de lärde emellan
Jag tror att man kan ta tillvara känslorna som människor brukar
placera in i religionen eller metafysiska världar - men ändå se dem
som en del av människan och hennes upplevelser och känslor - inget
annat.
Moderator: Moderatorgruppen
Jonas Nystrom skrev:Men då hamnar man ju till slut i rena solipsismen!
Men det kan jag säga dig: den materialistiska förklaringsmodellen har INTE slagit mig som den mest plausibla, emedan man skulle behöva bortse från så mycket som är centralt i livet för så gott som alla människor, inte minst ur ett globalt och historiskt perspektiv.
jn
Jonas Nystrom skrev:Men då hamnar man ju till slut i rena solipsismen!
jn
Jonas Nystrom skrev:Fann, jag sa inte att solipsismen var "dålig", jag sa att den var osann. Du är inte nåt som bara händer i mitt huvud. Varför skulle då högre makter vara det?
agnostica skrev:Tvärtom anser jag. Man inser att det man upplever på religiösa tillställningar alltifrån ett frikyrkligt väckelsemöte till katolsk mässa till de där mötena antroposoferna hade (och som jag inte fick vara med på för jag kunde störa andarna ) egentligen är varandra i gruppen av
människor.
Jonas Nystrom skrev:Ag, på pingstmöten, mässor och antroposofhandlingar händer det helt säkert saker som beror på gruppdynamiken, varför skulle det inte göra det? Och varför skulle det isåfall utesluta ickefysiska väsens närvaro, det kan ju tvärtom vara en förutsättning. I så fall så var det nog rätt sakligt av dina antroposofer att hålla dig, den unga pingsttjejen, utanför tills vidare. Allt går inte att blanda hursomhelst, det blir dålig andekemi. Dålig anda, som det heter.
etna skrev:Har du någonsin haft en egen, oberoende andlig upplevelse? En upplevelse som bara har varit din egna och privata och som inte dikterats av någon i någon som helst religiös församling? Jag tror aldrig jag har frågat dig det och jag har känslan av att du inte kan ha haft det. För isåfall skulle du nog inte ha "kastat ut barnet med badvattnet" som jn säger. Det är två olika saker, den här mänskliga gemenskapen och den gemensamma upplevelsen i en församling eller annan grupp och den personliga känslan av och övertygelsen om att det finns en annan dimension och något som jag kallar Gud.
mvh etna
Jag tror att bönens huvudsyfte är att påminna, uppmana sig själv om sin religösa identitet
agnostica skrev:Precis man använder bönen som ett redskap att påverka sig själv i det
man vill tro på....
agnostica skrev: Jag har haft upplevelser som jag trott vara oberoende men jag tror det inte längre. Vad är personliga känslor? Hur man tolkar känslor beror också mycket på den kultur man lever i.
="etna
Det här med "närvaron av Gud" i mig är något HELT annat och har inget med kollektivism att göra.
mvh etna
agnostica skrev: Om du tänker dig att du levt i ett sammanhang där man aldrig nämner ordet gud eller har någon som helst uppfattning om någon annan dimension hur skulle du då tolka din upplevelse?
Kan du beskriva känslan utan att använda religiösa eller metafysiska
begrepp?
Återgå till "Religion och andlighet"
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster