Sedan många år har jag funderat över frågan vart alla döda djurkroppar tar vägen. Jag talar här om vilda djur. Jag kan se djur som omkommit i bilolyckor utmed vägarna, fågelungar som fallit ur bona, men jag ser nästan aldrig djurkroppar vars ägare dött en naturlig död. Så, vart tar döda djurkroppar efter vilda djur vägen, rent bokstavligt - inte tal om djursjälar här...
/Algotezza
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Moderator: Moderatorgruppen
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Göran Egevad egevad@gmail.com
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
En så kallad naturlig död bland ryggradsdjuren, där djuret alltså dör av hög ålder,
är ovanlig, man kan nästan säga onaturlig.
De flesta av djuren blir dödade av andra djur.
Rovdjuren på toppen av matkedjan klarar sig inte heller undan,
de brukar svälta ihjäl när de blivit för slöa för att komma ikapp sitt byte.
Köttet mumsar rovdjuren i sig på några timmar, resten tar asätarna och insekter hand om, benen går det att tugga på.
På några veckor är inget mer skönjbar av djuret, det är som om det aldrig existerat.
Köttet blir till avföring som blir jord som tillhandahåller material till plantlivet som djuren kan slaffsa i sig.
Det går runt, allting, och solen hjälper till att hålla allting igång.
...
Ett djurs materia är ett lån som måste återlämnas.
är ovanlig, man kan nästan säga onaturlig.
De flesta av djuren blir dödade av andra djur.
Rovdjuren på toppen av matkedjan klarar sig inte heller undan,
de brukar svälta ihjäl när de blivit för slöa för att komma ikapp sitt byte.
Köttet mumsar rovdjuren i sig på några timmar, resten tar asätarna och insekter hand om, benen går det att tugga på.
På några veckor är inget mer skönjbar av djuret, det är som om det aldrig existerat.
Köttet blir till avföring som blir jord som tillhandahåller material till plantlivet som djuren kan slaffsa i sig.
Det går runt, allting, och solen hjälper till att hålla allting igång.
...
Ett djurs materia är ett lån som måste återlämnas.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Här har du Jörgen beskrivit naturens kretslopp!
Djuren gör små stigar i skogen. På en sådan fann jag ett rävskelett liggandes i ett stycke. Tror det är rätt så ovanligt.
Djuren gör små stigar i skogen. På en sådan fann jag ett rävskelett liggandes i ett stycke. Tror det är rätt så ovanligt.
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Rävskelettet hämtas sen bit för bit av grävlingar och hundar som
gräver ner benen på ett säkert ställe så ingen annan tar de.
Fåglarna flyger iväg med de mindre bitarna till sina bo.
På så sätt hålls det skenbart rent i naturen - benbitarna flyttas runt av naturens rehålllningsarbetare i många månader efter djurens död, kanske till en omkrets av tiotals kilometer.
Det är kanske därför vi gräver ner våra egna döda, som ett vinterförråd,
ursprungligen tänkte vi gräva upp de igen när ingen tittade.
Beteendet sitter kvar utan att vi förstår den riktigt.
gräver ner benen på ett säkert ställe så ingen annan tar de.
Fåglarna flyger iväg med de mindre bitarna till sina bo.
På så sätt hålls det skenbart rent i naturen - benbitarna flyttas runt av naturens rehålllningsarbetare i många månader efter djurens död, kanske till en omkrets av tiotals kilometer.
Det är kanske därför vi gräver ner våra egna döda, som ett vinterförråd,
ursprungligen tänkte vi gräva upp de igen när ingen tittade.
Beteendet sitter kvar utan att vi förstår den riktigt.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Naturen gör alltså processen kort och effektiv med alla kadaver, rovdjursrov. Jag vistas rätt mycket i naturen och borde väl oftare se åtminstone halvätna kadaver någon gång. Antingen är det trafikoffer eller fjädrar efter en rovfågels måltid mitt öga når.
Det finns mycket kråkfågel där jag jobbar och bor. Enda gången jag ser döda sådana är när någon unge fallit ur boet.Råkorna skriker och skränar i träden runt skolan där jag jobbar.
I Tibet lär man ha fågelbegravning - man spikar upp det styckade liket på en påle och så får asätarna göra sitt.
/Algotezza
Det finns mycket kråkfågel där jag jobbar och bor. Enda gången jag ser döda sådana är när någon unge fallit ur boet.Råkorna skriker och skränar i träden runt skolan där jag jobbar.
I Tibet lär man ha fågelbegravning - man spikar upp det styckade liket på en påle och så får asätarna göra sitt.
/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Naturen är iscensatt. De går bara in bakom kulisserna (utom de som råkar ut för arbetsskador vid våra vägar). Eller så är anledningen till att vi ser många djur efter vägkanterna att vi med dagens fordon och vägar förmår att snabbt söka av ett stort landområde på kort tid. Det skapar illusionen av att det ligger många djur efter vägen. Skulle vi dra en helt ny väg genom skogen så skulle vi i högre grad observera döda djur även efter denna väg även om vi var de första som färdades där. Koncentrationen döda djur är dock betydligt högre efter en trafikerad väg än motsvarande landområde i en genomsnittlig skog. Dessutom, som redan nämnts, så självdör sällan större djur och blir liggande, utan de dör i samband med en tilltänkt måltid. Men jag vill ändå betona vikten av vad det innebär för observatören att färdas i 120 km/timmen över ett stycke öppet landskap. Motsvarande observationspotential skulle kräva en skogsflanör betydligt mer tid, särskilt i tät terräng. Räkna gärna på observationsradie, sträcka, och tid. Observationsradien vid en väg är inte liten, det märker man inte minst om man går efter en motorväg. När man färdas i höga hastigheter krymper synfältet, men mängden information i form av t.ex döda djur krymper inte nämnvärt utan de registreras av vår upplevelse.
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Johan Ågren skrev:Naturen är iscensatt. De går bara in bakom kulisserna (utom de som råkar ut för arbetsskador vid våra vägar). Eller så är anledningen till att vi ser många djur efter vägkanterna att vi med dagens fordon och vägar förmår att snabbt söka av ett stort landområde på kort tid. Det skapar illusionen av att det ligger många djur efter vägen. Skulle vi dra en helt ny väg genom skogen så skulle vi i högre grad observera döda djur även efter denna väg även om vi var de första som färdades där. Koncentrationen döda djur är dock betydligt högre efter en trafikerad väg än motsvarande landområde i en genomsnittlig skog. Dessutom, som redan nämnts, så självdör sällan större djur och blir liggande, utan de dör i samband med en tilltänkt måltid. Men jag vill ändå betona vikten av vad det innebär för observatören att färdas i 120 km/timmen över ett stycke öppet landskap. Motsvarande observationspotential skulle kräva en skogsflanör betydligt mer tid, särskilt i tät terräng. Räkna gärna på observationsradie, sträcka, och tid. Observationsradien vid en väg är inte liten, det märker man inte minst om man går efter en motorväg. När man färdas i höga hastigheter krymper synfältet, men mängden information i form av t.ex döda djur krymper inte nämnvärt utan de registreras av vår upplevelse.
Det låter som om du menade att man på en normal bilfärd på låt oss säga sex mil skulle se väldigt många döda djur utmed vägarna. Det gör emellertid inte jag. Jag ser det inte vid varje bilfärd och jag ser sällan mer än ett dött djur om jag ser något djur alls.
Självdör fåglar i stor utsträckning, tror ni, eller är även de i hög grad bytesdjur? Att kaniner, råttor och möss är det, vet väl de flesta - många ugglors och andra rovfåglars stapelföda.
/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Vart tar alla döda djurkroppar vägen?
Algotezza skrev:Naturen gör alltså processen kort och effektiv med alla kadaver, rovdjursrov. Jag vistas rätt mycket i naturen och borde väl oftare se åtminstone halvätna kadaver någon gång. Antingen är det trafikoffer eller fjädrar efter en rovfågels måltid mitt öga når.
Det finns mycket kråkfågel där jag jobbar och bor. Enda gången jag ser döda sådana är när någon unge fallit ur boet.Råkorna skriker och skränar i träden runt skolan där jag jobbar.
I Tibet lär man ha fågelbegravning - man spikar upp det styckade liket på en påle och så får asätarna göra sitt.
/Algotezza
Såg en dokumentär där de följde hela processen. De spikade inte upp något dock. Det var en person i byn som hade jobbet att förätta begravningen, en typ av "shaman". Han drack sig berusad och styckade kroppen i småbitar. Sedan la han det i hinkar och gick ut och matade fåglarna.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster