Varför är människans liv så kort

[Thurisaz]

Jag funderar alltså över varför människan inte får leva ens hundra år här på jorden,
då proportionen till jordens lvislängd som ju ansees 8 milliarder år är så obalanserad.

Varför kan inte människan få leva åtminstonde 5000 år,
faktiskt var genomsnittslivslängden 1900 för män bara 46 år.

det måste ju finnas en orsak till att människans livlängd är så extremt kort
ifall vi jämför med solens livslängd

Det är en balans mellan mental och organisk utveckling.

Den organiska utvecklingen kan avancera extremt fort, se på mikroorganismer genom konstant celldelning, men de kan inte bli mentalt intellektuella på samma gång, då livserfarenheten är extremt begränsad.

Genom förlängd livscykel så kan en organism utveckla sin mentala intellektualism och föra den vidare till nästkommande generation, dock om organismens livscykel är extremt lång, så hämmas organismens utveckling.

Den kan fortplanta sig under tiden, men instinkten om överlevnad hos organism generation 1, kommer i konflikt med organism generation 2, om organismen lever 5000år, så kan dess avkomma organiskt göra en utveckling 200ggr eller mer om man utgår från människan. Vilket leder till att en organism generation x antal högre än organism generation 1, kommer ha bättre mental grundstruktur. Liknelse att organism generation 1 är som en dator 1kärnig 14mhz, medan organism generation 200 är som en dator 12kärnig 3ghz. De kan ha samma kunskap, men den nyare organismen är mycket smartare.

Problemet är att den slöare organismen kommer känna sig hotad av en mer utvecklad organism och därför kommer hålla den nere, alternativ döda den, tills de kanske gått 4950år, för då spelar de ingen roll längre. Detta bromsar upp evolutionen hos organismen, därför bättre med en mer lagom livscykel.

Sen kan man även fråga sig om en organism rent psykologisk skulle klara av alla de tunga minnen som den upplever på vägen emot 5000årsdagen. Många idag har svårt att hantera förluster och andra minnen goda som onda, efter endast något decennium, hur skall organismen då klara flera millennium?!

[Elake Karsten]

människan finns till för att föda demoner och vidarebefordra de till andra människor, inget annat.

endast demonerna finns för alltid.

människan har inget eget skäl, ingen själ, utan är endast boning för demoner.

demoner finns, allt är demoner, endast dessa finns.

Har du berättat om detta för din läkare? Jag skulle nog råda dig att inte göra det.

[Elake Karsten]

Ska vi tro på vår bibels gamla testamente så blev vi människor ända upp till 900 år i en fjärran forntid före syndafallet. Men bibeln är bara ett hopkok av galna idéer och mentala föroreningar av en folkgrupp som utvalt sig själv och upphöjt sig själv till guds egendomsfolk.

Jag tror inte att vi mentalt skulle orka med att leva längre än typ 200 år, sedan skulle vi flippa ut och ta livet av oss. När vi blivit andligt mogna kanske vi också börjar leva längre. Just nu är vi så andligt primitiva vi kan bli.

[Harald Davidsson]

Ska vi tro på vår bibels gamla testamente så blev vi människor ända upp till 900 år i en fjärran forntid före syndafallet. Men bibeln är bara ett hopkok av galna idéer och mentala föroreningar av en folkgrupp som utvalt sig själv och upphöjt sig själv till guds egendomsfolk.

Jag tror inte att vi mentalt skulle orka med att leva längre än typ 200 år, sedan skulle vi flippa ut och ta livet av oss. När vi blivit andligt mogna kanske vi också börjar leva längre. Just nu är vi så andligt primitiva vi kan bli.

hur blir vi andligt mogna, då?

[Marko]

hur blir vi andligt mogna, då?

Genom oändligt många misstag  som ger oändlig klokhet i ett oändligt liv ?

[Benjie]

Metusalems fråga i  bibeln om varför vårt ändliga liv, kommer  att vara aktuell länge till.

Men svaret på den menar jag ligger i naturens olika arters krig mellan varandra.
Särskilt virus- och bakterieangrepp på våra organismer.

Jag menar att den biologiska livslängd vi  människor har som  art, härrör ur vår
vår arts förmåga till flexibilitet olikheter avseende vår motståndskamp genom
historien gentemot fysiska, psykiska och - och detta är min poäng! - särskilt
immunologiska hot. Denna kamp har nått fram till att som sin hittillsvarande strategiska
frontlinje for artens bästa chanser att låta individerna dö vid 70 - 93 års ålder.

Vad är det som bestämmer att det smartaste för artens överlevnadsstrategi är att begränsa
individernas ålder till att inte bli särskilt mycket äldre?

Hur den biologiska klockan är konstruerad är idag närapå helt klarlagt, och är inte det viktiga,
det viktiga är att inse varför vi har den konstruktionen, varför den är det bästa försvaret för artens
överlevnad.

Det hela handlar om en kapplöpning mellan oss och våra fiender, en kapplöpning som handlar om
att vinna så mycket många  fördelar som möjligt mot fienden.

Vi är sociala djur, vi lever i  flockar  stammar och kan organisera vårt arbete för att samla
födoämnen till vårt livsuppehälle, vi har gjort så  sedan urminnes tider, de lite äldre tar hand
om  de yngre, tränar dem och försvarar dem, ty de är framtiden fortsättningen, till dess de ej
själva duger till det, då tar de kommande över.



Fortsättning följer ...

Benjie

[EggHead]

Svaret på denna kan ju vara både enkel och svår beroende hur man ser på frågan.  Rent biologiskt är inte livet längre för att då skulle en art får svårare att anpassa sig till en ny miljö och nya omständigheter, går det en livcykel på 10 år  med 2 barn per cykel har vi 20 möjliga mutationer som underlättar vårat levande på 100 år. Lever vi däremot 100 år med 2 barn har vi helt enkelt bara 2. Vi skulle ju kunna säga att vi kan leva i 100 år och få 20 barn oxå men då skulle vi äldre gener som inte har de nya fördelarna bara ta upp plats och föda och utvecklingen sker inte mellan varje generation, vilket då är mycket bättre och igentligen mer eller mindre ett krav, som i det andra fallet.

Det är iaf min syn på det hela

MVH EggHead

[Algotezza]

Tid vi mäter - tid som kvantitet - innebär att räkna en jämn rytm. Men hur vet vi den är jämn - innan vi har en klocka att mäta dess flöde med?

Tid som kvalitet för ett skapande-upplevaqnde väsen (Gud, jorden, människan) är betingat av hur många skapande-upplevande-akter ett väsen finner "mellan ett tick och ett tack".


Dagsländans liv kan ha samma kvalitet som galaxen - men skilja vad gäller kvantitet - som alltid mäts utifrån det mätande väsendets horisont.

Tid i sig är inte mätbar - den är inte ett flöde - inte heller rumslig.

Är blotta närvaron.

/Göran

[Okunnig]

Först och främst anser jag att vi människor har ett onaturligt långt liv idag. Se tillbaka till då vi levde som vildar i naturen, och den genomsnittsliga livslängden var cirka en tredjedel av vad den är idag. Och då vi idag har en brinnande behov av att lustas tillsammans, vare sig den är planerat för barn eller ej, anser jag t.o.m att dagens genomsnittslivslängd är en fara för miljön! Den orsakar en extrem acceleration av världens mänskliga befolkning, och därmed även mängden natur-resurser som används. Vi skulle kunna finna mycket mer harmoni med naturen om vi var tusen gånger färre. Det vore 7 miljoner, och vad vi människor anser som en god genetisk mångfald när det gäller djur. 99.9% av oss är därmed helt överflödiga!

Men om jag adopterar ditt perspektiv, och jämför människans genomsnittsålder med jordens ålder, så kan jag väl på ett sätt förstå din förundran. Men då gissar jag att du inte har studerat något inom evolution eller neurologi/psykologi? Det finns nämligen enorma vinster för arter att individerna dör och ersätts med nya generationer:

Du är till en viss nivå begränsad av dina egna gener. Det gäller dock inte en art som hela tiden kombinerar gener och mindre mutationer med varandra och sedan ersätter dessa nya kombinationer med de redan existerande, genom att låta de "gamla" versionerna dö ut. När jag dör, lämnar jag utrymme för nästa generation ( nästa version ) att existera. Om alla hade levt för länge, hade jordens ytan blivit mättad av deras existens, och det hade inte funnits utrymme för nya generationer, med alla de genetiska fördelar de kan bära med sig. Mänskligheten skulle stagnera och dö ut. Evolutionen kan enbart fungera om nya generationer skapas, och därmed måste gamla generationer dö.

Du kanske säger "Men skit i gener, de är ju inte allt, de styr inte hela mänskligheten!" och det är sant. Generna är bara en del av vad vi är. Men här kommer nästa argument in: Även om man skiter i utrymme och gener, så är det tyvärr så att hjärnor, oavsett om de sitter i en människa eller en hund, blir mer och mer stel allt efter tiden går. Ordspråket "Du kan inte lära en gammal hund att sitta" känner du säkert igen. Det är ju iofs överdrivet, du KAN lära en gammal hund att sitta, men det är enormt mycket svårare än att lära en valp! Samma sak gäller människor. Vår neurologiska plasticitet minskas ju äldre vi blir och det gör det svårare för äldre människor att anpassa sig efter verklighetens förändringar. Detta allena skulle orsaka vår arts utrotning om vi hade för hög genomsnittsålder. Vi hade helt enkelt inte haft anpassningsförmågan för att överleva.

"Men" kanske du frågar, "Varför är plasticiteten i hjärnor beroende av tid?". Detta skulle isåfall vara en mycket bra fråga, som idag inte har ett säkert svar. Dock verkar det som om att ju fler erfarenheter du har, desto sämre blir din plasticitet. Du liksom bygger din egen mentala låda som du inte kan komma ur, genom att ha erfarenheter. Det hade troligtvis varit helt annorlunda om vi kunde kommunicera telepatiskt allihopa, men då vi inte kan det, och då den mänskliga kommunikationen har många brister, blir det i långa loppet ett fängelse där du begränsas av dina högst personliga erfarenheter och feluppfattade statistiska slutsatser. Du kan helt inte se världen ifrån alla möjliga perspektiv, då du enbart har ditt eget perspektiv, och dåliga förklaringar av andra perspektiv, att utgå ifrån.

Men en nyfödd människa är som en nytvättad whiteboard. Allt kan absorberas, inget förkastas som felaktigt. I en sådan position är det extremt lättare att ta till sig olika perspektiv, se världen ifrån olika synvinklar, och därmed ha en större chans att se sådant som tidigare generationer kan ha missat. Mänskligheten är helt enkelt beroende av nytvättade whiteboards för att kunna utvecklas positivt i framtiden.

Du och jag måste dö, för mänsklighetens bästa! Om du strävar efter evigt liv, är du en direkt fara får homo sapiens existens.