Den Stora Frågan

[Al-Qalam]

Människor har en gud/filosofi för att få en mening och en förståelse för verkligheten omkring sig. Problemet är alla utgår från att det bara finns en verklighet. Jag skulle snarare vilja påstå att det finns lika många verkligheter som medvetanden, och ingen av dem är mer rätt än någon annan.

Vi är alla lika jävla lurade

Alla människor har ett samvete och ett ego vare sig vilken tradition, kultur, religion du härstammar från. Det flesta religioner förespråkar att man ska lyssna på samvetet medans exempelvis ateister och satanister framhäver egot som viktigast i livet. Människan behöver att bli påmind om sitt samvete eftersom egot gärna tar överhand.

[suchanother]

Jag själv är ateist i vid bemärkelse. Men inte är jag egoist för det!
Men jag är misstänksam mot människor som byter eller köper en religion och därmed försöker köpa billiga poäng.
Fan va naivt!

[Al-Qalam]

Jag själv är ateist i vid bemärkelse. Men inte är jag egoist för det!
Men jag är misstänksam mot människor som byter eller köper en religion och därmed försöker köpa billiga poäng.
Fan va naivt!

Visst kanske det finns ateister som värnar om sin omgivning. Men frågan är, vad är meningen med livet för en ateist?

[suchanother]

Kanske svaret är att jag vill leva här och nu. Jag har varken tålamod eller lust att vänta på livet efter detta. Sånt ordnar sig alltid sen, är mitt motto!
Ha det bra tjejen!

[Afool]

En ateist tror (oftast) på det naturliga urvalet, och skapar sig en mening med livet därigenom, det var det (om jag har förståt det rätt) Johan menade med att alla har gudar även vad vi väljer att kalla dem, i början av tråden.

[suchanother]

Det är väl så att genom mänsklighetens historia har det varit att när vi inte finner en rationellt godtagbar förklaring, så förklaras allt med religion, mysticism (en form av religion). Fram till kristedomens födelse hade varje kvarter sin egen hemmagud. Kristendomens utbredning måste ses i sammanhanget av ett behov att ha en enda gud, en enda religion. Här är det s.k. "marknadskrafterna" som bestämmer! När handelsutbytet bredde ut sig så var det helt klart bekvämt att ha en gud, en religion, så hade man åtminstone något gemensamt med alla folk och barbarer. Religionen fr.o.m. den stunden har gått hand i hand med politiken som ju födde och gödde den! Konstigare än så är det inte. Kristendomen representerar den västerländska varianten av religionen, koranen är en bonnvariant av religionen som reprensenterar en medeltida samhällsordning.

[Al-Qalam]

Kanske svaret är att jag vill leva här och nu. Jag har varken tålamod eller lust att vänta på livet efter detta. Sånt ordnar sig alltid sen, är mitt motto!
Ha det bra tjejen!

Du väljer alltså det jordliga livet framför nästkommande.

Hur som helst, är man religös så innebär det inte att man bara sitter och vänar på att dö, vi har fått detta liv för att lära oss och utsättas för diverse situationer.

[Al-Qalam]

Kristendomen representerar den västerländska varianten av religionen, koranen är en bonnvariant av religionen som reprensenterar en medeltida samhällsordning.

Jag tycker att detta är en orättvis bedömning. Då skulle jag kunna hävda att svenskarna har återått till det förmedeltida hedniska samhällsordning då barn snart inte vet vem som är ens förälder.

[suchanother]

"Förmedeltida?"
Historien är äldre än så. Som svar på din fråga om "faderslösa" barn kan jag säga att det fanns en tid, kanske "förmedeltida", där kvinnan härskade, matrialkalisk, där det inte var så viktigt vem som var fadern! Desto viktigare vem som var modern eftersom kvinnan härskade och arvsrätten gick via henne!
Nåväl, all religion är skit tycker jag.

[Viola]

Jag tycker också det är fel att betrakta gudar som något utanför oss själva. När man läser texter om Gud så får man översätta det med universum eller någon annan allomfattande term vari allt tillblir. I vetenskapen kallas det universum och i religionen Gud.
--------
Vi har ett potentiellt utvecklingsdjup inåt i oss själva. Vi förringar ofta värdet av psykosyntesen och möjligheter till helhetsupplevelser som går bortom jaget. Det finns ett värde i denna transcendens, framförallt en förståelse av vilka vi egentligen är bortom våra föreställningar av oss själva och i vilket sammanhang vi verkar. Man kan kalla det ett autentiskt självförverkligande.
------
Det är inte vad man gör som är det viktiga utan att man gör det utifrån sitt eget självförverkligande, och inte som en robot som programmeras av samhällets krav som bygger på andra föreställningar om livet än vad det i sitt väsen är.

Johan

Vad gäller gudsbegreppet så är jag väl färgad av den svenska frikyrkligheten där gud är en person, en samtalspartner.
Vad den guden ger kan jag förstå. Vad ger gud i den här allomfattande bemärkelsen?

Helhetsupplevelse - vi har ett behov av att uppleva att vi finns i ett
sammanhang. När man söker en sorts metafysisk helhetsupplevelse -
är det någon form av abstraherat eller sublimerat flockdjursbehov? Detta behov kanske inte tillfresställs så lätt idag i det splittrade
samhälle vi lever i och där utvecklingen går extremt fort.

Hur kan det vara självförverkligande att gå bortom sitt jag?
vad VET du om denna "förståelse" av "vilka vi egentligen är"
Jag tror att det autentiska jaget eller egentliga jaget är lika mycket
ett önsketänkande som de frireligiösas personlige gud.
Jag sitter här i min morgonrock och har lite småvärk här och där - är
allmänt lite degig och trött - och det är autentiskt för det är jag just nu.......

agnostica

[Jonas Nystrom]

Osiris och Isis. Ur is och eld älskade gudaparet fram solsystemet, människans värld. Isis dyrkade Osiris alstringskraft i tanke och gärning, hans kunnande och hans lysande säd. Osiris ord och kuk var Isis liv och död och återuppståndelse varje dag. Hon lät sig plöjas lucker och bördig och vis. Osiris dyrkade Isis svallande vishet och värme. Men hans bror Set blev svartsjuk och dräpte Osiris. Sedan styckade han Osiris i fjorton delar, en för varje månfas, och gömde delarna över hela jorden. Isis var tröstlös i sin sorg. Överallt sökte hon sin älskade men överallt fick hon veta att han inte hade setts till på sistone. Tretton av Osiris kroppsdelar återfann hon till slut men kuken fattades. Hon begravde de tretton delarna var för sig där de återfunnits men när hon till sist återfann den ädla delen tog hon den med sig hem och tröstade sig med den. En stråle av det himmelska ljuset föll på henne i sällhetens stund och hon blev havande med Osiris barn. Hon födde en son och kallade honom Horus. I Horus kände Isis igen Osiris pånyttfödda ande, äktade honom och födde honom fyra söner.
-----------------------------------------------

Detta är en central del av den fornegyptiska skapelsemyten. Man använde metaforen som ett sätt att greppa eller snarare gripas av det okända medelst det kända. Alla kunde förstå bildspråket men ingen var så dum så han tolkade detta bokstavligt. Gudar är gudar och människor är människor även om det bor något gudomligt i varje människa och något mänskligt i varje gud. Agnostica borde läsa bestsellern Samtal med Gud av Neale Donald Walsch.

jn

[Viola]

Jag tror inte jag kan känna mig attraherad av en så grotesk myt som utgår från ett styckmord även om man inte tar det bokstavligt
Men myter som poesi - något som ger uttryck för det man inte har
ord för kan jag kanske förstå.

Men det finns väl flera sätt att ta det på - något symboliskt som handlar
om det mänskliga livet. Det finns väl en hel del outsägligt utan att man
tar det metafysiskt.

Eller att man trots allt tror på en makt utanför människans och naturens egna krafter.

Den bestsellern "Samtal med gud" har jag inte läst. Har i min bokhylla
Karen Armstrongs "Historien om Gud" och "Kampen för Gud". Den sist-
nämnda har jag inte tagit mig igenom än.

agnostica

[Jonas Nystrom]

Vad menar du med "metafysiskt"? Såvitt jag förstår betyder ordet "det som går utöver det materiella" och det är väl rätt mycket som gör det, särskilt sådant som man bara kan förstå medelst metaforen. Språket ö h t är väl utvecklat i umgänget med det fysiska och allt metafysiskt uttrycks i metaforer. Ta en såpass banal och vardaglig sak som uttrycket "uttryck". Att trycka ut något. Det är en metafor. Språket är uppbyggt (upp-byggt!) av metaforer.

Den egyptiska skapelsemyten är inte tänkt att vara attraktiv utan noggrann. Ackurat. Sanningsenlig. Inte bokstavlig men objektiv. Alla mänskliga dramer betraktas som bleka avglanser av de gudomliga väsendenas dramer såsom all mänsklig skapelse ses som en blek och livlös avglans av den gudomliga skapelseakt vi kallar naturen, dvs 'det ur vilket vi föds'. Man måste göra sig både enögd och färgblind och alldeles, alldeles opoetisk för att inte se det metafysiska som en verklig, real och verksam faktor i just naturen. Har du aldrig beundrat en nyutslagen blomma och samtidigt noggrant studerat den? Man kan bli religiös för mindre (möjligen inte i sk frireligiös bemärkelse men det hör inte hit).

Must och glöd!

din ständige
jn

[Viola]

Jag vet inte om något som inte är materiellt eller utgår från det materiella.
Visst kan jag se skönheten i en blomma och fascineras av dess konstruktion och jag kan bli alldeles förtrollad av en vacker himmel i kvällssol men det är väl en del av det materiella det också.

Vari ligger det noggranna, sanningsenliga och objektiva i den egyptiska
myten?

agnostica

[Jonas Nystrom]

Jag vet inte om något som inte är materiellt eller utgår från det materiella.
Visst kan jag se skönheten i en blomma och fascineras av dess konstruktion och jag kan bli alldeles förtrollad av en vacker himmel i kvällssol men det är väl en del av det materiella det också.

Eller så är det materiella en aspekt av "det"...

Vari ligger det noggranna, sanningsenliga och objektiva i den egyptiska myten?

Därom tvistar di lärde.

jn