i ämnena för att kunna uttala sig om etiken gällande dessa.

Jo så länge det som sägs är förnuftigt kan man ju nå någon vart. Jag har erfarenheter inom mitt område ( medicin) och det finns människor som förstår tex psyket mycket bättre än den mest meriterade. Då vi är olika ska vi också gå olika vägar och förstå bättre det som fyller oss med glädje än andra.
Gäller att upptäcka sitt "område" och bejaka detta och bli en mänsklighetens tjänare.

Användarvisningsbild
skwuim
Inlägg: 84
Blev medlem: 12 jan 2013 12:18
Ort: Eskilstuna

Svarta hål

Inläggav skwuim » 03 mar 2014 05:23

Pilatus skrev:
skwuim skrev:Jag tror inte att filosofer är kvalificerade att diskutera svarta hål. Svarta hål är objekt som existerar helt oberoende av våra mänskliga perspektiv. Filosofer kan inte tillföra någonting till ett ämne som svarta hål.

Jag tror istället att svarta hål är ett ämne för kosmologer och andra fysiker. Språket som används för diskussion och beskrivning är matematik inte argument.

Om vi skall begränsa oss till sådana filosofiska frågor vi kan något om, så får kanske de flesta av oss inse våra bristande kvalifikationer och kasta in handduken? Jag har inga akademiska poäng eller andra meriter i ämnet som gör mig lämplig. Jag tror dock att ett genuint intresse att diskutera olika frågor, även naturvetenskapliga, borde räcka.


Visst. Men frågan är bara vad man kan tillföra till diskussionen om svarta hål om man kommer från ett icke-fysikaliskt perspektiv. Man kan definitivt diskutera vetenskapens meta-teori ur ett filosofiskt perspektiv men inte, tror jag, fysikaliska objekt som svarta hål. Det finns nämligen varken något "syfte", "mening" eller "perspektiv" på svarta hål. De existerar endast därför att vårt universums lagar råkar se ut som de gör. Svarta hål bryr sig inte ett dugg om människor. Det är lite som att filosofiskt diskutera gravitation,vilket det egentligen också är. Om man är solipsist och inte tror på gravitation så är man välkommen att hoppa nedför en skyskrapa och så får vi se hur det går.

Användarvisningsbild
skwuim
Inlägg: 84
Blev medlem: 12 jan 2013 12:18
Ort: Eskilstuna

Svarta hål

Inläggav skwuim » 03 mar 2014 05:39

freddemalte skrev:
skwuim skrev:Jag tror inte att filosofer är kvalificerade att diskutera svarta hål. Svarta hål är objekt som existerar helt oberoende av våra mänskliga perspektiv. Filosofer kan inte tillföra någonting till ett ämne som svarta hål.

Jag tror istället att svarta hål är ett ämne för kosmologer och andra fysiker. Språket som används för diskussion och beskrivning är matematik inte argument.
En fördjupad specialkunskap inom den disciplin som filosofen är engagerad i är antagligen av godo, men kan också, antagligen i vissa fall hindra filosofen att förhålla sig öppen och opartisk till ämnet. En filosof kan mycket väl diskutera Svarta hål utan att vara professor i vara sig partikelfysik eller kosmologi, ty filosofens uppgift är även att kritisera och granska den vetenskapliga metodens etiska och epistemologiska utgångspunkt, resonemanget kring fenomenens ontologi och metafysik samt huruvida det existerar olika grader av dogmatik inom disciplinen. När det kommer till Svarta hål handlar det mer om teoretisk än praktisk filosofi samt vetenskapsfilosofi, men om vi tar sådant som genetik och förhållningssättet till abort, är det självklart bra om filosofen känner till de grundläggande medicinska och biokemiska principerna, men måste dock ej vara professor i ämnena för att kunna uttala sig om etiken gällande dessa.


Man kan visst diskutera vetenskapens meta-teori, dess etik och epistemologi (i vilket fenomenologi och metafysik ingår). Det håller jag helt med om, men då handlar det om en diskussion om den empiriska och verifikationalistiska vetenskapen rent generellt. Det är en annan sak att specifikt diskutera fysikaliska objekt, vilket inte bygger på någon teori överhuvudtaget (utöver matematiken). Det finns liksom ingenting att diskutera eftersom svarta hål är ting-i-sig som Sartre skulle kalla det. Eftersom det enda teoretiska underlaget för svarta hål är, som nämnt, matematikens språk så blir en sådan diskussion snarare en fråga om matematikfilosofi. D.v.s huruvida matematiken verkligen är objektiv eller huruvida matematiken verkligen är "verklig". En sådan diskussion vore intressant. Men grunden till att vi tror att svarta hål existerar överhuvudtaget är endast ett resultat av en mängd ekvationer ur relativitetsteori och kvantmekanik samt en del empiriska bevis såsom gravitationens inverkan på stjärnor i vår galax center och dess böjning av ljus, båda vilka är evidens som förutsägs av fysikens ekvationer. Ingen utav de grundläggande fysikerna inom den relevanta fysiken levde under en tid där det fanns särskilt starka teleskop för att observera detta, ändå så "visste" de redan att svarta hål fanns genom matematiken. Och huruvida de faktiskt "visste" det blir återigen en fråga om vetenskapsfilosofi och matematikfilosofi.

Användarvisningsbild
skwuim
Inlägg: 84
Blev medlem: 12 jan 2013 12:18
Ort: Eskilstuna

Svarta hål

Inläggav skwuim » 03 mar 2014 06:37

Illusionen skrev: Som pensionär och intresserad av naturvetenskap, har jag fått tid att förundras över att den akademiska världen
förefaller sakna förmåga att ge svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är trovärdigt besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och
fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden inkl de kosmologer och andra fysiker du hänvisar till, hävdar att de förstår,
samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR
fysiken och universum, på ett djupare plan.


Jag förstår inte vad du menar med att jag skriver provocerande, men här är mänsklighetens nu rådande svar på dessa:

- Rent generellt är tid endast faktumet att de förflutna skiljer sig från nuet. Mer specifikt är tid är en dimension i den så kallade tidsrymden. Det var Einstein som redan 1906 visade för oss genom en kombination av matematikens språk och då tillgängliga evidens att tiden är den fjärde dimensionen jämte höjd, bredd och djup i vårt universum. Så tid är egentligen endast en egenskap av vår verklighet precis som höjd är en egenskap. Det kanske finns andra universum som har andra dimensioner, men för vårt universum så gäller detta. Att fråga sig vad tid är, är ungefär som att fråga sig vad höjd är.

- "Kraft" är ett diffust ord. Det beror helt på vad du menar med kraft. Menar du personlig kraft ex. kraften att orka, så kommer diskussionen ned till frågor om vem personen är. Egentligen så handlar det i så fall om frågor som, varifrån kommer vår kraft? Och detta kommer i sin tur ned till frågan huruvida kraften har ett ursprung i någon själ som antingen är personlig eller delad med den övriga mänskligheten. Tror man på det senare så måste man klargöra för sig hur denna kraft är delad mellan mänskligheten. Och i både fallen, vare sig man tror på en personlig eller mänsklig själ, så måste man ändå liksom förstå var källan för den kraften är. Även om alla människor delar en själ så måste den ha ett enda ursprung, annars är den ju inte delad. I både idéerna om själen så finner jag personligen att diskussionen blir ganska meningslös, eftersom diskussionen inte blir särskilt annorlunda från om man som mig tror att vårt sinne är ett resultat en slags biologisk dator, vår hjärna. Oavsett om vi har en själ utöver vår hjärna eller om hjärnan är allt vad vårt sinne är, så förändras inte diskussionen. Om vi har en själ som den yttersta källan för val och kraft så är vi ju fortfarande styrda av vår själ, eller hur? Vi väljer förstås inte vilken hjärna vi föds med rent genetiskt, och vi väljer ju inte vilken uppväxt vi hamnar i som formar den. Men lika lite väljer vi vår själ innan födseln och lika lite väljer vi ju vår omgivning som formar vår själ. Att forma och odla själen som det heter, blir fortfarande precis lika värdefullt och viktigt även om vi byter ut "själ" mot "hjärna". Vi har förstås fortfarande ett subjektiv jag, och det ska vi behålla. Men vi har ingen grund att anta att detta jag, från tredje person sett, är annat än en marionett av vår själ/hjärna.

