Dura M skrev:Justin Case skrev:Dura M skrev:Om talföljderna fortsätter utan begränsning så finns det inget tal t i A för vilket inget tal större än t-17 finns i B. I så fall gäller alltså inte P. Om du istället tänker dig att talföljderna har en övre gräns men inkluderar tal som w får du nog definiera noggrannare hur du tänker dig detta. Om t.ex. w finns med i talföljd A, vilket tal är då w hopparat med?
Du frågar efter ett tal som du vet är för stort för att jag ska kunna uttrycka det i siffror - precis som är fallet med varje oändligt stort tal. Talserie A ökar dubbelt så snabbt som talserie B. Om man vill veta vilket tal w i A är hopparat med i B, får man ta w/2. Du tror inte att det går att ta w/2. Jag tror att det går. Det går bara inte att uttrycka kvoten i siffror, den är för stor för det.
Vad har tro med detta att göra? Vi diskuterar matematik, inte sant? Inom matematiken definierar man sina begrepp och leder sina slutsatser i bevis. Om du vill "ta w/2" så får du börja med att definiera det matematiskt. Innan dess finns ingenting att ta ställning till.
Allt är väl tro, även det vissa kallar "vetande". Det finns inte rationella skäl för att vara exakt 100% säker på något alls. Människohjärnan är inte perfekt, den kan tänka fel, om vad som helst, hur säker på sin sak den än själv känner sig. Alltså är vårt s.k. "vetande" bara olika starka grader av tro.
Hur jag definierar w/2... Är det inte uppenbart vad jag menar med w/2? Hälften av w. Exempelvis genom att man från början har rad med w frukter av vilka varannat är ett äpple och varannat ett päron, och så hjälps oändligt många människor åt att äta upp alla äpplena. Äpplena är från början w/2 till antalet - de utgör hälften av de w frukterna i raden.
(Om det vore så att äpplena var lika många som samtliga frukterna i raden från början var, skulle de oändligt många människorna äta upp w frukter, och det var ju bara w frukter som fanns från början, så i så fall skulle alla frukterna vara borta efter det. Men päronen är ju kvar, så w/2 kan inte vara detsamma som w.)
Om du svarar att man skulle kunna flytta om frukterna så att endast var tredje frukt blev ett äpple (så att det kom att ligga två päron i rad före och efter varje äpple i raden), och att detta undergräver mitt påstående att äpplena från början var hälften av w till antalet, svarar jag att jag tror att det inte ens för oändligt många människor vore möjligt att flytta om frukterna på något sådant sätt. Visst, jag vet att du/man med "man skulle kunna..." bara skulle mena att det går att
tänka sig att man flyttar om frukterna så, men att påstå att äpplena kan fås att utgöra något annat än hälften av frukterna i raden bara för att man kan
tänka sig att man gör så att det blir så, det är kanske som att säga att det går att flyga genom att flaxa med armarna bara för att det går att
tänka sig att det skulle kunna gå. Det kanske går, vem vet, men man bör väl åtminstone även hålla det öppet att det kanske
inte går.
Justin Case skrev:Dura M, du påstår att det ändå inte är så, och du lägger fram argument för det, men jag ser inte varför du tycker att dina argument är mer övertygande än mina. Jag tycker att mina argument är minst lika övertygande som dina.
Detta handlar inte om tro eller övertygelser som jag påpekade ovan.
Tro och övertygelser som är välgrundade kan vara befogade. Din tro/övertygelse i den fråga vi här diskuterar tycks mig dock inte vara tillräckligt välgrundad för att vara befogad. Du föredrar tydligen att kalla det för något annat än tro/övertygelse. Men vad vi kallar det har inte så stor betydelse. Försanthållande, föreställning, syn, ståndpunkt - du vet nog vad jag menar. På ett filosofiforum utgår jag från att man ska argumentera för sina ståndpunkter och visa varför andras motargument mot dem inte håller (om sådana läggs fram och man anser att dessa inte håller). Jag försöker själv diskutera på det sättet och utgår från att andra här ska diskutera på det sättet, så när du inte ens tycks vilja ta notis om vad jag försöker säga med (en del av) mina argument, blir jag besviken, och har tills vidare intrycket att inte alla mina argument vederlagts och att jag alltså kanske har rätt. Jag misstänker att mycket av det jag skriver inte når fram till dig med den betydelse jag avser, och att det beror på att du i förväg stämplat mig som flummig och att ditt sätt att läsa vad jag skriver påverkas av denna fördom som (jag tror att) du har om mig.