Det är ansträngande att skiljas

[Lennart]

Aristoteles sökte orsaker till att saker förändras. Han tänkte sig att ingenting förändrar sig om det inte blir tvingat (knuffat eller draget) och att bara livet, till skillnad från icke-levande materia, hade en inneboende ”ursprunglig rörelse”.

Först med Galileo och Newton har vi förstått att rörelse och vila är relativt. En kropp i likformig rörelse skulle fortsätta att röra sig på samma sätt om det inte vore för yttre påverkan som friktion eller hinder av något slag. Den måste ”tvingas” att stanna eller avvika från sin ursprungliga rörelse.

Moderna fysiker säger t o m att allt rör sig med ljusets hastighet men zick-zackar fram och tillbaka mellan hinder så att det sammantaget ser ut som om kroppar med massa rör sig långsammare.

Vad som är vila och vad som är rörelse beror på betraktarens referensram. Och det krävs ”knuffar” för att få såväl en stillastående kropp att börja röra sig som att få en kropp i spontan rörelse att stanna eller accelerera eller avvika från sin riktning.

Det gäller även kemiska och termodynamiska förlopp. Molekylerna i ett system i jämvikt vid en viss temperatur är i ständig rörelse. När de möter molekylerna i ett system som är i jämvikt vid en annan temperatur uppstår en rörelse för att komma till en ny jämvikt vid en mellanliggande temperatur. Det blir som en kollektiv knuff som sätter igång en rörelse bort från bägges tidigare vilotillstånd.

Å andra sidan är en sådan rörelse mot jämvikt sett ur ett vidare perspektiv en del av den allmänna termodynamiska trenden och kan jämföras med en likformig rörelse hos en kropp som fortgår tills något hinder stannar den. I båda fallen har vi en inneboende rörelseenergi som det krävs kraft att stoppa.

Man kan säga att denna kraft är i form av en rörelseenergi som ur ett perspektiv kommer från ett ”yttre” system men att allt som händer i grunden beror av en inneboende rörelseenergi hos allt.

Det är ändå så att vi oftast kan skilja på det som händer spontant och det som kräver en ”ansträngning”. Rörelseenergin hos molekylerna i hjärnan må vara densamma men det är alltid ansträngande att skiljas från det som händer spontant medan anspänningen släpper när det är över. Det är t ex ansträngande att skriva men skönt att ge efter för dagdrömmeri.

Se också: http://apmel.blogspot.se/search?label=Filmen+i+huvudet