Hej alla.
Jag citerar mitt inlägg från boken ”Vandra mot Ljuset” ang. om bönen.
Jag är absolut inte religiös och tillhör inte någon religion. Ovan nämnd bok tillhör inte någon religion el. organisation heller.
Jag talar till er om bönens makt. (Från Kristi tal till mänskligheten.)
Har ni felat i ert liv, har ni syndat mot de jordiska eller mot de himmelska lagarna, då skall ni inte genast bli modlösa, ej heller förtvivla, ty därigenom drar ni endast Mörkret tätare omkring er. Försök däremot att rätta er och stärka er vilja till det goda, ja, försök att ångra det ni har gjort! Men känner ni att ni inte förmår att segra över det onda eller över det som frestar er, då skall ni som barn hänvända er till vår Fader om mera hjälp och styrka. Ja tala till Honom med full tillit om allt det som vållar er sorg och bekymmer! Ty han tröttnar aldrig på era klaganden och besvär, Han är alltid redo att ge er all den hjälp ni har behov av.
Men när ni ber till vår himmelske Fader, då skall ni inte kräva Hans hjälp, då skall ni inte rabbla upp den ena bönen efter den andra, eller säga: ber vi så många gånger om det ena, så många gånger om det andra, då kommer vi säkerligen att bli bönhörda! Ej heller behöver ni läsa upp bestämt formade böner på olika tider om dagen eller natten;
ty allt det som är yttre eller vanemässigt når aldrig till vår Fader.Vill ni be, då skall bönen födas i era hjärtan och bäras av era tankar, då kommer även det svagaste ropet att nå till vår Fader. Och aldrig någonsin skall ni ängslas över att orden som ni framstammar låter svaga eller ringa; ty ber ni av era hjärtans nöd och längtan, ber ni med innerlighet och fullt förtroende, då hör vår Fader er, och då bönhör Han er.
Sannerligen, jag säger er: ju innerligare er bön är, ju starkare era tankar är, desto större styrka kommer ni att mottaga från vår Fader.
Ty i bönen möts era tankar med Hans Tankar; i bönen möts er vilja till Ljuset och det goda med Hans Vilja, som är idel Ljus, renhet och kärlek.
Men hör mig, alla ni människor som lider, som är sorgsna, svaga och eländiga: förmår ni inte att själva be ur hjärtat, förmår ni inte att samla och fasthålla era tankar, då skall jag vara er talesman, då skall jag bära er bön till vår Fader.
Det
skall jag göra för alla er som känner mig och älskar mig. Det skall jag göra för alla de många som aldrig nånsin har hört mitt namn nämnas;
detta skall jag göra för alla de många som behöver mig och har behov av min hjälp.
Och hör mig, alla ni som aldrig har bett, ni som inte vill, ni som inte har lärt er det, ni som inte hoppas, ej heller tror på någon bönhörelse, och alla ni som menar att Gud inte finns. Ni skall veta att varje gång ni sörjer över det onda och syndiga som finns i världen och inom er själva, varje gång ni fröjdar er över det som är ljust, vackert och härligt, då möts era tankar med vår Faders. Och Han som ser allt och vet allt, Han mottager era lyckliga och kärleksfulla tankar som ett tack för det goda Han har givit er, och Han mottager era sorgsna tankar som en bön om hjälp, en bön om större styrka och kraft, och Han ger er det som ni är i behov av.
Ja, sannerligen:
era lyckliga eller sorgsna tankar väger ofta mer hos vår Fader än den skönast formade bönen.
Var inte själviska i er bön! Be inte för er själva allena, utan be för
alla på Jorden. Och glöm inte dem som vi döden har lösts från de jordiska kropparna! Ja, be för alla som har återvänt till de himmelska boningarna; ty er bön och era kärleksfulla tankar kommer att glädja och stärka dem i deras svåra tid av självrannsakningstid. Försök kärleksfullt minnas dem som har lämnat er; ty inget är så plågsamt och bittert för dem som att se hur hastigt minnena bleknar, försvinner och sänks i glömskans djup; inget är så plågsamt och bittert för dem att se hur hastigt de tomma platserna åter fylls. Glöm därför inte dem som ni en gång älskade, utan bevara dem i ert minne; och om de har kränkt er eller syndat mot er medan de vandrade på Jorden, förlåt dem då av hela ert hjärta!
Ty därigenom gör ni mången tung börda lättare för dem.
Tänk med vemod och kärlek på dem ni har mist, men jämra och klaga inte! Ty era suckar och själviska tankar binder och försenar dem i fullbordan av den räkenskap de skall avlägga. Ej heller får ni kalla dem till er för att tala om dåraktiga och likgiltiga ting.
Och aldrig får ni utfråga dem om er framtids ve och väl; ty sådana frågor får de inte besvara, och ni gagnar sålunda varken dem eller er själva. Men kallar de på er, och talar de till er i vår Faders namn, då får ni lyssna på dem; ty då kommer de säkert för att varna er eller för att be om er hjälp eller förbön.
Ja, hör mig, ni människor! Var inte själviska i er bön, utan be för alla på hela Jorden; be för alla dem som vandrar med er, och för alla som har lämnat er. Ty med bönen skingrar ni Mörkret och drar Ljuset till er och till dem för vilka ni ber. Sannerligen, jag säger er:
bönens makt är stor, när den bärs av kärleksfulla tankar; ty ni skall minnas: i bönen möts ni med vår Fader!.
(Kristus ålägger här människorna att gå framåt så långt i medlidande med och i kärlek till sina medmänniskor att de under bönen till Gud kan inkludera alla. Med uttrycket: ”ingen bör glömmas” menas naturligtvis inte att en mängd namn skall rabblas upp, det menas däremot att människan under bönen får försöka samla den lidande och sörjande delen av mänskligheten i sin tanke.)
Vidare säger jag till er som älskar den gamla bönen ”Fader vår” känner att ni bättre kan samla er i denna bön i stället för att själva forma era tankar, be då bara förtröstansfullt:
(De ursprungliga ”Fader vår” text.):
Fader, du som är i Himmelen,
helgat varde ditt namn;
led oss, tills vi träder in i dit Rike;
ske din Vilja, såsom i Himmelen, så och på Jorden;
vårt dagliga bröd giv oss idag;
förlåt oss våra skulder, och hjälp oss att förlåta dem oss skyldiga äro;
led oss när vi frestas, och fräls oss ifrån ondo;
tag de döda i ditt förvar;
beskydda och bevara oss alla.
Amen.
Alltså så här undervisade Jesus sina anhängare ”Fader vår”.
(Bönen för de döda utelämnades av Paulus med motiveringen: att de döda, som hade levandegjorts och frälsts genom tron på Jesu försoningsdöd, inte behövde någon förbön, och de som dog utan denna tro kunde ändå inte frälsas med en förbön.)
Texten speglar min övertygelse. (Men ej Paulus förvanskling.)
Varma hälsningar Paul
Epost:
pali_3000@hotmail.com