Betyder detta att vi saknar "val"? Kanske ytterst sett. I verkligheten så delar vi dock en slags "själ" eller brahman i hinduismens ord, med att vi alla människor på jorden delar samma ursprung i de atomer som byggde jorden för 4,5 miljarder år sedan. Men inget utav detta betyder att vi saknar behovet av goda egenskaper som ansvarsfullhet eller någon annan god egenskap att leva efter. För här är poängen. Om vi går ner i ett nihilistiskt kaos bara för att vi inser att vi ytterst är ofria maskiner, så är detta i sig ett ofritt val. Att vi försöker fly från våra trådar får oss inte att fly från våra trådar. Man blir inte mer fri för att man inser att man är ofri. Därför är illusionen om den fria viljan i sig en illusion.

- För fråga 3 och 4 se ovanstående.

Illusionen skrev:När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

Min misstanke, och i viss mån övertygelse, är att fysikerna, på grund av oförmågan att definiera och förklara
fundamentala fenomen bortsett från medvetandets mekanismer, och därigenom angriper problemet med att
tolka och förstå universum från en kanske omöjlig utgångspunkt. Min personliga uppfattning är att filosofin
här är väl så kvalificerad som naturvetenskapen att visa vägen till en bättre förståelse.

För att göra det enkelt för dig skwuim, låt oss begränsa oss till fenomenet TID, och be någon kosmolog eller
annan fysiker att förklara vad tid är för dig, och återkom sedan till denna tråd och redovisa svaret.
Först när svaret är redovisat är det läge att bedöma om dina påståenden är välgrundade.


Jag misstänker att du är ett fan av kontinentalfilosofi eftersom du verkar misstänkliggöra idén av en objektiv och människooberoende verklighet. Men oavsett fallet.

Du tar dock upp en viktig poäng om jag förstår dig rätt. Nämligen medvetandets inverkan på tolkningen av vetenskapens data. Och detta håller i princip alla vetenskapsmän, verifikationalister och neo-positivister med dig om. Visst är det sant att subjektet (människan som vetenskapsman/kvinna) kan påverka hur data tolkas och visst är det sant att diskussioner och akademisk forskning tenderar att isärplockad data efter egen a priori-övertygelser. Detta är en utav kritiken av den tidiga 1900-tals positivismen och varför positivismen utvecklades till dagens neo-positivism. Men vetenskapen har mekanismer för att överkomma just detta. Det är därför vi har peer-review där vetenskapliga rön får skådas och kritiseras av andra specialister. Visst kan även peer-review i sin tur vara partisk, men om en uppenbart partisk idé klär sig som vetenskap och får godkännande av peer-review, så brukar den förr eller senare kläs naken igen och avfärdas av andra specialister.

Vad gäller just tid så gav jag dig konsensussvaret ovan.

//skwuim

Illusionen

Svarta hål

Inläggav Illusionen » 03 mar 2014 17:43

skwuim skrev:
Illusionen skrev: Som pensionär och intresserad av naturvetenskap, har jag fått tid att förundras över att den akademiska världen
förefaller sakna förmåga att ge svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är trovärdigt besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och
fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden inkl de kosmologer och andra fysiker du hänvisar till, hävdar att de förstår,
samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR
fysiken och universum, på ett djupare plan.


Jag förstår inte vad du menar med att jag skriver provocerande, men här är mänsklighetens nu rådande svar på dessa:

- Rent generellt är tid endast faktumet att de förflutna skiljer sig från nuet. Mer specifikt är tid är en dimension i den så kallade tidsrymden. Det var Einstein som redan 1906 visade för oss genom en kombination av matematikens språk och då tillgängliga evidens att tiden är den fjärde dimensionen jämte höjd, bredd och djup i vårt universum. Så tid är egentligen endast en egenskap av vår verklighet precis som höjd är en egenskap. Det kanske finns andra universum som har andra dimensioner, men för vårt universum så gäller detta. Att fråga sig vad tid är, är ungefär som att fråga sig vad höjd är.

Vad gäller just tid så gav jag dig konsensussvaret ovan.

//skwuim


Flertalet tror sig veta vad tid är, men så visar sig ofta inte vara fallet när en trovärdig förklaring efterfrågas.
Så tyvärr Skwuim, din beskrivning av fenomenet tid är ej tillräcklig för att du med fog ska kunna hävda att du
förstår vad fenomenet tid står för och representerar.
För att förtydliga detta vill jag referera till ett inlägg på denna tråd, 14 september 2013, där jag skriver följande.

Mitt problem är att på ett begripligt sätt beskriva komplexa abstrakta samband i en verklighet som i sig är
en transformerad illusion.
Som jag uppfattar det, av kommentarerna att döma, vållar speciellt behovet av att tillämpa andra referenser,
än vår verklighets punktreferens i rummet, problem.
Ändå är detta sannolikt ett absolut måste för att komma vidare i förståelsen av medvetandet.

Antag att modellen tas fram utifrån mitt koncept, med följande specifikation.

Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Ovanstående ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.


Fenomenet TID är, mot ovanstående bakgrund, ett underordnat skalfaktorberoende
”sub-fenomen” i universum, närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller
”balanserat dubbelrotationssubstitut”.


Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID och KRAFT kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen.

På min hemsida, http://www.maticweb.com , förklarar jag de bakomliggande principerna mer ingående.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
skwuim
Inlägg: 84
Blev medlem: 12 jan 2013 12:18
Ort: Eskilstuna

Svarta hål

Inläggav skwuim » 04 mar 2014 11:48

Illusionen skrev:Flertalet tror sig veta vad tid är, men så visar sig ofta inte vara fallet när en trovärdig förklaring efterfrågas.
Mitt problem är att på ett begripligt sätt beskriva komplexa abstrakta samband i en verklighet som i sig är
en transformerad illusion.
Som jag uppfattar det, av kommentarerna att döma, vållar speciellt behovet av att tillämpa andra referenser,
än vår verklighets punktreferens i rummet, problem.
Ändå är detta sannolikt ett absolut måste för att komma vidare i förståelsen av medvetandet.


För mig säger du ingenting. Du bara kastar ut dig en massa ord. Detta är inte imponerande, endast irriterande eftersom det hindrar oss andra att följa ditt resonemang. Men jag får tolka dig som jag förstår dig här. Du säger att verkligheten är en "transformerad illusion". Hur är verkligheten en illusion? Verkligheten hade existerat även om du inte hade gjort det. Det verkar som om du tror att det inte finns någon objektiv verklighet alls, vilket är uppenbart falskt. Visst finns det en objektiv verklighet oberoende av våra iakttagelser av denna verklighet. Sedan är det en helt annan sak att tala om mänsklig perception av verkligheten, vilken ju är färgad av det maskineri som utgör människan. Att vi kallar himmelen blå är endast därför att vår hjärna tolkar en viss våglängd av ljuset som blått. I den objektiva verkligheten är himmelen inte blå, endast av en våglängd som vårt sinne råkar tolka som blått. Poängen med vetenskapen är här att urskilja vad som är objektiv verklighet och vad som är subjektiv verklighet, det vill säga, vad vi tolkar som verklighet. Men subjektiv verklighet och objektiv verklighet är två helt olika saker. Bara för att ditt medvetande ser ett objekt på ett visst sätt så betyder det inte att det nödvändigtvis är på det sättet. Hallucinationer från intag av LSD existerar inte utanför din kropp i den objektiva verkligheten bara för att den ter sig existera från dina egna ögon.


Illusionen skrev:Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.


