Vad är sk anti-materia?

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

Vad är sk anti-materia?

Inläggav * KYREUS * » 11 maj 2005 13:30

Eftersom jag är obotlig humanist har jag lite svårt att förstå den naturvetenskapliga världens begreppsbilder. Så är det för mig, men kanske inte för dig?
Nåväl: springer i olika sammanhang på begreppen

* MATERIA * ANTI-MATERIA

Och det där sistnämnda begriper jag inte ett smack av. Alltså: finns det någon vänlig själ här på sajten som skulle kunna förklara för mig -
VAD ÄR ANTIMATERIA...

Tack!! / Kadmos dm
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 11 maj 2005 14:44

Uttryckt i högstadietermer är antimateria uppbyggt av "inversa" atomer, med negativ kärna och positiva "elektroner" (s.k. positroner) runtomkring. Antimateria kan inte isoleras, för antimateria och materia reagerar våldsamt och förintas och under kraftig energiutveckling vid kontakt.
*/*/*/*/*/*
/*/*/*/*/*/
*/*/*/*/*/*
/*/*/*/*/*/

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Re: Vad är sk anti-materia?

Inläggav Stefan » 11 maj 2005 14:53

kadmos skrev:Eftersom jag är obotlig humanist har jag lite svårt att förstå den naturvetenskapliga världens begreppsbilder.


Jag har svårt att se att det följer av att man är "obotlig humanist" att man ska ha svårt att förstå den naturvetenskapliga världens begreppsbilder. Filosofin klassificeras som ett humanistiskt ämne, och ändå finns det gott om filosofer som har en god förståelse av den naturvetenskapliga världens begreppsbilder.

I själva verket finns det fyra möjligheter:

a) x förstår naturvetenskap och humanistisk vetenskap.
b) x förstår naturvetenskap men inte humanistisk vetenskap.
c) x förstår inte naturvetensap men förstår humanistisk vetenskap.
d) x förstår varken naturvetenskap eller humanistisk vetenskap.

Som du lägger fram det verkar åtminstone möjlighet a) vara utesluten. Men det är falskt.

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

Svar till Stefan!

Inläggav * KYREUS * » 11 maj 2005 15:00

Dina 4 preciseringar är intressanta. Din slutsats om värderingen av (a) blir ju lite tråkig, eftersom ordet "falsk" också kan uppfattas som nedklassande (vilket du nog inte avsåg). Tag därför bort ordet "eftersom" ( vilket inte var dirket avsiktligt och djup menat"), så är du nämre Kadmos - min inte helt.

Min kategori, i egna ögon; är nämligen:
Kadmos förståelse och intuitiva kunskap tycks större på humaniora, än å naturvetenskaper. Men nyfíkenheten är betydande på det mesta.

bästa kosmologiska hälsningar/Kadmos
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

Fråga till MrTambourine Man!

Inläggav * KYREUS * » 12 maj 2005 08:47

Du kommer ju in på resonemang kring frågan om materiens och anti-materiens väsen. Intressant för en nyiken, som undertecknad. Därför vore det roligt med din vidare reflektion kring begreppen -
ENERGI och MATERIA. Saken är den att jag fått en liten skrift om sk livstolkning. I den skriver författaren - som för övrigt är okänd för mig - om just dessa två begrepp: energi och materia. Nu vore det intressant att höra hur andra reagerar på dennes teser. Jag skall citera lite och sedan ge min syn också. Sä här skriver han:

"En av fysikens grundläggande svagheter är att vi inte har någon riktig förståelse av vad energi är. Begreppet enerig kan beskrivas som potentialen att utföra en viss mängd arbete. Mycket energi kan utföra mycket arbete medan en mindre mängd energi kan utföra en mindre mängd arbete. Normalt betraktar vi energi som något som är bundet i olika fysiska kroppars tillstånd. Exempel på detta är rörelseenergi som uppkommer när man sätter en buss i rörelse och lägesenergi som upplagras när man lyfter en sten. Vi vet även att energi aldrig förbrukas. Den omvandlas bara till en annan form av energi, dvs den potentiella arbetsförmågan förflyttas och ändrar skepnad......
......När materia och anti-materia möts så förintas dessa och omvandlas till ren energi. Hur lagras denna? Hur existerar denna utanför det materiella begreppet? Hur förklaras förekomsten av gravitation mellan kroppar som påverkar varandra trots oändliga avstånd?"

Författaren vidareutvecklar och kommer närmare mitt grundintresse om sk existentiella dimensioner... /Jag fortsätter att citera ännu lite/

"Någonstans måste vi inser att den enerig som existerar i den fysiska dimensionenär bunden till det rum som skapas av den fysiska materien och av den fysiska energien och att detta rum, denna eter, ingalunda är ett tomt ingenting. Det är i förståelsen av denna struktur som vi befinner oss i gränslandet till förståelsen av den metafysiska dimensionen."

Nu närmar vi oss mitt intresse, mitt grundintresse, alltså olika existentiella dimensioner. Själv är min kosmologi färgad av begreppen immanenta och transcendenta verkligheter...Vad döljer sig bakom livets mysterier? Vilka fenomen rör sig utanför mitt medvetna sinnes kontroll?

/Jag fortsätter att citera ännu lite/

"Förekomsten av olika existensnivåer, olika dimensioner, gör att parallella världar kan samexistera utan att på ett synbart sätt påverka varandra. Eftersom alla våra vetenskapliga mätinstrument är konstuerade utifrån materia från vår fysiska dimension, så kan de inte heller mäta förekomsten av energisystem i andra dimensioner. .......
.....Människan är ett tydligt exempel på hur olika dimensioner påverkar varandra eftersom människan inte bara existerar i den fysiska dimensionen utan är av multidimensionell karaktär. Våra tankar och känslor är exempel på energier som hör hemma i den metafysiska dimensionen men som samverkar med den fysiska kroppen. Inom den andliga vetenskapen brukar man tala om att vi har olika kroppar: den fysiska, den emotionella, den mentala och den andliga."

Så närmar vi oss mina frågor:

1. Hur ser du - och ni andra som ev läser detta - på författarens resonemang?

2. Speciellt detta: vad är en människa? Är vi som sägs, olika kroppar:
- fysisk - emotionell - mental - andlig

3. Ifall den helhetsbilden stämmer (punkt 2) kan vi då bejaka att alla människor rimligen har öppningar mot det transcendenta, det religioner kallar "Guds-längtan"?

4. Kan vi vidare acceptera tanken att det finns sk parallella verkligheter, vilka också innefattar "livets mysterier" - och därmed att klinisk vetenskap INTE kan, eller kommer att kunna, ge heltäckande kosmologier?

/Kadmos
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Re: Fråga till MrTambourine Man!

Inläggav Tore » 12 maj 2005 10:14

kadmos skrev:När materia och anti-materia möts så förintas dessa och omvandlas till ren energi. Hur lagras denna? Hur existerar denna utanför det materiella begreppet?

Med "ren energi" menar man här elektromagnetisk strålning, som ljus eller gammastrålning. Det är alltså inte så att denna energi existerar utanför den materiella världen, som författaren antyder.

kadmos skrev:Hur förklaras förekomsten av gravitation mellan kroppar som påverkar varandra trots oändliga avstånd?

Sådan gravitation har jag inte hört talas om. Tvärtom menar man idag att gravitationskraften utbreder sig med ljusets hastighet och alltså bara över ändliga avstånd.

kadmos skrev:Människan är ett tydligt exempel på hur olika dimensioner påverkar varandra eftersom människan inte bara existerar i den fysiska dimensionen utan är av multidimensionell karaktär. Våra tankar och känslor är exempel på energier som hör hemma i den metafysiska dimensionen men som samverkar med den fysiska kroppen. Inom den andliga vetenskapen brukar man tala om att vi har olika kroppar: den fysiska, den emotionella, den mentala och den andliga.

De extra dimensioner fysikerna talar om har såvitt jag kan se inget att göra med den "metafysiska" dimension författaren här talar om. Visst kan man tro på sådana "andliga" dimensioner om man vill, men det är inte så att den moderna fysiken ger sådana föreställningar vetenskapligt stöd.

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till Tore!

Inläggav * KYREUS * » 12 maj 2005 13:01

Tack för ditt personliga svar, men jag saknade något. Bäste Tore, vad anser då du:
- Är människan de olika kroppar, författaren talar om?
- Finns parallella världar som du ser det?

/Kadmos
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Re: - till Tore!

Inläggav Tore » 12 maj 2005 16:04

kadmos skrev:Tack för ditt personliga svar, men jag saknade något. Bäste Tore, vad anser då du:
- Är människan de olika kroppar, författaren talar om?
- Finns parallella världar som du ser det?

Frågorna måste nog utvecklas en smula för att jag skall kunna ha en uppfattning om dem. Vad är det för slags parallella världar du talar om? Vad menas med en "andlig" respektive "mental" kropp?

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till Tore (2)

Inläggav * KYREUS * » 13 maj 2005 11:50

Jo, den fråga jag anknyter till är den nämnde författarens:
1. kosmologi
2. människosyn

Skälet till att jag anknyter till de två frågorna är att jag anser dem för lite diskuterade, rent allmänt.

1. Parallella världar?
Den natuvetenskapligt inriktade människan har rimligtvis sin kosmologi utifrån sin syn på tingen och omvärlden. Ex det som inte kan bevisas, faktiskt undersökas och verifieras, "finns" inte. Så tycks många tänka, men jag har ju inga faktiska bevis för min utsaga. Det är ett allmänt intryck, som jag också hört från många andra.

Själv har jag en kosmologi som innebär ungefär det författaren skriver om, alltså parallella världar.

A/ Ex: för mig är tillvaron dels det immanenta - spelfältet för det "bevisbara" tänkandet; de verifierbara fenomens värld- i stort.

B/ Samtidigt sträcker sig människans tänkande längre - ut i Universum.
Vi frågar oss: vad är universum? vad finns bortom oändligheten?
vem skapade allt detta? Gränsöverskridande, existentiella frågor.
Vi fångas av "mysteriet"; allt som inte kan förklaras - men ändå "finns" på något sätt. Det finns ju redan i våra tankar.
Jag talar här om vad vissa kallar den transcendenta verkligheten, och tänkandet övergår i teologiska reflektioner. För troende finns ju "en annan värld", de kallar den tillvaron för himlen. För dem och kanske många andra, finns den verkligheten hela tiden. Alltså = parallellt med livet här och nu.

2. Människosyn?
Vad är en människa? Något fullt ut möjligt att förklara och verifiera?
Naturligtvis inte. Vi är gåtfulla, vi är som ett mysterium - helt omöjligt att bevisa. Våra sinnen är grumliga, våra värderingar subjektiva, vi drivs av ideologiska motiv, vilka färgar våra handlingar. Bakom denna komplexitet ligger etiska nödvändigheter, tex den eviga kampen för människovärdet...
För mig är det ett exempel - det nyss anförda - som stämmer till stor ödmjukhet inför tillvarons mysterier...inte minst inför den gåtfulla människan. Så i debastter och samtal, tex är det för mig viktigt att försöka har rimliga ANSPRÅKSNIVÅER när jag hävdar det ena eller det andra. Mycket svårt i verkligheten om man är nyfiken. Ens utsagor i diskussioner kan tendera att bli alltför pompösa. Hursomhelst: det tycks som om summan av kardemumman blir att den större sanningen om tillvaron är - DEN UNDFLYENDE PARADOXEN.

Nåväl, bäste Tore! Hur ser du på på frågor om kosmologi och männskosyn??

Undrar i all välmening/Kadmos
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 13 maj 2005 12:48

Bara en liten inläggare: hör detta hemma i Naturvetenskapsforumet?
*/*/*/*/*/*

/*/*/*/*/*/

*/*/*/*/*/*

/*/*/*/*/*/

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 13 maj 2005 12:58

Vad är en "mental kropp"? Det låter som ytterligare en rolighet i stil med "anarchy rules", "objektiv synvinkel", etc. En kropp har för mig utsträckning i rummet, vilket inte det mentala har, varför det blir fånigt att prata om "mentala kroppar". Men förmodligen har vi skilda begrepp om vad en "kropp" är, varför jag vore glad om du vill utveckla vad du menar med "mental kropp".

Ex det som inte kan bevisas, faktiskt undersökas och verifieras, "finns" inte.

Vissa diskussioner har karaktären, att det enbart blir spekulationer, varför de är meningslösa (om än roliga på andra sätt.) Om det inte finns något som talar varken för eller emot en teori, ser jag inte varför vi skall ta en ståndpunkt i frågan. Visst, parallella universum kan mycket väl existera, men om det inte finns några som helst skäl att anta deras existens, ser jag inte varför vi skall göra det (och likaledes; jag ser inte varför vi skall anta deras icke-existens).

vad finns bortom oändligheten?

Detta tror jag tyder på att vi inte förstått vad "oändlighet" innebär. Vad fanns innan jätteknallen? Ja, hur då "fanns"? "Fanns" i den bemärkelse vi känner idag, alltså fanns i tid och rum, blir inte aktuellt, iochmed att tid och rum skapades med big bang.
Finns det en oändlighet? Det beror mycket på vad du vill lägga in i begreppet, om du vill göra det trivialt och inkludera allt, eller om du vill göra det användbart och begränsa det (och då göra det ändligt).

Vanligen vänligen
/R

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till sign TambourineMan!

Inläggav * KYREUS * » 13 maj 2005 17:32

Visst har du en poäng; och samtidigt: vem kan deffa gränsen mellan sk humaniora och - naturvetenskap? Kan du? /K.
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 18 maj 2005 15:47

Återigen; det är en rent pragmatisk fråga. Själv är jag inte intresserad av någon grekisk begreppsbild, där det fanns "sanna" och "falska" definitioner - för mig handlar det enbart om hur användbar en definition är. Definierar vi "filosofi" som "en blandning mellan en grep och ett våffeljärn" så är det en ganska opraktisk definition, då det inte är så ordet brukar användas.

"Definition" =df en beskrivning av hur ett ord vanligtvis används,

alltså inte hur ett ord bör användas (självreferens är underbart, förresten). Vi kan också använda stipulativa definitioner, där vi meddelar hur vi kommer att använda ett visst ord i en viss kontext, i stil med
"Med ordet 'filosofi' kommer jag att mena en blandning mellan en grep och ett våffeljärn".
Då är ordets användning klargjord, och i det här fallet skulle jag säga att användningen av ordet "filosofi" skiljer sig sig från hur vi vanligen brukar uppfatta "filosofi".

"Gränsen mellan humaniora och naturvetenskap" =df det som skiljer humaniora från naturvetenskap.

Där har du en definition; frågan är om den är speciellt användbar.
Vad tycker du?

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3721
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- till Archaxe!

Inläggav * KYREUS * » 19 maj 2005 07:35

Fråga: - vem skall då definiera vad som faktiskt ... skiljer? Tex humaniora och naturvetenskap. I otaliga intervjuer kan man läsa om sk naturvetare med tex en GUDstro. Var går då gränsen i dennes spekulationer om kosmologiska sammanhang?

Jag talar nu över gränser och gränsöverskridningar, jag talar om syntes och symbios, jag talar om den undflyende verkligheten. Jag säger inte att definitioner är omöjliga, inte heller onödiga - min slutsats är att de är mångfaccetterade och synnerligen förhandlingsbara. De´är kort sagt: subjetivism in prydno.

Kadmos
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster