Rörigt känsloliv

[Lennart]

Trots de stora fidelitetsproblem som finns måste vi för vår överlevnad kunna minnas någorlunda konsekvent vad som förevarit.

Gener kan sägas vara ett slags minnen. De sätter gränser för den embryonala utveckling som gör att ett befruktat ägg blir en människa medan ett annat blir en fluga t ex. Men den embryonala utvecklingen måste ändå ske varje gång. Generna är inga beskrivningar av en färdig organism.

Om alla arter utrotas i en ekologisk nisch eller om en ny obebodd ekologisk nisch uppkommer fylls den snart med nya arter med nya gener men som ändå är mer eller mindre lika de arter som tidigare utfyllt just denna nisch med sina speciella begränsningar.

På samma sätt, som bl a forskning i Uppsala nyligen bekräftat, är det med våra vanliga minnen. De måste konsolideras på nytt varje gång vi kommer ihåg. Man kan säga att det vi minns varje gång är vad vi kommer ihåg av förra gångens konsoliderande proteinsyntes.

Det är den här typen av framberäknade minnen som är det databearbetande bakgrundsbrus på vilket andra dynamiska förlopp med sina egna regelbundenheter och förstärkande begränsningar skapar en ny självorganisering av känslor som inte kan reduceras till enbart regelbundenheterna på den underliggande nivån. Nya känslor kan integreras med det rekonsoliderade minnet, men också falsk information.

Så här beskrev jag det redan i ”Mångfaldens mönster” från 2004.

”Inte nog med att nya känslor kan kopplas till gamla minnen och "nyrenoverade" minnen till gamla känslor, känslornas fysiska lokalisering i hjärnan är också föränderlig. På en tusendels sekund kan en neurons "receptionsfält", som bestämmer vilken typ av stimuli som just den neuronen ska reagera på, förändras. Ena ögonblicket reagerar den på smärta på vänster långfingertopp, för att i nästa ögonblick kanske reagera på beröring vid knogen istället. Den topologiska kartan över kroppen som hjärnan har, och som vår kroppskänsla är beroende av, är flytande. Den kan snabbt förflytta sig över hjärnan. ”

Mycket av vårt intelligenta beteende kan simuleras om vi kan analysera de beständiga förlopp som ändå upprepas i hjärnan. Men kommer vi att kunna simulera känslorna?

Se vidare: http://apmel.blogspot.se/search?label=Filmen+i+huvudet