Återigen. Jag har svårt att förstå vad du talar om. Men jag ska försöka mig på det. Ordet perspektiv är endast ett ord som betyder synsätt, perception, iakttagelse. Hur är ett universellt perspektiv skild från ett atomärt perspektiv? Att jag ser universum som en helhet betyder inte att jag förnekar att det på en mindre nivå är gjord utav mindre delar, atomer och subatomiska partiklar. Sedan begriper jag inte vad du menar med "referens". Referens till vad?

Illusionen skrev:NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.


Fenomenet TID är, mot ovanstående bakgrund, ett underordnat skalfaktorberoende
”sub-fenomen” i universum, närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller
”balanserat dubbelrotationssubstitut”.


Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID och KRAFT kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen.


?


Illusionen skrev:På min hemsida, http://www.maticweb.com , förklarar jag de bakomliggande principerna mer ingående.


Den sidan skulle jag besöka om du kunde använda ord som vi båda förstår. Att gömma dåliga argument bakom fina ord blir ingen imponerad av. Det visar bara på att du inte har självförtroende att seriöst begrunda och diskutera dina ställningstaganden.

Illusionen

Svarta hål

Inläggav Illusionen » 04 mar 2014 15:47

skwuim skrev:
Illusionen skrev:På min hemsida, http://www.maticweb.com , förklarar jag de bakomliggande principerna mer ingående.


Den sidan skulle jag besöka om du kunde använda ord som vi båda förstår.
Att gömma dåliga argument bakom fina ord blir ingen imponerad av.
Det visar bara på att du inte har självförtroende att seriöst begrunda och diskutera dina ställningstaganden.


Det är naturligtvis tråkigt och beklagligt att du tar det så, men hur många på detta forum tror du har
”självförtroendet” att presentera ett dokument på över 50 sidor som underlag för sina påståenden ?

Den terminologi jag använt mig av är densamma som jag tillämpat under alla mina yrkesverksamma år
som ingenjör.
Om jag varje gång något komplicerat skall beskrivas skulle vara tvungen att börja ”från botten”,
skulle omfattningen bli för stor och avskräckande.
Det får alltså bli en avvägning, och då kanske det får dessa konsekvenser som du anser dig drabbad av.
På min hemsida beskriver jag ett mätsystem DELTATEST, som jag utvecklat.
Terminologin jag där använder mig av för att beskriva mät-principerna via komplexa impedansdiagram är
snarlika de nu aktuella benämningarna, och de har aldrig vållat några problem.
Jag är därför inte övertygad om att problemet enbart är att söka hos mig.

En fortsatt diskussion oss emellan skulle sannolikt varken tillföra dig eller mig något av värde,
så jag föreslår att vi sätter punkt här.

/ Illusionen

http://www.youtube.com/watch?v=XS3ZaOdYFo8

EggHead
Inlägg: 118
Blev medlem: 04 jul 2009 00:09

Svarta hål

Inläggav EggHead » 25 jun 2015 17:04

Lånar tråden lite då mina funderingar också gäller svarta hål. Finns det någon här som är tillräckligt vetenskapligt insatt så att han/hon kan förklara detta för mig så slipper jag funderar på detta något mer :)

Anta att ett objekt faller mot ett svart hål, när objektet närmar sig "händelesehorisonten" börjar tiden att sakta in, vi kan säga i jämförelse med oss på jorden då de flesta människor befinner sig just där". Vid händelesehorisonten står tiden stilla i förhållande till oss, Om vi kunde se objektet falla mot det svarta hålet skulle objektet för oss då sakta in och aldrig nå horizonten, hur kan vi då säga att det växer? Alla objekt som någonsin fallit mot det svarta hålet borde, i förhållande till övriga universum som då inte upplever extrem tidsdialation, vara synligt vid horisonten? Den eventuella singulariteten bör ju aldrig få mer massa? Ingenting faller egentligen in innanför händelsehorisonten.

Detta är något jag funderat på länge, finns det något svar på detta som man kan förstå?

MVH EggHead

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Svarta hål

Inläggav Zokrates » 25 jun 2015 17:27

Ja, allt faller in i det svarta hålet om det kommer för nära, allt annat är lögn. Tiden saktar ned
enbart så länge som objektet befinner sig utanför händelsehorisonten, väl innanför sker det
motsatta, varje objekt har sin egen tid i förhållande till vad det jämförs med, ett svart hål
är ett glupskt monster i förhållande till sin omgivning, det äter allt.

Tänk dig en järnbit som sugs in mot ett svart hål, det som sker är att det förlängs så till den grad
att i ena ändan närmast det svarta hålet frigörs atomernas beståndsdelar bit för bit ned till kvarknivå,
varpå varenda lite partikel dras ned till ytan och lägger sig mot den på ett sådant sätt att varje förändring
på nån yta påverkar samtidigt hela det svarta hålets yta, så att det är konstant exakt klotformat och
likvärdigt, inga berg, dalar, gropar, utan i stället totalt slätt i naturens mest perfekta klotformation,
något vi inte kan se iofs, då gravitationen är så stark att inget ljus släpps ut.

EggHead
Inlägg: 118
Blev medlem: 04 jul 2009 00:09

Svarta hål

Inläggav EggHead » 25 jun 2015 17:44

Tack för svar!

Känner mig dock aningen otillfredställd av svaret.. Alla objekt har sin egen tid detta känner jag till, men det finns väl inte några andra platser som vi känner till på universum där ett objekt utsätts för ett fullständigt "tidstopp" jämförelsevis med oss här på jorden? Du säger "när den passerat horisonten" men i mina funderingar passerar aldrig objektet horisonten för någon på jorden. Jag vet att om jag skulle falla in i ett svart hål skulle jag antagligen aldrig märka att jag passerade horisonten men det är ju utanför min frågeställning, för mig och dig vid våra datorer går står tiden still vid horisonten och därmed, för dig och mig, existerar alla objekt som har fallit mot ett svart hål vid dess händelsehorisont? Kanske jag som gör en tankevurpa här men vill gärna förstå det här.

Med vänlig hälsning EggHead

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Svarta hål

Inläggav Zokrates » 25 jun 2015 19:05

Om du tänker dig att svängningar utgör grunden för det vi uppfattar som tid, så har varje partikel
även i sig självt en egen svängning, om gravitationen är enorm som vid ett svart hål, så påverkar det
dessa svängningar så att de går långsammare, inte snabbare, se det som att någon bromsar ett hjul.

Teoretiskt blir det ju som att om svängningen stannar helt, så upphör ju partikeln att existera,
då den upprätthålls enbart på grund av spinn. Men det svarta hålet lyckas ju inte helt med detta,
men nästintill. Det är möjligt att om det svarta hålet är tillräckligt stort, så kan detta dock ske i dess
centrum, dvs, att partiklar disintegreras till ingenting, kanske är beviset någon form av strålning som
lyckas undfly processen och kanske är resultatet att sådana svarta hål rymmer ett tomrum där tiden
till 100% verkligen står stilla?

Hursomhelst, resan in mot det svarta hålet är INTE oändlig.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Svarta hål

Inläggav Zokrates » 22 dec 2016 12:27

En slags filosofisk förklaring till gravitation.

Efter big bang, skickas partiklar iväg åt främst ett håll,d.v.s i en riktning. Partiklarna är laddade och söker sig till närmsta partikel, vari de bildar par, varje sträng har en positiv och en negativ ände, varje par formar sig omlott gentemot varandra, mellan dessa par existerar det ett vakuum, detta i sin tur ger upphov till en sugeffekt som delvis håller ihop paren, denna effekt sträcker sig även utanför paren så att ytterligare lösa partiklar i dess närhet kan sugas in. Denna sugeffekt utgör i varje enskilt par en enormt svag kraft, men då flera par befinner sig nära varandra bildar de så en enhet, likt ett moln. Dessa moln består initialt av lätta partiklar, men efterhand bildas det i detta moln väteatomer. Molnen blir då till gasmoln. Inom varje gasmoln centreras atomerna tills de bildar en tätare klunga i molnets centrum, detta på grund av att den gemensamma lilla sugeffekten hos varje enskilt partikelpar ackumulerats, varpå inre gravitation helt styr riktningen inom molnet, vilket i sin tur påverkar atomerna så kraftigt att de lägger sig tätt intill varandra.

