Pilatus skrev:iris skrev:Pilatus skrev:I all korthet, är det inte ett flyktbeteende att hänvisa de stora frågorna till något icke kontingent? Vad det i så fall skulle vara finns det inget svar på. Det ligger bortom det vetbara.
Med det sagt har vi naturligtvis inte löst något problem. Vi är hänvisade till de mödosamma metoder som vetenskapen erbjuder. Det är säkert många gånger mer ansträngande.
Detta du skriver är ju direkt stötande. Du menar att det inte finns någon tankemöda eller reflektion eller något bakom det jag skrev ...
Jag ber verkligen om ursäkt för det. Men då får även du försöka undvika förklenande omdömen.
Jag frågar då om kontingentbeviset verkligen svarar på någon fråga? Kan vi veta något om det verkligen fanns en ursprunglig orsak? Förutsätter världen att något alltid existerat? Hur ser premisserna för detta påstående ut? Du hänvisar till en logik som förutsätter en ordning som vi har någon kunskap om. Att kausaliteten är evigt applicerbar för att något inte kan komma från ingenting. Något skulle därmed alltid ha funnits? Är inte det ett djärvt omdöme? Vi kan förstås spekulera, men det ger oss inga svar om evolutionen.
Bra --- då är vi överens!
Men jag utgår ifrån (jag skriver trots allt på ett forum där man förutsätter en viss kunnighet inom det som är temat - nämligen filosofi - inte i Vecka Revyn och det är inte ett förklenande omdömde utan detta chattande som påminner om när damer möts på frissan och talar nagellack oftast...OINTRESSANT) att de som anmärker - de som har invändningar - de som menar att det är tomma ord --- HAR ARGUMENT.
Det ser jag inte.
Ser inga väl underbyggda argument!
Bara åsikter som påvisar (för mig) att de som läser inte begriper - vad de läser.
NU - dina frågor är trots allt relevanta (till viss del) så ta inte kritiken personlig. Det jag skriver är inte riktat (bara) mot dig. Det människor ofta gör när det gäller Gudsargument är att de extrapolerar utifrån sina egna (oftast mycket infantila minnen) om någon gubbe på något moln, någon söndagskola eller någon psalm de var tvugna att recitera.
Jag förstår.
Men detta gör sig bättre i en divan på någon terapi session.
Bemöt det som skrivs på ett korrekt sätt så svarar jag på ett korrekt sätt. Det som inte går att bemöta tänker jag inte heller - längre fram - ta hänsyn till.
---Detta sagt, till SAK.
Vi vet väl alla - detta är ju filosofi - att det kriterium som ligger i botten för kontingensen hos tingen är att de börjar någonstans (sin existens) och slutar den. Därmed kan man prata om deras - substantiella förändring. Allt som finns - har börjat finnas, förfaller och förgås.
Rätt?
Eller lever vi i parallella världar där i er värld inte sakernas tillstånd är så? Ingen erosion? Ingen ålder och död? Inga utrotade djur? Inga dinosaurier som försvann - inga stjärnor som föds och dör?
Nåväl --- OM vi kan vara överens om att det är som jag beskriver... DÅ är sakerna kontingenta. De börjar någonstans och de slutar någonstans och detta - det är filosofi - innebär att de inte existerar med nödvändighet. EFTERSOM om vi funderar på det (för detta krävs att man tänker efter) inser vi att dessa ting inte - hade behövt finnas --- alls.
Därmed och därför kallas de --- kontingenta --- till skillnad från - de absoluta.
NU ---
Saken med de absoluta är att de kan INTE VARA fler. De kan bara en.
Detta vet vi också - OM VI KAN TÄNKA EFTER (sådant krävs nämligen!) - kan vi inte tänka efter kan vi inte heller komma till slutsatsen - att för att något ska vara absolut - kan
inte (som hos kontingenta saker) deras väsennatur och deras existens vara åtskilda.
Förstår ni detta?
OM DET ÄR SÅ ATT NI INTE KAN FÖRSTÅ DETTA SKRIV DET ---- SÅ FÖRKLARAR JAG.
Säg inte emot - när inte ni förstår och inte begriper.
Det blir lättare så!
Så --- om vi nu har kommit så långt gör jag en paus och väntar... på de som inte (med säkerhet) förstår... så förklarar jag.