Varför funkar inte min evighetsmaskin?

[Minimaxitiger]

Hej nu vill jag utförligt försöka förklara min och andra kapillärkrafts anhängares tankegångar.

Kapillärkraften har varit en kraft som hamnat mellan stolarna.
Det har inte rönt så stort intresse hos matematiker och fysiker.

Biologer vet en hel del om kapillärkraft men har inte kanske haft den matematiska eller fysikaliska förmågan att tala med samma språk?

De flesta av oss känner igen det opedagogiska men samtidigt intressanta experimentet med att sätta ett smalt glasrör i en behållare. Nyfikna barn såg intresserat det magiska att vattnet steg i det lilla röret. Hade barnen otur så kunde inte läraren så mycket mer än att säga att det inte gick att nyttja då vattenpelaren försvinner om man tar ut vatten uppe.
Där dog intresset för de flesta.

Låt mig nu ändå använda glasröret, naturen är mycket mer raffinerad, men glasröret duger som exempel.
Det som sker när röret sätts i behållaren är (vi säger för enkelhets skull att stighöjden är 1 m).
Att nivån i det lilla röret stiger, nivån i behållaren, sjunker, det blir rörelseenergi åt båda håll.
För att energi balansen skall upprätthållas så har det byggts upp lägesenergi, ett visst antal vattenmolekyler som stigit i genomsnitt 0,5 m. Antalet molekyler är totalt det samma.

Här har vattnet stigit och utfört ett arbete och har en inneboende potential utan att något annat behövt göras än att nyttja naturens principer.

När vattnet sedan rinner ner igen så blir det rörelseenergi igen både i röret och i behållaren.
Här är det gravitationen eller tyngdkraften som skapar rörelsen. Balans i total energin men det utförs dock ett arbete.

Den fortfarande nyfikne inser de facto att här är ju något som kanske kan användas.
Vilket ju naturen redan gör.

Men även exempelvis om Du tänker Dig att Du skulle ha en värme källa 0,9 m upp som behöver kylning.
Självreglerande och utan pumpar som kan gå sönder och kostar pengar.

Så svaret på Din fråga är att det är tyngdkraften eller gravitationen som i teorin och förhoppningsvis i framtiden skall sköta nedtransporten precis som i naturen.

Kapillärkraften har varit nästan helt bortglömd ett tag, kul att dessa forskare har ett öppet sinne och experimenterar.

Jag hoppas vi skall bli lika kloka som trädet någon gång i en inte allt för avlägsen framtid.

Jag har inget mer att tillföra i detta ämne, vill ej återupprepa mig, men jag hoppas jag sått ett frö av intresse?

Tack.

Vänligen

Minimaxitiger

[Dura M]

Du svarar fortfarande inte på frågan. Jag frågar inte hur nedtransporten skall gå till. Jag frågar hur du skall få vattnet att släppa från den vattenbindande ytan.

[Minimaxitiger]

Tänk Dig Ett teoretiskt stycke tringel formad plåt eller kisel bearbetad så att laser skurna kanaler eller en nano yta transporterar upp vatten från en skål enligt

”I naturen, träd drar stora mängder vatten från sina rötter upp till sina blad hundratals meter över marken genom kapillärkraften, men nu forskare vid University of Rochester har skapat en enkel platta av metall som lyfter vätska enligt samma princip, men gör det med en hastighet som skulle göra naturen avundsjuk.”

”Nu har forskare vid universitet i Rochester presenterar rön som kan vara en energisnål lösning på problemet. Genom att använda pulser från en femtosekundlaser har de lyckats skapa en nanostruktur i rännor av kisel som får vatten att rusa uppför kiselytan med en hastighet på 3,5 cm i sekunden.
Den guppiga nanostrukturen, som skapats av forskarna Chunlei Guo och Anatoliy Vorobyev, gör att vattenmolekylerna attraheras så starkt till kiselytan att de inte längre binder till varandra utan klättrar över varandra för att hela tiden vara närmast strukturen. Resultatet blir att vattnet pilar upp längs ytan, mot gravitationen. Och det utan att extra energi behöver tillföras.”

Tillägg: "Vi kan förändra ytstrukturen på nästan alla metallbit så att vi kan styra hur vätska reagerar på det, säger Chunlei Guo, docent i optik vid universitetet i Rochester. "Vi kan även styra i vilken riktning med flödet, eller om vätska rinner alls."

Detta är vad som hävdas i länkarna och praktiker vet sedan länge.

När vattnet kommer upp till toppen finns en skåra som löper längs ovansidan sidan ända ner till det Du ser pilen och droppen.(om  bilden kom med)

Denna skåra är bearbetad enligt ”Guo team har också skapat metall som minskar attraktionen mellan vattenmolekylerna och molekyler metall, fenomen som kallas en vattenskräck.”

Finessen med de nya materialen är att de kan få upp vattnet med kapillärkraften, samma bindning gör det samtidigt svårt att få ner vattnet, trädet och trasan i tidigare svar gör det via transpiration/avdunstning eller fuktskillnad.

Om man önskar lösa det utan den tidsödande processen så kan man i teorin lösa det genom att som i mitt teoretiska exempel här vill visa på en möjlighet, att en skåra (i kontakt med de kanaler som transporterar upp vattenmolekylerna) är bearbetad så att bindningen mot ytan försvinner.

När bindningen mot ytan i skåran är borta finns bara bindningen mot vatten molekylerna kvar. I teorin börjar vattenmolekylen glida ner, följt av nästa, då bindningen mot vattenmolekylen finns kvar så drar den i teorin med sig nästa och de börjar glida ner..(tillägg: se även likt hur hävert effekt, där gravitation och bindning vatten molekyler interagerar)


När de börjar glida ner hjälper de samtidigt molekylerna en nivå ner att komma loss
Som att åka pulka, det går inte något vidare på sommaren men om det är snö glider du iväg. Skåran är för att vara övertydlig helt enkelt vattenmolekylernas kälkbacke och likt kälkbacken tar ned pulka med passagerare med hjälp av tyngdkraft gravitation så gör även den bearbetade skåran det då friktionen eller bindningen försvinner.

Ni kanske invänder och tänker att det är så små krafter men det är små krafter som får vattenmolekylen att lossna pga. fuktskillnad också.

Men än en gång, en sådan här triangel har mig veterligen ännu ej gjorts jag vill än en gång bara påvisa på en möjlig lösning om ett tillräckligt bra vattenavvisande material tas fram för skåran.

Vänligen

Minimaxitiger

[Dura M]

Någon bild hittar jag inte i ditt inlägg men problemet är fortfarande detsamma: Hur får du vattnet att lossna från den vattenbindande ytan? Vattnet binds alltså till den vattenbindande ytan med starka adhesionskrafter (hade de inte varit starka hade inte vattnet kunnat klättra så högt på ytan). För att få loss vattnet från ytan behöver du en kraft som är minst lika stark som adhesionskraften. Du förklarar inte hur denna kraft uppkommer i din anordning. Du säger visserligen att den första vattenmolekylen "drar med sig" nästa osv, men du förklarar inte hur detta går ihop kraftmässigt.

Eller för att ta din pulkanalogi ett steg vidare: Tänk dig att vi har två pulkåkare vid toppen av backen. En av dem sätter fart utför backkrönet (vi behöver inte bry oss om hur det går till just nu). Mellan de båda pulkorna sitter ett snöre. Tanken är att när den första pulkan åker ner skall den dra den andra pulkan med sig i fallet. (Det är så du tänker dig att vattenmolekylerna drar med sig varandra, inte sant?) Problemet är att den andra pulkan redan är fäst med ett mycket starkare snöre vid ett stort träd i toppen av backen. Snöret mellan pulkorna går av, eller så stannar den första pulkan och blir hängande i snöret.

[Minimaxitiger]

Jag har många gånger försökt skriva att om materialet i skåran får de egenskaper som beskrivs nämligen att det blir starkt vattenavvisande mot vattenmolekylen så behövs inte någon kraft som "drar lös" vattenmolekylen när den väl är uppe, det behöver inte dras loss något som inte längre sitter fast. Häri ligger produkt/material/utvecklingen.

Den enda kraft som behövs är i teorin gravitation eller tyngdkraft.

I pulkexemplet går personen upp med pulkan = kapillärkraft.

Sätter sig på en stillastående pulka, tyngdkraft gravitation får pulkan (vatten molekylen) att börja röra sig, pulkåkaren bakom går också upp till krönet och behöver ej hjälp av pulkan som åker ner men om de sammanbinds får de en större massa vilket ger en större rörelseenergi när de far ner.

Ett vattenkraftverk exempelvis skulle inte fungera något vidare om dropparna skulle komma en och en.

I verkligheten skulle ingen avstannade rörelse behöva inträffa, utan både kälkåkare och vatten kan göra allt i en rörelse.
Eller helt enkelt att vattnet rinner hela tiden.
Ville mest åskådliggöra att tyngdkraften eller gravitationen tom får igång en stillastående pulka med passagerare, är det så osannolikt att samma kan ske med en vattenmolekyl?

Dessutom åskådliggör det material utvecklingen, tidigare = sommar = för mycket friktion, går ej, vinter = material- utveckling =  friktion minskar, funkar att åka kälke och nyttja tyngdkraften och utan tillförd energi åka ner. Man skall jobba med naturen då det går?

Även har jag många gånger skrivit att det fortfarande verkar vara i utvecklingsfasen, uppenbarligen har de lyckats efterlikna naturen med upptransporten och den sker ju mot tyngdkraften så det borde inte vara omöjligt att få till en rörelse nedåt som har tyngdkraften till sin hjälp?

Jag kan maila bilden vid intresse om Ni skickar e-post adress, lägg gärna in den enkla skissen om Ni vill.

Vänligen

Minimaxitiger

[Dura M]

Jag har många gånger försökt skriva att om materialet i skåran får de egenskaper som beskrivs nämligen att det blir starkt vattenavvisande mot vattenmolekylen så behövs inte någon kraft som "drar lös" vattenmolekylen när den väl är uppe, det behöver inte dras loss något som inte längre sitter fast.

Och jag har många gånger förklarat att det inte handlar om det vattenavvisande materialet utan om det vattenbindandet materialet. Du kommer aldrig ifrån att det krävs energi för att få loss vattnet från den vattenbindande ytan. Att blunda för detta och prata om annat löser inte problemet.

[Minimaxitiger]

"Även har jag många gånger skrivit att det fortfarande verkar vara i utvecklingsfasen, uppenbarligen har de lyckats efterlikna naturen med upptransporten och den sker ju mot tyngdkraften så det borde inte vara omöjligt att få till en rörelse nedåt som har tyngdkraften till sin hjälp?"

Tillägg: "Vi kan förändra ytstrukturen på nästan alla metallbit så att vi kan styra hur vätska reagerar på det, säger Chunlei Guo, docent i optik vid universitetet i Rochester. "Vi kan även styra i vilken riktning med flödet, eller om vätska rinner alls."


"om det fungerar som De påstår (deras forskning är ju mer kraftfullt än min argumentationsteknik).

Så kommer det att visa sig i produkter och tillämpningar inom en snar framtid väldigt intressant hursomhelst.

Spännande!

Personligen har jag just nu inte något mer att tillföra detta ämne då det som räknas just enligt mig är praktiska försök och färdiga produkter.

Tack skall Ni ha alla jag fått nöjet att bolla idéer med inom detta."

Vänligen

Minimaxitiger

PS. Någon kanske är intresserad att kolla via deras universitet eller liknande om det inte redan finns en fungerande enhet som både transporterar vatten upp och ner. Kritiskt tänkande. Varför lita på mig eller någon annan?
DS

[sydman]

Jag tänkte ta mig friheten att berätta lite om lägesenergi. Det är möjligt att detta gjorts tidigare i tråden, men men...

Jag tänkte börja med att förtydliga att lägesenergi inte alls nödvändigtvis är lika med massan*gravitationsaccelerationen*höjden. Skillnaden i lägesenergi mellan en punkt a och en punkt b beror förenklat på hur mycket kraft det krävs för att flytta något från punkt a till punkt b varje delsträcka. När man för ner röret i vattnet och till sin stora glädje ser att vattnet stiger så måste man vara medveten om att vattnets lägesenergi sjunker. När vattnet har hittat sin plats i röret kommer det alltså att krävas energi för att flytta på det, precis som Dura M säger.

Bevarandet av energi är ju något centralt inom fysiken, så när man hittar på något sånt här ska man inte vara förvånad när det inte fungerar

MVH Simon

[Marko]

Att leka med tanken evighetsmaskin är roande.

Från det ni skrivit så hittade jag på denna lilla manick,
Den går ut på att röret fylls på med vätska av kapillärkraften.
när den når sitt maximum kommer en backventil att byta läge från öppen till sluten.
När den sluter rinner vattnet ur den övre delen.
sen startar processen om när ventilen byter läge.
Jag har inte funderat på backventilens konstruktion, och detta är bara en ide.
kanske kommer röret inte alls att tömmas.

[Dura M]

Kapillärkraften upphör ju inte bara för att du stänger ventilen.

[Marko]

Kapillärkraften upphör ju inte bara för att du stänger ventilen.

jag var rädd för att det var så,
men problem är till för att lösas : ), Så vi får se till att den övre delen expanderar i volym när den är fylld med vatten, och då försvinner kapillärkraften...och då kan vattnet rinna ut.

[Dura M]

Att få röret att expandera går säkert bra. Att få röret att expandera utan att tillföra energi verkar svårare.

[Marko]

Att få röret att expandera går säkert bra. Att få röret att expandera utan att tillföra energi verkar svårare.

Det ska väl inte vara omöjligt... man kan expandera volymen på olika vis,
en tanke jag fick var att backventilen får agera som en omvänd flottörsticka,
vid en viss vattennivå sjunker flottören och med det ökar övre delens volym samtidigt som den öppnar avloppsröret.
exempelvis kan flottören vara 0.2mm och kapillärröret 1.2mm, vattnet kan stiga runt 1.5cm.
när flottören sjunker så ökas volymen och kapillärkraften avtar till 1cm
jag skulle då kunna flytta vatten c:a 1cm uppåt till ett nytt kapillärrör och bägare...
har jag ett par hundra eller tusen sådana rör kan man kanske få en liten minimal effekt ur 'ingenting'.

det kanske fungerar i teorin och jag ser det inte direkt som en evighetsmaskin, mer som en rolig lek..

[Dura M]

Det ska väl inte vara omöjligt... man kan expandera volymen på olika vis,

Det är så här det brukar låta när folk bygger evighetsmaskiner. Lite handviftande och ett "det borde gå".

The devil is in the details som man säger och det gäller i synnerhet evighetsmaskiner.

[Marko]

Det ska väl inte vara omöjligt... man kan expandera volymen på olika vis,

Det är så här det brukar låta när folk bygger evighetsmaskiner. Lite handviftande och ett "det borde gå".

The devil is in the details som man säger och det gäller i synnerhet evighetsmaskiner.

När jag leker med tanken perpetuum mobil så är inget omöjligt i tanken. Det som det handlar om är hur mycket av ens tankar kan man applicera i verkligheten En lek med tanke mot materia. Och att utöka volym i ett glas med att ta bort ett föremål är ju fungerande. Några av mina tankar har lett till resultat som fungerar. andra blir liggande för framtiden.

Det jag tänker är inte att man skapar mer energi än vad som finns tillgängligt, utan att man använder den energin som finns till att utföra saker som kan ge energi, man nyttjar egenskaper i materia för att få en funktion, eller rörelse.
kan man få en högre verkningsgrad med rätt materia och rätt utformning så har man sparat på energiförbrukning.

ett par saker som jag fått att fungera i teorin är gångjärn som inte kan gnissla och vettex dukar som inte trillar ner från kranen : )