total FÖRLÅTELSE - möjlig?

[Nonstop]

Grekiska:

Charizomai - freely give & forgive.

Romans 8:32 He that spared not his own Son, but delivered him up for us all, how shall he not with him also freely give[charizomai] us all things?

I Corinthians 2:12 Now we have received not the spirit of the world, but the spirit which is of God; that we might know the things that are freely given[charizomai] to us of God.

Ephesians 4:32 And be ye kind one to another, tenderhearted, forgiving[charizomai] one another, even as God for Christ's sake hath forgiven [charizomai] you.

http://www.redbay.com/ekklesia/grace.htm

[Nonstop]

och här kanske du hittar något om förlåtelse på hebreiska och arameiska..:

http://www.lingfil.uu.se/afro/semitiska ... index.html

[J R Auk]

Tack, AUK, för dina kreativa och lätt idealistiska perspektiv!

Frågan för dagen.

1a/ Vad är då att förlåta - sig Själv??

Varför inte säga acceptera. Jag accepterar att jag gjort handlingar som motsätter sig min moral. Jag accepterar att jag har förbytts och inte längre ansvarar för det resonemang som legitimerade dessa handligar förut. Jag accepterar och erkänner mina handligar. Inget behövs förlåtas.
Då var jag jag, nu är jag jag istället.

Om någon kommer till mig och ber om ursäkt för vad dom gjort blir jag nästan mera sur. Gjort är gjort. Vad framtiden håller är det som är intressant. Kommer du göra om?

Det handlar till det yttersta om att inte göra av folk vad vi tror om dom. Och inte göra av oss själva vad vi tror om oss.
Låta folk och jaget få vara sig själva i stunden. Låta folk och jaget axla det ansvar som ursäktsvägran innebär. Tillåta axlandet av ansvaret som förändring innebär.

1b/ Behöver vi förlåta oss själva?
Om: varför?
Om inte: varför inte??


*Kadmos

Om vi är ute och irrar behöver vi vår förlåtelse. Men om vi är ett i och med oss själva behövs inte detta. Att uttala ett förlåt är att distansera sig från sig själv. Förskjuta jaget till något utanför mig. Det är en flykt från ansvaret över oss själva, ansvaret av det vi söker förlåtelse för. En flykt från det som syndfriheten kräver.
Ingen kan tvinga på någon ånger, den tvingar sig på i sig själv.
Ånger/ångest kräver inte förlåtelse, den kräver botgöring. I visshet om vår botgörargärning är vi fria från förlåtelse.
Vad är då botgöringen. Botgöringen liggerr i att inte vara rädd för att erkänna sitt fel, inte knyta något som gjorts till det som bygger upp vårt jag. Ett agerande är ett agerande, och inget som utgör jaget.
Botgöringen är att inse vidden av betydelsen för den påverkan som man utgör.

Vi är redan förlåtna, ingen kan oss dömma. Det du behandlar om du inte känner dig förlåten av dig själv är medvetenheten om att beteendemönstret upprepas. Man bör göra sig fri från bojjorna, i form av medvetenhet av skuld. Skulden ligger i framtiden och aldrig det förgångna.