I dess centrum uppstår slutligen en kritisk massa, om och endast om, innehållet i gasmolnet är tillräckligt stort för att åstadkomma detta. Gravitation är en bieffekt av partiklarnas beteende, varje enskilt partikelpar är upphovet till gravitation, gravitation existerar inte utan partiklar, kraften är enormt svag, men i en tätare klunga ökar gravitationen i förhållande till massans storlek. Varje lättare massa dras mot varje tyngre massa, endast den initiala flykthastigheten i varje separat bildat gasmoln, har förhindrat att all massa i universum idag utgörs av en enda samlad massa. Vår planets samlade gravitation är så svag, att om en människa kunde förankra sina ben mot ett fast mothåll utanför jorden, så skulle en individs muskelkraft med lätthet kunna förflytta hela vår planet.

Illusionen

Re: Svarta hål

Inläggav Illusionen » 23 dec 2016 11:02

Zokrates skrev:En slags filosofisk förklaring till gravitation.

Efter big bang, skickas partiklar iväg åt främst ett håll,d.v.s i en riktning. Partiklarna är laddade och söker sig till närmsta partikel, vari de bildar par, varje sträng har en positiv och en negativ ände, varje par formar sig omlott gentemot varandra, mellan dessa par existerar det ett vakuum, detta i sin tur ger upphov till en sugeffekt som delvis håller ihop paren, denna effekt sträcker sig även utanför paren så att ytterligare lösa partiklar i dess närhet kan sugas in. Denna sugeffekt utgör i varje enskilt par en enormt svag kraft, men då flera par befinner sig nära varandra bildar de så en enhet, likt ett moln. Dessa moln består initialt av lätta partiklar, men efterhand bildas det i detta moln väteatomer. Molnen blir då till gasmoln. Inom varje gasmoln centreras atomerna tills de bildar en tätare klunga i molnets centrum, detta på grund av att den gemensamma lilla sugeffekten hos varje enskilt partikelpar ackumulerats, varpå inre gravitation helt styr riktningen inom molnet, vilket i sin tur påverkar atomerna så kraftigt att de lägger sig tätt intill varandra.

I dess centrum uppstår slutligen en kritisk massa, om och endast om, innehållet i gasmolnet är tillräckligt stort för att åstadkomma detta. Gravitation är en bieffekt av partiklarnas beteende, varje enskilt partikelpar är upphovet till gravitation, gravitation existerar inte utan partiklar, kraften är enormt svag, men i en tätare klunga ökar gravitationen i förhållande till massans storlek. Varje lättare massa dras mot varje tyngre massa, endast den initiala flykthastigheten i varje separat bildat gasmoln, har förhindrat att all massa i universum idag utgörs av en enda samlad massa. Vår planets samlade gravitation är så svag, att om en människa kunde förankra sina ben mot ett fast mothåll utanför jorden, så skulle en individs muskelkraft med lätthet kunna förflytta hela vår planet.


Kanske missförstår jag vad du avser med ”filosofisk förklaring”.
När du använder dig av begrepp som partikel, riktning, laddning, vakuum och sugeffekt, är det utifrån vår verklighet (Rum-tid).
Inom rumtiden har vi hela batteriet av begrepp och fenomen, men beskrivning av varifrån/varuti dessa härrör/består saknas.
Det behöver inte innebära att resonemanget är fel, men när du startar med aktuella begrepp, utan att beröra rum-tiden,
befinner du dig redan ”en bra bit upp på stegen”.

En förklaring till/av gravitationen kräver att begrepp som partiklar, riktning, laddning, vakuum mm förankras mer basalt och
därefter definieras. T ex saknar frågan, vakuum i vad ?, svar/förklaring.

I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, har jag i dag förtydligat gravitationens tänkbara basala bakgrund.

/ Illusionen


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster