Livets frömekanismer

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Lennart
Inlägg: 91
Blev medlem: 11 okt 2003 16:51
Kontakt:

Livets frömekanismer

Inläggav Lennart » 20 mar 2012 14:39

I sin berömda bok ”Slump och nödvändighet” skrev Jacques Monod redan för 40 år sedan att ”evolutionen på intet sätt (är) en egenskap hos de levande varelserna, eftersom den har sin rot just i ofullkomligheterna i den vidmakthållande mekanismen, som just den utgör deras enda privilegium.”

Inget sådant privilegium åtnjuter de två molekylära händelseförlopp som var för sig bildar de första stegen mot liv, autokatalys och självinneslutning. De är båda ”runaway processes” som visserligen bygger upp självförstärkande regelbundenheter men också därmed påskyndar sin egen undergång.

Autokatalys kännetecknas av accelererande produktion av ett enda molekylslag på bekostnad av den molekylvariation som är en förutsättning för dess kemiska förlopp.

Att molekyler kan koppla ihop sig och bilda membran är beroende av om deras stereospecifika form tillåter det. Oftast är det då fråga om molekyler av samma slag som kan kedja i varandra. Processen kräver alltså lätt åtkomst och tillförsel av en och samma molekyler.

Det betyder att membran lättare uppstår där det pågår en autokatalytisk process och den råkar producera molekyler med lämplig stereospecifik form.

En inneslutning, som när membranet sluter sig i rörform, begränsar molekylernas rörlighet och gör dem mer lättåtkomliga men hindrar samtidigt vidare tillförsel av ämnen med strukturer som kan ge upphov till autokatalysen.

Däremot innebär inneslutningen att molekylerna med den autokatalyserande strukturen bevaras samlade och när yttre påverkan av ”skalet” förr eller senare slår sönder detta, eller om det vittrar sönder av sig självt, kan processen, under förutsättning av att sönderbrytningen sker i en molekylärt variationsrik soppa, ta vid där den slutade och bygga upp en ny inneslutning.

De båda förloppen komplementerar varandra och synnergieffekten blir, även om den under långa tider kan vara inaktiv, en vidmakthållande mekanism.

Även om detta inte är liv, det finns ingen genetisk kod och själva upprepningen av en form kommer till av yttre slump och inte av inre styrning, så kan en rudimentär form av evolutionsprocess starta.

Eftersom denna typ av enkla vidmakthållande mekanismer kan uppkomma på flera sätt med olika autokatalytiska och självinneslutande molekylära strukturer inblandade är den oerhört mycket mer finslipade form av reproduktion med urval som vi känner igen som liv med största sannolikhet den som efter lång tid står kvar som vinnare i detta evolutionsrace.

Även om vi alla har ett gemensamt ursprung var det inte det enda tänkbara fröslaget men det som slutligen slog rot.
Se vidare

Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster