Själsteorin / anno 2011

[* KYREUS *]

jag tvivlar kraftigt på den klassiska tesen att

SJÄLEN ÄR inte STÖRRE ÄN KROPPEN

mvh CHRISTER KYREUS

[Kotten]

jag tvivlar kraftigt på den klassiska tesen att

SJÄLEN ÄR inte STÖRRE ÄN KROPPEN

mvh CHRISTER KYREUS

Jasså, är det ett retoriskt knep att du avvaktar med att presentera varför det är så eller är det så att du vill att påståendet ska stämma därför öppnar du med den repliken för att sedan utgöra hela ditt tankemönster utefter att skapa en motnod i samtalet som kan cementera det du ser som önskvärt att cementera eftersom det gör ditt liv enklare?

Jag håller spontant med dig, men vi kanske ska enas om en stipulativ definition på vad själen är om vi ska kunna bedriva en intressant konversation?

[Pilatus]

jag tvivlar kraftigt på den klassiska tesen att SJÄLEN ÄR inte STÖRRE ÄN KROPPEN

Vem har uttalat en sådan tes, kan man undra? Om själen har ett omfång som kan jämföras med den mänskliga kroppen, så borde den vara något tingsligt. Av vad slags substans må vara obekant. Och för att frågan har hamnat på en sida om naturvetenskap måste Kyreus uppfattning om själen varit något som vetenskapen kan hantera och måttsätta. Descartes dualism utgick från att själen var inrymd i hypofysen. Men hoppet om att finna en mänsklig själ tror jag har övergetts. Vad tror du själv, har människan en själ, vad det nu kan vara?

[Anders]

jag tvivlar kraftigt på den klassiska tesen att SJÄLEN ÄR inte STÖRRE ÄN KROPPEN

Vem har uttalat en sådan tes, kan man undra? Om själen har ett omfång som kan jämföras med den mänskliga kroppen, så borde den vara något tingsligt. Av vad slags substans må vara obekant. Och för att frågan har hamnat på en sida om naturvetenskap måste Kyreus uppfattning om själen varit något som vetenskapen kan hantera och måttsätta. Descartes dualism utgick från att själen var inrymd i hypofysen. Men hoppet om att finna en mänsklig själ tror jag har övergetts. Vad tror du själv, har människan en själ, vad det nu kan vara?

Vad själ nu kan vara. Tänkandet är väl det som kommer närmast. Och med Descartes är det väl det enda vi verkligen upplever. Så man skulle kunna säga att det är det enda vi verkigen kan upptäcka. Allt annat måste få info om via sinnena. Och behandlingen av sinnesintrycken. Och det finns inga skäl att tro att det är annorlunda för andra.

Själen inte större än kroppen låter dumt. Även neurofysiskt. Ett yatzyspel på en PC är större än de bitar det är lagrat i.

[David H]

jag tvivlar kraftigt på den klassiska tesen att SJÄLEN ÄR inte STÖRRE ÄN KROPPEN

Vem har uttalat en sådan tes, kan man undra? Om själen har ett omfång som kan jämföras med den mänskliga kroppen, så borde den vara något tingsligt. Av vad slags substans må vara obekant. Och för att frågan har hamnat på en sida om naturvetenskap måste Kyreus uppfattning om själen varit något som vetenskapen kan hantera och måttsätta. Descartes dualism utgick från att själen var inrymd i hypofysen. Men hoppet om att finna en mänsklig själ tror jag har övergetts. Vad tror du själv, har människan en själ, vad det nu kan vara?

Så vitt jag vet finns det ingen naturvetenskaplig "själsteori". Det är klart man kan ställa frågor om själen...men ägnar man sig åt naturvetenskap då? Jag ät tveksam till detta, då "själen" inte har någon definition i det naturvetenskapliga narrativet.

Vidare kan vi ställa frågor om t ex skillnader mellan hypofysens hormoner och nervsystemets transmittorsubstanser..då är frågan på en naturvetenskaplig nivå, men desto mer tveksam om sådan fråga har religiös/andlig relevans.

Om vi däremot drar paralleller mellan naturvetenskapligt narrativ och religiöst/andligt narrativ...då tänker jag frågor om själen och frågor om naturvetenskaplig forskning kan bli intressant i en och samma kontext. Till exempel dra parallell mellan hormonproduktionens långsamhet och nervsystemets kvickhet, och själens beständighet och jagets flyktighet. Men det är väl då också att ta frågan till en filosofisk nivå, snarare än naturvetenskaplig.
Med andra ord är jag benägen att tänka att denna tråd har hamnat i fel forumkategori.

[Pilatus]

Och för att frågan har hamnat på en sida om naturvetenskap måste Kyreus uppfattning om själen varit något som vetenskapen kan hantera och måttsätta.

Så vitt jag vet finns det ingen naturvetenskaplig "själsteori". Det är klart man kan ställa frågor om själen...men ägnar man sig åt naturvetenskap då? Jag ät tveksam till detta, då "själen" inte har någon definition i det naturvetenskapliga narrativet.

Dr. MacDougall drog slutsatsen att hans experiment att jämföra människors vikt före och efter döden som det första substantiella beviset på att levande människor har en själ och att denna själ lämnar kroppen i dödsögonblicket. Kanske kan man säga att tron på själen som något substantiellt har varit mycket stark, även hos välutbildade personer. Experimentets validitet ifrågasattes snabbt. MacDougalls rapport fick titeln, Hypothesis Concerning Soul Substance Together with Experimental Evidence of The Existence of Such Substance, april 1907.

I den mån vi kan tala om en själ så är det den en produkt av hjärnans funktioner och mentala processer.

[David H]

Och för att frågan har hamnat på en sida om naturvetenskap måste Kyreus uppfattning om själen varit något som vetenskapen kan hantera och måttsätta.

Så vitt jag vet finns det ingen naturvetenskaplig "själsteori". Det är klart man kan ställa frågor om själen...men ägnar man sig åt naturvetenskap då? Jag ät tveksam till detta, då "själen" inte har någon definition i det naturvetenskapliga narrativet.

Dr. MacDougall drog slutsatsen att hans experiment att jämföra människors vikt före och efter döden som det första substantiella beviset på att levande människor har en själ och att denna själ lämnar kroppen i dödsögonblicket. Kanske kan man säga att tron på själen som något substantiellt har varit mycket stark, även hos välutbildade personer. Experimentets validitet ifrågasattes snabbt. MacDougalls rapport fick titeln, Hypothesis Concerning Soul Substance Together with Experimental Evidence of The Existence of Such Substance, april 1907.

I den mån vi kan tala om en själ så är det den en produkt av hjärnans funktioner och mentala processer.

Jag tror absolut på själen. Jag tycker det är ett användbart begrepp i vissa sammanhang, men det som jag ifrågasätter är dess naturvetenskapliga relevans. Naturvetenskapen använder sig av andra begrepp, helt enkelt.

Ponera till exempel att det är så att experiment visar att människans vikt minskar i efter döden...det låter inte orimligt. Men vad finns det då för naturvetenskapligt intresse av att kalla faktorn för denna viktminskning för "själ" egentligen? Finns det inte andra mer intressanta naturvetenskapliga begrepp att använda när vi beskriver viktminskning i en död kropp, som mer knyter an till andra begrepp i naturvetenskapliga förklaringsmodeller? Räcker inte den naturvetenskapliga terminologin som vi redan har, eller vad skulle det tillföra att lägga till termen "själ"?

[Pilatus]

Jag tror absolut på själen.

I de definitioner som diskuterats är själen vanligen en andlig essens. Själen antas existera efter en individs död för att möjliggöra en fortvaro i en alternativ form. Kanske är det Descartes dualism som kommer närmast, som Anders skriver. Själen som en självständig och separat substans.

Och det är förstås så att naturvetenskapen inte ägnar något intresse av frågan längre. Ingenting har i vetenskaplig mening visat att själen existerar som en autonom enhet knuten till en människa. Nära döden upplevelser av olika slag verkar inte heller vara logiskt bundna till en fortsatt existens efter döden. Christer Kyreus inledande tvivel på tesen om själens storlek borde hamnat under fliken Religion och andlighet.

[Algotezza]

Själen är väl detsamma som medvetandet eller rättare sagt de processer som vi fyller medvetandet med, som emotionella och kognitiva processer, minnesprocesser. Huruvida dessa processer kan försiggå utan att vara knutna till en levande kropp återstår att se eller bevisa. Det är således en trosfråga.

"Själens storlek" är väl då betingat av hur många processer medvetandet kan hålla igång samtidigt.

Ande hänger samman med andning. Guds ande beskrivs som en vind, en gudsvind, i Bibeln.

[Anders]

Själen är väl detsamma som medvetandet eller rättare sagt de processer som vi fyller medvetandet med, som emotionella och kognitiva processer, minnesprocesser. Huruvida dessa processer kan försiggå utan att vara knutna till en levande kropp återstår att se eller bevisa. Det är således en trosfråga.

"Själens storlek" är väl då betingat av hur många processer medvetandet kan hålla igång samtidigt.

Ande hänger samman med andning. Guds ande beskrivs som en vind, en gudsvind, i Bibeln.

Ungefär, men jag skulle vilja stanna lite vid ditt första "eller".
Själen och medvetandet ser jag som ett. Vad hjärnan antagligen gör, man vet väl inte, kan liknas vid processer som ger information, men själva medvetandet är åtminstone för mej själva tänket. Och det är märkvärdigt icke multiprocessande. Det är för mig helt omöjligt att samtidigt tänka på samma sak. Medvetandet är för mej, om man skall likna det vid en dator, själva det som händer i CPUn vid det givna tillfället. Och just att tänkandet är så singulärt får det mig svårt att tro att det bara är "hjärnverksamet". Det är mystiskt, för mej.

[hakkapeliitta]

Hjärnan funkar på ett komplicerat sätt.
Jag kan ibland komma på nån sak som måste göras men väntar jag för länge så är det bortblåst.
Det roliga är att jag senare kommer ihåg att jag borde kommit ihåg nåt som jag för tillfället inte kommer ihåg.
Sen händer det ofta flera timmar senare att "komma ihåg" dyker upp till medvetande. Så informationen lagras någonstans i hjärnan och kanske något stimuli utlöser och tar det glömda upp till medvetandet.

[Algotezza]

Hjärnan funkar på ett komplicerat sätt.
Jag kan ibland komma på nån sak som måste göras men väntar jag för länge så är det bortblåst.
Det roliga är att jag senare kommer ihåg att jag borde kommit ihåg nåt som jag för tillfället inte kommer ihåg.
Sen händer det ofta flera timmar senare att "komma ihåg" dyker upp till medvetande. Så informationen lagras någonstans i hjärnan och kanske något stimuli utlöser och tar det glömda upp till medvetandet.

Jag har sedan 60 år ungefär vänt ord baklänges. Ibland dyker det upp ett ord i skallen som verkar vara nonsens men så vänder jag på det och det visar sig vara ett riktigt ord, som jag automatvänt först. H T.ex. apilsnif och kåtsmutt.

[Anders]

Stark igenkänningsfaktor, även om det mer handlar om omotiverat starka känslor. För mig är det ord som JAG uttalar dem, ger en enorm endorfinkick för mig. Går tillbaka till tioårsåldern. Ord som kom för mig då jag hörde en riktigt dålig låt, onomatopoetiska, som liksom ger mig en enorm kick att uttala. Får hålla igen. Men familjen kan nog ett par hundra såna ord. Och takter i låtar som ingen annan tänkter på. Exempelvis Hog Farm, Pugh Rogefelt, basgången efter "där satt dom allihop och tände på" och en massa andra såna. Och den här typen av endorfinskapare kan komma för mig, nåt som irriterade typ för 30 år sen kan dyka upp med samma kraft som då. Faschinerande att iaktta, som att se sin egna hjärnskada.