Smärtupplevelsen av kniven under operation (sövd)

[transversal]

Är det inte troligen så att smärtan upplevs och registrerad i sin fulla kraft fast man är sövd? Det borde väl bara vara lokalbedövning som hindrar signalerna? Sövd gör att den medvetna reflektionen och därmed minnet uteblir samtidigt som muskelkontrollen är borta så musklerna förblir ospända.

Gör dessa effekter smärtan mindre under akten? Eller skulle en osedvanligt tränad koncentrationsövning/hypnos vara att föredra?

Eller finns det rent av något som talar för att smärtupplevelsen och all form av upplevelse är borta under nedsövningen?

Hörde någonstans om en påstådd undersökning som enligt uppgift visade att operationsupplevelsen påverkades av operationspersonalens respekt och att en hånfull/orolig/annat negativ stämning och tal under operationsnedsövningen kunde ge rejäla trauman. Hur nu en sådan undersökning kan gå till i praktiken? Någon som vet mer om denna undersökning?

Om smärtan registrerades omedvetet så borde kroppen visa symptom på stress, t.ex. svettning, förhöjt blodtryck etc.

[Andreas]

Egentligen tror jag nog inte på total medvetslöshet över huvud taget. Det rapporterades en del återupplevande av operationssmärta under de tiotusentals beskrivna LSD (Delysid som medicinen hette) rapporterna fram till förbudet. Tror det finns en registrering på ett mer subtilt plan än vad vi kan mäta rent kroppsligt, låter då troligt att smärtupplevelsen är en annan jämfört den som är tydligt kroppsligt märkbar. Samtidigt går det med dedikerad meditation på smärta också att transformera den. En del operationer har väl också genomförts under hypnos, vet inte ifall de fortsätter utföras på regelbunden basis någonstans?

[transversal]

Svårt att tänka sig något värre än att ligga paralyserad och känna smärta utan att kunna kommunicera ut det.

[Johan Ågren]

Du lider något fruktansvärt under ingreppet medan du är sövd, det är bara det att minnet av upplevelsen inte registreras.  :) Det skapar ändå ett trauma, ungefär som att jobbiga saker som händer före 3års ålder inte blir minnen utan bara allmänt obehag.

Även om det inte är så, så finns potentialen till det. Vi får inte glömma allt lidande som existerar som inte kan kommunicera detta. Jag tycker att detta är särskilt viktigt för de nedtryckta och glömda delpersonligheter i oss själva som inte kan föra fram sin talan tydligt. Det är en dold sida som vi missar med vår moral. Vi utgår enbart från de aspekter i oss som bär tydliga minnen och som är dominanta. Problemet är att vi betraktar oss som en odelad helhet. Helheten i oss själva är inte mer hel än världen i sin helhet. Metafysiskt sett är det en odelad helhet, men för handen så existerar kommunikativa barriärer.

Så bara för att en dominant aspekt av dig inte förmår kommunicera lidandet så innebär det inte att lidandet inte existerar någonstans i dig.

[transversal]

Är det inte troligen så att smärtan upplevs och registrerad i sin fulla kraft fast man är sövd? Det borde väl bara vara lokalbedövning som hindrar signalerna? Sövd gör att den medvetna reflektionen och därmed minnet uteblir samtidigt som muskelkontrollen är borta så musklerna förblir ospända.

Gör dessa effekter smärtan mindre under akten? Eller skulle en osedvanligt tränad koncentrationsövning/hypnos vara att föredra?

Eller finns det rent av något som talar för att smärtupplevelsen och all form av upplevelse är borta under nedsövningen?

Hörde någonstans om en påstådd undersökning som enligt uppgift visade att operationsupplevelsen påverkades av operationspersonalens respekt och att en hånfull/orolig/annat negativ stämning och tal under operationsnedsövningen kunde ge rejäla trauman. Hur nu en sådan undersökning kan gå till i praktiken? Någon som vet mer om denna undersökning?

Tror iofs att det kan vara möjligt att "höra" utan att "känna" till exempel, vid olika grader av nedsövning. Hörseln lär vara det "sinne" som stannar "medvetet" längst. Det kan ju också vara så att den nedsövda kroppen reagerar på till exempel doften från de som opererar. Låt oss säga att de som opererar upplever stress, så kanske det signaleras ut som stresshormoner i svetten. De djupaste delarna är ju fortfarande "vakna" i hjärnan, då kroppen fortfarande har reflexer under operation - pupiller drar ihop sig etc.

Frågan är om hypnos skulle vara att föredra, varför skulle det vara så? Om man hypotetiskt antog att det var så att smärta registreras, skulle inte bedövning från hakan och nedåt vara mer lämpligt? Utan hypnos?

[Zokrates]

Har fått en hel del goda skratt efter att ha läst i den här tråden!

[freddemalte]

Har fått en hel del goda skratt efter att ha läst i den här tråden!

Hej Zokrates

Var du vaken eller sövd när du läste det som var roligt?

Ha ha ha *smile*

Vänligen

Fredrik

[Zokrates]

Har fått en hel del goda skratt efter att ha läst i den här tråden!

Hej Zokrates

Var du vaken eller sövd när du läste det som var roligt?

Ha ha ha *smile*

Vänligen

Fredrik

Nedsövd, nä det beror mest på mina associationer!

[Marko]

Har fått en hel del goda skratt efter att ha läst i den här tråden!

det är bra att skratta, ett gott humör reducerar smärta.

[Andreas]

Är det inte troligen så att smärtan upplevs och registrerad i sin fulla kraft fast man är sövd? Det borde väl bara vara lokalbedövning som hindrar signalerna? Sövd gör att den medvetna reflektionen och därmed minnet uteblir samtidigt som muskelkontrollen är borta så musklerna förblir ospända.

Gör dessa effekter smärtan mindre under akten? Eller skulle en osedvanligt tränad koncentrationsövning/hypnos vara att föredra?

Eller finns det rent av något som talar för att smärtupplevelsen och all form av upplevelse är borta under nedsövningen?

Hörde någonstans om en påstådd undersökning som enligt uppgift visade att operationsupplevelsen påverkades av operationspersonalens respekt och att en hånfull/orolig/annat negativ stämning och tal under operationsnedsövningen kunde ge rejäla trauman. Hur nu en sådan undersökning kan gå till i praktiken? Någon som vet mer om denna undersökning?

Tror iofs att det kan vara möjligt att "höra" utan att "känna" till exempel, vid olika grader av nedsövning. Hörseln lär vara det "sinne" som stannar "medvetet" längst. Det kan ju också vara så att den nedsövda kroppen reagerar på till exempel doften från de som opererar. Låt oss säga att de som opererar upplever stress, så kanske det signaleras ut som stresshormoner i svetten. De djupaste delarna är ju fortfarande "vakna" i hjärnan, då kroppen fortfarande har reflexer under operation - pupiller drar ihop sig etc.

Frågan är om hypnos skulle vara att föredra, varför skulle det vara så? Om man hypotetiskt antog att det var så att smärta registreras, skulle inte bedövning från hakan och nedåt vara mer lämpligt? Utan hypnos?

Ponera att det är så som Johan och jag säger. Det optimala borde då vara en djup koncentration med kirurg och övrig operationspersonal stöttandes patientens meditation på smärtan. En ritual som heter duga.

Bedövning från hakan och nedåt med medveten skalle existerar väl inte som alternativ? Mer än för den förlamade med brustna nervbanor.

Tror i alla fall det finns mycket att vinna på en operationsmiljö där stämningen präglas av medvetenhet om att där är smärta och upplevelse i den sövda pasienten.

[freddemalte]

Du lider något fruktansvärt under ingreppet medan du är sövd, det är bara det att minnet av upplevelsen inte registreras.  :) Det skapar ändå ett trauma, ungefär som att jobbiga saker som händer före 3års ålder inte blir minnen utan bara allmänt obehag.

Även om det inte är så, så finns potentialen till det. Vi får inte glömma allt lidande som existerar som inte kan kommunicera detta. Jag tycker att detta är särskilt viktigt för de nedtryckta och glömda delpersonligheter i oss själva som inte kan föra fram sin talan tydligt. Det är en dold sida som vi missar med vår moral. Vi utgår enbart från de aspekter i oss som bär tydliga minnen och som är dominanta. Problemet är att vi betraktar oss som en odelad helhet. Helheten i oss själva är inte mer hel än världen i sin helhet. Metafysiskt sett är det en odelad helhet, men för handen så existerar kommunikativa barriärer.

Så bara för att en dominant aspekt av dig inte förmår kommunicera lidandet så innebär det inte att lidandet inte existerar någonstans i dig.

Hej Johan

Ja, det finns till och med de som hävdar att alla som varit nedsövda under operation (under historiens gång) de facto har upplevt själva operationen med allt dess innehåll, men inte varit förmögna att kommunicera detta i realtid och att, precis som du skriver, minnet inte lagrat det på ett adekvat sätt. Om detta stämmer ha alltså själva sövningen misslyckats vad avser den privata, medvetna upplevelsen, men "lyckats" vad gäller alla motoriska funktioner utåt.

Vänligen

Fredrik